Inspirerande vecka i Bangkok

Förra veckan spenderade jag i Bangkok för att delta i Plan Asiens ”Building Relations Network” möte. Deltagare ifrån alla Plans programländer i Asien utom Pakistan deltog och även några kollegor ifrån insamlingsländerna. Mötet hålls för att, som namnet avslöjar, bygga relationer och för att diskutera ämnen rörande sponsorship (fadderskap) som är aktuellt i Asien och internationellt. Jag presenterade vår resa och vi pratade mycket om minoritetsfadderskapet under mötet. Vi vill få fler insamlingsländer att bidra till projekten. Vi arbetade i grupp mycket under mötet och allt skrevs ner på papper som vi satte upp och presenterade för resten av deltagarna. Under mötet fick vi ta del av flera presentationer som handlade om dels hur insamlingsländerna arbetar och vilket deras fokus är. Även våra kollegor ifrån programländerna hade presentationer, här ser vi Yatie ifrån Indonesien som berättar om deras satsning för att födelseregistrera barn som bor i urbana stadsmiljöer. En av kvällarna hade vi en gemensam middag och parallellt med vårt möte pågick ett möte för ”Child protection” och deltagarna därifrån var också med på middagen. Det pågick även ett tredje möte i Bangkok som var en workshop för logistik under katastrofsituationer. Så många Plankollegor har det aldrig varit i samma stad tidigare 🙂 Här ser ni två damer med ruter i! Både Munira ifrån Indien och Neeta ifrån Nepal har arbetat för Plan i över 30 år!! De började arbeta på ett av fältkontoren i landet och har sedan arbetat sig upp och de är nu Sponsorship managers på respektive landskontor. Otroligt inspirerande att träffa dem och höra deras berättelser 🙂Sista dagen var det filminspelning på g i lunchrestaurangen så vi blev skickade högst upp i byggnaden till deras 43:e våning. Helt otrolig utsikt över Bangkok!

Här ser ni hela glada gänget som deltog på mötet! Det var fantastiskt att vara med på det här mötet, självklart för allt intressant som diskuterades, men främst för att jag fick möjlighet att träffa kollegor som jag mailat med i flera år. Det är så kul att få ett ansikte till mailen och av erfarenhet vet jag att den redan bra arbetsrelationen verkligen utvecklas och blir så mycket bättre efter att man setts. Ser fram emot att komma tillbaka till mitt jobb som handläggare för Asien och arbeta med alla engagerade kollegor snart igen 🙂

Nu är jag tillbaka i San Jose igen och imorgon påbörjar jag den sista månaden här i Filippinerna. Det går alldeles för snabbt, så nu gäller det att ta vara på tiden!

//Cecilia Karlén

Flickor i Sierra Leone arbetar mot barnäktenskap

Plandelegationen till FN:s kvinnokommisionsmöte. Teresa var en av delegaterna från Sierra Leone (Bild Plan / Zack Seckler)

Idag är det 51 år sedan Sierra Leone blev självständigt. Sierra Leone har sedan självständigheten genomgått flera turbulenta perioder och ett blodigt inbördeskrig som tog slut 2002. Sedan dess pågår arbetet att bygga upp landet igen och ett viktigt steg har varit att instifta nya lagar, bland annat antogs en lag om barnets rättigheter 2007.

Lagen från 2007 förbjuder barnäktenskap, men undantag till lagen kan göras om föräldrarna ger sin tillåtelse till giftermålet. Till följd av detta har många flickor inget annat val än att gifta sig för att hjälpa deras familjer ekonomiskt. Drygt hälften av alla flickor i Sierra Leone gifts bort innan de fyller 18 år. Plan arbetar mot barnäktenskap i Sierra Leone.

Teresa, som är 17 år och var en av Plans delegater till FN:s kvinnokommissionsmöte i New York tidigare i år, berättar:

– Min mormor och mamma gick inte i skolan. De gifte sig båda innan de fyllt 15 år och var inte delaktiga i beslutet om deras giftermål. Min mormor fick tio barn, min mamma åtta barn. De var inte delaktiga i besluten om hur många barn de ville ha.

Teresa har varit involverad i Plans projekt Girls Making Media i två år. Hon är delaktig i att göra radioprogram om bland annat barnäktenskap och våld i hemmet. Fokus för programmen är att uppmärksamma olika former av könsdiskriminering.

– Jag går i skolan. Jag vill vara med och ta beslutet när jag gifter mej och med vem jag gifter mej … Om jag i framtiden får döttrar kommer de att gå i skolan och jag kommer värdesätta dem lika mycket som de andra i familjen. När de blir vuxna kommer de i sin tur ta hand om sina barn så att de också får tillgång till sina rättigheter.

Läs mer om Plans arbete för flickors rättigheter

Läs rapporten ”Breaking Vows” om barnäktenskap och utbildning

Hallå där, Alan Frisk



Hallå där Alan Frisk, Regionsamordnare Afrika, som åker till Etiopien på söndag.

Vad ska du göra där?
– Jag kommer att träffa Plan Etiopien och lokala partners för att påbörja två nya projekt som syftar till att skydda unga flickor från våld samt förbättra undervisningen i skolan. Jag kommer även att besöka ett område i södra Etiopien där Plan, med stöd av våra katastroffaddrar och Sida, försörjde samhällen med livsmedel och vatten under den svåra torkan förra året.

Hur länge blir du borta?
– 10 dagar.

Hur känns det att åka?
– Etiopien är ett land jag känner till sedan jag själv var barn, men aldrig har besökt. Under 80-talet led landet också av svår torka och uppmärksammades av flera artister under den så kallade Live Aid konserten. Det var min första kontakt med internationellt utvecklingsbistånd där jag har jobbat nu i snart 20 år. Så det känns lite som att uppfylla en dröm från barndomen.

Vilka är dina förhoppningar med resan?
– Plan i Sverige och Etiopien börjar en ny fas i vårt samarbete för Etiopiens barn där vi kompletterar vår humanitära verksamhet med mer långsiktiga utvecklingsprojekt. Katastrofer, liksom torkan som sker i Sahel just nu, kan alltid inträffa. Det viktiga är att vi bygger upp samhällen som bättre kan möta svårigheter, bland annat genom att få barnens perspektiv och behov med i utvecklingen. Jag hoppas att kunna bidra till detta i Etiopien med Plan Sveriges erfarenheter av barnrättsperspektivet och våra växande kunskaper inom humanitärt bistånd.

”En fribiljett in i människors liv”

För femton år sedan blev TV4-profilen Bengt Magnusson Plan Sveriges allra första fadder och än i dag stödjer han Plans arbete.

Det var i samband med att han skulle leda den första Faddergalan 1997, Plans inträdesbiljett på den svenska arenan, som Bengt Magnusson blev Plan Sveriges första fadder. Han fick kontakt med Suratmi från Indonesien och 2005 besökte han henne i hennes hemby på Java.

– Det är väldigt spännande, framförallt om du har barn i samma ålder, att få inblick i barns liv på ett så handfast sätt.

Sedan starten 1997 har Bengt genom Plans försorg besökt fler länder än han kan komma ihåg: Indien, Filipinerna, Indonesien, Mali, Honduras och många fler – de flesta av dem länder som han aldrig tidigare satt sin fot i. Genom de reportage som filmats inför Faddergalan har han fått vad han beskriver som ”en fribiljett in i människors liv” och sett en verklighet väsenskild från hans egen.

Han har slagits av hur många starka människor som finns där ute och som för en daglig kamp för att förbättra sina liv.

– Jag har sett att man med relativt små insatser kan förbättra människors liv och att Plans envetna arbete utifrån barns perspektiv ger gott resultat.

Bengt minns gärna de unika sammanhang han har hamnat i, till exempel den gång han fick sitta med vid de äldstes råd i en by i Mali, en artighetsvisit innan filmteamet skulle göra reportage från platsen.

– Vi satt i en ring i en hydda och berättade vad vi ville göra. Den yngste i rådet berättade för den näst yngste som i sin tur berättade för den nästnäst yngste, hela vägen upp till den äldste. Det var lite som viskningsleken.

Han medger att han ibland hade dåligt samvete för att han sällan skrev till Suratmi. När hon blev så gammal att hon lämnade Plans verksamhet valde han därför att i stället bli skolfadder, vilket betyder att han stödjer arbetet för att fler barn ska få en bra utbildning.

– Resorna har inte bara gett mig större och djupare förståelse för hur olika människors livsbetingelser är. Det har också gjort att det är väldigt enkelt att avstå några hundralappar i månaden för att åstadkomma de här förbättringarna.

Är du nyfiken på att bli fadder? Läs mer här!

Bebisen dödades för att hon var en flicka

Tre månader gamla Afreen dog efter att ha misshandlats brutalt av sin egen pappa. Anledningen? Hon föddes inte som pojke.

Barnet dog efter ett hjärtstillestånd på ett sjukhus i Bangalore, Indien i förra veckan. Den tre månader gamla bebisen togs till sjukhuset en vecka tidigare med en allvarlig skallskada och bett och brännmärken över kroppen, skriver Daily Telegraph.

Anklagad för att ha misshandlat bebisen står hennes egen pappa, Farooq. Anledningen ska vara att han var arg över att hon inte var en pojke.

Först visade den lilla flickan tecken på återhämtning, men hennes tillstånd försämrades snabbt.
– Hon hölls vid liv med livsuppehållande åtgärder, men tyvärr så klarade hon sig inte, säger läkaren Some Gowda.

Barnets mamma Reshma, 19 år, var rädd för att kontakta polisen efter att hon berättat att hennes man attackerat deras dotter.  Reshma berättar att hennes 37-åriga alkoholiserade make brukade slå henne efter Afreens födelse. I förra veckan kom han hem berusad och började misshandla henne igen för att hon fött en flicka.

När Reshma sov, misstänks Farooq stoppat kläder i bebisens mun för att dämpa skriken när han slog henne med ett trubbigt föremål. Mamman vaknade mitt i natten och fann sin dotter i kramper. Hon berättade för sin man, men han brydde sig inte. När dottern började kräkas blod, tog hon henne med sig och flydde till sjukhus.

Farooq hade misshandlade barnet två gånger tidigare, men Reshma klagade inte för att hon ville rädda äktenskapet. En gång tidigare hade han bitit barnet. Vid ett annat tillfälle hittade Reshma brännmärken från en cigarett på barnets panna och rygg.  På sjukhuset vågade Reshma anmäla sin man, och efter den påstådda misshandeln greps Farooq. Han står nu åtalad för mord på sin egen dotter.

Dödandet av kvinnliga foster och små flickor är utbrett i Indien, där även de utbildade och rika föredrar pojkar. Enligt 2011 Folkräkningsrapport är könsfördelningen i Indien 914 kvinnor på 1000 män.

Textbearbetning: Sofia Carlberg. För orginalartikel gå till Daily Telegraph

Gymnasieelever skapar t-shirts och skänker intäkterna till Plan

UF-företaget Strong består av vännerna Oskar Östling, Filip Lindberg, Tobias Brännström och Alexander Madsén. Killarna går andra året på Thoren Business School, ett gymnasium som jobbar med företagsamt lärande. Strong startades som en del av ung företagsamhet, där tanken är att ungdomarna ska vara med i hela projektet, från start till avveckling.   De vill skapa och sälja t-shirtar, designade av kändisar där alla intäkter går till Plan Sveriges projekt minioritetsfadder. T-shirtarna kommer säljas nu på lördag på Coop Värmdö och kosta 200 kr.

Killarna har fått näringsministern Annie Lööf att designa en t-shirt och det har uppmärksammats på regeringens hemsida. Den andra designen står privatpersonen Christoffer Madsen för.

Jan och Frida träffar sitt fadderbarn

”Jag vill erbjuda henne ett nytt sätt att tänka, och ge henne insikten om att livet kan se annorlunda ut för olika människor”, sa Planfaddern Jan Callh, 64 år, några dagar innan han tog med sig sitt 10-åriga barnbarn, Frida Larsson, och åkte till Sri Lanka i mars 2012 för att tillsammans besöka sitt fadderbarn.

Jan Callh har sedan 2005, genom fadderskap varit engagerad i Plan Sverige. Genom brevväxling har han, och hans nyligen avlidna fru, fått följa en då 3-årig flickas uppväxt, på Sri Lanka. Idag är flickan 10 år och lika gammal som Jans barnbarn Frida.

I går kunde vi se Jan och Frida besöka Svts Go´kväll-studio för att berätta om sin resa och mötet med fadderbarnet. Klicka här för att se hur det såg ut i Go´kväll.

Se hela Plans film om Jan och Fridas möte, (3,5 minut)

Här inspireras elever att bidra till en bättre miljö

Just nu är vi ute på hållbarhetsturné tillsammans med informationssajten Ungdomar.se och en rad andra företag med syftet att få gymnasieelever att inspireras till att bidra med engagemang och handling till en bättre värld och en ljus framtid. Vi berättar om hur barn och ungdomar konkret är med i arbetet för ett bättre klimat på vår jord och informerar om klimatförändringens påverkan i olika delar av världen. Vi flaggar också för möjligheten för unga att engagera sig i de grupper som vi kommer starta upp i olika städer i höst. Syftet med dessa grupper är att sprida information om flickors rättigheter. Är du intresserad av att veta mer? Klicka här!

Det är roligt att se så många engagerade ungdomar. Den rådande trenden om att bry sig om vad man gör, tänka långsiktigt och intressera sig för utvecklings- och hållbarhetsfrågor verkar hålla i sig. Väldigt inspirerande!

 

/Gabriella Riddez

 

”Det tar två timmar för min fadderfamilj att hämta vatten”

Visbybon Boy Larsson åkte till Tanzania för att besöka sitt fadderbarn. Flickan som heter Mariana-bahati Chalahani bor i en by utanför Mwanza med sin mamma, mormor och åtta syskon.

Fadderbyn ligger cirka tre mil öster om Mwanza, som ligger nära Viktoriasjön. Byn heter Sangabuye (= Sanga-byn). Vi började med ett besök i byns förskola. Det gick upp till 50 barn i klasserna i åldern 5-7 år och en ledare. Det fanns vatten, brunn och kranar på skolan och i byn, så barnen kunde tvätta sig. Vattenfrågan är annars ett stort problem. Det tar till exempel cirka två timmar för min fadderfamilj att hämta vatten.

Läs hela artikeln på Helagotland.se

Tack vare barnfaddrarna finns en sprillans ny förlossningsklinik på Ilin island!

Dagen innan skärtorsdagen fick jag äntligen besöka Plans projekt på ön Ilin. På Ilin island har Plan arbetat sedan 2009 och där arbetar man med projekt som stöds av barnfaddrar världen över. Eftersom min syster och hennes två vänner precis kommit till Filippinerna för att hälsa på mig fick de åka med den här dagen och uppleva Plans arbete på plats. För att komma till Ilin island fick vi åka båt i ca 45 min.

Efter den korta båtturen var vi framme på Ilin island och samhället Catayungan. I Catayungan finns det 120 hushåll. Direkt när vi klev av båten fick vi se det första projektet. En kvinnogrupp har startats för att öka deras försörjningsmöjligheter. På bilden ovan ser ni sjögräs som hänger i solen för att torka. Av sjögräset gör kvinnorna olika produkter som de sedan säljer på marknaden. Vi gick till hälsocentret som byggts med stöd från Plan och där samlades vi tillsammans med flera representanter ifrån byns ledning, Plans volontärer och några ifrån lokalbefolkningen för att få presentationer om Plans arbete. Först fick vi en presentation om Plans arbete i området och en historik över arbetet just här i Catayungan. Vi fick också en översikt över alla de projekt som pågår i området. Sedan fick vi mer ingående veta hur lokalbefolkningen leder projekten med stöd från Plan. Sist men inte minst berättade en av ungdomarna för oss om den spar- och långrupp som hon deltar i på sin skola. Ungdomarna sparar pengar tillsammans och lär sig samtidigt att hushålla med pengarna. De får nyttiga kunskaper och erfarenheter som de kommer att ha användning för när de själva ska sköta sin egen ekonomi. Min kollega Nithia Abrera var med oss under besöket och hon hjälpte till att översätta till engelska. Självklart fick vi allihopa varsin kokosnöt, eller buko som det heter på tagalog, när vi kom. Vad är bättre än en kall kokosnöt en varm dag? Från vänster ser ni Emma, Anna och Lina (min lillasyster). Det var lite extra kul att just Anna och Lina var med den här dagen eftersom de skrev ett projektarbete om Plan när de gick på gymnasiet. De fick nu uppleva det som de själva skrivit om i sitt arbete 🙂Efter presentationerna gick vi vidare till förlossningskliniken. Den var färdigbyggd så sent som i januari men aktiviteterna på kliniken var i full gång. Personal finns på plats på kliniken dygnet runt. Det är två sjuksköterskor och sex barnmorskor som arbetar här och de byter av varandra. Alla gravida kvinnor på ön kommer nu hit till kliniken. De undersöks under graviditeten, deras födslar beräknas och ett preliminärt schema för deras förlossning fastställs. Under mars månad hade fem kvinnor fött sina barn här. På bilden ovan ser ni förlossningsrummet och vi fick även en liten demonstration på hur det går till. Frågan är om det verkligen är sådär kul att föda barn? haha 🙂 Lina och hennes vänner blev ganska berörda av besöket på kliniken. Samtidigt som de fick höra kvinnorna i byn berätta om vilken fantastisk klinik de nu har och att den har den bästa utrustningen så hade de svårt att ta in att det här verkligen var det bästa. Ytterligare ett exempel på hur olika det kan vara ibland och att det som anses vara bäst här inte ens är i närheten av hur våra förlossningssalar ser ut hemma. Självklart måste vi ju ha en gruppbild framför förlossningskliniken!Efter gruppfotot var det dags att ta en titt på den nya högstadieskolan. Byggnaden bredvid är den gamla byggnaden som är i ganska dåligt skick, så fort det regnade läckte det in direkt i klassrummet. Men nu finns en ny regntålig byggnad på plats och här går elever från hela ön. Många av eleverna har tidigare fått åka till San Jose för att kunna studera vidare. Bakom skolbyggnaden har skoltoaletter också byggts. Plan har även byggt en ny grundskolebyggnad på ön.

Såhär dagen innan skärtorsdagen hade vi självklart med oss massa påskgodis till barnen. De älskar verkligen godis här, nu ser det väldigt lugnt och fint ut här på bilden, men lite senare kastade barnen sig över godispåsarna och vips! så var godiset borta.

Sedan åkte fyra trötta tjejer tillbaka till min lägenhet i San Jose, vi hade alla varit vakna sedan tre på morgonen eftersom vi flugit med morgonflyget från Manila hit. Ja, ni vet väl redan ungefär hur det här inlägget kommer sluta? Återigen är jag väldigt imponerad, på bara några år har det hänt väldigt mycket och det var extra kul att att presentationerna gjordes av lokalbefolkningen istället för Plans personal. Det bevisar att Plan verkligen arbetar nära lokalbefolkningen och har ökat deras kapacitet. En fantastisk, rolig och lärorik dag igen, det verkar vara i princip omöjligt att ha en dålig dag här!

//Cecilia Karlén