Praktikant med engagemang i barnrättsfrågor

Alexandra

I veckan hade vi Alexandra, 14 år, som praktikant här på kontoret och här är hennes berättelse:

Jag heter Alexandra Ekerow och är 14 år (går i årskurs 7). Jag är född med ryggmärgsbråck som bl.a gör att jag har lite svårt att gå och därför har jag alltid en rullstol till hands. I min ålder så är det ganska många med RMB (ryggmärgsbråck) som kunnat gå innan, men som väljer att sätta sig i rullstol på heltid. Men jag är uppe och går dagligen och använder rullstolen bara när det behövs (till exempel om det handlar om en längre sträcka).

Måndag och tisdag denna vecka har jag praoat på Plans kontor i Hammarby Sjöstad. Dagarna har gått i ett och jag önskar att jag kunde stanna hela veckan ut eftersom att det varit väldigt intressanta två dagar. När jag kom hit igår var det inte första gången jag var här. I höstas deltog jag i en ministerhearing och var på Plan i samband med förberedelserna.

Ministerhearingen är verkligen en av de roligaste sakerna jag har fått göra i mitt liv hittills. Det började med att vi, tre ungdomar från RBU (Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar) samlades på RBUs kontor en solig men kall höstdag. Där fick var och en till uppgift att komma på högst tre saker som vi tyckte var bra eller dåligt med samhället.

Om man skrev något som man tyckte var dåligt så skulle man försöka komma på en lösning på hur detta problem skulle kunna bli bättre. De här sakerna tycker jag fungerar dåligt i samhället för mig:

  • Jag tycker att man INTE borde säga funktionshindrad & handikappad. Istället tycker jag att man ska säga funktionsnedsatt eftersom att det är ett bättre ord.
  • Jag tycker att man ska få vara med att välja resurs/assistent i skolan, även när man är i yngre ålder. Det borde helt enkelt vara självklart att man ska få vara med att bestämma vem som ska vara med en i skolan och på toaletten m.m. …
  • Jag tycker att det borde vara självklart att man som funktionsnedsatt med rullstol ska få gå på bussen före barnvagnar och rullatorer eftersom att rullstolsplatsen i en buss är längst in.
  • Jag tycker att man borde anpassa bättre utomhus för barnvagnar, rullstolar och rullatorer. Oftast är det exempelvis sänkt trottoar, men inte alltid.
  • Det borde vara självklart att man som funktionsnedsatt ska få en chans att nå längre än målen eller godkänt i skolan.

På ministerhearingen fick vi träffa andra ungdomar från olika förbund och tillsammans fick vi öva att läsa upp våra synpunkter för varandra. Sedan var den ”stora” dagen inne. Vi fick åka till Fotografiska där vi fick läsa upp våra planscher för barnministern Åsa Regner. Sedan fick jag uppdraget att gå upp på scenen inför publik och sammanfatta vad just vi från RBU tagit upp.

Nog om hearingen, nu har jag istället tänkt berätta lite mer mina dagar här på Plan. Igår när jag kom hit klockan nio så mötte jag upp Kristian, som ansvarar för Plans ungdomsråd.

Vi gick igenom vad FN:s barnkonvention innebär, eftersom den är grunden för Plans arbete.

Sedan gjorde vi en lek som hette luftballongen. Den går ut på att man har med sig olika rättigheter i en ballong och så reser man över Gröna Lund, Kaknästornet, Eiffeltornet osv. Vid varje ställe höll luftballongen på att sjunka och då blev man tvungen att slänga x antal rättigheter. Jag kan säga att det blev svårare och svårare vid varje stopp eftersom att man hade mindre och mindre rättigheter kvar och ändå blev tvungen att ta bort fler. Alla var lika viktiga så därför blev det så himla svårt att ta bort.

Sedan var det dags att besöka Desiree och Stephanie, som har hand om fadderskap här på Plan. De visade mig hur man registrerar ett fadderbarn till en ny fadder. Efter detta så gick jag vidare till postavdelningen.

Av: Alexandra Ekerow, praktikant på Plan Sverige

Vi tackar Alexandra för hennes engagemang i barnrättsfrågor och hoppas få både se och höra mer av henne i framtiden!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *