Delhi belly är ett faktum

FADDERRESAN I INDIEN Uppe med tuppen klockan fyra. Tåget norrut till Kathgodam skulle gå från Delhi redan 6.15 och med tanke på trafiken gäller det att vara ute i god tid. Väl nere i lobbyn saknades ganska många av faddrarna och snart kom förklaringen. Magsjukan, den ökända Delhi belly, hade slagit till. Många hade varit uppe hela natten och mådde fortsatt illa. Efter en lägeskontroll kände ändå alla att de orkade med och vi begav oss till tåget. Den här gången var vi ute i god tid och hann med tåget med marginal, vilket var skönt med tanke på gruppens tillstånd. Sex timmar senare var vi framme i Kathgodam. Där fick vi lunch och de som kämpat sig igenom tågresan fick möjlighet att sova en stund. Sedan var det dags för dagens andra etapp – fem och en halv timme i bil genom bergen.

Någon som tyckte att vi inte haft tillräckligt med otur för dagen?
Någon som tyckte att vi inte haft tillräckligt med otur för dagen?

Fältkontorsområdet i Garsain ligger nämligen på nära 2 000 meters höjd uppe i bergen och det är bil som gäller för att ta sig dit. En skumpig bilfärd med både mag- och åksjuka längs vägen satte alla på prov. När vi kom fram hade det varit mörkt sedan länge och alla var slutkörda efter flera timmars berg- och dalbana.

Såhär såg det ut på vår färd
Såhär såg det ut på vår färd
Värdelöst att ta bilder genom smutsigt bilfönster men det ger en aning om hur det såg ut längs vår väg
Värdelöst att ta bilder genom smutsigt bilfönster men det ger en aning om hur det såg ut längs vår väg

Garsain är ingen turistort överhuvudtaget så vi fick dela upp oss på två ”hotell” som vi ganska snart konstaterade saknade fler saker än bara stjärnor bredvid namnet. Nåväl det är i sådana här områden som Plan har sin verksamhet så alla fick bita ihop. Vi blev alla lite tagna av kylan också. Som tur var hade många tagit med sig tröjor och jackor med tanken att ”de här får vi väl aldrig användning av på den här resan”. Men de kom väl till pass när temperaturen kröp ner mot säkert 15 grader och betydligt kallare på natten.

Jag och Dick gick och la oss med en liten orolig känsla. Skulle alla repa sig? Hur många skulle bli sängliggandes imorgon? Går det att sova på den här plankan till säng?

Den som lever får se som det så käckt heter…

//Cecilia Karlén

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *