Allting har sitt slut…

… så även fadderresan. På grund av diverse internetproblem har detta inlägg dröjt lite längre än tänkt men here we go!

I söndags hade vi ett uppsamlingsmöte tillsammans med alla resenärer och representanter från Plan Occidental Mindoro, Filippinerna och Asiens regionalkontor. Alla faddrarna var överlag väldigt nöjda med resan och det de har upplevt 🙂 Vi fick också bra feedback som att alltid ha en introduktion varje morgon om byn vi ska besöka. Några av faddrarna hade också noterat att tandhälsan i byarna verkligen behövde förbättras och det var något som min kollega Naty skulle titta vidare på. Efter mötet var det dags att påbörja vår färd tillbaka mot Manila. Vi åkte med bilen till den östra delen av ön, Oriental Mindoro. Oriental är den rikare provinsen av de två och det märks inte minst på vägen, här är nämligen majoriteten av huvudvägen cementerad. Men som ni ser pågår det även här lite vägarbeten på sina ställen. I Manila var det dags för den sista måltiden tillsammans, middag på Barbara´s i Intramuros. Intramuros kallar man den gamla delen av Manila som under kolonialtiden omringades av en mur för att skydda mot inkräktare. Många av husen här är byggda i gammal europeisk stil, vilket man kan se på fasaden till restaurangen. Kvällen bjöd på underhållning i traditionell filippinsk anda. Vi tyckte att det mesta kändes väldigt spanskt, vilket inte är så konstigt med tanke på att Filippinerna varit en spansk koloni. Sedan fick även gästerna pröva på och Marianna provade en traditionell filippinsk dans. De två pålarna slås ihop så det gäller att hålla takten så att man inte fastnar med foten mellan dem. Jag har insett att jag missat några fina foton i mina tidigare inlägg så här kommer dem. Ovan ser ni ett gäng killar i Balani som spelar basket med en av bollarna som faddrarna hade med sig 🙂Som jag berättat i tidigare inlägg är mangyansamhället Ibanag unikt eftersom de är en av få samhällen där en kvinna är en av byledarna. Här är hon! Dagen till ära hade hon klätt sig så vackert i traditionella kläder och smycken.Någon som känner igen denna man? Vill ni ger er på en gissning? Detta är Fausto! När Agneta Sjödin besökte mangyanerna 2007 så var det just Faustos by som hon besökte, och Fausto är även med i det reportage som spelades in då. Vi träffade Fausto under familjedagen i Poypoy och här håller han ett tal där han bland annat sa att han var väldigt glad över samarbetet med och stödet från Plan.

Fadderresan har verkligen varit toppen! Vi som arrangerat den och faddrarna var överens om att resans längd och antalet projektbesök varit precis lagom. Självklart har vi jobbat hårt för att resan skulle bli så bra som möjligt men utan alla härliga, glada, tålmodiga och fantastiska faddrar hade resan aldrig blivit såhär lyckad. Kändes helt klart tråkigt att ta farväl av allihopa men den positiva stämningen som funnits under alla de här tio dagarna som vi rest tillsammans kommer jag behålla länge. Nu är det dokumentering av denna resa som gäller så att vi lär oss för framtida resor. Vad gäller minoritetsprojekten så är nästa resa tänkt att bli en kombination där både projekten i Thailand och Laos besöks under samma resa.

Men först är det semester som gäller nu, börjar med att ta med min pappa på lite äventyr och sen kommer min syster och hälsar på över påsk 🙂 Kommer ett blogginlägg senare med lite semesternytt.

//Cecilia Karlén

Earth hour – en internationell väckarklocka

I kulissen ser man fönster efter fönster släckas ner. Alldeles beckmörkt nu.

Anledningen stavas Earth Hour och nämnda kuliss är bostaden eller kontoret till varannan svensk. Så många beräknas delta i kampanjen.  Plan tar också ställning. Vi vill bidra med ett enkelt och genialt budskap – som når många och som kommit att bli en internationell succé. Vi har en planet att ta hand om. Klimatet förändras.  Vi på Plan märker det när människor vi känner och samarbetar med i Filippinerna, Sudan eller El Salvador berättar om allt mer torka, allt värre stormar och allt mer oregelbundna regn. Klimatförändringen är på riktigt för våra vänner runt om i världen. Därför är vi med i Earth Hour. Därför vill vi väcka de med makt. Var med och ring i väckarklockan med oss och miljoner andra på Earth Hour – tills de förändringar som behövs är på plats, och skapar en klimatsmart värld.

Earth Hour är en internationell manifestation som upprättades 2007 av en australiensk lobbygrupp tillhörande Världsnaturfonden (WWF) och den australienska tidningen The Sydney Morning Herald. Syftet är att påverka makthavare att ta tag i klimatfrågan. Första gången Earth Hour sattes i verket var 31 mars 2007 där 2,2 miljoner sydneybor och 2000 företag deltog, vilket resulterade i 10,2 procents minskning av Sydneys totala elförbrukning. Sedan dess har kampanjen eskalerat i en lavinartad omfattning och inbegriper nu över 130 länder och 5000 städer och beräknas nå över 1,8 miljarder människor (!).

Genom en enkel handling är detta en av världens främsta traditionella kollektiva kampanjer. En konkret synlig handling som bidrar till ökad förståelse och engagemang för klimatfrågan. Häng på oss du med– släck hus, ljus och elektriskt brus mellan 20.30 och 21.30 ikväll och visa ditt stöd för klimatet.

Tillsammans är vi starka. Visa beslutsfattare världen över att vi medborgare bryr oss.

Vill du veta mer om hur Plan jobbar i klimatfrågan? Kolla in klimatsmarta barn.

Foto: WWF

”Vi blir så glada när breven kommer”


11-åriga Christine från Uganda dyker upp i teverutan. Hon spelar huvudrollen i Plans tevekampanj som uppmärksammar att varje fadder gör stor skillnad. Familjen Holmstedt är faddrar till Christine och de berättar vad fadderskapet betyder för deras familj.

Läs artikeln om familjens berättelse

Se reklamfilmen om Christine!

Ett papper kan motverka barnäktenskap

Nargis med hennes son Zaman. Nargis, som är född i Bangladesh, giftes bort som 16-åring.

Barnäktenskap är vanligt förekommande i ett antal länder i världen, och den stora majoriteten av barn i äktenskap är flickor. 2005 var omkring 60 miljoner kvinnor i världen i åldern 20–24 gifta innan de fyllt 18, hälften av dessa levde i södra Afrika. Plan arbetar mot barnäktenskap – som är en kränkning av barnets rättigheter – och för att alla barn ska ha rätt till ett födelsebevis.

Utan ett födelsebevis är det omöjligt för ett barn att bevisa sin identitet: hur gammal han eller hon är, vad han eller hon heter, kommer ifrån eller vilka föräldrarna är. Utan det lilla papper som ett födelsebevis kan vara ökar risken för att barn utsätts för sexuellt utnyttjande, trafficking, barnarbete, olagligt frihetsberövande – och barnäktenskap. Vi vet till exempel att en tredjedel av alla flickor i Bangladesh blir bortgifta innan de fyller 15 år. Ett födelsebevis kan stoppa barnäktenskap, då det bevisar barnets ålder.

Varje år kommer 51 miljoner barn till världen utan att registreras. De barnen ”finns” inte. De existerar inte i några dokument eller register, och det är liten chans att deras ens grundläggande rättigheter tillgodoses. Plans arbete för att alla barn ska registreras vid födseln har fått gehör i FN, genom att FN:s Råd för mänskliga rättigheter för någon vecka sedan antog en resolution helt ägnad åt frågan om födelseregistrering och rätten till en laglig identitet. Nu arbetar Plan för att också FNs generalförsamling ska anta en liknande resolution.

Men Plan arbetar också på fler sätt för att förhindra barnäktenskap. Till exempel driver vi ett utbildningsprojekt i Sydsudan. I Sydsudan gifts många flickor bort redan då de är barn. Äktenskapen gör att barnen slutar gå i skolan. Genom informationsinsatser vill vi ändra personers inställning till barnäktenskap samt stödja gifta flickor att kunna fortsätta sin skolgång.

/Ida Wistbacka

Läs mer om Plans arbete mot barnäktenskap

Säg grattis och sponsorer skänker 10 kr till arbetet med att födelseregistrera barn!

Skriv under vår namninsamling och uppmana FN att fortsatt prioritera frågan om födelseregistrering på global nivå!

Plan arbetar för att öka kunskapen om könsstympning


Både i dag och igår har Aftonbladet skrivit om Svenska kyrkans projekt mot könsstympning i Etiopien. De gripande artiklarna lyfter bland annat upp en kvinna som jobbat med könsstympning och en ung kvinna som blivit könsstympad och könsstympat sin ena dotter.

Könsstympning är ett prioriterat område inom Plan Sveriges arbete med att stärka flickors rättigheter. Bland annat stödjer vi ett projekt i södra Egypten där målet är att minska det sociala tryck som gör att könsstympning tillåts. Genom att stärka flickors rättigheter och höja flickors och kvinnors status är det möjligt. Men också genom att förändra de attityder och beteenden som gör att könsstympning existerar.

Trots att ingreppet är förbjudet är 94 procent av kvinnorna i fertil ålder i Egypten könsstympade – men trenden är glädjande nog nedåtgående. Oftast utförs ingreppet på flickor i 9 till 13-årsåldern. Utan att flickan vet om att det ska hända.

Kvinnlig könsstympning lever kvar i traditionen på grund av en mängd olika anledningar. Både kvinnor och män hävdar att seder och traditioner gör att de stödjer ingreppet. Andra skäl som förs fram är religiösa krav, hygien och ökade möjligheter att få sina döttrar bortgifta.

Idag är 140 miljoner kvinnor världen över könsstympade. Könsstympning är en allvarlig kränkning av flickors och kvinnors rättigheter. Om vi ska kunna nå förändringar som håller i längden, det vill säga ett samhälle där könsstympning på sikt helt upphör, räcker det inte med att arbeta för lagförbud eller att ”utifrån” hindra människor från att genomföra sederna. För att få till en varaktig förändring måste människors kunskap och attityder förändras. Ett huvudsyfte med Plans projekt är därför att öka kunskapen om, och förändra attityderna kring könsstympning och på sätt lätta på det sociala tryck som får kvinnor och män att fortsätta praktisera sedvänjan.

Läs mer om projektet mot könsstympning

Säg stopp till könsstympning. Bli flickafadder redan idag!

Mer läsning: Bebisen Massaba undkom könsstympning med en hårsmån

Säg grattis – bidra med 10 kr

Den 20 mars fyllde Plan 75 år i världen. Men födelsedagen tar inte slut där. Hela året kommer vi uppmärksamma 75-årsdagen. Och hur viktigt det är att vi fortsätter jobba för barns rättigheter.

Kolla in dessa födelsedagshälsningar nedan från Sierra Leone, Nepal och Benin.

Vill du gratta Plan? Klicka dig vidare till vår födelsedagsappFacebook och sponsorer skänker 10 kronor för ditt grattis till arbetet med att födelseregistrera barn.

Sista projektbesöket

Tiden går fort när man har roligt. Redan är vi framme vid det sista besöket hos mangyanerna. Denna gång vandrade vi till Ibanag i nära en timme, lyckligtvis är vägen dit inte brant vilket gjorde det hela mycket lättare. Efter ungefär tio minuter stannade vi till i byn Naibuan, ett av Plans partnersamhällen. Där fick vi halsband som var gjorda av bananfrön och vi åt vår frukost. När jag var där för några veckor sedan pratade vi om var den nya skolbyggnaden skulle stå. Saker och ting går snabbt här – nu när vi kom var den nya byggnaden nästan färdig!

Efter frukosten fortsatte vi vår vandring mot Ibanag. Till en början var det klarblå himmel och sol och det var väldigt varmt trots att vi startat tidigt på morgonen. Hela vägen blev vi ackompanjerade av gitarrspel och sång till och från 🙂

Väl framme i Ibanag bjöds vi på en teaterföreställning och vi fick mer smycken, jättefina färgglada armband av små pärlor som de gjort åt oss. Sedan fick vi träffa en av de äldsta invånarna i Ibanag. En otroligt härlig karaktär som kom fram och kramade oss allihop. Någon som noterat nyckelbandet? Jodå, mycket riktigt där står det facebook särskrivet. Utvecklingen går framåt även här haha 😉 Min kollega Emer berättar om Plans olika projekt i Ibanag. Plan har gett byn några vattenbufflar som hjälper familjerna i jordbruket. När en ny vattenbuffel föds ges den vidare till en annan familj, ungefär som det lyckade projektet med getter som Plan bedrivit i Uganda. Utbildning i jordbruksteknik och jordbruksmaterial har även gets till invånarna. Hälsokontroller genomförs årligen och mediciner delas ut. De barn som är undernärda har fått extra näringsrik kost under året. Ibanag är ett samhälle där hushållen är väldigt utspridda. De flesta barnen måste hjälpa familjen med jordbruket och har inte möjlighet att gå i skolan varje dag. I Ibanag har Plan byggt ett lärocenter och här bedrivs icke-formell utbildning. Där anpassas utbildningen efter barnen, och även de vuxna, och barnen förbereds för att så småningom kunna börja i den formella skolan. Vi besökte lärocentret där vi fick vara med på en lektion. Cecilia från Sverige deltog också och försöker här lista ut vad siffran sex heter på mangyanernas egna dialekt. Faddrarna hade tagit med sig massa gåvor ifrån Sverige som vi gav till skolan och det var mycket uppskattat. Frisbee var något helt nytt för mangyanerna så vi fick demonstrera hur man gör. Mia från Finland är väldigt berest och har provat att rida på många djur, men vattenbuffel hade hon inte provat innan. Nu kan hon äntligen pricka av det på sin lista!Innan vi började vandringen tillbaka samlades nästan hela gruppen för en bild.

Vilken tur det är att man reser med så härliga människor. Efter att vi gått några hundra meter från byn öppnade sig hela himlen och ett skyfall vräkte ner över oss. Det blev lerigt, väldigt halt och stigarna vi skulle gå på blev till små åar istället. Men jag tror inte någonting kan rubba glädjen hos de här människorna, vi skrattade och log hela vägen tillbaks. När vi sedan satte oss i bussen helt genomvåta skrattade alla och pratade om det positiva ”ja, nu vart det ju inte så varmt i alla fall” ”Ja, nu slipper man vara svettig” ”haha såhär fräsch har jag aldrig känt mig förut”. Älskar att de alltid ser det positiva i de situationer vi hamnat i under resan, det har gjort att stämningen alltid varit på topp!

//Cecilia Karlén

Här bjuder vi på oss själva!

Ja, vad ska man säga? Den här dagen har också varit fantastisk, underbar, jätterolig, underhållande… ja ni förstår själva. Ordförrådet är inte så stort just nu, bara samma ord som återkommer. Idag har vi nämligen varit i Poypoy där vi fick vara med och fira en så kallad familjedag. Familjedagen är ett event som initierades av Plan för fyra år sedan, det blev så lyckat så att lokalinvånarna själva har fortsatt med det och i år fick vi vara med och fira med dem.

Vi fick sitta på scenen och titta på alla fantastiska uppträdanden. Här kommer ett axplock från dagen som resulterade i nästan 300 foton: Familjedagen anordnas för att mangyanerna och befolkningen på låglandet ska träffas och umgås. Mangyanerna lever inte bara i isolerade områden, de är även isolerade socialt och diskrimineras ofta när de besöker orterna på låglandet. Därför är tanken att familjedagen ska bidra till förståelse för mangyanerna och deras traditionella levnadssätt. När många ändå tar sig ner på låglandet är det ett ypperligt tillfälle att ge dem möjlighet att registrera sig så att de kan få en identitetshandling. Detta görs i samarbete med Plan och den lokala kommunen. Som besökare får man inte sitta ner hela tiden och vara passiv, nej nej, här gällde det att bjuda på sig själv. Först fick vi igång hela publiken med huvud, axlar, knä och tå och sedan rev vi av den svenska nationalsången. Varje by hade byggt sin egen hydda som de dekorerat på olika sätt. Sedan bjöd de på olika traditionella maträtter och sålde diverse hantverk. Bland annat bjöds det på friterad groda!Under dagen lektes och tävlades det också – här är klassikern hoppa säck 🙂

För att undvika upprepning avslutar jag detta inlägg med fotot ovan. En bild säger ju mer än tusen ord och den här bilden är perfekt för att sammanfatta denna dag!

//Cecilia Karlén

Den krävande vandringen var helt klart värt besväret!

I tisdags var det dags för den första stora prövningen. Hela gruppen skulle vandra ca två timmar uppför för att vi skulle nå mangyansamhället Balani.

Vi var tvungna att lämna vårt hotell redan klockan fem på morgonen för att undvika den värsta hettan. En fin välkomstskylt väntade på oss när vi kom fram till byn varifrån vi skulle påbörja vår vandring.Mina gulliga kollegor hade preppat hela vägen och satt upp skyltar som berättade hur långt vi hade kvar. De hade gjort broar och räcken av bambu över åarna och de berättade att vi skulle hålla andan inför det sista och långa branta partiet. Alla faddrarna klarade av vandringen jättebra. När vi äntligen kom fram möttes vi av en fantastisk välkomstsång. Barnen hade övat i veckor och de sjöng så fint och de vinkade med sina flaggor där de stod välkommen både på svenska, engelska och tagalog. Den långa vandringen gav verkligen lön för mödan direkt!Det viktigaste den här dagen var överlämnandet av den nya skolbyggnaden. Marianna från Finland ställde upp och signerade överlämningsdokumenten och lämnade över nyckeln till skolan. Efter det samlades alla i den nya byggnaden för att välsigna skolan med en gemensam bön. Sedan fick vi en rundtur i byn. Vi fick bland annat se vart den nya vattencisternen ska stå. Påväg uppför berget kunde vi se källan varifrån vattnet skulle hämtas och där pumpen skulle placeras. Dagen i Balani avslutades med mer vacker sång och dans. Vi fick även höra flera tal där byledaren och andra invånare berättade hur glada de var över samarbetet med Plan och flera av dem uttryckte också lite rädsla över framtiden och undrade om Plan kommer lämna dem. Vi försäkrade dem att vi kommer att fortsätta arbeta tillsammans tills projekten nått sina mål. Även här fick faddrarna smycken som mangyanerna gjort, armband denna gång. Så nu har vi alla ett helt kit 🙂På vägen tillbaka började det dock regna, men våra snälla guider skar av bananblad till oss som vi kunde använda som paraply. Så humöret var på topp trots regn och lera 🙂

Återigen en fantastisk dag!

//Cecilia Karlén

Varje dag dör 5000 barn pga smutsigt vatten


I dag är det World water day, en dag för att uppmärksamma betydelsen av vatten. För många av de människor Plan arbetar tillsammans med i Afrika, Latinamerika och Asien är vatten helt avgörande. I dag lever runt 884 miljoner människor utan tillgång till rent vatten och har alldeles för lite kunskap om hygien. Barn drabbas värst när vatten och hygien tryter och varje dag dör ca 5000 barn på grund av smutsigt vatten och dålig sanitet.

I byn Damgade var vatten en dröm

För ett år sen kämpade invånarna i byn Damgade i Nepal under de torra månaderna mellan februari och maj då de hade extremt ont om vatten. Deras enda vattenresurs var en källa med tveksam kvalitet som bara ibland var tillräcklig för att fylla den kommunala vattentanken. Den var också så överanvänd att den som ville ha chans till lite vatten var tvungen att gå upp klockan 3 på morgonen för att köa. Många blev utan. Vattenbristen skapade problem med hygienen eftersom det ofta inte fanns vatten ens att tvätta händerna innan maten eller efter toalettbesöket.

Vatten blir verklighet

Plan i Nepal samarbetar med en lokal organisation som kom med förslaget att ta vara på regnvatten i vattencisterner vid varje hus. Först var invånarna tveksamma – skulle det verkligen fungera? Efter möten och diskussioner beslutades att det var värt ett försök och man skapade en kommitté för att övervaka projektet och engagerade lokal arbetskraft. Tillsammans lyckades de installera 39 vattencisterner som rymmer 6 500 liter vatten var. När det regnar samlas nu vattnet från taket i en hängränna och rinner ner i tanken. Det första vattnet, som kan vara smutsigt hälls bort och sen stannar resten, som är rent i tanken.

Vattnet förändrade bybornas liv

Vattnet i byn är en liten förändring som får stora effekter! Nu har byborna inte bara vatten utan många har också byggt ordentliga toaletter som de kan spola i. Sanitet och hälsa har förbättrats och byborna känner sig trygga med sin vattentillgång och stolta att ha skapat systemet. 10-åriga Kalpana och 13-åriga Maina Kumari berättar gärna om förändringarna: ”När jag varit på toaletten använder jag vattnet för att tvätta händerna” säger Maina Kumari och hennes kompis berättar att ”Innan var det alltid jobbigt att bada ute i byn, men nu kan jag bada hemma. Det är mycket lättare och bekvämare”.

Med vatten hemma vid huset förbättras livet för byborna och de kan njuta av den vackra bergiga utsikten från sitt hem.