17-årig flicka hjälpt av dna-test
SOFIA I THAILAND Med Plan Thailand till Burma över dagen. Var tvungen att lämna passet i gränskontrollen, vilket kändes sådär. Staden Tachileik är Gyllene Triangelns centrum. Och piratkopiornas mecka. Varje dag passerar tusentals människor gränsen för att köpa och sälja dvd:s, handväskor, cigaretter, skor och kläder. Allt ser nästan likadant ut som i Thailand, ändå känns det annorlunda. Ovanför oss i de regnskogsklädda bergen pågår en helt annan handel – med droger och trafficking av barn. Områden med många människor som saknar identitetshandlingar är perfekta miljöer för de kriminella nätverk som handlar med barn. Ingen vet hur många burmeser som lever illegalt i Thailand och arbetar under slavliknande förhållanden. Deras barn faller ofta offer för trafficking. Och detsamma gäller barn från de thailändska urbefolkningarna som bor uppe i bergen nära gränsen. Många av dem är statslösa och har inte samma rättigheter som thailändska medborgare. Snart ska jag träffa en 17-årig flicka från Akha-folket som levt som statslös hela sitt liv utan möjlighet att lämna sin by eller ha tillgång till sjukvård. Nu har Plan Thailand hjälpt henne att göra ett dna-test för att bevisa att hon är sina föräldrars dotter. Hennes resa mot ett liv med samma rättigheter som alla andra har just börjat.
Text och foto: Sofia Klemming Nordenskiöld, pressansvarig Plan Sverige
Nu finns vi på Mount Everest!
Hurra, nu vajar vår Because I am a Girl-flagga på Mount Everest topp!
Grattis, säger vi till Nishat Majumder! Hon har just blivit den första kvinnan från Bangladesh att nå till toppen av Mount Everest. Väl på toppen placerade hon Plans Because I am a Girl-flagga för att visa sitt stöd till Plans globala kampanj.
- Plans kampanj för flickor handlar om att ha en röst och att vara stark, så jag ville göra detta för att visa tjejer runt om i världen att ingenting är omöjligt, sa Nishat innan hon påbörjade klättringen. Läs mer!
De är de första flickorna i deras släkt som går i skolan
SOFIA I THAILAND Runt om i världen finns det platser där utvecklingen från en generation till nästa går extra snabbt. Femtonåriga Wi Alai Rat och hennes tvillingsyster Wi Laiwan som bor i Chiang Rai-provinsen i nordvästra Thailand är exempel på det. De är de första flickorna i deras släkt som går i skolan. Därmed de första flickorna som får möjligheten att ha andra planer för sina liv än att gifta sig tidigt och bli mammor. Blir det som Wi Alai Rat och Wi Laiwan hoppas på, så kommer deras liv att se helt annorlunda ut än deras mammas och mormors. För Wi Alai Rat och Wi Laiwan tänker inte sluta skolan nu efter klass nio. De vill fortsätta studera på gymnasiet och sen helst vidare på universitet – något som var helt otänkbart för deras mamma, som är analfabet och sliter hårt med jordbruket och de sjutton korna hemma i byn.
- Jag vill studera engelska och bli turistguide, säger Wi Alai Rat.
- Jag gillar mest naturvetenskap och vill bli läkare, säger systern Wi Laiwan.
Wi Laiwan och Wi Alai Rat, 15,år, (tv) och två klasskompisar lär sig sy kläder i skolan, som de sedan kan sälja. Foto: Sofia K-N, Plan
De tillhör Akha-folket som lever isolerat i bergen alldeles nära gränsen till Burma och Laos. Den slingriga vägen hit är hisnande vacker med gröna regnskogsklädda berg, banan- och ananasplantager och risodlingar. Det är nära 40 grader i skuggan och fuktigt. Doi Saenjai-skolan, som Plan stödjer, ligger i en dalgång omgiven av tropisk grönska. Här går elever mellan 6-15 år och förutom de vanliga skolämnena får flickorna lära sig att sy och göra traditionellt hantverk för att tjäna extra pengar. De yngre flickorna gör armband och små väskor till mobiltelefoner, medan de äldre syr och broderar kläder, som de sedan försöker sälja på marknader.
Plan stödjer också ett projekt med en så kallad ”Mat-bank”, som pojkarna sköter om. Där får de lära sig att odla och ta hand om skolans grisar och höns. Pojkarna tjänar en slant och djuren och grönsakerna används till skolmaten. Alla barn här kommer från minoritetsbefolkningar, som generellt är diskriminerade och lever under väldigt fattiga och primitiva förhållanden. Vissa byar har inte ens elektricitet. Internet finns inte alls.
- Pengarna vi tjänar går till mat till familjen, säger Wi Laiwan och hennes syster, som på sin fritid måste hjälpa till hemma med korna och hushållssysslor.
- Pojkarna kan spela fotboll och leka efter skolan. Det är orättvist, säger Wi Alai Rat.
Så, fast utvecklingen för flickors rättigheter har gått framåt finns det mycket kvar att göra.
Armontep, 14 år, tvättar hönsens matskålar. Två gånger om dagen ger han dem mat och hämtar ägg som sedan används till skollunchen. Foto: Sofia K-N, Plan.
/Sofia Klemming Nordenskiöld, pressansvarig Plan Sverige.
Nyfiken på fadderskap? Läs mer om minoritetsfadder och flickafadder!
Ungdomsklubb för barns rättigheter
Tjejgänget som bildat en klubb för ungdomar där de träffas varje onsdag för att diskutera barns rättigheter. Uttrycksfullt och mycket engagerat demonstrerade de hur de arbetar.
/Åsa Malmqvist
14 år och gift
Kvinnor, flickor och barn i organisationshuset i samhället Tamouh.
I Egypten är det sedan ett par år tillbaka olagligt att gifta sig om man inte är 18 år. Men verkligheten ser annorlunda ut och det är vanligt att flickor gifter sig mycket tidigare. Idag träffade vi några av de flickor som gifte sig när de var så unga som 14 år. Vi träffar några av dem i byn Tamouh som ligger i Giza utanför Kairo, där Plan tillsammans med lokala organisationer arbetar för att stödja och stärka flickors rättigheter.
En av flickorna vi träffar heter Hanaa. Hon gifte sig när hon var 14. Idag är hon 18 år, skild och tar ensam hand om hennes treåriga son.
– Jag hoppade av skolan för att gifta mig. Jag ville flytta hemifrån och trodde att jag skulle få bo i en egen lägenhet med min man, men jag fick flytta in hos min svärmor som behandlade mig som hennes betjänt. Jag ville skilja mig men blev gravid och min man sa att han skulle ta barnet om jag inte stannade hos honom. När han gick med på att skilja sig efter fyra år visade det sig att vi inte var officiellt gifta utan endast traditionellt vigda i byn. Jag lever nu ensam med min son.
”Jag vill sprida information”
En äldre kvinna vid namn Amal berättar hur hon gick med på att gifta bort sin fjortonåriga dotter.
– Mona blev gravid kort efter att hon gift sig och fick missfall efter tre månader. En månad senare blev hon gravid igen och blev sängliggande då hon var svag efter missfallet. Barnet föddes i sjunde månaden efter en komplicerad förlossning. Det finns inga erfarna läkare i vår by och vi fick leta länge efter en som kunde hjälpa Mona. Idag mår min dotter bra men jag vill nu sprida information om hur skadligt det är för hälsan att gifta sig och få barn vid en så tidig ålder. Jag kunde ha förlorat Mona.
Vi träffar kvinnorna, flickorna och några av deras barn i det lokala föreningshuset. Där träffas de en gång i veckan för att ha möte med sin spar- och lånegrupp som har som syfte att förbättra medlemmarnas ekonomi. Gruppmedlemmarna kommer tillsammans överens om vem som ska få låna av pengarna i den gemensamma potten för att starta upp mindre verksamheter och på så sätt bidra till familjens försörjning. Vi får bland annat smaka på goda hemgjorda munkar som en av kvinnorna brukar laga och sälja samt se på de handarbeten som de producerar till försäljning.
På mötena diskuterar kvinnorna och flickorna sina rättigheter och hur de skall kunna säkerhetsställa att dessa inte kränks. Problemen med hur man ska förhindra tidiga äktenskap dryftas ofta. De sprider information om svårigheterna som uppstår vid tidiga äktenskap till vänner och grannar. Gruppmedlemmarna stödjer varandra och de kämpar gemensamt för en förbättrad tillvaro.
/Ida Wistbacka
Möten på Plans kontor i Egypten
- Radwa och Tarek, kollegor på Plan Egypten.
- Foto: Ida Wistbacka.
Jag har nu varit två dagar i Kairo tillsammans med mina svenska kollegor Mia och Elisabet. Båda dagarna har varit fulla av nya intryck och ny kunskap. Det är otroligt inspirerande att få träffa kollegorna på Plan Egypten och få ta del av deras erfarenheter. Eftersom jag själv är relativt ny på Plan Sverige imponeras jag snabbt av hur länge många av kollegorna har arbetat för Plan. Många har arbetat för organisationen i mer än 10 år. Det är också tydligt att de brinner för sitt arbete och för ett rättvisare samhälle.
Den första dagen spenderades på Plans landskontor där vi fick lära oss mer om hur Plan Egypten arbetar. I Egypten är en tredjedel av befolkningen barn och en femtedel av dem växer upp i fattigdom. Vi får lära oss att en särskilt utsatt grupp i samhället är barn som har funktionsnedsättning. Om de här barnen också är flickor så möter de ofta dubbel diskriminering. De närmaste dagarna ska vi besöka Plans verksamhet för att se hur arbetet för att främja funktionsnedsatta barns och flickors rättigheter går till i praktiken.
/ Ida Wistbacka
Flickors rättigheter på agendan!
- Biståndsminister Gunilla Carlsson vid lanseringen av FN-rapporten ”State of the Population”.
- Foto: Julia Daniels/Plan
Plan är på plats när biståndsminister Gunilla Carlsson idag medverkar vid lanseringen av FN-rapporten ”State of the Population” som behandlar utmaningen i att världens befolkning nu uppgår till 7 miljarder människor. I ett pressmeddelande säger Gunilla Carlsson att ”det viktigaste vi kan göra att ge kvinnor makt att själva bestämma om, när och hur många barn de vill föda. Det gör vi genom att förbättra tillgången till preventivmedel, rådgivning och sexualundervisning, men också genom bredare jämställdhetssatsningar.”
Plan driver sedan flera år kampanjen Because I Am A Girl som uppmärksammar diskrimineringen av flickor i världen. Flickor är oftare undernärda, får mer sällan gå i skolan och riskerar i många länder att giftas bort och bli gravida när de själva fortfarande är barn. För att tydligare sätta flickors rättigheter på agendan vill Plan införa en Internationell Flickadag den 22 september.
Stöd vårt arbete och skriv under namninsamlingen!
Lansering av ”Because I am a Girl” i Malawi
Förra veckan lanserades den senaste rapporten från den globala kampanjen Because I am a Girl här i Malawi. Som det redan har skrivits om på Planbloggen lyfter årets rapport pojkar och mäns roll i arbetet för att förverkliga flickors rättigheter.
Många kom till lanseringen av rapporten här i Lilongwe, däribland tre ministrar; utbildningsministern, informationsministern och jämställdhetsministern. Att få en minister att komma till ett event hör inte till vanligheterna här, än mindre att få hela tre ministrar att komma! Samtliga ministrar lovordade såväl rapporten som Plans arbete generellt i Malawi.
- Utbildningsministern fick äran att klippa bandet
Hallå där, Ida Wistbacka
Hallå där, Ida Wistbacka ”Samordnare opinionsbildning” som främst jobbar med kampanjen ”Because I am a Girl” (Plans kampanj för att främja flickors rättigheter).
Du ska åka till Kairo i Egypten.Vad ska du göra där?
– Jag ska besöka Plan Egypten för att lära mig mer om Plans verksamhet och hur Plan arbetar för att främja flickors rättigheter.
Hur länge blir du borta?
– Jag är i Kairo till på lördag.
Vad har du för förhoppningar med din resa?
– Jag har många förhoppningar inför resan. Det ska det bli otroligt lärorikt att träffa kollegorna på Plan Egypten och se hur Plan arbetar mot skadliga sedvänjor. Jag är också nyfiken att få lära mig hur Plan Egypten arbetar med kampanjen ”Because I am a Girl” och hur vi kan samarbeta ännu mer.
Följ Idas upplevelser och arbete här på Plan-bloggen!
Jag vill veta mer om ”Because I am a girl-kampanjen”
So, what about boys?
Anna Laestadius Larsson skriver i Svd om årets Because I am a girl-rapport: Den internationella barnrättsorganisationen Plans årliga rapport ”Because I am a girl” om läget för världens flickor har i år underrubriken ”So, what about boys?” och fokuserar på pojkar och unga män och deras avgörande roll för att vi ska kunna skapa en jämställd värld. Världen runt drivs redan nu program av, med och för pojkar och män som vill förändring. De är vardagshjältar som har bestämt sig för att gå emot starka traditioner med hundratals år på nacken om vad det innebär att vara man och kvinna.
Anna skriver om den sextonåriga killen Nixon som bor i Nairobi i Kenya. I Nixon klass går bara två tjejer. När han förstod att en av anledningarna till att många tjejer hoppade av skolan var att de inte hade råd med bindor tog han saken i sina egna händer. Han startade kampanjen ”Keeping Girls in School” och engagerade en grupp killar och tjejer. Tillsammans arrangerade de en fotbollsturnering för att samla in pengar till 1000 paket bindor. Det kunde hjälpa 500 flickor i tio skolor under en månad. Läs hela kolumnen här!
Läs oss på Scribd!
