Han gick 13 mil till fots med sin sjuka son
Vi är tillbaka i regionhuvudstaden Amassa efter en dag tillsammans med Plans projektteam i Dara, ett samhälle långt ute på den Etiopiska landsbygden där vi kör i två timmar på dammiga landsvägar.
Utanför Plans kontor i Amassa.
Dara ligger i en region som heter ”Southern Nations, Nationalities and Peoples Region” (SNNP) där barn av 56 olika etniska grupper är bosatta och där torkan slår hårt just nu. I regionen har antalet så kallade ”Hot spots, grad 1”, distrikt där torkan har slagit till hårdast uppgått från 5 i april till 27 på tre veckor.
Torkan sprider sig snabbt i hela Rift Valley.
Vi träffar en sexbarns pappa tillsammans med sonen Mulena, 5, på Kela Health Center. Kela är ett så kallat stabiliseringscenter, som stöds av katastroffaddrar, Sida och vår systerorganisation Plan International Canada.
Vi pratar länge med de åtta barnen som vårdas här för extrem undernäring och deras oroliga föräldrar som har bott i centrets enda tillgängliga rum på ungefär 20 kvm i 2-4 veckor. Jag tänker inte ta några bilder här men jag vill gärna lyssna på föräldrarnas berättelser och försöka få kontakt med barnen. Mulenas pappa gick 130 kilometer på fots, tillsammans med honom för att komma hit efter att han hade fått kontakt med en av Plans barnhälsorådgivare. Mulena är så liten på grund av undernäringen att min egen femåriga son, Harris, skulle tro att han var bebis.
Plan och Kela personal diskuterar Mulenas utveckling.
Vi pratar också länge med sjuksköterskorna – unga, engagerade män för det mesta – som befarar att situationen blir ännu värre nu eftersom den första regnperioden kom försent och området går utan majsskörd. De vill gärna att man ska öppna ännu en mottagning närmare byn där Mulena kommer ifrån så att barnen och familjer inte utsätts för fara när de söker vård.
Men det finns hopp. Efter vårt besök på Kela kommer vi till Gela Wacho, ett hälsocenter där man ordnar matdistribution till familjer som har varit på stabiliseringscentret och nu mår bättre.
Greta Wacho distributionscentret.
Barnen ökar i vikt, föräldrar får råd i hygien och sanitet och en matranson delas ut som är hög på protein och vitaminer. Vi kollar på listor där barnens hälsa dokumenteras. När jag frågar vad barnen själva säger om stödet får jag höra att de har börjat prata mer med föräldrarna om näringen och själv upprepar mycket av det som sägs under rådgivningen.
Plumpy nut, kosttillskott för barnen med extra protein.
Farmamix, gröt med extra vitaminer distruberas till 50 familjer under vårt besök.
Projektet omfattar barn från 0-5 år.
I morgon är det tillbaka till Addis där vi ska hålla en workshop om projektet ”Star Schools” som ska öka barns deltagande i utvecklandet av läroplanen. Projektet stöds av Plan Sverige genom Sida/UDs Bärnrättsatningen.
Text och foto: Alan Frisk, regionsamordnare Afrika på plats i Etiopien.
Hallå där, Alan Frisk
Hallå där Alan Frisk, Regionsamordnare Afrika, som åker till Etiopien på söndag.
Vad ska du göra där?
– Jag kommer att träffa Plan Etiopien och lokala partners för att påbörja två nya projekt som syftar till att skydda unga flickor från våld samt förbättra undervisningen i skolan. Jag kommer även att besöka ett område i södra Etiopien där Plan, med stöd av våra katastroffaddrar och Sida, försörjde samhällen med livsmedel och vatten under den svåra torkan förra året.
Hur länge blir du borta?
– 10 dagar.
Hur känns det att åka?
– Etiopien är ett land jag känner till sedan jag själv var barn, men aldrig har besökt. Under 80-talet led landet också av svår torka och uppmärksammades av flera artister under den så kallade Live Aid konserten. Det var min första kontakt med internationellt utvecklingsbistånd där jag har jobbat nu i snart 20 år. Så det känns lite som att uppfylla en dröm från barndomen.
Vilka är dina förhoppningar med resan?
