200 amerikanska ballader senare…
Äntligen är vi hemma i San Jose igen! Vi har spenderat tre hela dagar i fält och hunnit besöka sex partnersamhällen. Syftet var att dels inspektera några nya skolbyggnader och undersöka möjligheten att bygga vattensystem i några av byarna.
Vår kära chaufför Welmar har en förkärlek till ballader, specifikt den melankoliska varianten. Han har en MP3-skiva med ungefär 200 ballader som har spelats ideligen under de här dagarna. Så de var en fröjd för öronen att komma hem igen haha. Tur att vi fått uppleva så mycket glädje under de här dagarna, annars kunde man lätt ha blivit deprimerad av all olycklig kärlek som skär som en kniv igenom hjärtat 
Den första dagen begav vi oss till norra Mindoro och området Paluan.
Här inspekterade vi den nya skolan i byn Alipaoy som blev klar i februari. Ovan ser ni den gamla skolan som verkligen ser ut att kunna falla ihop vilken sekund som helst, så den nya skolbyggnaden kom inte en dag försent. När sommarlovet är slut i juni kommer möblerna att flyttas till den nya byggnaden och eleverna får en bra start på den nya terminen Dock upptäckte vi några konstruktionsfel på dörren till skolan och på taket men det kommer hinnas åtgärdas innan lovet är slut.
I Alipaoy hade byborna redan grävt en brunn och installerat en pump men vattnet hade nu sinat. Den andra vattenkällan som låg nära deras odlingar längs berget hade också börjat sina. Min kollega Rodel noterade att det såg väldigt kalt ut där och de berättade då att de huggit ner träd runt odlingarna. De förstod inte att träden binder vattnet i jorden, så det har förmodligen orsakat att den källan nu nästan är uttorkad också. Så tyvärr inga positiva besked den här dagen men Plans personal kommer återkomma vid ett senare tillfälle för att leta efter andra vattenkällor i närheten. 
Men dagen var inte slut där, nej då nej då, två till byar skulle vi hinna med. Här ser ni den nya skolbyggnaden i byn Mamara (ja, en till by med samma namn) och den var i perfekt skick!
Sista besöket för dagen gjorde vi i byn Apnikan. De har redan en brunn men det är inte bara familjerna som bor i Apnikan som använder den utan även andra ifrån närliggande byar så den räcker inte till. Därför ska en ny brunn byggas bredvid lärocentret. Lärocentret har byggts med stöd från Plan och Plan betalar även lön till lärarinnan.
Plan har även andra projekt i alla de här tre byarna. Hälsoundersökningar görs i alla 51 partnersamhällen varje år och i samband med dem födelseregistrerar man också de nyfödda barnen. Skolmaterial har delats ut till eleverna och lärarna har fått utbildning i barns rättigheter och positiv disciplin.
Mera bloggposter kommer om de andra två dagarna inom kort!
//Cecilia Karlén
Plan jobbar för en bättre skola i Sri Lanka
Två flickor på skolan som tyckte det var spännande att öva sin engelska med oss.
Den här skolan i Walpola är ursprungligen från 1956 och både lokaler och utrustning har länge varit undermåliga. Under de 30 år som inbördeskriget pågått mellan Tamiler och Singaleser har dessutom kvaliteten på utbildningen varit låg och för barnen framtiden så oviss att studera inte känts meningsfullt. Barnens föräldrar som är jordbrukare saknar oftast själva utbildning och har inte heller uppmuntrat barnens skolgång.
Efter krigets slut 2009 har man med Plans stöd utförd en mängd förbättringar som lett till att skolan idag har klassrum, separata latriner för pojkar och flickor, teknisk utrustning och skolmaterial. Man har också tränat lärarna i mer interaktiva utlärningsmetoder för att motivera eleverna och skärpa deras kunskaper. Även föräldrarna har involverats för att de ska tycka att det är värt att skicka barnen till skolan. I samarbete med Plan har man även bedrivit påverkansarbete för att få staten att se till att det finns finnas lärare i alla ämnen. Den här skolan med 200 elever från årskurs 1-11 har en engelsklärare men långt ifrån alla skolor har det. Och då har ändå staten bestämt att engelska ska läras ut från årskurs 1 parallellt med modersmålet Sin hala eller Tamil.
Vi hälsades välkomna till skolan av elever som överräckte Lotusblad som var och en av oss fick ta emot.
Skolans engelsklärare.
Skolan bjöd på ”Tea party” med typiska Lankesiska sötsaker.
Text och foto: Åsa Malmqvist
Barn har rätt till utbildning enligt Barnkonventionen. Utbildning kan förändra förutsättningarna i livet. Vill du ge fler barn chans att gå i skolan? Då ska du bli Skolfadder!
Då drar vi ut i fält igen!
Denna gång har vi varit på öns norra del, i området Abra de Ilog och besökt mangyansamhället Mamara där delar av stammen Iraya bor. Men innan vi kom dit stannade vi till vid natursköna Libuaosjön.
Sjön är en av de finaste och renaste insjöarna i hela Filippinerna. Den har fått sitt namn efter näckrosen ”Libwa” som växer i sjön. 
Samhället Mamara ligger vid foten av bergen och bilen kunde ta oss nästan hela vägen fram. Iraya är den stam som närmat sig befolkningen på låglandet mest, och de har i princip övergett sitt eget språk för att uteslutande tala tagalog. Trots det finns det fortfarande stora skillnader mellan dem och den övriga befolkningen. Mangyanerna i Mamara är väldigt fattiga trots att de lever så nära den övriga civilisationen, i jämförelse med många andra mangyansamhällen. De blir fortfarande utnyttjade och jag fick berättat för mig att under de ”hungriga månaderna” brukar jordbrukare från låglandet komma till dem och köpa deras odlingsbara mark till vrakpriser. Eftersom de vissa perioder nästan helt saknar mat är möjligheten att snabbt få lite pengar för svår att stå emot, trots att det bara ger en kortsiktig lösning på problemet. 
Plan informerar mangyanerna om vikten av att de behåller den odlingsbara mark de äger. Utbildningar har också hållits för att effektivisera jordbruket. Ett projekt som startats för att öka försörjningsmöjligheterna och tillgången till näringsrik mat är projektet med fiskdammar. 14 stycken dammar finns nu i byn och Plan har bidragit med kunskap om utformningen av dammarna samt fiskyngel. Vatten leds in i dammarna via den närliggande bäcken och fiskarna matas sedan med termiter, som finns runtom i hela byn. Pinnarna runt dammen finns där som staket för att hålla boskapen borta. 
Plan har även i Mamara gett stöd för byggandet av en ny skolbyggnad. Byggnaden innehåller två klassrum och elever från Mamara och närliggande byar kan nu gå i skola här och få undervisning fem dagar i veckan. Bakom skolan har man även anlagt en liten trädgård för att odla grönsaker som används till skollunchen. 
Även här har påverkansarbete gett resultat och här pågår byggandet av ett tredje klassrum för fullt. Byggnaden finansieras av Utbildningsdepartementet. 
En vanlig syn här på Mindoro, en basketplan. Basket är nämligen nationalsporten här och varje by jag hittills besökt har haft en basketplan.
Det börjar dra ihop sig nu, knappt två veckor kvar tills faddergruppen kommer hit. Det är en del mindre detaljer som måste slipas lite på innan allt är klart. Ser verkligen fram emot att gruppen kommer hit, det ska bli så roligt att få visa allt som Occidental Mindoro har att erbjuda!
//Cecilia Karlén
Här är både barn och föräldrar delaktiga
Det finns inga statliga förskolor i Dominikanska Republiken, därför är Plan med och stöttar lokala initiativ till verksamhet för barn mellan 0-5 år. Här får barnen både leka och lära sig praktiska saker samtidigt som de får en förberedande kunskap inför skolan. Även föräldrarna är delaktiga och verksamheten bygger på volontära insatser. Föräldrarna får lära sig vikten av stimulans för barnen och att inte bruka våld mot dem, vilket tyvärr är vanligt förekommande.
Då vi besökte detta center i Azua möttes vi av underbart glada barn. Vi blev kära i alla barnen och alldeles speciellt charmade av killen med Spiderkeps som sjöng solo för oss och kunde alla tolv månader. Och flickan till höger om honom kunde räkna till 10 – på engelska!
Läs oss på Scribd!
