Plan Sveriges instruktörer på plats på Peace & Love!

Festivaldagarna börjar lida mot sitt slut och både Plan Sverige personal, volontärer och Planinstruktörer har varit på plats! Vi har njutit av musiken, varandras sällskap och självklart uppmärksammat barns rättigheter i vårt tält, här på festivalen! Vi har fått in smarta klimattips av våra besökare, delat ut klimatsmarta stämplar och mängder av godis, ekologiskt sådant såklart!

Det är väldigt speciellt för oss, Plan Sverige instruktörer, att få vara på plats här i Borlänge! Planinstruktörerna jobbar för att sprida kunskap om Plans arbete, barns rättigheter och skapa engagemang! Peace&Love festivalen är ett exemple på vad vi lyckats genomföra under det gångna året. Planinstruktörerna har tillsammans med andra inom Plan Sverige planerat och brainstromat ideér om vilka aktiviteter som just Plantältet skulle erbjuda på festivalen och när vi väl kom fram till Peace&Love, blev våra ideér verklighet. Snurra-på-hjulet-och-se-vart-du-hamnar-hörnan, Häng-upp-klimattips-paraplyet och fiskedamen där man fiskar upp kunskap om hur man kan vara klimatsmart!

Möjligheterna är oändliga när man i en grupp, tillsammans engagerar sig för förändring! Alla på Plan Sverige tror på den förändringen och det är därför vi alla varit här på Peace&Love för att tillsammans skapa den!

Om du är intresserad av att veta mer om Plan Sverige instruktörernas arbete kan du spana in instruktörernas blogg här:http://instruktor.plansverige.org/

Är du mellan 16-25 år och vill engagera dig för barns rättigheter kan du kontakta oss här:http://plansverige.org/engageradig

Hälsningar,
Plan Sverige instruktörerna

1 budget, 7 år, 2 miljarder barn

PLAN SVERIGE OCH EU Just nu avgörs hur EUs långtidsbudget för 2014 – 2020 ska fördelas. Plan är oroade då barns rättigheter inte ser ut att prioriteras i de senaste förslagen kring budgeten. Plan Sverige försöker ändra på det genom att påverka den svenska regeringen och svenska EU-parlamentariker.

Barn utgör en tredjedel av världens befolkning, och mer än hälften av befolkningen i utvecklingsländer. Därför är det viktigt att man främjar och skyddar barns specifika rättigheter. Barns fattigdom ökar världen över och att inte prioritera investeringar i exempelvis utbildning, hälsa och socialt skydd innebär långsiktigt negativa konsekvenser för barnen och samhället. Studier visar till exempel att det kan bidra till minskad produktivitet globalt.

Plan kräver att EU lever upp till sina specifika åtaganden när det gäller barns rättigheter och ser till att EUs budget möjliggör insatser för och med barn även i framtiden. Vi har bl.a. uppmanat den svenska regeringen att säkerställa att det blir specifika budgetallokeringar för barns rättigheter och att barns rättigheter är väl integrerade inom utvecklingssamarbetet. Vi vill också att de säkerställer att minst 20 procent av utvecklingsbudgeten går till hälsa och grundutbildning.

Rosie Grenklo, samordnare för resursmobilisering.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=jjz5aajZS2k&w=560&h=315]

Pussel i A4-format

Jag tittar ut genom fönstret och ser en beige moln-vägg ta sig fram genom kvarteret, rakt mot kontoret.

FREDRIK I NIGER Ny arbetsvecka på kontoret i Niamey. Igår satt jag i möte hela dagen med Plan Nigers katastrofteam. Det består av ett femtontal personer med ansvar för att leda och samordna den humanitära responsen. Under mötet går var och en igenom hur arbetet går framåt inom sitt ansvarsområde.  Mitt under en rätt så sömnig budgetdetalj säger Madougou, sammankallande i katastrofteamet, ”Det är bäst vi stänger fönstren, här kommer en sandstorm.” Madougou har ingen särskild upphetsning eller oro i rösten, snarare samma vana ton som när vi där hemma konstaterar att det är bäst att ta med paraplyet på midsommar i år igen. Jag tittar ut genom fönstret och ser en beige moln-vägg ta sig fram genom kvarteret, rakt mot kontoret. Det är bara Madougous lugna tonfall som gör att jag inte blir rejält nervös. Synen är, vad ska jag säga… ödmjukande. Jag har aldrig sett något liknande, och kollegorna från Niger har tålamod med att vi bryter mötet en stund för att svensken ska få titta.
Vinden tilltar. Snart börjar solljuset dämpas. Först som av en slöja, sen mer som av ett regnmoln, och efter några minuter är sandstormens hjärta över oss, och det blir mörkt som en snöfri novembernatt. Man kan bara knappt se hur det stora trädet alldeles utanför kontorsfönstret vrider sig stormbyarna.

Min kollega Yacouba Basso på Plans kontor i Niger.

Jag frågar några av kollegorna om det är farligt att vara ute när sandstormen kommer. De säger att det är en bra idé att söka skydd så snabbt som möjligt, förutom att du inte ser något så är det inte hälsosamt att andas in för mycket sand. De betryggar mig dock om att det är OK att gå precis utanför dörren för att kolla. Så jag tar ett djupt andetag och går ut. Jag möts av en hård och varm vind. Det har hunnit ljusna lite igen efter att de allra mest kompakta massorna passerat och en mörkt röd dager tränger igenom stormen. Sanden märks inte omedelbart, men efter bara tio-femton sekunder så knastrar det mellan tänderna, och ögonen känns torra och ansträngda. Jag kisar upp i stormen några ögonblick till och går sen in till kollegorna som är roade över att jag alls ville gå utanför dörren. Men det var det värt. Jag har sett en del av Afrikas natur förut, men aldrig en sandstorm och det gjorde mer intryck än det mesta hittills. Det var överväldigande.
Överväldigande är ett ord som ofta kommer i tanken också när jag ser det arbete som vi står i här. Medarbetarna på Plan Nigers kontor står mitt i en ström av information som sållas, analyseras, vidarebefordras, ifrågasättas, förklaras, försvaras, bifogas till ett mejl, till femtio mejl, och glöm inte att kopiera in Vice Vikarierande Vederbörande X och Y och Z. Men allt detta måste göras, och det är det ingen som ifrågasätter, även om det är ansträngande, för det måste bli gjort.

Komplicerat och bråttom. Det dagliga katastrofarbetet handlar om att hantera en väldig massa information på en mycket begränsad tid.

För dem som jag arbetar närmast här på det centrala Plankontoret handlar alltså det dagliga katastrofarbetet om att hantera en väldig massa information på en mycket begränsad tid. Att lägga ett pussel, med tillräckligt många bitar på rätt plats för att man ska förstå helheten någotsånär. Där ute i det vidsträcka Niger finns SITUATIONEN, alltså de behov som är större än vad det samhället där klarar av att möta. Men situationen är inte densamma överallt, och den har inte samma orsaker för alla, överallt. Många har dåligt med mat främst för att skörden slog fel. Andra kanske främst för att de inte fått lön eller inte längre får pengar skickade från släktingar med arbete i Libyen, för att släktingarna fick fly från Libyen under revolutionen. På några platser har majoriteten av familjerna redan tomt i förråden, och barnen är redan sjuka av undernäring. För andra grupper räcker resurserna för att klara den här krisen utan att svälta, men för att klara de närmaste månaderna kommer de behöva sälja en massa av sin boskap till underpriser och köpa andra nödvändiga matvaror till överpriser. Så inför nästa torka står de betydligt mer sårbara. Och till hela denna komplexa situation läggs så över 40 000 flyktingar från Mali, koncentrerade till ett område som är hårt drabbat av matkrisen.
Situationen är sammansatt, levande, i förändring, och låter sig inte hur som helst reduceras till A4 format. Men man måste försöka lägga ett så bra pussel som möjligt. Olika aktörer bidrar med olika bitar. FN, olika departement, lokala myndigheter, NGOs. Alla har värdefull information som bidrar till att förstå helheten. Ändå är det en utmaning att lägga pusslet rätt. Men vi måste försöka, det finns inget alternativ. All denna information, helhetsbild såväl som detaljer, behövs för att vi ska kunna förklara behoven och ansöka om resurser hos regeringar och andra givare. Och när våra ansökningar börjar ge resultat startar nästa pussel: Hur använder vi bäst de resurser vi fått från olika håll till att möta behoven där ute i verkligheten?
Ja, det är komplicerat och bråttom på samma gång. Det betyder att en stor humanitär insats aldrig kommer att vara optimal. Det kommer alltid gå att peka på saker som kunde ha gjorts bättre. Men det bästa får inte bli det godas fiende. Vi måste fortsätta så gott det går, och för varje dag jag jobbar bredvid kollegorna i Niger blir jag mer och mer säker på att pusslet läggs tillräcklig väl, att resurserna möter de akuta behoven.

Fredrik Karlsson, Niamey, Niger

Plan på Peace & Lovefestivalen i Borlänge

Ibland är det faktiskt tillåtet att skippa förtäckt blygsamhet och bara köra på stolthet. Nu är ett sådant tillfälle: Plan har Peace & Lovefestivalens finaste utställning.

Våra fantastiska volontärer har byggt olika stationer av återvunnet material som illustrerar Plans arbete för och med Klimatsmarta barn. Har du vägarna förbi så kom och fiska upp en ny kunskap i vår fiskdamm, eller lär dig vad vi här i Sverige kan göra för klimatet. Häng upp ditt bästa klimattips i vårt tipsparaply, eller bara kom och prata och ät lite ekologiskt godis.

Är du klimatsmart nog för att förtjäna den eminenta klimatsmartstämpeln?

Det mest nödvändiga, och lite till

”Någon säger Bonjour Madame! när jag går förbi. Inte lätt att se skillnad med bomullsduken, kepsen, och solglasögonen.”

FREDRIK I NIGER. Onsdag. Vägen norrut från Niamey är för det mesta spikrak. Det går därför fort att ta sig upp mot gränsen till Mali. Man behöver bara sakta in för att passera enstaka överfulla taxibussar, eller för farthinder i betong som gjutits vid byarna. Vi saktar in, får en glimt av bylivet, sen acceleration och spikrakt norrut igen. Bredvid den asfalterade bilvägen slingrar en annan väg i sanden, upptrampad av getter, kärror, sandaler.

Byarna vi passerar är inte stora. Kanske tjugo, trettio hushåll. Låga platta hus med små stängda fönster. Hettan måste hållas ute. Det mesta här ute i halvöknen har samma sandfärg i olika skiftningar. Även husen och moskén mitt i byn. Mörkt gröna löv på glesa buskar bryter av mot den bleka sandjorden. Tålmodiga getter med tunga ögonlock rör sig mellan buskarna och äter ett mörkt grönt löv i taget. På några enstaka ställen ser man som ett ljusgrönt puder över sanden. Ungt sprött gräs. De få regn som kommit nu i juni har väckt fröna. Alla här ber och hoppas att regnen ska fortsätta den här gången. Att det ljusgröna man skymtar ska få bli en frisk matta. Men ju längre norrut vi kommer, desto färre gröna avbrott i sandfärgen.

Plans kontor. Det är härifrån Plan genomför arbetet till stöd för flyktingarna från Mali.

Vi kommer till Plans kontor i Tillaberi 10 mil norr om Niamey. Det är härifrån Plan genomför arbetet till stöd för flyktingarna från Mali. Jag har kommit hit för att träffa den ansvariga personalen, och för att skapa mig en egen bild av läget i ett utav flyktinglägren, Ayourou, ca 45 kilometer från Malis gräns. Vi fortsätter därför de nio milen ytterligare norrut, mot Ayourou.

FNs flyktingorganisation, UNHCR, har delegerat det övergripande ansvaret för skötseln av lägret till Plan Niger. Arbetet görs dock bäst i samarbete med andra organisationer. Läkare utan gränser, FN, och Plan samarbetar för att möta flyktingarnas grundläggande behov. Och det behövs kraftfulla insatser för att lyckas med det. Vatten måste transporteras i tankbilar, tills man kan borra brunnar. Mat måste delas ut. De flesta som flytt har kommit till Niger utan tillräckliga egna resurser till försörjning. Hälsa och hygien är också avgörande om lägret ska kunna fungera som ett nytt hem, även om det är temporärt. Därför behövs bland annat primärvård och latriner, men också kunskap. Många som flytt är inte vana att bo permanent i stora grupper. De är nomader och har helt enkelt inte behövt tänka på de hälsorisker som finns i större grupper av människor.

Det är bara att konstatera, de grundläggande behoven måste mötas. För tillfället klarar vi det, men det finns bara finansiering klar för de närmaste månaderna, och de flesta tror att lägret kommer behövas ett bra tag framöver. Ingen tror att säkerhetsläget i Mali snart kommer bli bättre. Många säger att det först kommer att bli värre. Så det behövs resurser för att upprätthålla värdiga förhållanden i lägret i Ayorou, 45 km från Mali och från den osynliga linje i sanden som betyder skydd för de som flytt.

Värdiga förhållanden. Det räcker inte med att bara hålla en människa vid liv om hon ska stanna i kanske flera år. De som nu ska bo i lägret behöver känna att de kan påverka sin situation, att de själva har resurser till att fortsätta leva så gott som möjligt. Och det har de. Kunskap, sociala nätverk, tid och armkraft. Det är därför självklart att inkludera flyktingarna och stödja deras egna initiativ för en hållbar situation i lägret. Exempelvis kommer vi dela ut getter så att familjerna själva kan börja producera mjölk och kött. För barnen kommer vi bland annat starta en sommarskola för att underlätta deras integration i skolorna lokalt i Niger till hösten.

Tillsammans med de som flytt och som nu ska bo i lägret Ayourou försöker vi alltså skapa förutsättningar för ett vettigt, värdigt liv. Då krävs det ibland att man helt släpper tankarna på det praktiska, även när det är överväldigande, och bara har roligt.

När jag kommer fram är det fest. Mitt besök sammanfaller med FNs internationella flyktingdag. Några står för underhållning. Bland annat ett tiotal män på kameler

När jag kommer fram till lägret ser jag att det är fest. Mitt besök sammanfaller med FNs internationella flyktingdag. Guvernören är där för att ge sitt stöd. Lokalbefolkningen har kommit för att delta i festen. Några står för underhållning. Bland annat ett tiotal män på kameler som gör en uppvisning. Basso, som jobbar på Plan Niger och reser med mig till lägret, förklarar att Plan bestämt att göra lite extra roligheter för barnen idag. Mina Plan-kollegor delar ut enkla presenter till flyktingbarnen. Kanske sånt vi brukar tycka är billigt och plastigt, små visselpipor, enkla solglasögon. Men barnen tycker det är kul. Och som sagt, man måste ha kul, även när man inte vet hur länge maten räcker. Idag är det musik, dans, och bra mat.

Kvinnor och barn med gula plastdunkar köar vid vattentanken.

Jag går iväg från festen. Vill gå runt och se de provisoriska bostäderna. Det är tält eller presenningar som spänts över väggar av grenar och kvistar. Det finns få träd. Nästan ingen skugga. Jag måste skyla mig under en bomullshandduk som jag virar runt huvet. Några soldater vilar vid sin pickup som är bestyckad med en grovkalibrig kulspruta. Nigers armé står för säkerheten här. Malis rebeller är trots allt inte så längt borta. Jag träffar på några män som håller på att bygga latriner. Några barn ropar och vinkar. Någon säger Bonjour Madame! när jag går förbi. Inte lätt att se skillnad med bomullsduken, kepsen, och solglasögonen. Det är kö borta vid vattentanken. Några kvinnor och barn med gula plastdunkar.  Annars är det ganska tomt bland tälten. De flesta har samlats vid festen.

Lägret. Det är tält eller presenningar som spänts över väggar av grenar och kvistar. Det finns få träd. Nästan ingen skugga.

Jag går upp mot en låg kulle för att kunna fotografera lägret. På andra sidan kullen sträcker den torra slätten ut sig oändligt. En ensam man har byggt sin hydda på sluttningen bort från lägret, ut mot slätten. Han ser ut att vara Touareg, ett nomadfolk. Jag skulle vilja fråga honom hur det är för en nomad att behöva söka säkerheten i ett läger. Men jag kan inte hans språk och han skakar på huvudet när jag undrar om han kan franska. Att döma av utrustningen han har framför sig är han skräddare, och det ser ut som om han har åtminstone några kunder. Det gläder mig att det finns en skräddare i flyktinglägret i Ayourou, på tal om värdighet.

Fredrik Karlsson i Ayourou, Niger.

Vill du bidra till Plans katastrofarbete i Sahel?

  • Sms:a KATASTROF till 72910 och bidra med 50 kr.
  • Sätt in ett bidrag på något av våra 90-konton: Pg 90 07 31-1 eller Bg 900-7311. Märk inbetalningen med ”Sahel”
  • Besök vår gåvoshop och ge 100 kronor.
  • Du kan också bidra till arbetet i Sahel genom att bli katastroffadder. Tack för ditt stöd!

Så ska flickor och pojkar skyddas från skadliga sedvänjor

Förra veckan deltog Plan Sverige på en expert konsultation där man diskuterade hur skadliga sedvänjor (harmful traditional practices) mot barn bäst kan bekämpas. Konferensens ägde rum i Addis Ababa och anordnades av Plan International (Plans FN kontor i New York och Plans regionala Afrika kontor/RESA) och FNs special rapporteur om våld mot barn (SRSG). Diskussionerna hölls kring betydelsen av att arbeta med nationella lagreformsprocesser som ett effektivit sätt för att förbjuda och angripa all typer av skadliga sedvänjor mot barn.

Runt om i världen utsätts miljontals flickor och pojkar för olika skadliga sedvänjor så som kvinnlig könsstympning, oskuldsprov, barnäktenskap, hedersmord, tvångsarbete/slaveri, tvångsmatning samt häxeri. Huvudslutsatserna från konferensen var för att bekämpa dessa sedvänjor måste man angripa grundorsakerna där lagreform, nära dialog med traditionella ledare samt mobilisering av civilsamhälles organisationer bör vara huvudangreppsätten. Man bör även skapa tillgängliga, barnvänliga rådgivningsstöd för barn på nationell nivå och anmäla och åtala förrövare och ge skydd till barn som utsätts för övergrepp.

Det som ständigt återkom under diskussionerna var att frågan inte längre är ett problem i några få länder utan att man måste se på frågan ur ett globalt perspektiv. Skadliga sedvänjor förekommer över hela världen och vi måste alla arbeta för att bekämpa sedvänjorna och skydda barnen mot övergrepp. I Sverige har t ex Regeringen nyligen presenterat en utredning om tvångsäktenskap där man föreslår att kriminalisera barn och tvångsäktenskap i Sverige (SOU2012:35).

Att få närvara på detta möte var otroligt intressant och lärorikt att få höra konkreta exempel på hur de program Plan Sverige stödjer kan stärkas för att bekämpa skadliga sedvänjor mot barn i alla länder där Plan arbetar.

Slutsatserna från mötet kommer att presenteras under i en tematisk rapport med konkreta rekommendationer för lagreform och effektiva angreppsätt för att bekämpa skadliga sedvänjor på den första internationella flick dagen, 11 oktober 2012.

För mer information

The ‘forgotten’ victims of violence

Plan is part of organizing a side-event[1] to the 20th session of the Human Rights Council on Thursday 21 June, cosponsored by the Nordic countries. The event is titled, “Children, the indirect victims of violence against women”. The objective is to expose child rights violations (particularly article 3; article 18; article 19; article 27 of the UN CRC) when children witness violence and raise the awareness on the long and short term consequences of violence against women and children.  In addition, all Nordic countries will issue a joint statement regarding violence against women.

This side event is an important step toward increasing the understanding of the effects on children witnessing violence.  Ultimately, the devastating effects of violence against women are generally recognized, however far less is known about the impact on children who witness a parent or caregiver being subjected to violence. These children – the ‘forgotten’ victims of violence – are the focus of the side event. Children who are exposed but not direct victims of violence have some of the same behavioural and psychological problems as children who are themselves physically abused. Several studies also reveal that children who witness violence are more likely to be affected by violence as adults – either as victims or perpetrators.[2]

 


[1] With the Working Group on Children and Violence (WG-CAV) of the International Action for Child Rights (formerly NGO Group for the CRC)

[2] Paulo Sergio Pinheiro, ‘World Report on Violence against Children’ (October 2006)

 

Objective:      Raise – awareness on the situation of children exposed to violence against women

In particular:

–    Expose the various children’s rights violations when children are exposed to violence (article 3; article 18; article 19; article 27 of the UN CRC);

–    Illustrate the short – and long – term consequences of violence against women on children

–    Promote the respect, protection and fulfillment of the rights of the child, without any form of discrimination;

 

 

Plan på FN-möte för barns rättigheter

I dag den 20 juni anordnar Plan tillsammans med ett antal andra organisationer och stater ett event på FN i Genève för att kräva ratificering av det tredje tilläggsprotokollet till FN:s Barnkonvention om en internationell klagomekanism för barn!

Något som är centralt för efterlevnaden av barns rättigheter är att det finns en möjlighet för individer att kunna ställa förövare till svars då kränkningar skett. Det tilläggsprotokoll till barnkonventionen som antogs i december 2011 innebär att det skapas en möjlighet för barn att föra fram klagomål till FN:s Barnrättskommitté i Genève när deras rättigheter kränkts och de nationella rättsystemen misslyckats med att ge dem upprättelse. Men för att en sådan klagomekanism ska kunna bli verklighet krävs att tio av FN:s medlemsländer ratificerar protokollet, vilket innebär att det ska undertecknas av landets regering och godkännas av parlamentet. 22 länder har signerat protokollet men inget har ratificerat den. Sverige har inte signerat än.

/Laure Abado, Samordnare mänskliga rättigheter samt påverkan


Mer om dagens event följer på engelska:

Plan together with 12 other organisations have created an International Coalition called “Ratify OP3 CRC – International Coalition for the OPCRC on a Communications Procedure”. Plan is part of the steering group for the OP3-CRC Coalition and is represented by the Plan Geneva office and Plan Sweden.

The event “Ratification of the third Optional Protocol to the UN CRC on a Communications Procedure (OP3 CRC) – Making Children’s Rights a Reality” organised today 20 June 2012 between 18.00 and 19.00 at the UN is co-sponsored by the Permanent missions of Chile, Costa Rica, the Federal Republic of Germany, Finland, the Maldives, Peru, the Slovak Republic, the Republic of Slovenia, Spain and Uruguay, in collaboration with “Ratify OP3 CRC – International Coalition for the OPCRC on a Communications Procedure”.

This event aims to provide an opportunity for key actors, including States signatories to the OP3 CRC, the Committee on the Rights of the Child and civil society, to explain why ratification of OP3 CRC is important and provide updates on the ratification process at national level. It will also be the occasion to launch “Ratify OP3 CRC – International Coalition for the OPCRC on a Communications Procedure”.

Opening remarks by Mr. Branislav Lysák, Deputy Permanent Representative of the Permanent Mission of the Slovak Republic to the United Nations in Geneva
Speakers:
Ms. Yanghee Lee, Vice-Chairperson of the Committee on the Rights of the Child
Mr. Konrad Scharinger, Deputy Permanent Representative of the Permanent Mission of the Federal Republic of Germany to the United Nations in Geneva
Mr. Antti Rytövuori, Deputy Permanent Representative of the Permanent Mission of Finland to the United Nations in Geneva
Ms. Nicolette Moodie, Human Rights and Gender Liaison Officer, Gender and Rights Unit, UNICEF
Ms. Davinia Ovett Bondi, Save the Children, and Ms. Anita Goh, International Action for Child Rights, Co-Chairs of “Ratify OP3 CRC – International Coalition for the OPCRC on a Communications Procedure

Hungern sätter spår även hos dem som överlever

FREDRIK I NIGER Söndag. Jag sitter i mittpartiet i det tio sittplatser breda planet och försöker få en första glimt av Niger. Vi landar mitt på eftermiddagen, ändå är det inte särskilt ljust. Genom fönstren skymtar ett alldeles platt landskap med låga, glesa träd, i en dimma av damm. Sikten ser ut att vara några hundra meter. Dammet skymmer solen. Det stora Air France-planet taxar in och ställer sig vid en liten ankomstterminal. Man förstår direkt att Niamey är en huvudstad som inte tar emot så många flygresenärer. Men den lilla flygplatsen har en spänstig, nästan stöddig arkitektur. Den ser ut att vara byggd på sextiotalet och verkar liksom sträcka på sig och spana in i framtiden med en självklar tillförsikt. Jag hoppas att den bilden någon gång får bli en sann representant för sitt land. För tillfället är det tyvärr en hel del orosmoln i sikte.

