”Jag heter numera Chippo”

Bertha och Joseph agerade framför kameran som de aldrig gjort annat. Foto: Elsa Falk

Då var snart mitt Afrika-äventyr slut. Det har varit oerhört spännande och lärorikt att varit här, men nu längtar jag hem till min familj.

Det sista i filmväg som vi gjorde på förmiddagen var av mer organiserad karaktär. Efter manusförfattande på morgonen filmade vi ett arrangerat möte mellan våra två lokala värdar på plats, Bertha från Save The Children Sweden och Joseph från Plan. Deras uppgift i reportaget var att beskriva hur två organisationer genom samarbete och kommunikation lär från varandra och effektiviserar arbetet ute i fält. Målet är att varje krona som skänks ska komma till nytta.

Jag vet inte riktigt vem som kom på denna vinkel på reportaget faktiskt. Men måste säga att jag nu inser hur bra det var att få detta möte dokumenterat. Som givare vill man ju naturligtvis att de pengar man skänker når fram och egentligen är det ju inte huvudsaken genom vilken organisation. Därför är det viktigt att visa att vi organisationer faktiskt samverkar. Allt för att så många som möjligt på vår jord ska få en så bra framtid som möjligt.

Det här blir mitt sista blogginlägg. I alla fall för den här resan.

PS. Jag glömde att berätta att jag fått ett nytt namn här i Zambia. Jag heter numera Chippo. Det betyder ”gåva” på språket Nyanja. Vackert! DS

Så gör din gåva nytta

Vi filmar inte bara för Plans räkning i Zambia. Uppdraget för vårt filmande kommer från Postkodlotteriet och tanken är att vi på Plan ska jobba ihop med Rädda Barnen i detta projekt. De korta reportagen vi nu som organisationer tillsammans producerar ska sen visas i TV4 och Postkodlotteriet framöver.

Idag filmade vi Rädda Barnens projekt ”Sports in action”. Det är ett projekt där ett antal instruktörer åker runt till skolor och lär ut om Aids och HIV. För att själva lärandet ska bli mer lustfyllt så kombinerar man undervisning med olika typer av aktiviteter. Mest sportaktiviteter som fotboll, men det kan även handla om aktiviteter som exempelvis drama.

Dagens huvudrollsinnehavare var den 10-åriga pojken Chimuka. Han bor och går i skolan i en by som heter Liteta i Chibombo-distriktet. Vi fick vara med honom och hans skolklass på veckans ”Sports in action” lektion. Det blev många glada skratt, men också svåra frågor om HIV. Hur smittar det? Kan man leka med någon som har HIV? Vad ska man göra om en kompis skadar sig och börjar blöda? Undervisningen avslutades med en gigantisk fotbollsmatch.

Det är oerhört stort att få vara med och se att pengar som kommer från organisationer som Rädda Barnen och Plan når sina mål och gör nytta! Jag är väldigt övertygad om att barnen i dagens klassrum kommer att ha en helt annan kunskapsgrund om AIDS och HIV än sina jämnåriga kamrater som inte deltagit i ”Sports in action”-aktiviteterna. Naturligtvis kommer detta att påverka barnen på ett bra sätt även som vuxna och förhoppningsvis kommer HIV-problematiken i ett land som Zambia på sikt minska.

Det är häftigt att se att just din gåva faktiskt gör skillnad!

Chimuka 10 år under en "sports in action"-lektion. Foto: Elsa Falk
Viktor filmar aktiva elever och lärare i klassrummet. Foto: Elsa Falk
Det är mycket stoj och aktiviteter på en "Sports in aktion"-lektion. Foto: Elsa Falk
Joseph och Bertha jobbar för Plan respektive Rädda Barnen lokalt i Zambia. De är våra värdar under vistelsen. Foto: Elsa Falk

Lyckat seminarium på Mänskliga Rättighetsdagarna!

Ann Wilkens, Mia Haglund Heelas och Nadeem Riyaz. Foto: Ida Wistbacka

Den 14-15 oktober var Plan med på Mänskliga Rättighetsdagarna i Stockholm med kampanjen Klimatsmarta Barn. Under tisdagen anordnade Plan ett miniseminarium som blev välbesökt, drygt 60 personer lyssnade på Ann Wilkens, före detta ambassadör i Pakistan och Mia Haglund Heelas, före detta landschef på Plan i Pakistan, nu enhetschef på Plan Sverige. Miniseminariet inleddes av Nadeem Riyaz, Pakistans ambassadör i Sverige.

Under seminariet fick deltagarna lyssna på hur vardagen ser ut idag för några av de barn som tvingades fly undan översvämningarna i Pakistan för ett år sedan. De fick också veta om landet Pakistan.

Här kan du se en film om flickan Aqela och hennes familj som är några av de miljoner människor som drabbades av översvämningarna.

/Ida Wistbacka

Handklappslek

Barnen leker och visar oss olika ramsor och danser. Staketet till skolan finns till för att skydda barnen mot trafiken på gatan och djur som annars kan komma in. Det är också ett bra sätt för lärarna att hålla reda på barnen. Man berättade för oss att den här skolan har tur som har ett staket, oftast finns det inte. Det är en så härlig stämning på den här skolan och vi stannar länge och ”hänger” med barnen och lärarna.

Flickorna leker en handklappslek.
Jag bad en av killarna att ta kort på mig tillsammans med några av tjejerna och så här blev bilden.

