Ungdomsrådet satsade på kampanj som fick barn och unga att tänka till

[vimeo 137629840 w=600 h=337]

I augusti under We Are sthlm, som är Europas största ungdomsfestival, var vi i Plans ungdomsråd givetvis på plats i Kungsträdgården! Under en vecka var vårt tält ett ställe där massor av ungdomar i alla åldrar kom för att tycka till, diskutera orättvisor i världen, tänka till om sina rättigheter som barn genom att ta del av vår kampanj #ifalljagvardu.

Vår kampanj var vår stora satsning under festivalen, som gick otroligt bra med sin enkla och tankeväckande uppbyggnad som fick alla ungdomar att tänka till och komma på ett budskap som de ville förmedla. Vi fick uppleva gemenskap, mäniskors olika tankesätt, energin bland både yngre och äldre barn och självklart en massa dans och musik från tältet bredvid! Det var en oerhört lyckad vecka där vi fick väldigt bra spridning av Plan och vi nådde ut till väldigt mycket barn som fick tillfälle att tänka till lite extra, diskutera samhällsfrågor med kompisarna och bli lyssnade på.

Av: Jennie Gustafsson, Plans Ungdomsråd

Möt Lotte Claessens som jobbar med barn i katastrofer

Idag, den 19 augusti, är det Internationella dagen för humanitärt arbete och därför vill vi lyfta en av våra medarbetare som är specialiserad på att arbeta med barn under katastrofsituationer. Lotte Claessens var på plats i katastrofarbetet efter jordbävningen i Nepal i våras, men hon har också stor erfarenhet av att arbeta med barn i flyktingläger och har de senaste åren jobbat med flyktingar i både Egypten och Etiopien.

Lotte

Lotte, varför valde du att jobba som humanitär hjälparbetare?
Jag vill göra skillnad i människors liv. Som tonåring hade jag vänner som flytt från konflikter och som sökte skydd och jag har sett vilken förödande påverkan krig har på familjer. Som humanitär hjälparbetare försöker vi rädda liv och minska lidande för de mest sårbara, framförallt barnen. Så länge det finns krig och naturkatastrofer finns det jobb för oss att göra. Det mest betydelsefulla för mig är att vi arbetar så snabbt och effektivt som möjligt för att rädda liv, samtidigt som vi också ger barnen hopp inför framtiden.

Vilket har varit det viktigaste ögonblicket för dig i ditt arbete?
Det viktigaste för mig är att se hur barn som varit med om en katastrof lyckas återhämta sig med rätt stöd och hjälp. Jag minns en 8-årig pojke i Filippinerna som efter tyfonen där 2013, en av världshistoriens värsta stormar, inte kunde sova och inte vågade gå i skolan. Han klängde på sina föräldrar eller satt hemma sysslolös. Genom Plans barnsäkra platser där han och hans kompisar erbjöds stöd av utbildad personal och möjlighet till lek, började han så småningom leka igen och umgås med vänner. Till slut var han även tillbaka i skolan.

Är du aldrig rädd när du arbetar i farliga miljöer?
Även om vi ofta jobbar i högriskområden har jag varit lyckligt lottad och aldrig varit med om något extremt farligt. När jag nyligen var i Nepal drabbades landet av flera kraftiga efterskalv efter jordbävningen i april. Under ett av efterskalven satt jag i möte med regeringen i ett väldigt instabilt hus med stora sprickor i väggarna. Då kände jag mig definitivt rädd och jag var glad efteråt att inget hände.

Vill du stödja Plans katastrofarbete? Bli Katastroffadder.
Läs mer om hur Plan jobbar i katastrofer

Av: Anna Boberg, Plan Sverige

”Vi flickor är ingenting värda”

Rugiatu Foto: Pieter ten Hoopen
Foto: Pieter ten Hoopen

Efter att under en vecka ha frågat unga människor i Moyamba, Sierra Leone, om deras situation efter ebolakrisen så utmärker sig två problem som ungdomar upplever. Det första är bristen på utbildning, att de inte har råd att fortsätta i skolan. Och det andra är den explosionsartade ökningen av tonårsgraviditeter. Det finns inga säkra siffror ännu men alla vi träffar säger att det är extremt många flickor som blivit gravida det senaste året. Den sista dagen på den workshop vi har hållit för Plans ungdomsråd ber vi dem gå ut och skildra barns och ungas vardag i text och bild. Mer än hälften kommer tillbaka med intervjuer av gravida tjejer och unga mammor.

