Fadderresan i Ecuador: Sista dagarna med projektbesök

På tisdagen den 5 november delade vi upp oss i tre grupper. Vi åkte till tre olika delar av landet för att träffa fadderbarn och deras familjer samt för att se på Plans projekt i olika områden. En grupp åkte till Cañarprovinsen där vi besökte fadderbarn som bodde långt, långt från civilisationen men vi kom fram tillslut till alla ställen efter flera timmar längs  grusiga bergsvägar. Vi hade som vi nämnt några dagar tidigare varit vid djävulsnäsan och nu passerade vi istället djävulspasset som var en smal slingrig bergväg.  Under våra två dagar i Cañar fick vi besöka flera skolor och även se andra projekt såsom en bybank som hade skapats lokalbefolkningen och Plan gemensamt för några år sedan. Banken användes till att ge små lån till tex inköp av boskap eller sytillbehör. När man tjänat in pengar på sin investering gav man tillbaka pengarna till bybanken med ränta. Överskottet användes till byns gemensamma aktiviteter och nya lån.  Detta hade skapats som ett alternativ till större låneinstitut då på detta sätt dels fler hade möjlighet att ta lån och starta mindre verksamheter och dels stannade allt överskott hos lokalbefolkningen.

En annan grupp begav sig på en ganska lång bussresa till Portoviejo. Vi åkte igenom den fantastiskt vackra Cajas nationalpark där vi spanade efter Condorer utan att få syn på några, inte ens på 4000 meter. När vi kom ned på havsnivå märkets verkligen skillnad i klimat och temperatur. Vi möttes av värme och fuktig luft. Färden fortsatte och vi fick besöka en kakaoodling och smaka färsk kakao men även härlig passionsfrukt. Nästföljande dag träffade vi Plans personal som arbetar i Manabíprovinsen. De berättade om deras arbete för oss innan det var dags att dela upp sig för fadderbarns- och projektbesök. Innan avfärd var det dags att inhandla lite saker till fadderfamiljerna och det gjordes i en liten butik precis vid hotellet. I affären släpptes bara en representant för varje familj in, vi andra väntade på andra sidan gallret. En lite annorlunda upplevelse. Bjoerg och Tellef samt  Kare och Vigdis besökte sina fadderbarn i en by medan övriga gruppen gjorde projektbesök och fick träffa både barn, vuxna och volontärer. I ett annat samhälle fick Eva samt familjen Bergmann träffa sina fadderbarn. Det blev ett härligt möte med de båda familjerna och Louise och Carl var jämngamla med sitt fadderbarn. En rundtur i trädgården där vi lärde oss ännu mer om exotisk frukt avslutades med en uppfriskande isdrink. Lite längre bort bodde Evas fadderbarn och skillnaden i standard var stor även i det lilla området. Där hade Plan arbetat med bland annat med att bygga toaletter. Besöket avslutades i en lokal vid den lilla kyrkan där volontärer berättade om deras arbete med framförallt sexuell och reproduktiv hälsa. Sedan strålande vi alla samman vid ett av projekten där vi bjöds på frukt innan vi fortsatte vår färd ut mot havet. Väl på plats kunde vi beundra ett gammalt valskelett och ta en promenad i havsbrynet innan vi åkte den korta resan till vårt hotell. Kvällen bjöd både på poolbad och god mat.

Nästa dag fortsatte vår färd längs kusten och vi åkte en vacker väg mot St. Elena. På vårt första stopp fick vi träffa kvinnor som tillverkade allt från smycken till kläder och annat hantverk, av Plan hade de bland annat fått sina symaskiner. Där fick vi också träffa ungdomar som höll på att lära sig mer om att använda konst som uttryck, Plan hjälpte till med material. Det fanns även en barngrupp som bland annat intervjuade Carin som hade sitt fadderbarnbesök i området. De intervjuade även Carl vilket framkallade förtjust fnitter bland framförallt de unga tjejerna. Efter vårt besök där delade vi upp oss ytterligare det var dags för fadderbarnsbesök för både Bente och Geir samt Bente och Anne, övriga gjorde projektbesök. Alla utom Ann-Margret som även hon fick träffa sitt fadderbarn med familj. Det blev ett känsloladdat möte för alla närvarande och besöket avslutades med att  Ann-Margret och Johanna blev intervjuade för en lokal mediagrupp som behövde nytt material till sitt radioprogram.

Den tredje gruppen åkte till Guayaquil där vi alla samlades några dagar senare. I Guayaquil besökte man bland annat en förskola och ett kvinnokooperativ. Sista kvällen samlades vi alla i Guayaquil för avslutningsmiddag och sedan var det hemfärd för några och vidare äventyr i Galapagos för andra. Men för Plans del så slutade denna fantastiska resa här!

Den lokala Planpersonalen i Cañar
Den lokala Planpersonalen i Cañar
Svindlande vägar men vackra landskap i Cañarprovinsen.
Svindlande vägar men vackra landskap i Cañarprovinsen.
Christel och fadderbarnet med familj utanför den lokala samlingshuset där man bedrev bybanken.
Christel och fadderbarnet med familj utanför den lokala samlingshuset där man bedrev bybanken.
Familjen Bergmans fadderbesök.
Familjen Bergmann/Ellefors fadderbesök.
Ann-Margret efter ett mycket fint besök.
Ann-Margret efter ett mycket fint besök.
De lokala guiderna Pablo och Freddie tillsammans med Plan Sveriges och Plan Norges personal
De lokala guiderna Pablo och Freddie tillsammans med Plan Sveriges och Plan Norges personal
Hela gänget samlat på vår avslutsmiddag.
Hela gänget samlat på vår avslutsmiddag.

Fadderresan i Ecuador: Tur genom djävulsnäsan och turistdagar i Cuenca

Efter några dagar av fadder- och projektbesök var det på fredagen dags för några dagars vila och turistande. Vila och vila i och för sig. Vi steg upp kl 5 på morgonen med avfärd kl 6 för att hinna med tåget som skulle ta oss genom det mäktiga passet ”El nariz del diablo” (djävulsnäsan). Vi fortsätter sedan mot Cuenca med ett stopp vid Ingapircas Inkaruiner. Väl i Cuenca stannar vi ett par dagar och ser hur man firar alla helgons dag i Ecuador, och vi träffar ett kvinnokooperativ som tillverkar den kända Panamahatten som trots sitt missvisande namn faktiskt härstammar från Ecuador. Nästan alla i gruppen skaffar sig en hatt.

Den mäktiga Djävulsnäsan
Den mäktiga Djävulsnäsan
Ingapircas Inkaruiner
Ingapircas Inkaruiner
Panamahattar under tillverkning
Panamahattar under tillverkning
Tommy passade väldigt bra i sin hatt
Tommy passade väldigt bra i sin hatt

Fadderresan i Ecuador: Projektbesök i Chimborazoprovinsen

Efter besöket på marknaden i Riobamba delade vi upp oss i olika grupper.  En grupp följde med Eva och Stein Tore till deras fadderbarn. Familjen hade nyligen kunna bygga ett nytt hus med hjälp av material från kommunen och bygghjälp av grannar. Medan fadderbesöket pågick fick resten av gruppen se en föreställning på skolan och rektorn visade sedan vad man hade konstruerat tillsammans med Plan såsom nya toaletter, klassrum, matsal och datorsal.

Eva, Stein Tore, Helena från Plan och fadderfamiljen.
Eva, Stein Tore, Helena från Plan och fadderfamiljen.

En annan grupp åkte med Dagmar och Bo till deras fadderbarns område och fick besöka skolan där och se olika projekt. Men besökte skolan där man tillsammans med Plan hade byggt en datasal, klassrum samt försett fadderbarnets familj och alla andra i byn med vattenkran utanför huset.

Dagmar, Bo och fadderfamiljen
Dagmar, Bo och fadderfamiljen

Fadderresan i Ecuador: Imponerande vulkan

CotopaxiNär vi på torsdagen lämnade Salcedo för att åka mot Riobamba hade vi turen att få se den mäktiga vulkanen Cotopaxi i solljus. Det är inte ofta man har förmånen att se den utan täckande moln då det blev en given fotopaus. På vägen besökte vi även en lokal traditionell marknad i Saquisili där vi gjorde många fynd. Ingen i gruppen ville dock köpa med sig en gris eller en ko även om det fanns många till salu.

Fadderresan i Ecuador: Fick fina halsdukar

När vi var på hotellet i Salcedo kom Plans lokala personal, med ansvar för Cotopaxiområdet, på besök och höll ett föredrag. Vi fick även en varsin fin Because I am a Girl- halsduk som passade bra uppe i bergen senare på dagen. Det kan vara riktigt stora skillnader i temperatur beroende på vilken höjd man befinner sig på.

Utanför hotellet i Salcedo
Utanför hotellet i Salcedo

A city desperate to survive

201311-PHL-09
KATASTROFEN I FILIPPINERNA: Plans medarbetare rapporterar direkt från Tacloban City, ett av de värst drabbade områdena efter supertyfonen Haiyan.

My name is Hatai Limprayoonyong and I am Plan International’s Internal Communications Specialist in Asia, reporting from the Philippines.

Trees have been torn from the ground and lie uprooted at the side of the road. Buildings are reduced to rubble. Electricity polls have toppled over. Boats lie upside down on the ground and huge six-wheel lorries are overturned.

This is the road I am taking to Tacloban City, an area devastated by Typhoon Haiyan.

Tacloban has never seen devastation like this. Before Typhoon Haiyan roared though the city on Friday, it was a beautiful place. Right now, everything has been turned upside down. I have been travelling, together with my colleagues from charity Plan International, to the affected area all day, but we’re yet to arrive.

