Annica Englund – om jobbet med barn i katastrofer på Plan International

Idag, den 19 augusti, är det Internationella dagen för humanitärt arbete och vi passar på att lyfta en av våra medarbetare, Annica Englund, som jobbar som Programme Manager på Plan International Sveriges humanitära enhet.

Hej Annica, berätta om ditt jobb!
”Jag har jobbat här sedan juni 2015. Vi är nu ett team på sju personer som arbetar med den humanitära delen av Plans arbete här i Sverige och jag trivs fantastiskt bra! Jag och min kollega Sofia Gustavsson har samma tjänst så vi arbetar med delad portfolio där jag jobbar med Asien och Östra- och Södra Afrika medan hon fokuserar på Västafrika och Latinamerika.”

"Jag bestämde mig för att jag ville arbeta för just barn och ungdomar, som är en väldigt utsatt grupp – och vår framtid" berättar Annica. Bilden är från ett besök i ett flyktingläger i Tanzania i somras.
”Jag bestämde mig för att jag ville arbeta för just barn och ungdomar, som är en väldigt utsatt grupp – och vår framtid” berättar Annica. Bilden är från ett besök i ett flyktingläger i Tanzania i somras.

Varför valde du att jobba med humanitärt arbete och vad har du för utbildning och erfarenhet?
”Jag har jobbat inom sektorn sedan 2007 och provat på allt ifrån utvecklingsarbete både i fält och i Sverige, administration, implementering och jag har haft möjlighet att jobba i olika kontexter i Asien, Mellanöstern och Afrika. Jag har alltid vetat att jag vill vara till hjälp på något vis men det tog mig många år innan jag kunde sätta fingret på exakt hur jag kan hjälpa andra. Efter några år på universitetet bytte jag bana till internationella relationer och freds- och konfliktvetenskap i hopp om att hitta en väg fram till ett arbete som gör skillnad. För några år sedan jobbade jag på en av FNs organisationer för minhantering och problematiken med små och lätta vapen, speciellt i konflikter. Där fick jag för första gången prova på att arbeta inom den humanitära sektorn. Jobbet krävde mycket flexibilitet, att kunna planera och planera om när oförutsedda saker hände för att kunna hjälpa människor under och efter konflikter. Detta arbete passade mig perfekt och jag kände att jag ville göra mer. Så efter 1,5 år åkte jag ut i fält för att arbeta direkt i konflikt och post-konflikt områden med dessa frågor. Det var när jag kom ut i fält med humanitär verksamhet som det blev det så uppenbart att det är barn och unga som drabbas mest i katastrofer, även fast jag visste det rent teoretiskt var det skillnad att se det ute med egna ögon. Jag bestämde mig för att jag ville arbeta för just barn och ungdomar, som är en väldigt utsatt grupp – och vår framtid.”

Berätta om hur ditt jobb ser ut. Vad gör du på kontoret och vad gör du på resorna?
”Jag arbetar med planering, utveckling, implementering och uppföljning av vår verksamhet. Att se till att de behov som barn i katastrofer har tillgodoses samtidigt som vi håller en hög kvalitet på projekten för barnen och för våra givare. Det innebär också många resor till de länder jag arbetar med där jag får samarbeta med mina kollegor direkt i landet och träffa de barn och ungdomar som vi jobbar för och med. En typisk dag på kontoret innebär ofta att jag går igenom mail som inkommit och lägger till, tar bort och omprioriterar att-göra-listan från gårdagen, sedan är det bara att sätta igång. Ofta pågår många processer samtidigt och jag växlar mellan att skriva ansökningar, följa upp rapporter och planera med kollegorna för framtida arbete. Under resor ser arbetet helt annorlunda ut eftersom mycket av tiden går åt till att vara i fält och besöka flyktingläger eller andra katastrofkontexter där våra förmånstagare finns. Jag gillar de omväxlande arbetsuppgifterna eftersom jag får möjlighet att se hela Plan Internationals verksamhet och inte bara delar av den.”

Vilket har varit det viktigaste ögonblicket för dig i ditt arbete?
”Det finns så många! Det som alltid får mig tillbaka på banan under tider av motgångar och svårigheter är när jag får se det vi gör på plats. Att till exempel få sitta i ett klassrum och lyssna när barn som flytt får undervisning på ett tryggt ställe och med bra kvalitet, gör att jag blir övertygad både om att jag valt rätt och att vi som organisation gör exakt det vi ska, på de ställen där vi behövs mest. Dessa stunder gör att jag vill fortsätta så att vi kan göra mer för fler.”

Berätta om ditt starkaste minne från en fältresa!
”Här finns det också många. Men ett extra starkt minne är från min första fältresa med Plan. Jag och min kollega Lotte Claessens var i Darfur i Sudan och besökte våra tidigare projekt tillsammans med kollegor från vårt landkontor. Schemat var späckat av möten, samtal och besök i flyktingläger. Vid ett tillfälle var vi i en skola, som Plan byggt, för att prata med lärarna som arbetade där. Jag hade kommit till en punkt där alla intryck och känslor hade blivit alldeles för många på en och samma dag – självklart blandade av oro, frustration men också hopp och glädje. Jag kände att jag inte riktigt var närvarande i det sista mötet eftersom minnen från dagen kom upp gång på gång. Klockan ringer och omkring 200 flickor springer ut från sina klassrum, och de ser så glada ut. Innan vi vet ordet av står alla dessa barn omkring oss, nyfikna och vissa lite fundersamma över vårt besök. Alla vill bli sedda, vinkar, skrattar och ropar. Självklart kan jag inte hålla mig från att hänga på eftersom jag likt dem har ett stort behov av att leka för att smälta dagens alla intryck. Det var en så fin avslutning på en fullspäckad dag, att få träffa och leka med dem vi var där för, och de vi alla hade pratat om och planerat för hela dagen.”

Av: Anna Andersson, Plan International Sverige

Läs Annicas tidigare blogginlägg från en fältresa i Tanzania här.

Läs mer om vårt arbete med barn i katastrofer här.

Från medelklass till ett liv i container – besök i flyktinglägret i Jordanien

20 juli 2016

Välkommen till Azraq flyktingläger!

Skylten vid den avspärrade entrén är föga inbjudande. Jordansk militär bevakar alla som åker in och ut ur flyktinglägret och de är tungt beväpnade.

Här bor 40 000 syriska flyktingar som tvingats lämna sina hem och vanliga liv.
Här bor 40 000 syriska flyktingar som tvingats lämna sina hem och vanliga liv.

Återkommande sandstormar och 40-gradig värme gör att människor täcker sina ansikten med sjalar och kepsar för att skydda sig. När solen står som högst ligger flyktinglägret till stor del öde för att det är för jobbigt att röra sig i värmen. I fjärran hörs bomber som faller och vi kan se rök som tornar upp. Tusentals vita containrar står uppradade och här bor omkring 40 000 syriska flyktingar. Att åka runt i lägret ger en kuslig och steril känsla, som att det är tomt samtidigt som det är fullt med människor.

En färgklick i öknen - förskolan i flyktinglägret skapar hopp.
En färgklick i öknen – förskolan i flyktinglägret skapar hopp.

Omringad av tusentals vita containers finns det en strimma hopp; en färgglad förskola dit små barn kan komma och leka på en trygg plats och förbereda sig inför sina kommande skolår. Bara själva byggnaden ger en känsla av att det finns en plats för lek, glädje och trygghet. Plan International, i samarbete med Finska Kyrkan, driver denna förskola som tillhandahåller en trygg plats för små barn.

Jag möter en av våra förskolelärare som själv är flykting från Syrien. Hon berättar att hon finner sitt arbete med barnen meningsfullt och att livet i lägret blir bättre när barnen har tillgång till förskola och skola. Hon är själv utbildad förskolelärare och arbetade som det även i Syrien. Dock är det inte alltid lätt att bemöta en del av de traumatiserade barnen på det sätt hon vill då resurserna är knappa och behoven stora. Hon beskriver att de tillsammans i arbetslaget gör så gott det går och tar stöd av Plan Internationals personal för att hitta ytterligare stöd till de mest drabbade barnen.

Förskolan drivs genom ett samarbete mellan Plan International och Finska Kyrkan.
Förskolan drivs genom ett samarbete mellan Plan International och Finska Kyrkan.

Förskoleverksamhet är självfallet en otroligt viktigt för de barn som deltar, men även för föräldrarna. Under två eftermiddagar varje vecka hålls det föräldramöten men olika teman för att stötta främst mammor i deras föräldraskap. Att ta hand om barnen är här fortfarande till stor del en kvinnas uppgift och männen lyser tyvärr med sin frånvaro.

En syrisk mamma jag träffar berättar att hon är själv kvar med fyra barn efter att hennes make gått bort i kriget. Hon beskriver hur svårt det är att räcka till som förälder och hur förskolan hjälper henne både att få tid till andra sysslor, och att få information om hur hon på bästa sätt kan stötta sina barn. Trots att Azraq är en ganska inhuman plats att bo på, är det i alla fall säkert säger hon.

"Från ett medelklassliv till att leva i en container mitt i öknen"
”Från ett medelklassliv till att leva i en container mitt i öknen”

När jag lämnar lägret för att återvända till Sverige tänker jag åter en gång på hur svårt det måste vara för dessa syriska flyktingar att gå från ett medelklassliv till att leva i en container mitt i öknen. Inte så konstigt att människor desperat försöker hitta bättre möjligheter för deras barn, för någon ljus framtid finns inte i Azraq på längre sikt.

Av: Agnes Björn, humanitär chef, Plan International Sverige

Läs mer om vårt arbete med barn i katastrofer.

Säkrare skolor i Thailand

Jag heter Anna-Maija Beloff och arbetar med Disaster Risk Management här på Plan International Sverige. Jag reste nyligen till Thailand för att följa upp vårt arbete med säkra skolor som påbörjats där.

23 juli 2016

Jag reser till Chiang Rai i norra Thailand för att besöka skolorna som deltar i Plan Internationals Safe School-projekt. På plats möter jag kollegorna Kun Oye och Kun Gigi som berättar att vi hittills rullat ut programmet i 20 skolor i Chiang Mai och Chiang Rai-området. Barnen som är med i projekt tillhör de mest sårbara och kommer från minoritetsgrupper (största grupperna som är Akha, Mien och Karen). I dessa områden arbetar Plan International också med lärocenter där burmesiska flyktingbarn som har kommit över gränsen med sina familjer kan få gå i skolan.

Plan International har arbetat i Thailand sedan 1981.
Plan International har arbetat i Thailand sedan 1981.

Projektet med säkra skolor går ut på att öka kompetensen inom katastrofriskreducering för barn, deras familjer och lärare, samt göra skolbyggnader och området vid skolorna säkrare vid händelse av katastrofer.

När vi planerat inför nästa dags besök är det dags att sova. Jag vaknar mitt i natten på grund av tidsskillnaden mellan Sverige och Thailand och ligger och lyssnar till den intensiva morgontrafiken från gatan, som blandas med gräshoppor och geckoödlornas morgonsånger. Jag kan inte sluta tänka på vår diskussion med mina thai-kollegor dagen innan. Jag trodde nog att thailandska skolor skulle ha katastrofriskreducering som skolämne sedan länge, men trots att landet drabbades av den förödande tsunamikatastrofen 2004, och skolor och familjerna med sina barn regelbundet påverkas av översvämningar och jordskred, så har thailandska skolsystemet ingen formell undervisning när det gäller katastrofriskreducering. För många lärare är katastrofriskreducering ett helt nytt ämne.

Tsunamin, samt som en jordbävning i Chiang Rai 2013, var ett wake up call för landet. Vi vet alla vad hände med tsunamin för det uppmärksammades i internationella medier runt om i världen. Men informationen om jordbävningen var knapp. Flera hus, samt några skolor, kollapsade i Chiang Rai och detta ledde till en diskussion och ett första steg att börja integrera mer riskreducering i skolorna. Dålig förberedelsenivå katastrofer i skolorna uppmärksammades igen i thailändska medier i år efter en tragisk händelse. En sovsal på en skola brann ner och sju barn därinne förlorade livet, på grund av att det inte fanns något brandlarm i byggnaden. Skolsystemet i Chiang Rai reagerade och nu har utbildningsministeriet i Thailand börjat stärka upp skolsystemet med katastrofriskreducerings och riskhantering för barnen, vilket Plan International stödjer genom Safe School-projektet.
24 juli 2016

Idag börjar vi vår bilresa tidigt på morgonen upp mot bergen. Vi ska besöka två av Safe School-projektskolorna i Mae Bah Luang-området av Chiang Rai. Första skolan Ban Pha Dua ligger uppför en backe där den lilla cementvägen leder fram till stora vackra träd. Skoldirektören och tre lärare på denna skola med 55 elever (inkluderar också en liten lekskola för 2-5-åringar) berättar om sitt arbete för katastrofriskreducering och de första månadernas intryck av Safe School-projektet med Plan International.

De är nöjda med projektet och betonar vikten av information och kunskap när det gäller katastrofriskreducering som barnen fått genom projektet. En av lärarna har varit väldigt engagerad intresserad av katastrofriskreducering och berättar hur hon följt upp läromaterialet till eleverna med kreativt skapande. Tillsammans med barnen har de kartlagt alla riskerna som fanns i skolan. Vi kollar genom det som barnen skapat – teckningar av katastrofsituationer och hur man förbereder sig och gör för att minimera risken.

Teckningen visar vad som händer när det blir översvämning i älven.
Teckningen visar vad som händer när det blir översvämning i älven.

De torkade pumporna man ser på bilden kan användas som flythjälp vid en översvämning. Nästan alla Mein-familjer har sådana torkade pumpor i huset, de används för att hämta vatten ur brunnen.

När vi hade kollat genom alla katastrofriskreduceringsmaterialet som barnen skapat, tar lärarna med oss till lekskolan var Mein-flickorna förberett en överraskning till oss och visar upp en traditionell Mein-dans. Här ned är vår lilla dansgrupp från skolan.

Mein-dans på lekskolan.
Mein-dans på lekskolan.

Dags att fortsätta till en annan skola som hete Mae Chan. Denna skola är mycket större, med 517 elever i åldrarna 7 till 15 år gammal. Katastrofriskreduceringen i denna skola var ett helt nytt ämne och kom med projektet. Under de första månaderna hade eleverna kartlagt risken och beredskap för brand i skolan. Nästa månad kommer de börja att kartlägga alla risker i skolan och förbereda sig med övningar och kapacitetsuppbyggnad för katastrofriskhantering. En av eleverna, Naan, berättade att hon lärt mycket och väntar ivrigt på nästa steg i Safe School-projektet.

bild tjej

– Med all ny kunskap är jag och mina kompisar mer förbereda för katastrof eller nödsituation och vi vet nu vad vi kan göra för att minimera riskerna i skolorna, berättar Naan.

Hon har besökt andra skolor som inte deltagit i Safe School-projektet för att berätta om vad hon lärt sig, och interesset har varit stort. Plan Internationals projekt forsätter i två år till i Mae Chan, Mae Bah Luang, Tak och Chiang Mai, där målet är att mer än 2 500 barn från minoritetgrupper och deras lärare ska ha bättre kunskap att hantera riskerna i skolan och sin omgivning.

Av: Anna-Maija Beloff, Plan International Sverige

Från Borlänge till Tanzania på en sekund

PEACE & LOVE 2016. Plans Ungdomsråd var på Peace & Love i juli och visade upp Mitt Nya Hem – en 360-upplevelse där du kan kliva rakt in i ett av världens största flyktingläger  – och uppleva det ur ett barns perspektiv.

Vi hör tallrikslammer i bakrunden, datorn ligger på ett smuligt litet cafébord och det luktar nybryggt kaffe. Utanför är det mulet men folk har redan börjat röra sig mot festivalen. Jag befinner mig i Borlänge, en mellanstor stad i Dalarna här bor det 50 000 invånare allt som allt. I Nyarugusu bor det 100 000 barn.

Nyarugusu ligger i Tanzania där bor hundratusentals människor som tvingats lämna sina hem i Burundi där kriget är ett faktum. De värst drabbade är barnen. Där pågår i detta nu en tyst flyktingkris långt ifrån medias strålkastare. Vi vill att det ska finnas i folks medvetande. Sanna Wolff och fotografen Martin Hedström reste till Nyarugusu för att göra ett reportage i VR-format. Bilder och filmer i 360 grader som ger oss en inblick i deras vardag.

Under de senaste två dagarna har ett hundratal människor från olika delar av Sverige, i olika åldrar och med olika erfarenheter fått besöka Nyarugusu utan att någon gång lämnat festivalområdet.

Vårt tält var inrett som ett tält i flyktinglägret och det lockade många nyfikna och engagerade besökare.
Vårt tält var inrett som ett tält i flyktinglägret och det lockade många nyfikna och engagerade besökare.

Det har varit en spännande och populär upplevelse för människor i alla åldrar. Känslan av att få prova någon annans skor för en stund verkar locka många.

Vi hade också i viss mån inrett vårt tält som ett tält i Nyragugusu för att skapa rätt miljö, även utan VR-glasögonen. Vårt mål och vår vision med att skapa en riktig stämning var att det skulle kännas att man har varit där och förhoppningsvis så ett litet frö hos människor. Vi hade blandade känslor av att stå i tältet, det kändes verkligt, allvarligt men också enormt stort att få sprida den här VR-upplevelsen Att vi fick vara med och sprida en tyst flyktingkris som aldrig syns i media är enormt stort. Att vi fick prata om barn som aldrig syns och som glöms bort gör att man växer som människa.

Vi testar ugali.
Vi testar ugali.

Hos oss kunde du inte bara prova VR-upplevelsen, utan också sätta dig på den vävda mattan och äta ugali (majsgröt) samt känna känslan av att bo i ett flyktingläger. Det skapade en riktig stämning och reaktionerna var blandade. Många har reagerat på att det smakar vidrigt och undrat hur mycket näring det finns i den. Många har också tänkt på hur mycket mat vi i Sverige slänger och hur mycket vi äter. Många små barn har reagerat på hur lite mat de får och frågat flera gånger om det bara är den maten de får. Det kul att vi har fått sådana reaktioner och det är precis det vi vill uppnå.

Det har varit jättekul och besökarna har gillat vårt tält och det tror vi beror dels på att VR är en så pass ny grej som många vill prova. Men också för att vi har inrett vårt tält så att det lockar mycket folk. Man kanske vill gå in och titta på bilden eller bara gå in för att prova. Men framför allt så är den här VR-upplevelsen unik därför att det är barnen själva som berättar, det är ingen annan som återberättar allt är från barnens perspektiv. Sen har jag också märkt att de andra som har VR har en film som man får se och sen är det klart, medan man i den här får gå vart man vill och förflytta sig runt.

Plats på scen.
Plats på scen för Mia och Maja.

När besökarna har gått från vårt tält har de haft någonting med sig i bakhuvudet och det tror vi är en bra början. Vi vill så ett frö i folks medvetande och låta det växa själv.

Av: Maja, Alexander och Jona, Plan International Sveriges Ungdomsråd (PUR)

Läs mer om ungdomsrådet här
Följ oss gärna på Instagram!

Testa gärna 360-upplevelsen själv här.

Ungas inflytande i humanitärt arbete diskuterades i New York

Unga mellan 15-24 år är globalt sett en stor demografisk grupp. Men det är också en grupp som ofta förbises och sällan får sin åsikt hörd. Oftast när unga ses som aktörer är det som problemskapare eller rebeller. Men detta kanske håller på att förändras?

I maj i år genomfördes världens första World Humanitarian Summit, en FN-konferens som samlade ett stort antal humanitära aktörer. Under mötet antog ett 60-tal stater, FN-, utvecklings- och barnrättsorganisationer samt företag ett fördrag om hur vi tillsammans och koordinerat kan involvera unga människor i humanitärt arbete. Plan International är en av dessa aktörer.

IMG_7594

Det är ett stort steg att erkänna unga människors inneboende kraft och förändringspotential. Fördraget lyfter vikten av att unga människor får inflytande i de beslut som berör deras liv. Deras medverkan behöver stödjas genom kapacitetshöjande insatser och för det krävs resurser, både mänskliga och ekonomiska, men också information om unga människors liv och hur de faktiskt kan bidra och har bidragit till en bättre värld. Unga människor kan på så vis bli förändringsagenter för en positiv och hållbar samhällsutveckling.

IMG_7574

Kristian FN

För mindre än två veckor sedan landade en inbjudan i min inkorg, om att åka till i FN i New York på det första uppföljningsmötet av fördraget. Som Youth Engagement Officer på Plan International Sverige arbetar jag med just ungas engagemang och inflytande, så självklart tackade jag ja. Så kom det sig att jag representerade hela Planfederationen på mötet som samlade fördragsmedlemmarna för första gången sedan World Humanitarian Summit. New York är en fantastisk stad, men det som lockade mest var att få diskutera vikten av att involvera unga, i självaste hjärtat av globalt beslutsfattande, Förenta Nationernas högkvarter.

IMG_7565

På mötet diskuteras hur vi kan ta våra viktiga åtaganden vidare, och fylla de vackra orden med konkret innehåll. Aya, en ung kvinna som två år tidigare var flykting i Egypten talade om vikten av att beslutsfattare tar tillvara på den eld som brinner i unga. Så hur involverar vi unga i alla nivåer av humanitärt arbete? Hur ser vi till att de får påverka det lokala arbetet, och samtidigt bereds plats på de möten där besluten fattas? Hur säkerställer vi att ungas röster även hörs i FN-salarna?

IMG_7598

Det Plan International bidrog till på mötet är vår stora erfarenhet av att involvera unga i utvecklingsarbete på lokal nivå, vår djupa kunskap om barns skydd och utbildning, flickors rättigheter, sexuell och reproduktion hälsa och ungas inflytande.

När de två dagarna har passerat kan vi konstatera att det finns mycket kvar att göra. Men också de stora framsteg det innebär att ett stort antal aktörer ser behovet av att arbeta koordinerat och systematiskt för att stärka ungas inflytande i humanitärt arbete. Det är glädjande att det här är ett fördrag som växer och lockar fler och fler aktörer att ansluta sig. Det är glädjande att Sveriges regering överväger att ansluta sig. Det är glädjande, eller snarare, det var på tiden att ungas engagemang äntligen tas på största allvar.

Av: Kristian Isaksson, Plan International Sverige

High-five och skratt blandas med allvar i flyktinglägret

FÄLTRESA TANZANIA. Jag hade turen att träffa barn i flera grupper och i olika åldrar där det fanns både lek och sång samt stöd för läxläsning. De flesta sessionerna hölls i temporära eller semi-permanenta byggnader. Tack vare att det är vinter just nu i Tanzania stiger inte temperaturen högre än 25-30 grader under den varma delen av dagen.

Tillfällig barnsäker plats. Väggar av plast gör det väldigt varmt. Plan International säkerställer att alla byggnader på sikt blir permanenta eller semi-permanenta.
Tillfällig barnsäker plats. Väggar av plast gör det väldigt varmt. Plan International säkerställer att alla byggnader på sikt blir permanenta eller semi-permanenta.
Semi-permanent barnsäker plats. En mer långsiktig lösning där internationell standard för byggnationer uppfylls. Här är luften bättre.
Semi-permanent barnsäker plats. En mer långsiktig lösning där internationell standard för byggnationer uppfylls. Här är luften bättre.

I temporära byggnader, där tak och väggar är gjorda av plast, blir det fortfarande varmt väldigt snabbt när cirka 30 personer delar på utrymmet. Därför är det så viktigt att de byggnader som används för många är byggda för att hålla värmen ute. I många fall har givare svårt att ge bidrag för dessa byggnader på grund av risker som kommer efter att responsen är slut och byggnaderna ska överlåtas i annat syfte. Hur som helst så finns ett enormt värde i att investera i detta, både för att kostnaderna för reparationer minskar men också för att ge barnen en bekväm plats att vara barn på under tiden de flyr. Jag som besökare hade svårt att befinna mig i rummen som var gjorda av plast mer än tio minuter, hade det varit sommar vet jag inte om jag hade klarat mer än någon minut.

Plats för registrering av nyanlända och case management-aktiviteter.
Plats för registrering av nyanlända och case management-aktiviteter.

074 (2)

Tid för utomhusaktivitet där leksaker som rockringar delas ut till barnen.
Tid för utomhusaktivitet där leksaker, till exempel rockringar, delas ut till barnen.

Vad gör Plan International här just nu?
Vårt arbete i dessa läger fokuserar just nu främst på att bidra med barnsäkra platser och psykosocialt stöd. Plan International ser till att det finns platser där barnen kan träffas före och efter skolan där de kan få leka och träffa kompisar, samt få möjlighet till rådgivning av utbildad personal inom psykosocialt stöd om de har behov av att prata. Detta är vanligt efterson alla barn i lägren har varit med om händelser som inget barn ska behöva gå igenom, speciellt för de barn som har särskilda behov, är ensamkommande eller under flykten har blivit separerade från sina familjer.

”Kolla vad jag kan!”

Genom så kallad case management kan vi få en indikation på om något barn eller någon i deras familj behöver stöd som Plan International inte kan bistå med och sedan se till att en organisation som kan tillgodose det specifika behovet kontaktas. I de fall där behoven ligger inom Plan Internationals område, bistår vi med stöd. Till exempel ser vi till att barn som kommer ensamma eller separerade från sina familjer kan få leva i fosterfamilj så länge de behöver. Varje dag kommer nya fall där barn behöver fosterfamiljer och det finns hundratals fall som fortfarande är öppna eftersom Plan International hela tiden följer upp och försäkrar sig om att allt går bra under tiden barnen är i fosterfamiljerna.

Plan International Tanzanias case management personal som registrerar behov av skydd för barn visar hur systemet fungerar. Systemet heter CPIMS och ägs av UNICEF. Alla aktörer som arbetar med case management i lägren använder detta för att samla all information i en och samma databas.
Plan International Tanzanias case management personal som registrerar behov av skydd för barn visar hur systemet fungerar. Systemet heter CPIMS och ägs av UNICEF. Alla aktörer som arbetar med case management i lägren använder detta för att samla all information i en och samma databas.

Självklart blev det uppståndelse i de barnsäkra platserna av min närvaro. Jag försöker alltid smyga och hålla mig i bakgrunden så mycket som möjligt för att inte störa, men det brukar (precis som den här gången) inte fungera alls. Min längd och mitt ljusa hår gör oftast att både klasser stannar av och ett följetåg uppstår. Detta följetåg vill också av någon anledning alltid high-fiva. Dock tar det en stund, men när en modig person vågar sig på att låta sin hand möta min så följer ungefär hundra high-fives, gärna samtidigt. I dessa områden kan ibland tatueringar associeras med häxeri, och jag brukar gömma min tatuering jag har på underarmen för att undvika att skrämma någon. Den här gången gick det inte så bra att göra det, men de barn jag träffade verkade inte avskräckas utan pekade och skrattade vilt istället. Helt okej från min sida. De får gärna skratta åt mig, bara de skrattar en stund och ett litet, litet ögonblick glömmer de hemskheter de genomlevt.

En high-five session pågår. Mest för barnens skull, men måste erkänna att jag tycker också att det är ganska kul.
En high-five session pågår. Mest för barnens skull, men måste erkänna att jag tycker också att det är ganska kul.

Av: Annica Englund, samordnare för Plan International Sveriges humanitära enhet

Du vet väl att du kan besöka ett flyktingläger från din egen mobil eller dator? Mitt nya hem är Plan Internationals 360-upplevelse där du upplever ett av världens största flyktingläger, Nyarugusu i Tanzania, ur ett barns perspektiv. Just nu förflyttas alla burundiaska barn till Nduta och Mtendeli lägren, en process som pågått sedan oktober förra året.

Läs mer om barnen på flykt här.

På besök hos barnen på flykt

FÄLTRESA TANZANIA. Jag heter Annica Englund och jobbar som samordnare för Plan International Sveriges humanitära enhet i Stockholm. Jag jobbar nära de landkontor i Södra och Östra Afrika och Asien där vi har projekt som stödjer barn i katastrofer på olika sätt. Att få träffa de kollegor och barn jag arbetar med nästan dagligen betyder så mycket. Att se deras ansikten, höra dem prata och ta reda på vad de behöver är viktigt för att jag ska kunna bidra på bästa sätt i projekten. Därför befinner jag mig just nu i Tanzania där jag besöker Plan Internationals kontor och katastrofrespons i Kibondo, Kigoma, som arbetar med flyktingbarn och deras familjer som flytt från Burundi.

På väg till barnsäker plats i Mntendeli. Plan och Caritas delar på platserna för att bedriva utbildning och skydd av barn på samma område för att försäkra sig om att barnen inte behöver förflytta sig långt mellan skola och barnsäker plats.
På väg till barnsäker plats i Mtendeli.

Oroligheterna i Burundi har drivit hundratusentals på flykt till grannländerna Tanzania, Rwanda och Uganda med majoriteten till Tanzania sedan sommaren 2015. I nuläget finns över 70 000 burundiska flyktingar i Tanzania och nyanlända kommer fortfarande. Mellan 50-200 personer registreras dagligen som nyanlända, varav mer än hälften är barn, som i många fall kommer ensamma.

Behoven i lägren är omfattande på många plan, men behoven av skydd av kvinnor och barn, hälsa, rent vatten och sanitet är extra tydliga. Som resultat av vattenbrist och dåliga hygienförhållanden har kolera härjat i lägret under en lång period. Men sedan två nya läger för burundiska flyktingar öppnades hösten 2015 har problemet till stor del försvunnit. Förflyttningen till de nya lägren försenades först på grund av vattenbrist men i dagsläget har situationen förbättrats och varje person har nu tillgång till 24 liter vatten per dag. 20 liter rent vatten är absolut minimum enligt internationell standard för att en person ska kunna leva drägligt och ta hand om sin hälsa.

Vattentank vid skolan och den barnsäkra platsen. Vatten är en bristvara i lägren och dessa behållare är av stor vikt för att kunna bedriva verksamheten och samtidigt behålla den standard som barnen behöver.
Vattentank vid skolan och den barnsäkra platsen. Vatten är en bristvara i lägren och dessa behållare är av stor vikt för att kunna bedriva verksamheten och samtidigt behålla den standard som barnen behöver.

Det går 23 personer per latrin medan högsta antalet personer per latrin inte ska överstiga 20 personer, en situation som det arbetas intensivt med att förbättra. Plan International arbetar på plats i både Rwanda och Tanzania för att stötta de barn som flyr det politiska våldet i Burundi. I Tanzania där jag nu befinner mig arbetar Plan International i nära samarbete med andra organisationer för att bidra till en dräglig tillvaro för människorna och att de får sina basala behov tillgodosedda.

Jag besökte de två lägren Nduta och Mtendeli tillsammans med Planpersonal från det lokala kontoret i Kibondo. Det spelar ingen roll hur många läger man varit i, de är alla olika beroende på vilket land det är, vilken tid i responsen man gör besöket och vilken typ av konflikt människorna flytt ifrån. Situationen för barnen ser olika ut, dock är alltid behovet av skydd stort och barns utsatthet alltid tydlig.

Barnen samlas under rasten i den barnsäkra platsen i Mtendeli för att observera sina besökare noggrant.
Barnen samlas under rasten i den barnsäkra platsen i Mtendeli för att observera sina besökare noggrant.

Både Nduta och Mtendeli är rymliga eftersom tälten är uppställda med gott utrymme emellan så att både träd och grönområden finns kvar i lägren. Träden ger skugga och lindring från hettan. Utrymme är en indikation på bra organisering av lägret, och att minumumkrav på ”camp management” uppfylls.

Båda lägren är så kallade stängda läger där de boende kan ansöka om att lämna lägren under kortare eller längre perioder. Det finns inga större marknader i lägret, utan dessa har dessa utvecklats utanför lägren, därför är det viktigt kunna ta sig ut för att skaffa mat och ved.

I väntan på tillstånd att hälsa på i Mtendeli. Det är viktigt att alla besökare som inte arbetar i lägren registreras och har tillstånd att gå in.
I väntan på tillstånd att hälsa på i Mtendeli. Det är viktigt att alla besökare som inte arbetar i lägren registreras och har tillstånd att gå in.

Plan International har ett mycket gott samarbete med den tanzaniska staten och andra hjälporganisationer. Vi arbetar alltid nära partner och förmånstagare och är måna om att samarbetet ska fungera för att koordineringen ska bli så lyckad som möjligt. I Tanzania känner man att detta fungerar förträffligt och det var precis vad jag upplevde under mitt besök. Till exempel har Plan International, som i lägren är ledande på skydd av barn, och Caritas, som är ledande på skola och utbildning, slagit samman de båda sektorerna så att skola och barnsäkra platser samt utrymme för psykosocialt support finns på samma område. På så vis slipper barnen gå långt mellan de olika aktiviteterna. Detta gör också att närvaron i skolan ökar och fler barn kommer till de barnsäkra platserna samt attt organisationerna stödjer varandras arbete dagligen.

Läxhjälp pågår i en av de mobila barnsäkra platserna i Nduta. Barnen i den här gruppen är mellan 5 och 8 år gamla.
Läxhjälp pågår i en av de mobila barnsäkra platserna i Nduta. Barnen i den här gruppen är mellan 5 och 8 år gamla.

Av: Annica Englund, samordnare för Plan International Sveriges humanitära enhet

Läs mer här om hur vi på Plan International arbetar med barn i katastrofer.

Vill du stödja vårt arbete? Då kan du bli Planfadder här!

På besök hos barnen i flyktinglägret Minawao

FÄLTRESA TILL KAMERUN. 60 miljoner människor i världen befinner sig på flykt. Ungefär 2,5 miljoner av dessa har flytt från den islamistiska terrorgruppen Boko Haram som härjar i norra Nigeria samt i gränstrakterna i Niger och Kamerun. Boko Haram blev globalt uppmärksammade när de i april 2014 kidnappade 276 flickor (varav de allra flesta fortfarande befinner sig i fångenskap). Terrorgruppen säger sig ha kopplingar både till al-Qaeda och till IS. De sätter skräck i lokalbefolkningen genom att attackera skolor, marknader, kyrkor och moskéer, under senare tid har gruppen använt sig mer och mer av barn, och då framför allt flickor, som självmordsbombare.

Familj framför sitt hus i flyktinglägret Minawao.
Familj framför sitt hus i flyktinglägret Minawao.

Plan International arbetar både i Niger och Kamerun med att stödja barn och deras familjer på flykt (både från Nigeria och internflyktingar som inte kan bo kvar i gränstrakterna). I april hade jag möjlighet att besöka norra Kamerun och flyktinglägret Minawao där det för närvarande bor runt 60,000 flyktingar, och fler och fler kommer varje dag. I den 40-gradiga värmen är ett stort problem i lägret brist på vatten. Trots att några brunnar borrats finns det fortfarande bara så att det räcker till 13 liter vatten per person och dag (här i Sverige använder vi i genomsnitt 160 liter vatten per dygn!).

Stor vattenbrist i flyktinglägret Minawao
Stor vattenbrist i flyktinglägret Minawao.

Majoriteten av flyktingarna är barn och det finns beräkningar som tyder på att uppemot 2 500 av dem har kommit till lägret utan sina föräldrar. En del av dessa barn har tagits om hand av andra släktingar eller nära grannar, medan andra inte har någon som tar hand om dem och därför istället får bo i fosterfamiljer. Ett av Plan Internationals uppdrag är att ge extra stöd till dessa familjer och följa upp för att se till att barnen har det bra.

Barn som leker vid barnsäker plats
Barn som leker vid barnsäker plats.

Plan International har även byggt skolor, förskolor och säkra platser för barn, både i flyktinglägret och i de byar och samhällen i området runt omkring dit det också har flyttat både flyktingar från Nigeria och Kamerunska internflyktingar. På så sätt ges en möjlighet till barnen att fortsätta vara barn även i en ny miljö, en möjlighet att leka och bearbeta trauman. En möjlighet att lära sig räkna, skriva, få en utbildning och därmed större chanser till en bättre framtid. Tack vare dessa insatser så minskar också riskerna för att barnen ska börja arbeta, gå med i väpnade grupper eller giftas bort. För de barn som kanske har varit utsatta för olika typer av övergrepp och behöver mer stöd så ges möjlighet att få komma till en psykolog.

Besök på förskola och barnsäker plats
Besök på förskola och barnsäker plats i flyktinglägret.

Du vet väl att du kan besöka ett flyktingläger från din egen mobil eller dator? Mitt nya hem är Plan Internationals 360-upplevelse där du upplever ett av världens största flyktingläger, Nyarugusu i Tanzania, ur ett barns perspektiv.

Av: Sofia Gustafsson, Programsamordnare, Plan International Sveriges humanitära enhet

Vill du stötta Plan Internationals arbete med barn i katastrofer? Då kan du bli Katastroffadder här.

Läs mer om vårt arbete med barn i katastrofer här.

Resans avslutning i vackra Granada med bad och tårta

FADDERRESAN TILL NICARAGUA. Tisdagen den 19 april begav vi oss till den mycket vackra staden Granada. Därefter spenderade vi några dagar med badliv dels på det mycket spännande vulkaniska ön Ometepe och sedan på en strand vid surfarnas paradis Playa Maderas vid Stilla havskusten. De sköna dagarna gav gruppen möjlighet att smälta alla intryck som man fått genom projektbesöken och samtidigt uppleva det vackra Nicaragua. Den sista kvällen firade vi Patriks och Berndts födelsedagar med en uppskattad tårta.

Vackra Granada.
Vackra Granada.
Ometepe.
Ometepe.
Kyrka i Granada.
Kyrka i Granada.
Ojo de agua.
Ojo de agua.
Härliga vågor.
Härliga vågor.

 

Födelsedagsfirande avrundade resan.
Födelsedagsfirande avrundade resan.

Av: Helena, Plan International Sverige

Vill du bli Planfadder? Läs mer här.

Är du nyfiken på att resa med Plan? Klicka här.