En av de unga mammorna är sextonåriga Rugiatu. Hon sitter på en stol på verandan och ammar sin nio månader gamla son Augustin. Rugiatu ser tärd ut. Blicken är nedstämd. Hon blev gravid när hon var femton år.
”Jag visste ingenting om preventivmedel och var ihop med en kille som var 18 år. Jag grät och blev rädd när jag upptäckte att jag var gravid. Jag vågade inte säga det till någon. Den första jag berättade för var min tolvåriga bror”, säger Rugiatu och fortsätter:
”Han gav mig rådet att inte göra abort, för min äldre syster dog när hon gjorde det.”

Illegala aborter, utförda av traditionella healers, är mycket vanliga och livsfarliga. Rugiato säger att hon har en klasskompis som dog efter en abort nyligen.

Graviditeten var svår och Rugiatu blev inlagd på sjukhus flera gånger. Hon var också tvungen att sluta i skolan eftersom man inte tillåter gravida elever. Relationen med pojkvännen tog slut, hennes föräldrar förbjöd honom att besöka henne.

Under tiden kom ebolan till Moyamba och Rugiatu födde sin son i november 2014, när epidemin var som värst. Det här året har varit ett av hennes svåraste. Ebolan dödade hennes två yngre bröder, fyra och sex år gamla. Jag frågar Rugiatu hur hon känner sig idag.
”Jag känner mig ledsen och mår inte bra. Mina bröder dog på ett behandlingscenter och begravdes där så jag fick aldrig chans att se dem. Jag är bara hemma på dagarna och kan inte börja i skolan igen eftersom jag inte har någon som kan se efter min son.”

Antalet tonårsgraviditeter har ökat explosionsartat under ebolakrisen. Maseray, 18 år, från Plans ungdomsråd, berättar att många av hennes kompisar antingen redan är mammor eller väntar barn. Inte sällan har flickorna blivit gravida till följd av sexuella övergrepp.
”Jag är rädd att samma sak kommer hända mig. Jag har själv varit utsatt för ett våldtäktsförsök.”

Maseray berättar att för ett tag sedan försökte hon stoppa en våldtäkt av en flicka i byn. Hon sprang för att hämta hjälp och rapporterade sedan händelsen till byns ledare. Men när han fick höra vem förövaren var sa han till henne att glömma alltihop. Det var sonen till en högt uppsatt man.
”Ingenting händer om du rapporterar en våldtäkt. Alla män skyddar varandra. De bryr sig inte om oss flickor, vi är ingenting värda i deras ögon”, säger Maseray.

Väldigt många flickor och kvinnor jag pratar med uttrycker en rädsla för sexuella övergrepp. Bara den senaste månaden har det rapporterats in 19 våldtäkter i Moyamba, flera med barn. Mörkertalet är mycket högre. Det sexuella våldet i kombination med bristen på sexualundervisning, preventivmedel och mödravård är förödande för Sierra Leones flickor och kvinnor.

Artonåriga Maseray känner sig deprimerad.
”Vårt land borde satsa på att utbilda oss flickor. Inte låta oss bli mammor i förtid.” 

Av: Sofia Klemming Nordenskiöld, Plan Sverige

Ebola har satt våra liv på paus

Abibatu, Foto: Pieter ten Hoopen
Foto: Pieter ten Hoopen

Regnet är öronbedövande. Vattnet dundrar ner på taket och bildar små bäckar på vägen framför oss. Vi befinner oss mitt i regnperioden i Moyamba, ett distrikt tre timmars bilfärd sydöst om huvudstaden Freetown i Sierra Leone. Här har femton ungdomar samlats under tre dagar för att vara med på en workshop som jag och frilansfotografen Pieter ten Hoopen håller i. De tillhör Plans ungdomsnätverk och ska lära sig fota och blogga för att kunna berätta för världen om hur det är att vara ung i spåren av en livshotande epidemi som skördat över 11 000 människors liv och smittat 28 000 i Västafrika.

Och ungdomar här har mycket att berätta. Artonåriga Abibatu, som är med på workshopen, har förlorat nästan hela sin familj i ebola och höll själv på att dö. I sex veckor vårdades hon på en klinik innan hon mirakulöst tillfrisknade.
”Det var hemskt. Under tiden på sjukhuset såg jag otroligt många barn dö omkring mig. Jag försökte trösta dem men ingen fick lov att krama eller röra dem”, berättar Abibatu.

Nu bor hon ensam med sin storasyster och har inte råd att börja på universitetet. Systrarna bakar kakor som de säljer på marknaden för att försörja sig men de har knappt så det räcker till mat.

”Alla mina planer grusades när pappa dog. Jag vill bli revisor men vet inte när jag kommer få råd till den utbildning som krävs. Jag försöker studera själv hemma för att inte tappa motivationen.”

Artonåriga Maseray får tårar i ögonen när hon berättar att i stället för att sitta i skolbänken och bygga vidare på sin karriär så har hon tvingats flytta tillbaka till byn och tillbringar dagarna på baksidan av huset. Hon orkar inte se sina kompisar gå till skolan medan hon själv har varit tvungen att sluta.
”Min morbror var läkare och har alltid varit min förebild och den som uppmuntrat mina studier. Jag ville bli läkare som honom och var en toppstudent. Men han dog i ebola och nu har jag ingen som kan stötta mig.”
Maserey säger att hon känner sig ensam och förtvivlad. På dagarna måste hon hjälpa sin familj med jordbruket. Livet går bakåt i stället för framåt.

Även unga män drabbas hårt. Ingen av killarna som deltar i workshopen studerar eller har ett avlönat jobb. Många är volontärer för olika organisationer, som Plan. 21-åriga Ishmail drömmer om att bli socialarbetare och jobba med barn.

”Ebola har påverkat mitt liv studiemässigt, ekonomiskt och socialt. Hade det inte varit för ebolaepidemin hade jag kunnat hitta ett jobb och sparat ihop till min universitetsutbildning.”

Ishmael har förlorat en kusin så året har varit fullt av sorg och skräck för att själv bli smittad.

”Ovanpå allt annat har vi dessutom inte fått lov att träffas och titta på fotboll eller något annat kul som vi unga är vana vid.”

Plan har arbetat för att minska ebolaspridningen och stötta barn och unga under hela utbrottet. Nu när antalet smittade har minskat drastiskt går arbetet in i en ny fas. Plan Sverige finansierar genom Postkodlotteriet ett program som ska pågå i två år för att på olika sätt stödja utsatta barn och ungdomar i Moyamba efter ebolakrisen. Tanken är att ungdomarna på workshopen ska dokumentera projektet och genom Instagram och en egen blogg berätta om sin egen och andras vardag. Resultatet kommer vi sprida på vår sajt framöver. Ebolakrisen har satt ungas liv på paus under ett drygt år.

Nu är det hög tid att trycka på play.

Av: Sofia Klemming Nordenskiöld, Plan Sverige

Att vända sårbarhet till kapacitet

El Salvador. Landet ligger mitt i Centralamerika och har ca 6 miljoner invånare. 95 % av befolkningen bor i områden där risken för naturkatastrofer är mycket hög. När man frågar vilka typer av risker som finns får man svaret ”vi har allt”: orkaner, jordskred, översvämningar, jordbävningar och tsunamier bara för att nämna några få. När man anländer till San Salvador så slås man inte bara av den frodiga växtligheten men även av att huvudstaden ligger intill en stor vulkan. Den är heller inte den ende store vulkanen i landet, en annan minst lika praktful, San Miguel, ligger några mil bort och är högaktiv. Det senaste utbrottet från den i 2013 resulterade i att fler än 5 000 personer fick evakueras.

Plan har arbetat i El Salvador sedan 1976 och har under de senaste 16 månaderna, via finansiering från EU:s katastrofprogram DIPECHO och stöd från Plan Sverige, arbetat med invånarna i samhällena som identifierats som mest sårbara för olika naturkatastrofer.

Riskreducerande utbildning i skolor

Riskreducering i skolan
En mur vid en skola utanför San Salvador som barnen har identifierat som farlig pga. att grunden inte är stabil. Muren kan rasa om det sker en översvämning eller jordbävning. Riskbedömningarna är en del av de katastrofriskreducerande projekten,

Vi besökte en skola där barnen hade fått lära sig att bedöma vilka olika faror de hade i sin skola. Barnen identifierade att taket skulle vid en kraftig storm kunna blåsa av och därför behövde förstärkas. En annan risk som barnen märkte ut på kartorna var muren runt skolgården. Den ansågs vara en fara eftersom den inte var stabil och skulle kunna ramla ned över barnen om det skedde en jordbävning eller översvämning.

Barn tillbringar en stor del av sin vardag i skolan, därför är viktigt att barnen får lära sig vad som är en fara och inte, för att minimera att de skadas i sin vardag eller vid en katastrof. Flickorna och pojkarna får lära sig att även om de är sårbara för vissa risker så har de kapaciteten att kunna hantera dem. Att veta vad man ska göra om katastrofen är ett faktum är a och o. I Plans program skapar man därför skolkatastrofkommittéer som övar olika scenarier som exempelvis evakuering.

Skolbarnen visar med stor inlevelse hur man ger första hjälpen.
Skolbarnen visar med stor inlevelse hur man ger första hjälpen.

Genom att utbilda barnen och öka deras kunskap bygger man upp en medvetenhet i samhället då barnen tar med sig kunskapen hem till familjerna och övar exempelvis första hjälpen på föräldrar och syskon.

Under programmet utvecklade Plan El Salvador, tillsammans med sin partner och utbildningsministeriet, utbildningsmaterial till vuxna och civilskyddsmyndigheterna men även barnvänliga versioner. Ett exempel är El volcán som via illustrationer berättar för ett barn vad en vulkan är, farorna med den och vad man ska göra vid ett utbrott.

Invånarna i Jardines del Colón delar på ansvaret

En tidig varningsmodell för att mäta risken för översvämningar vid en flod utanför San Salvador. Grön indikerar ingen fara, orange varning och röd evakuera.
En tidig varningsmodell för att mäta risken för översvämningar vid en flod utanför San Salvador. Grön indikerar ingen fara, orange varning och röd evakuera.

Dagen efter begav vi oss till ett litet samhälle utanför San Salvador, som tidigare drabbats hårt av översvämningar.  Där träffade vi en liten grupp bestående av kvinnor och män i olika åldrar. De presenterade sig var och en för sig och berättade stolt om sina titlar och sin roll i den lokala katastrofkommittén. En person var t.ex. ansvarig för att varje dag kontrollera risken för översvämning genom att avläsa vilken nivå vattnet är på enligt den tre gradiga skalan som är målad på broväggen. Grön nivå innebär ingen fara, men orange innebär att personen måste informera kommittén om att vattennivåerna börjar bli farliga och att man behöver varna och förbereda dem som bor i högriskområdena för eventuell evakuering om vattnet stiger till röd – vilket innebär att floden kommer att översvämmas.

En kvinna i katastrofkommitten berättar om riskkartläggningen och resurskartläggningen som deras samhälle gjort för att minska sårbarheten och öka beredskapen. Stora delar av samhällets invånare i Jardines de Colón deltog i kartläggningsövningen.
En kvinna i katastrofkommitten berättar om riskkartläggningen och resurskartläggningen som deras samhälle gjort för att minska sårbarheten och öka beredskapen. Stora delar av samhällets invånare i Jardines de Colón deltog i kartläggningsövningen.

I samhället Jardines de Colón har man identifierat att översvämning är den största faran. På kartan har man markerat ut farliga områden, vilka hus som lider störst risk för att svämmas över samt vilka resurser samhället har – exempelvis i form av sjukvård. På kartorna markeras även evakueringsvägar och återsamlingspunkter ut. Invånarna utbildar varandra och delar på ansvaret tillsammans.

I kommittén finns en person med uppgift att larma om fara och kontakta andra byar nedströms för att varna dem samt kontakta civilskyddsrepresentanter i distriktet för hjälp. Gruppen berättade entusiastiskt vad de lärt sig av Plan – att de nu själva kunde mäta, planera för evakuering och minska riskerna för översvämning genom att inte kasta sopor eller annat i floden och liknande. Deras stolthet gick inte att ta miste på och att de involverade både unga och gamla i alla processer, vilket är mycket positivt!

Naturkatastrofer kommer alltid att ske med varierande kraft. Klimatförändringarna har gjort att t.ex. styrkan och intensiteten av orkaner kommer att öka vilket i sin tur generar, förutom starka stormar, även kraftigare regn och översvämningar och jordskred. Nyckel till att rädda liv och resurser är att säkra att alla (från barn till äldre) utbildas inom riskhantering och har kunskap om sitt områdes specifika risker och vad de är sårbara för så de kan både minimera riskerna samt förbereda sig med beredskapsplaner om katastrofen är ett faktum.

Plan arbetar idag aktivt med katastrofriskreducerande program i fler än 20 länder, där flickor och pojkars rättigheter och deltagande är i centrum av alla aktiviteterna.

Av: Olivia Forsberg, Rådgivare i katastrofriskhantering, Plan Sverige