We are on the outskirts of Tacloban, just five to ten minutes away, says the driver, but the scene is chaotic. The roads are narrow and all I can see are people walking.

The car is moving slowly, very slowly – we want to get there so we can carry out assessments, distribute relief and check on our own staff there.

As we get nearer, the smell of dead bodies pervades. Some of them are littered by the side of the road, mixed in with the rubbish, but people just ignore them.

When you see it, when you can sense it, smell it and feel it – it’s awful.

There’s no food or water here and all around me, people are desperately trying to find something to eat.

Girls and boys are carrying packs of noodles and dry foods, grabbing anything they can find from shattered shops. It’s difficult to stop and ask how they’re feeling when they’re lumbered down with so many things.

Now, looting is taking place because these people are desperate to survive.

They are facing a depressing scenario and for a brief moment, I wonder whether I would do the same in that situation.

One of my colleagues from Plan went to talk to some store owners and they say everything has gone. Now, people are looking to a damaged factory for food supplies, but the owner says he’s given everything away too.

I’ve see people walking towards the city and coming back with food. Apparently people are selling food at the entrance to the city, while concern remains high from the military that those who try to enter Tacloban just want to loot it.

The city is in chaos and destruction remains as far as the eye can see – and it’s something that 19-year-old Charlene is living through.

Charlene is living in a temporary shelter, after her home was washed away. The only thing that remains from her kitchen is the counter. The rest is gone.

She used to live near one of the official government buildings, made out of brick, but even that could not withstand the force of Typhoon Haiyan.

Charlene says that people are starting to get sick, and what they need right now is food, water and medicine. The teenager wants to stay with her aunties and her brother and she longs to go back to school, to normality.

She tells me she is trying to stay strong, that she is praying for other victims affected by the typhoon and that we can get through this together.

Her bravery is a testament to the people of of the Philippines. Around me, I see families shielding their children from the aftermath of this typhoon, while one four-year-old boy is playing at the side of the road, unaware of the magnitude of this disaster.

We’re yet to see the state of the school and the evacuation centres, who knows what they will be like, who knows what will happen next.

Our car is still slowly edging towards Tacloban and it seems we will be here for some time. I think I will have to sleep here tonight.

Text av: Hatai Limprayoonyong

Fadderresan i Ecuador: Cotopaxi

Ecuador 784Ecuador 571

Sofie från Norge på skolan i CotopaxiPå tisdagen begav vi oss till det fantastiska Cotopaxiområdet som har fått sitt namn efter en av de högsta aktiva vulkanerna i världen. Två timmar utanför staden Salcedo där vi bodde besökte vi den skola där paret Tollnes fadderbarn går. Vi fick se fantastiska dansframträdanden och vi fick även se de olika projekt som skolan bedrivit tillsammans med Plan såsom utbyggnad av skolan, byggnation av toaletter, skolmatsal, datasal mm. Det blev även en spontan fotbollsmatch mellan Sverige/Norge och Ecuador där Ecuador sopade banan med oss. Vi skyller på att de har fått höghöjdsträning hela livet.

Fadderresan i Ecuador: Första dagen med projektbesök

Ecuador 091Ecuador 088Efter att ha sett vackra omgivningar i Quito och vant oss vid den höga höjden var det på måndagen dags för de första Planbesöken. Gruppen delades upp och vi såg ett flertal olika projekt och tio faddrar fick träffa sina fadderbarn. Flera av de projekt vi såg var kopplade till Plans projekt runt marknaden San Roque i Quito. De föräldrar som arbetar på marknaden har ofta flyttat in från Anderna och tillhör Ecuadors diskriminerade ursprungsbefolkning.  Förut tvingades även barnen arbeta hela dagarna på marknaden men för några år sedan startades en skola för barnen till de som arbetar på marknaden efter initiativ från en intresseorganisation för ursprungsbefolkningen med stöd av kommunen och Plan.  Vi såg även ett Planprojekt i utkanten av Quito där ungdomar gjorde ett radioprogram för barns och ungdomars rättigheter och de pratade om olika teman såsom problemen relaterade till droganvändning. Vår fadder Eva och Johanna från Plan intervjuades.

Några av oss åkte med Vibeke och Anders som skulle träffa sitt fadderbarn i ett område ca två timmar från Quito. Där bjöds vi på imponerande dansunderhållning av ungdomar som deltog i ett Planprojekt.  Projektet innefattade ungdomsgrupper där man diskuterade frågor inom sexuell och reproduktiv hälsa och flickors och pojkars rättigheter och samtal om hur man behandlar och respekterar varandra för att tex undvika våld i nära relationer vilket tyvärr är vanligt förekommande i Ecuador. Förutom att ha diskussionsgrupper så hade man även teatergrupper och dansgrupper för att öka samförståndet mellan tonårstjejer och tonårskillar samt för att ge dem ett bra alternativ till en meningsfull fritid. Efter dansföreställningen kom även alla faddrar upp på dansgolvet och det blev en riktig fest.

dans i quito