En komplicerad relation

Vi går på över till bron över till Dominikanska republiken efter vårt besök i Haiti. Man passerar fritt över gränsen dagtid. I Pedernales på Dominikanska sidan har Plan sitt programkontor. Många av barnen som uppehåller sig i Pedernales kommer från Haiti och lever under utsatta förhållanden. Plan vill nå dessa barn genom olika ”cross boarder-projekt” som syftar till att motverka fördomar och förbättra relationerna mellan barnen från de två länderna. Ända sedan Dominikanska republikens frigörelse från Haiti har relationerna varit komplicerade länderna emellan.

De livsviktiga zambulanserna

Idag var det då stora Zambulans-dagen. Vi mötte upp Zambulans-föraren Jean utanför förlossningskliniken i Chibombo. Men innan det var dax för Jean att trampa iväg för att visa oss hur det hela går till så ville alla männen provköra, fota och klämma på Zambulansen. En lustig liten föreställning där de höggravida kvinnorna stod i bakgrunden och fnissade. När detta väl var avklarat så rullade vi iväg, Jean på sin ambulans och vi andra i flakbilen. Vi satte inslagsproducent Viktor på taket för att fota. Det kändes lite som ett långfilmsdrama helt plötsligt.

Senare på dagen arrangerade vi ett möte mellan Jean och den unga mamman Taurai. För 6 månader sedan körde Jean Taurai till kliniken och förlossningen av hennes andra barn Vincent. Både Taurai och Jean var väldigt eniga om att Zambulanser behövs i Zambia och att de väldigt gärna skulle se fler av dom så att alla kvinnor får en möjlighet att föda säkert.

Alla män i närheten flockades runt Zambulansen. Den skulle provköras, provliggas och fotas. Foto: Elsa Falk
På avstånd iakttar kvinnorna spektaklet fnissandes. Foto: Elsa Falk
Så här spännande filmuppdrag blir det för oss på Plan. Foto: Elsa Falk
Här är Vincent 6 månader tillsammans med mamma Taurai och Zambulansförare Jean. Foto: Elsa Falk

Voodootro i Haiti

I Anse-A-Pitre i Haiti, bara någon kilometer från gränsen till Dominikanska Republiken, har Plan gett stöd i form av nya klassrum och möbler till skolan som fick många nya elever efter jordbävningen 2010. Klasserna är fortfarande stora och de över 700 eleverna går uppdelade i två grupper förmiddag och efter middag. Vi var här på besök en förmiddag och blev mottagna med välkomstsång på franska och teater på Kreol. Teatern handlade om en man som fick låna ihop pengar för att hans son skulle kunna gå i skolan, pengar som han sedan inte kunde betala tillbaka. När polisen kom för att arrestera honom lyckades mannan gå fri tack vare Voodookrafter.  Voodootron har stor betydelse i den Haitiska kulturen och är en erkänd folkreligion i landet jämte katolicismen.

/Åsa Malmqvist

Nchimunya – en stencool tjej

Var sjätte vuxen i Zambia är HIV-positiv. På grund av detta så har meddellivslängden sjunkit från 50 år på 70-talet till 37 år nu! I Zambia är det också tradition att föda hemma och om du då HIV-positiv mamma så är det högst troligt att du vid en hemmafödsel smittar ditt nyfödda barn.

Idag träffade vi Nchimunya. Hon är mycket ung och ska snart föda sitt första barn på byns lilla förlossningsklinik. Hon har bestämt sig för att bryta traditionen därför att hon vill få en säkrare förlossning – både för henne själv och barnet. Nichimunya är inte HIV-positiv, men det finns många andra anledningar som gör att sjukhusfödsel är oerhört mycket mindre riskfyllt än en hemmafödsel. Till förlossningen blir hon skjutsad i en så kallad Zambulans. Det är helt enkelt en cyckel med en kärra påhäktad där bak som hon kan ligga i. Nichimunya är inte nervös inför förlossningen säger hon. Verkar vara en stencool tjej!

Beroende på superb planering (tack Jennie och lokala Plan-teamet) så blev vi klara med dagens filmande redan på eftermiddagen. Just nu håller inslagsproducent Viktor på att föra över dagens inspelade material till datorn för att sen kunna göra en översättning. Jag är så nyfiken så jag måste kila över och kolla strax.

Zambia är ett oerhört vackert land! Nu i november börjar regnperioden och utanför mitt hotellrum hör jag åskan mullra på avstånd.

Nchimynya med ett av byns barn. Foto: Elsa Falk
Exteriör av byns förlossningsklinik. Foto: Elsa Falk
Här kommer Nchimunya föda om bara några veckor. Foto: Elsa Falk
Viktor filmar Nchimunya tillsammans med den kvinnliga släkting som ska köra henne till förlossningskliniken. Foto: Elsa Falk
Traktens ungar var nyfikna på filmandet. Foto: Elsa Falk

”En resa från födelse till död”

Ungdomsgruppens uppvisning som berörde starkt, en resa från födelse till död. Med rörelser utan ord förmedlade de hur våldet är en del av kulturen och ett verkligt problem. Barn och kvinnor utsätts för våld varje dag och även männen är offer som föds in i en machokultur. Musikal- och teatergruppen i Plans regi har bidragit till att våldet minskat och situationen i samhället Pólo har blivit bättre.

/Åsa Malmqvist