Hallå där, Åsa Malmqvist

Åsa Malmqvist i Peru.

Hallå där Åsa Malmqvist, projektledaransvarig för Plans gruppresor som åker till Dominikanska republiken i dag.

Vad ska du göra där?
– Jag åker med en grupp på 18 faddrar för att ta del av Plans arbete och för att lära känna en annan del av Dominikanska republiken än vad de flesta gör som reser hit. Vi kommer att hålla till främst i den sydvästra delen av landet, på gränsen till Haiti. Det är här Plan har sin verksamhet och det är också här det är som fattigast.

Vad kommer faddrarna som reser med få uppleva?
– Vi kommer först att vara några dagar i huvudstaden Santo Domingo. En förmiddag besöker vi Plans kontor där för att få en överblick och introduktion av Plans arbete i landet. Sedan reser vi till Barahona som blir vår bas under en vecka då vi besöker Plans programområden och fältkontoren San Juan, Azua, Barahona och Pedernales. Alla som har fadderbarn i landet kommer att få träffa dem och deras familjer och framförallt kommer vi att få ta del av flera projekt som Plan bedriver tillsammans med lokalbefolkningen. Till exempel projekt för barns deltagande och skydd, projekt inom utbildning och mikrofinansiering. Ett av projekten vi besöker ligger på andra sidan gränsen i Haiti. I tillägg till detta kommer vi även att uppleva vackra stränder och små färgrika städer, marknader och kanske ta oss ett och annat bad.

Hur länge blir ni borta?
– I drygt två veckor.

Hur känns det att åka?
– Spännande! Jag tror hela gruppen är väldigt förväntansfull. Det är svårt att föreställa sig helt hur det kommer att bli då det är första gången vi reser hit.

Vilka är dina förhoppningar med resan?
– Ambitionen är alltid att faddrarna ska vara med om sitt livs resa, så det är min förhoppning att det ska bli så. Självklart hoppas jag också att alla kommer att känna sig stolta över att stödja Plans arbete och att de vill sprida sina nya erfarenhet till vänner och bekanta när de kommer hem. Så att vi får fler faddrar till Plan och inte minst Dominikanska republiken.

Läs mer om Plans gruppresor

14 år och gift

Kvinnor, flickor och barn i organisationshuset i samhället Tamouh.

I Egypten är det sedan ett par år tillbaka olagligt att gifta sig om man inte är 18 år. Men verkligheten ser annorlunda ut och det är vanligt att flickor gifter sig mycket tidigare. Idag träffade vi några av de flickor som gifte sig när de var så unga som 14 år. Vi träffar några av dem i byn Tamouh som ligger i Giza utanför Kairo, där Plan tillsammans med lokala organisationer arbetar för att stödja och stärka flickors rättigheter.

En av flickorna vi träffar heter Hanaa. Hon gifte sig när hon var 14. Idag är hon 18 år, skild och tar ensam hand om hennes treåriga son.
– Jag hoppade av skolan för att gifta mig. Jag ville flytta hemifrån och trodde att jag skulle få bo i en egen lägenhet med min man, men jag fick flytta in hos min svärmor som behandlade mig som hennes betjänt. Jag ville skilja mig men blev gravid och min man sa att han skulle ta barnet om jag inte stannade hos honom. När han gick med på att skilja sig efter fyra år visade det sig att vi inte var officiellt gifta utan endast traditionellt vigda i byn. Jag lever nu ensam med min son.

”Jag vill sprida information”

En äldre kvinna vid namn Amal berättar hur hon gick med på att gifta bort sin fjortonåriga dotter.
– Mona blev gravid kort efter att hon gift sig och fick missfall efter tre månader. En månad senare blev hon gravid igen och blev sängliggande då hon var svag efter missfallet.  Barnet föddes i sjunde månaden efter en komplicerad förlossning. Det finns inga erfarna läkare i vår by och vi fick leta länge efter en som kunde hjälpa Mona. Idag mår min dotter bra men jag vill nu sprida information om hur skadligt det är för hälsan att gifta sig och få barn vid en så tidig ålder. Jag kunde ha förlorat Mona.

Vi träffar kvinnorna, flickorna och några av deras barn i det lokala föreningshuset.  Där träffas de en gång i veckan för att ha möte med sin spar- och lånegrupp som har som syfte att förbättra medlemmarnas ekonomi. Gruppmedlemmarna kommer tillsammans överens om vem som ska få låna av pengarna i den gemensamma potten för att starta upp mindre verksamheter och på så sätt bidra till familjens försörjning. Vi får bland annat smaka på goda hemgjorda munkar som en av kvinnorna brukar laga och sälja samt se på de handarbeten som de producerar till försäljning.

På mötena diskuterar kvinnorna och flickorna sina rättigheter och hur de skall kunna säkerhetsställa att dessa inte kränks. Problemen med hur man ska förhindra tidiga äktenskap dryftas ofta. De sprider information om svårigheterna som uppstår vid tidiga äktenskap till vänner och grannar. Gruppmedlemmarna stödjer varandra och de kämpar gemensamt för en förbättrad tillvaro.

/Ida Wistbacka