I Niger skördar man en gång om året, i oktober. Det beror på att det bara kommer tillräckligt med regn under en enda period varje år, under det som är våra sommarmånader. Regnperioden 2011 var ovanligt torr, så skörden i oktober 2011 blev mycket dålig. Redan då kunde man förutse att många hushåll skulle få det svårt att få maten att räcka till nästa skörd, ett år senare. Sedan dess har varningarna växt, månad för månad. Och nu är bristen på mat en påtaglig verklighet för miljontals människor här. De får nu ransonera hårt, på ett sätt som för många är direkt livshotande. Hungern sätter spår även hos dem som överlever. Inte minst barn är känsliga för konsekvenser av en längre tids undernäring. Både den mentala och fysiska utvecklingen hotas. Läget blir än allvarligare av att tiotusentals flyktingar kommit över gränsen från Mali. De flyr undan oroligheter i Malis norra ökenområden till det relativa lugnet några mil in i Niger, men de kommer till områden som redan är hårt drabbat av matbristen.

Plan Sverige har fått pengar från Sida och från enskilda givare för att stödja de insatser som Plan Niger gör i den kris som landet genomgår. Jag är här för att se hur pengarna används och för att kanske kunna bidra till att mobilisera mer resurser från Sverige för de stora behoven.

Måndag kväll. Jag har nu varit här en arbetsdag och fått ett varmt välkomnande på Plan-kontoret. I morgon ska jag fortsätta träffa den personal som ansvarar för de humanitära insatserna. På onsdag åker vi till ett av de flyktingläger nära gränsen till Mali där Plan arbetar. Jag återkommer här på bloggen med mina intryck från det besöket.

God natt från Niamey

/Fredrik Karlsson, Katastrofsamordnare

 

Vill du bidra till Sahel? Ja, ta mig dit!

Hallå där Fredrik Karlsson…

Fredrik Karlsson. Foto: Sofia/Plan

Hallå där Fredrik Karlsson, Katastrofsamordnare, som är på plats i Niger.

Vad ska du göra där?
– Plan Sverige har nyligen tagit emot pengar, både från Sida och från allmänheten, för insatser i Niger. Anledningen är den matbrist som vårens svåra torka medfört. Situationen har förvärrats av att tiotusentals flyktingar kommit över gränsen från det konfliktdrabbade grannladet Mali. Plan Niger genomför nu insatser för att lindra nöd och rädda liv i den svårt drabbade västra delen av landet. Jag är här för att se hur de pengar som Plan Sverige förmedlat används på plats och för att lära mig mer om situationen och se hur Plan Sverige bäst kan bidra till insatserna.

Hur länge blir du där?
– I två veckor.

Hur känns det att vara på plats?
– Det känns allvarligt. Plans insatser i området handlar om människors överlevnad, så allvar är den dominerande känslan.

Vilka är dina förhoppningar med resan?
– Att förstå situationen i området bättre. Att få ett ansikte på de som jobbar med insatserna. I förlängningen är förhoppningen att kunna bidra till att Plan Sverige får in mer pengar till Sahel och till att pengarna gör mesta möjliga nytta.

Vad kommer du blogga om?
– Jag hoppas kunna dela med mig något litet av intryck och aha-upplevelser. Vad det blir får vi se helt enkelt.

Vill du bidra till Plans katastrofarbete i Sahel?

  • Sms:a KATASTROF till 72910 och bidra med 50 kr.
  • Sätt in ett bidrag på något av våra 90-konton: Pg 90 07 31-1 eller Bg 900-7311. Märk inbetalningen med ”Sahel”
  • Besök vår gåvoshop och ge 100 kronor.
  • Du kan också bidra till arbetet i Sahel genom att bli katastroffadder. Tack för ditt stöd!

/Sofia Carlberg