Är det brant? Nej då, inte alls…

CECILIA I FILIPPINERNA Så gick konversationen vid middagen för några dagar sedan. Dagen därpå skulle vi besöka byn Balugo och vandra till en vattenkälla i närheten. Vi skulle vandra ungefär 2,5 km men bara på slät mark sades det – oh boy was I in for a treat. Eftersom vi skulle vandra så långt valde jag ändå att ta mina gympaskor framför flip flopsen och jag tog shorts, beslut som skulle visa sig mycket värdefulla ju längre dagen gick.

Vi började i alla fall med frukost på ett ställe som vi stannat till vid dagen innan för att ta en eftermiddagsfika. Vi skojade lite om ziplinen som de hade där och nu på morgonen så bestämde vi oss för att vi behövde lite äventyr.  Haha lite visste vi då om det vi skulle få uppleva sedan. Vandringen började som utlovat på slät mark. När de höga bergen började närma sig började jag ana lite oråd men tänkte att källan nog ligger precis vid foten av bergen. Knappt hann jag avsluta den tanken innan Edson, som är CDF (Community Developement Facilitator) i området, pekar mot ett av bergen och säger att det är där källan är. Min självklara följdfråga blir ju så klart ”men det skulle ju inte vara brant?” Han skrattar lite som svar men säger att det inte kommer vara så brant men stenigt och vi kommer att behöva gå över en ström/flod.
Ja, tydligen har vi vääääldigt olika uppfattning om vad som är brant. Redan här tyckte jag att det var ordentligt brant och det var inte det lättaste att klättra på stenar som ibland inte alls satt fast. Dessutom rann vattnet mitt i och det var halt på sina ställen. Det blev till och med så brant att vi var tvungna att klättra en del. Det bara fortsatte uppåt och uppåt – jag undrade hur det här skulle sluta.

           Sen stannade vi en stund och en av mangyanerna går rakt in i buskaget vid sidan och börjar hugga med sin machete – jaha så det är fortsättningen! Nu säger Edson att det kan bli lite brant. Alltså lite brant?! Tänk er att klättra uppför en störtloppsbacke och ni går mitt i en vattenström med hala stenar och bara långt gräs runtomkring att hålla er i. Men otroligt nog, smidig som ett kassaskåp, lyckades man ta sig hela vägen fram till källan. Utsikten vi fick som betalning var dock värt allt besvär, helt magnifik 🙂 Vattenkällan visade sig också lyckligtvis vara värd besväret, trycket var bra och den skulle gå att använda trots att bygget av ett vattensystem så högt upp skulle bli kostsamt.
Som jag berättat i förra blogginlägget är stammen Alangan lite speciella.Det fick vi verkligen erfara idag. När vi kommer tillbaka till byn så frågar vi om en andra källa som de pratat om tidigare. Då visar det sig att den låg längs vägen som vi just vandrat men de sa inget om den då. Edgar, Edson och Rodel får ge sig tillbaks för att titta på den också. När de kommer tillbaka skrattar dem, den källan låg kanske hälften så långt bort som den vi gick till och den var mycket bättre och med ett starkare tryck. Hade de bara berättat om den först så hade vi inte behövt klättra hela vägen upp för att se den första källan, haha!

//Cecilia Karlén

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *