Varför är du fadder i Plan?

Magnus Schüler, 38 år, Ängelholm

– Att barnen själva är involverade i de projekt som genomförs tycker jag är en bra idé och därför stödjer jag Plans arbete. Ett långsiktigt arbete tillsammans med befolkningen är en bra väg till förändring, Att jag själv med egna ögon fått se detta arbete i tre länder genom Plans gruppresor gör mig trygg att bidragen kommer till nytta. Det engagemang jag sett bland befolkningen och Plans lokala personal gör mig stolt att vara fadder i Plan och det har gett mig mer i livet än vad det kostar.

Alexandra Nagelius, 13 år, Falsterbo

– Fadderskapet betyder jättemycket för mig. Det är otroligt coolt att ha kontakt med en jämnårig tjej från en helt annan kontinent. Att veta att jag hjälper barn i min egen ålder att uppfylla sina drömmar är magiskt. Och att hålla kontakt med ett annat barn är förstås jättekul. Jag vet att Ajmeri och hennes familj uppskattar att jag hjälper till i hennes by. För mig är det frihet att känna att folk uppskattar det man gör. En stor dröm är att få träffa henne och hennes familj. Varje dag går jag och längtar efter nya brev och jag blir jätteglad varje gång det kommer ett nytt. Jag mår bra när andra människor mår bra. Att känna att man gör det där lilla extra för någon. Att ha kontakt med Ajmeri har lärt mig jättemycket.

Samuel Sköldö, 60 år, Stockholm

– Om vi på något sätt kan vara med och göra livet drägligare för barn i utsatta länder är det en självklarhet. Det är inget att tveka om. Eftersom vår dotter jobbar på Plan har vi fått inblick i hur det fungerar och vet att det är ett seriöst och säkert sätt att förmedla pengar. Pengarna kommer fram dit de ska och fastnar inte i en massa mellanhänder.

Annika Fridmark, 67 år, Stockholm

– Bakgrunden till att jag tog steget att bli fadder är att jag sett faddergalor och är allmänt engagerad. För att få en demokratisk utveckling krävs utbildning och då måste man börja med barnen. Jag har tidigare stöttat många olika organisationer men efter att ha rest med Plan till Kenya har jag bara stöttat Plan eftersom de gör ett väldigt bra arbete. Jag har sett och upplevt det och är imponerad av det jobb de gör.

Elina Tamker, 10 år, Ekerö

– Jag tycker att det är bra att hjälpa andra som har det fattigt i sina länder, det är kul att hjälpa dem så att de får det bättre. Vi har ett fadderbarn i Tanzania och det är intressant att se hur de har det och det är roligt att höra om han har det bra. Han har skickat bild på sig och sin mormor utanför deras hus, när jag såg det tänkte jag att det var en väldigt annorlunda miljö.

Mot Agra!

FADDERRESAN I INDIEN Idag var det dags att lämna Patna och åka vidare västerut till staden Agra där det världsberömda Taj Mahal ligger.

Men för en gångs skull behövde vi inte transportera oss så långt för att komma till flygplatsen så vi hann med lite sightseeing innan dess. Vid gårdagens middag hade vi kollat igenom de olika sevärdheter som finns i Patna och spannmålsgloben Golghar blev det vinnande förslaget. Golghar byggdes av en brittisk kapten 1786 som ett svar på den omfattande svält som drabbade Indien på 70-talet. I Golghar skulle 140 000 ton spannmål kunna förvaras till den brittiska arméns förfogande. Golghar har till idag dock aldrig använts i detta syfte.

Globen var dock lite mer imponerande i guideboken än i verkligheten
Globen var dock lite mer imponerande i guideboken än i verkligheten

Men från toppen var det fin utsikt över staden Patna
Men från toppen var det fin utsikt över staden Patna
Nästan hela gänget - från vänster Rune, Katarina, Anders, Owe, Jaana, jag, Elvis, Ilse och Lotty
Nästan hela gänget – från vänster Rune, Katarina, Anders, Owe, Jaana, jag, Elvis, Ilse och Lotty

På begäran blev det sedan lite shopping. Många affärer öppnade till vår besvikelse inte förrän klockan ett men när vi möttes en timma senare hade de flesta i alla fall en påse i handen. Sedan åkte vi till flygplatsen i Patna varifrån vi flög i ungefär 1 h 40 min tillbaka till Delhi.

Där mötte vi resten av gruppen som efter en längre bussresa flugit ifrån Lucknow till Delhi. De hade haft en bra gårdag med besök i fältkontoret Maharajganj där Marita fick träffa sitt fadderbarn.

Marita tillsammans med fadderbarnet Shanti och hennes familj
Marita tillsammans med fadderbarnet Shanti och hennes familj

Fem timmar senare och en tur på den nya motorvägen mellan Delhi och Agra var vi framme på hotellet. Middagen var redo och vi åt på en gång. Sedan var det dags för sömn och ladda batterierna inför morgondagens stora händelse TAJ MAHAL!!

//Cecilia Karlén

Sista fältbesöket för denna gång

FADDERRESAN I INDIEN Äntligen skulle vi få betalning för monsterbussturen vi åkte igår. Kl 8.15 kom tre lokala Plankollegor och hämtade oss på hotellet. Vi hoppade in i bilarna och drog iväg. Dags för lite mer bil – tre timmar närmare bestämt för att ta oss ut till byn.

Idag var det dags för Ilse och Owe att träffa sitt fadderbarn. Det var fullt med folk när vi kom fram. Vi blev välkomnade traditionellt med blomkransar och röda prickar i pannan. Deras fadderbarn var en glad liten tjej på 10 år. Efter att Owe berättat om Sverige för alla nyfikna gick de tillsammans med fadderbarnet och familjen till deras hus. Där visades det foton och bjöds på lite snacks. Ilse och Owe delade ut lite presenter och Ilse visade hur man gör de berömda armbanden 🙂

Medlemmar i barnklubben delade ut serier som de själva ritat
Medlemmar i barnklubben delade ut serier som de själva ritat
Ilse och Owe tillsammans med sitt fadderbarn Kiran
Ilse och Owe tillsammans med sitt fadderbarn Kiran
Kiran och familjen tyckte det var spännande att se bilder ifrån Sverige
Kiran och familjen tyckte det var spännande att se bilder ifrån Sverige
Det var många ville se hur armbanden ska knytas
Det var många ville se hur armbanden ska knytas
Ilse hade gjort armband till hela familjen
Ilse hade gjort armband till hela familjen

Sedan fick vi åka iväg lite hastigt. Allting blir tyvärr inte alltid som man tänkt sig. Ryktet om vårt besök hade spridit sig till andra byar och lokalinvånare därifrån hade också kommit denna dag. Flera av dem var upprörda över att inte deras by också fått stöd ifrån Plan. Några hade tyvärr också fått lite mycket innanför västen vilket bidrog till att stämningen blev lite obehaglig. Plans personal kände att vi inte kunde stanna längre och därför blev vi tvungna att ge oss iväg. Vi pratade om det senare och tyvärr har Plan inte obegränsade resurser så man har endast kunna etablera projekt i ett par byar i detta distrikt än så länge. Det har tyvärr skapat lite osämja med de byar som ännu inte får något stöd. Förhoppningsvis kan Plan utöka sitt stöd i distriktet så småningom men tills dess är tydlig information A och O.

Sedan åkte vi vidare till en annan by för att göra projektbesök. Här var det ännu mer folk på plats. Jättekul! Här blev vi välkomnade i kvadrat, ännu mer blomkransar och ännu mer prickar i pannan. Det såg ut som de flesta av oss råkat ut för någon olycka i ansiktet haha. Barnklubben bjöd på rollspel med tema hälsa. Barnen ville sprida information om vikten av att tvätta händerna ordentligt då det minskar risken för sjukdomar. Familjerna måste lägga pengar på att köpa tvål varje månad men den kostnaden är liten om man jämför med den för sjukvård om någon skulle bli sjuk. Den här typen av projekt är en av mina personliga favoriter. Samtidigt som det stärker barnen, ökar deras självförtroende och ger dem möjlighet att vara kreativa och uttrycka sig så sprider det livsviktig kunskap till samhället på ett enkelt och tillgängligt sätt.

Som sagt det var många som väntade på oss när vi kom till byn
Som sagt det var många som väntade på oss när vi kom till byn
Om man inte tvättar händerna ordentligt kan man bli sjuk som pojken på bilden här
Om man inte tvättar händerna ordentligt kan man bli sjuk som pojken på bilden här

Medlemmar från den lokala kvinnogruppen berättade om sin lyckosamma verksamhet. Det fanns även en barnrättskommitté i området med både barn, kvinnor och män som medlemmar. Avslutningsvis fick vi besöka den lilla förskolan och överlämna några gåvor.

Alla som är med i kvinnogruppen räck upp en hand!
Alla som är med i kvinnogruppen räck upp en hand!

Det kändes skönt att vi fick en så bra avslutning på dagen som tyvärr började lite konstigt. Imorgon har vi lite tid att se oss omkring i Patna innan vi måste bege oss till flygplatsen. Spannmålsgloben Golghar står på tur!

//Cecilia Karlén

250 km på mindre än två dagar

FADDERRESAN I INDIEN Dags att lämna hens helighet bakom oss och åka vidare. För att hinna med allt var vi tvungna att dela upp gruppen och göra projektbesök parallellt på två olika platser. Jag hoppade in i en buss tillsammans med nio faddrar.

Vi var förberedda på en lång tur, sju – åtta timmar. Men det skulle visa sig ta betydligt längre, konstigt va?

Vi började direkt ana ugglor i mossen när vi kör ut på ”motorvägen” och allt går smidigt. Inte så mycket trafik, vägen är förhållandevis bra och bussen kan köra på. Det kändes för bra för att vara sant helt enkelt.

Självklart var det så. När vi kommer fram till delstatsgränsen och snart ska resa in i Bihar så är det totalstopp. En strejk har brutit ut i stora delar av delstaten och nu blockerar demonstranter vägen in. Efter mycket oroande samtal ifrån lokala kollegor om att gränsen förmodligen inte kommer kunna korsas förens fem på eftermiddagen började jag känna mig rejält orolig. Men efter en timme kommer polisen och skingrar demonstranterna och vi kan köra vidare.

Demonstration vare här!
Demonstration vare här!

Chauffören tar en mindre väg nu istället för motorvägen för att undvika mer stopp. Den strategin skulle visa sig vara värdelös. Efter någon timma eller två är det stopp igen och denna gång fastnar vi nog närmare två timmar. Energin börjar tryta lite också eftersom det inte finns något vettigt ställe där vi kan stanna för lunch. Vår guide springer ut när det ges tillfälle och göder oss med bananer, äpplen och kex.

När vi trodde att stoppen skulle vara slut kommer det ett till. Denna gång inte för strejk utan för att den väldigt smala och orobusta bro vi strax ska passera inte klarar så mycket tung trafik samtidigt. Ytterligare en timmes väntan tickar förbi innan vi får ge oss av.

Trots dagens motgångar lyckas vi ändå skratta. Vår guide berättar att man aldrig säger hur långt det är i km utan i tid. Till Patna – mindre än två dagar!

Avslutningsvis kommer här lite härlig fakta:

Vi reste 250 km på ca 12 timmar. En fadder räknade ut att det motsvarar ungefär 20.8 km per timme. Det ni!

//Cecilia Karlén

Heligt värre!

FADDERRESAN I INDIEN Idag var det dags att lämna Rishikesh för att åka vidare söderut längs Ganges till hinduernas heligaste stad Varanasi. Det kändes väldigt fint att få flyga för en gångs skull. Men två inrikesflyg med god marginal gjorde ändå att hela dagen gick åt. Det var extra mycket säkerhetskontroller och det skulle stämplas och sättas lappar överallt. Några fick ta med vattenflaskor och andra inte. Några fick betala övervikt och andra inte. Skönt när det är konsekvent med andra ord!

Det känns väldigt bra i gruppen och alla verkar tycka att det fungerar toppen. Fick en fin komplimang av Katarina idag som sa ”Så fort jag träffade dig på Arlanda så slutade jag tänka, jag bara tittar efter dig och vet vad jag ska göra”. Låter ju ganska kul men det känns ju bra att de inte behöver tänka så mycket utan att de får den information de behöver ifrån mig och Dick.

Dagen därpå var det upp med tuppen som gällde, avfärd 5.15 för en båttur på Ganges. Vi skulle nämligen titta på de många rättrogna hinduer som tog ett dopp i floden i soluppgången.

Varanasi i morgonljus
Varanasi i morgonljus

Trots den tidiga timmen var det full aktivitet nere vid Ganges
Trots den tidiga timmen var det full aktivitet nere vid Ganges

Vi hoppade i en liten träbåt och vi blev rodda ut en bit ifrån land. Längs strandpromenaden fanns det flera trappor som ledde ner till floden där många hinduer satt och förberedde sig för att bada. Många hade olika ritualer för sig innan och medan de var i vattnet. Det finns många olika myter om floden och det sägs att den har speciella förmågor som gör att den som dricker av vattnet blir frisk. Dessutom sägs det att vattnets sammansättning håller floden ren trots allt skräp. Ingen av oss var trots det sugen på att ta ett dopp så efter båtturen åkte vi tillbaka till hotellet för frukost.

En magnifik soluppgång fick vi beskåda denna morgon
En magnifik soluppgång fick vi beskåda denna morgon
Ta med sig heligt vatten hem? Självklart!
Ta med sig heligt vatten hem? Självklart!

Sen tog några en tur till Sarnath, platsen där Buddha höll sin första predikan. Innan middagen var det dags för en båttur igen. Den här gången åkte vi rickshaw in till staden och gick sedan den sista biten till floden. Vi hoppade i vår båt och åkte först för att titta på de stora eldar som härjade vid strandkanten. Det är kremering som pågår. Kropparna smyckas ut med tyger och smycken, doppas i Ganges och sedan läggs de på bål. Det pågår kremering 24 h om dygnet då det är så många som vill bli ”begravda” på detta traditionella sätt vid Ganges.

Varanasi i skymningen
Varanasi i skymningen
En önskan skickas iväg
En önskan skickas iväg

Sedan var det dags för ytterligare en Aarticeremoni. Unga hinduer som utbildar sig till präster stod för showen. Det var fantastiskt att få vara med och titta på ceremonin i mörkret.

Eld i olika former verkade vara temat för kvällen
Eld i olika former verkade vara temat för kvällen

Nu dags för sängen, imorgon är det ytterligare en lång resväg med buss som gäller. Då delas gruppen på två och ena delen åker till Ghorakpur och den andra till Patna.

//Cecilia Karlén

Kortast sträcka på längst tid

FADDERRESAN I INDIEN Målet för dagen – ta sig 22 mil med bil. Kan tyckas vara lätt som en plätt. Men lägg till att vi är i Indien, i Himalayas bergstrakter för att vara exakt, addera det med slitna jeepar och enfiliga serpentinvägar längs bergskanten så är det inte så lätt längre. Resan tog närmare åtta timmar att genomföra.

Men det var den mest fantastiska bilresa jag någonsin varit med om i alla fall. Vi åkte genom ett fantastiskt landskap med en flod rinnande längs dalen. Vi åkte igenom små gulliga byar och över flera broar. Idyllen avbröts dock ett par gånger när vi skulle passera delar där ett jordskred tagit med sig det mesta av vägen. Hjärtat satt i halsgropen när bilen skulle köra och vägen bara slutade och övergick i ett stup några decimeter bredvid oss.

Vi kom lyckligtvis fram välbehållna till staden Rishikesh. Staden ligger i delstaten Uttarakhand och strax norr om Rishikesh rinner Ganges ut ifrån Himalaya. De pilgrimer som ska vandra längs hela Ganges påbörjar sin färd här. Rishikesh brukar också kallas för yogans huvudstad. Här finns åtskilliga yogacenter och många utbildningar för den som vill bli yogalärare.

Dagen därpå var vi uppe halv åtta för att få prova på just yoga. Vi la ut våra mattor på hotellets tak och hade en fin utsikt över Ganges.

På hotellets tak med utsikt över Ganges - bästa platsen för yoga!
På hotellets tak med utsikt över Ganges – bästa platsen för yoga!

Genom en vandrande stadsrundtur fick vi lära känna staden lite mer. Rishikesh är fullt av Ashrams, ställen där man kan bo, äta, meditera och yoga. Det finns också många hinduiska tempel. Vi gick också över hängbron Rham Jhula som går över Ganges. Det var några som fick lite svindel när bron började gunga.

Bron Rham Jhula över Ganges
Bron Rham Jhula över Ganges

Eftermiddagen var fri för egna aktiviteter. Jag och Dick tog en rickshaw två km norrut till den mindre orten Laxman Jhula. Vi hade siktet inställt på att ta oss ett dopp i den heliga floden. Om man vill bada är det här man ska passa på eftersom floden inte är så förorenad här i norr.

På kvällarna pågår det ceremonier i templena längs floden. Vi gick för att titta lite på en Aarti ceremoni. Där satt en guru i mitten och mässade med mängder av hinduer runtomkring. Den ceremonin vi såg filmades till och med.

Aarticeremoni vid guden Shiva
Aarticeremoni vid guden Shiva

Lite senare samlades vi på hotellet för middag och det var många som kom i nya kläder och accessoarer som hade inhandlats under dagen. Imorgon blir det mer upplevelser av den spirituella typen, då ska vi nämligen bege oss till Varanasi som är Indiens heligaste stad.

//Cecilia Karlén

Plan påverkar beslut på internationell nivå

BARNRÄTTSVECKAN I NEW YORK Mellan den 8 oktober – 28 november är FN:s Generalsförsamlings tredje utskott samlat för att diskutera och fatta beslut kring sociala och humanitära frågor samt mänskliga rättigheter. Plan är på plats för att påverka språk och innehåll i de resolutioner som arbetas fram som handlar om barns rättigheter. Till hjälp använder sig Plan av redan existerande dokument och rapporter inom människliga rättigheter som berör barn. Tanken är att resolutionerna, som i sig bara är viljeyttringar och riktlinjer för stater, ändå ska få ett så slagkraftigt innehåll och språk att det påverkar staters handlande.
Det tredje utskottet består av samtliga FN:s medlemsländer. Även särskila rapportörer, kommittéordföranden och oberoende experter deltar i diskussionerna. Sveriges delegation i utskottet består av personal från svenska representationen i New York och tillresande personal ifrån Utrikesdepartementet.

Den här veckan 15 oktober – 19 oktober kallas barnrättsveckan eftersom det kommer hållas speciella sammanträden och sessioner kring just barns rättigheter. Den huvudsakliga barnrättsresolutionen (även kallad omnibus-resolution) diskuteras varje år. I år är rättigheter för barn från ursprungsbefolkningar huvudtema. Generalsekreterarens rapport 2012 om Barnkonventionens status i världen behandlar detta tema och kommer vara till stöd vid lobbyarbetet för resolutionen. Rapporten ger rekomendationer till medlemsstaterna där rätt till utbildning för barn från ursprungsbefolkningar får en central roll. Speciellt talas om stöd för utbildning för flickor, unga tjejer och kvinnor. Även frågor såsom våld i skolan, genusbaserat våld (inklusive skadliga traditionella sedvänjor), sexuell exploatering och trafficking tas upp i rapporten, vilka är problemområden som Plan driver väldigt tydligt. Läs mer om Plan Sveriges kampanj för flickors rättigheter

Två andra resolutioner som Plan kommer att arbeta aktivt för under barnrättsveckan är resolutionen om förbud av kvinnlig könsstypning samt resolutionen om födelseregistrering. Vi på Plan Sverige är extra måna om resolutionen om förbud av könsstympning där vi ser en stor utmaning att finna formuleringar som inte bara stannar på lagstiftningsnivå utan ger konsekvenser för staters agerande och förändringar av attityder i samhället. Det krävs att stater aktivt arbetar för att bryta skadliga sedvänjor och destruktiva attityder kring könsstympningsfrågan. En resolution om förbud av könsstympning kan komma att stärka andra mer juridiskt bindande dokument såsom Barnkonventionen och Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, även kallad Kvinnokonventionen.
Ordförande för FNs barnrättskommitté, Jean Zermatten, och specialrapportören om våld mot barn, Marta Santos Pais, kommer under veckan att rapportera till Tredje kommittén angående sitt arbete under året. Plan har ett särskilt nära sammarbete med Marta Santos Pais i arbetet för att förhindra våld mot barn. Specialrapportörens mandat kommer att gå ut inom kort och Plan vill påverka att mandatet ska förlängas och att hennes arbete ska finansieras av FNs budget snarare än av statliga och enskilda givare. Jag vill veta mer om Marta Santos Pais arbete.

Det var värt gårdagen!

FADDERRESAN I INDIEN Efter en kylig natt öppnar jag dörren till mitt rum och blickar ut över ett fantastiskt landskap. När vi kom igår var det kolsvart och vi hade ingen aning om vart vi hamnat. Men wow!

Godmorgon Garsain!
Godmorgon Garsain!

Vi var fem stycken på det här lilla stället och de två som drabbats igår kände sig bättre. Efter frukost var det dags att åka ner och se hur det var med resten av gruppen. Alla var på benen igen utom två som tyvärr fick stanna kvar på hotellet och vila upp sig. Det var svårt att planera och dela upp i grupper kvällen innan på grund av osäkerheten så nu när vi visste vilka som skulle med gjorde vi gruppindelning och gav oss iväg. Rune, som skulle besöka sitt fadderbarn idag, åkte iväg med fyra personer för en vandring på en timme enkel väg. Dick tog med sig ett gäng för att göra projektbesök. Slutligen åkte jag och två faddrar med Jaana och Elvis som också skulle hälsa på sitt fadderbarn denna dag.

Vi åkte bil i ca 10 min och sen blev det en liten vandring uppför i en kvart innan vi kom fram till byn. Byn låg längs bergsidan och allt var väldigt pittoreskt. Fina små hus och uteplatser med fint lagda stenar. Vi blev hälsade med en röd prick i pannan och en krans med blommor som vi fick runt halsen. Jaana kände direkt igen sitt fadderbarn Renu. Jaana har varit fadder till henne i nästan 15 år och hade väntat på den här dagen väldigt länge. Först gick vi till byns samlingsplats där de ställt upp soffor och stolar och gjort väggar av tyg runtom. Vi fick flera presentationer som berättade om projekten som Plan och den lokala samarbetspartnern SBMA bedriver i området. Här fanns många kvinnogrupper och det var kul att se att de tog för sig. De hade bland annat identifierat alkohol som ett stort problem då deras män ofta drack väldigt mycket vid offentliga tillställningar. De tog upp det här i byn och även på högre nivå och det har resulterat i att man inte har alkohol på offentliga möten eller fester längre. Plan har även stött skolor, barngrupper och gett flickor skolstipendier i området.

Här var det vi som var en del av underhållningen haha
Här var det vi som var en del av underhållningen haha

 

Efter alla presentationer var färdiga avslutade vi det hela med dans. Byns kvinnor drog igång en cirkeldans och vi var inte sena att hänga på.
Efter alla presentationer var färdiga avslutade vi det hela med dans. Byns kvinnor drog igång en cirkeldans och vi var inte sena att hänga på.

Sedan var det dags att gå vidare till Renus hus. De bodde en bit bort i ett fint litet hus med fantastisk utsikt över dalen. Vi blev bjudna på chai och lite tilltugg och Jaana och Elvis pratade med Renu. Hon kunde lite engelska vilket var roligt. Hon är 17 år gammal och studerar fortfarande, i den 11e årskursen. Renu tog fram en pärm och visade de brev och kort som hon fått ifrån Jaana och Elvis, det var väldigt uppskattat. Sedan fick Renu och familjen presenter av Jaana och Elvis.

Elvis knyter ett armband, som han gjort själv, runt Renus arm
Elvis knyter ett armband, som han gjort själv, runt Renus arm

Allt det roliga har tyvärr sitt slut och vi var tvungna att runda av och lämna Renu och familjen. Byns ”village mother”, som de kallade henne, var en mycket bestämd kvinna och hon upprepade ”Phir aana” åtskilliga gånger – Kom tillbaka!

Flera generationer samlade - Jaana, Renus mamma, Elvis, Renu och Renus farmor
Flera generationer samlade – Jaana, Renus mamma, Elvis, Renu och Renus farmor
Jaana, Renu och Elvis framför Garsains fantastiska landskap
Jaana, Renu och Elvis framför Garsains fantastiska landskap

Efter lunch besökte vi en skola där Plan och SBMA bland annat gett resurser till skolans Science activity center. Där fick vi alla de olika material som de hade på centret presenterat för oss av skolans team som tävlade i naturkunskap mot andra skolor.

Tjejerna visar hur magnetism fungerar
Tjejerna visar hur magnetism fungerar

Kicki delar ut pennor och vykort ifrån Malmö
Kicki delar ut pennor och vykort ifrån Malmö

Sedan åkte vi vidare till en annan by där Plan och SBMA haft projekt länge. Vi fick flera presentationer om projekten i området. Mycket utveckling hade skett tex så har alla barn ett födelsebevis, alla har fått grundläggande vaccinationer och alla går i skolan. Så himla bra! De berättade även för oss om projekt som helt leds av barn. Två barn ifrån byn hade valts ut och valt ett projekt de ville göra. De valde då att undersöka hur många barn som hade födelsebevis. Det visade sig då att 47 st saknade eller hade felaktiga bevis. De gick sedan till distriktsledningen och bad dem om hjälp att åtgärda det och nu har alla barn ett födelsebevis!

Vi fick fin dans- och sånguppvisning i sista byn för dagen
Vi fick fin dans- och sånguppvisning i sista byn för dagen

På kvällen hade vi ett möte med Plans och SBMAs lokala personal för att prata om dagen och ge feedback. Rune var otroligt rörd över sin dag och det var väldigt känsloladdat att berätta om besöket. De hade fått ett otroligt mottagande i byn som inte gick att beskriva med ord. Fantastiskt! Alla är väldigt glada och nöjda och många har sagt under dagen att resan igår var helt klart värt det. Skönt att höra 🙂

//Cecilia Karlén

Idag vill vi hindra katastrofer!

Idag är det FN:s internationella dag för katastrofreducering. Temat för i år är flickors och kvinnors roll i att skapa samhällen som är motståndskraftiga mot katastrofer. Plan uppmärksammar denna dag för att visa hur människor världen över arbetar för att minska risker för att drabbas av katastrofer.

Plan Sverige har varit med och tagit fram en studie om hur katastrofer påverkar barn i Sydasien. Över tretusen pojkar och flickor i fem sydasiatiska länder fått berätta om sina erfarenheter av katastrofer. Sydasien är hårt drabbat av översvämningar och cykloner i spåren av klimatförändringar. Studien visar att det är vanligt att barn i samband med katastrofer ofta tvingas bo hos avlägsna släktingar eller i flyktingläger. I samband med detta ökar risken för att de blir utnyttjade tillexempel genom barnarbete, våld eller sexuella övergrepp. Katastrofer bidrar också till att skolgången avbryts, eller att barnens skydd i skolmiljön försämras.

För ett år sedan besökte jag några byar i ett bergigt distrikt i Nepal. Det var slutet av monsunsäsongen, men det verkade som att det aldrig skulle sluta regna. Vattnet forsade fram så att de dånade i dalgången. Enorma sjok av lera och klippblock hade rasat ner de branta bergssidorna. Stora träd hade dragits med och knäckts som tändstickor. Genomblöta och rädda för att själva rasa ner i avgrunden, om den porösa stigen skulle ge vika, tog vi en paus under ett stort stenblock. Där satt en grupp barn på väg till skolan, klädda i skjortor och flip-flops. De berättade att de gick längs de farliga stigarna två timmar varje dag för att komma till skolan. Senare fick jag höra att det inte var ovanligt att barn trillade ner för stup, träffades av nedrasande stenar eller spolades bort i de strida forsarna på väg till skolan. Många barn som stannade hemma och arbetade med sina familjer istället för att gå till skolan.

Det hade inte behövt vara så. Det går att bygga vallar och broar för att göra stigar säkra, man kan leda bort vatten i kanaler, man kan bygga skolor på platser dit barn kan ta sig på ett säkert sätt.

På Plan har vi lärt oss att flickor och pojkar ofta vet bäst själva vilka faror som finns där de bor. Och de kan själva föreslå lösningar på sina problem. Och de kan vara med och lösa problemet. Därför ger Plan barn och unga inflytande i våra projekt. En av dem är Mazhar, en ung kille som utsågs till hjälpledare i Plans barnvänliga område i ett tillfälligt läger efter översvämningen i Pakistan. Se en kort film om Mazhar här.