– Plan i Sverige och Etiopien börjar en ny fas i vårt samarbete för Etiopiens barn där vi kompletterar vår humanitära verksamhet med mer långsiktiga utvecklingsprojekt. Katastrofer, liksom torkan som sker i Sahel just nu, kan alltid inträffa. Det viktiga är att vi bygger upp samhällen som bättre kan möta svårigheter, bland annat genom att få barnens perspektiv och behov med i utvecklingen. Jag hoppas att kunna bidra till detta i Etiopien med Plan Sveriges erfarenheter av barnrättsperspektivet och våra växande kunskaper inom humanitärt bistånd.
”Tänk att vi har fått vara med om detta, vilken ynnest!”
I december 2011 åkte Åsa Malqvist från Plan Sveriges kontor till Etiopien med 24 faddrar. Målet med resan var att uppleva landet och träffa faddrarnas fadderbarn. Det blev ett minne för livet. Det här är Åsas berättelse.
Resan till Etiopien i slutet av 2011 var en oförglömlig upplevelse för oss alla. Vilket vackert land, spännande historia och kultur och åh, så många fantastiska människor vi fick träffa!
Etiopien är ett stort land och många av fadderbarnen bodde på långt avstånd från framkomliga bilvägar, så många i gruppen fick gå långa sträckor för att nå fram. Detta förstärkte förståelsen för vilka förutsättningar som människorna har som bor här och vilka utmaningar de har i sitt dagliga liv.
Huvudstaden Addis Abeba ligger på 2300 meters höjd och är en storstad med cirka 4 miljoner invånare. Här ligger Plans landskontor som vi besökte för att få en presentation och överblick av Plan Etiopiens arbete. Efter mötet åt vi en lunch på Yod Abyssinia som serverar traditionella Injeras (Etiopiska pannkakor gjorda på Teff-mjöl och vatten som fått jäsa ett par dagar.)
Från Addis Abeba gav vi oss söderut till Jimma. Här träffade vi Plans otroligt engagerade team och blev väl omhändertagna i fält under två intensiva dagar. Från Jimma åkte över bergen till Arba Minch, en nätt resa på cirka 12 timmar! Men i detta storslagna landskap och med faddrarnas glada sällskap blev det aldrig tråkigt. I Arba Minch gjorde vi en båttur på en av Etiopiens större sjöar Chamo för att på nära håll se krokodiler och flodhästar.
Åter till Addis Abeba flög vi vidare till lilla den staden Lailbela i norr. En fridfull och helig plats som är känd för stenkyrkor uthuggna direkt ur berget och som besöks av ett stort antal pilgrimer varje år. Plan har sitt programkontor mitt i staden och alla vi mötte kände väl till Plan. Människorna i den här trakten bor avlägset och de flesta har minst en dags promenad in till Lailibela. Plan är inte den enda organisationen som arbetar i regionen men få andra är representerade så långt ut på landsbygden. För att kunna bistå människor med till exempel skola, vatten och hälsovård har Plan först fått ta sig an att göra vägen framkomlig. Än en gång, många timmars resa för att nå fadderbarnen och de olika projekten men det var det värt flera gånger om. Tänk att vi har fått vara med om detta, vilken ynnest!
Text och foto: Åsa Malmqvist
För att läsa mer om resan till Etiopien se tidigare inlägg i kategorin
Vikten av ett ungdomscenter
Jag sitter och skriver dagens inlägg i en mörk och tyst reception på vårt hotell i Jimma. På avstånd hörs böneutropet från en minaret. Majoriteten i Etiopien är kristna men just Jimma är muslimskt och det ger den här delen av landet en särskild atmosfär. Om inte så många timmar går solen upp och då börjar aktiviteten på nytt på gatan utanför.
Många ungdomar i närheten av Jimma har i brist på sysselsättning tappat motivationen och har börjat använda drogen Khat. Därför har kommittén i distriktet bett Plan om att få stöd till ett ungdomscenter. Sedan två år finns det numera ett drogfritt center för ungdomarna där de kan mötas och prata om saker som händer i deras liv, spela biljard, pingis och teater. Här finns också ett café med kaffemaskin, TV och bibliotek. Förutom att umgås får ungdomarna tillgång till rådgivning om sexuell hälsa, hiv/aids och allmänt stöd om de behöver prata.
Kicki tillsammans med tjejerna som serverade oss läsk på ungdomscentret.
Ädremannen i kommittén var entusiastisk över samarbetet med Plan. Han berättade hur glad han var för vårt långväga besök och menade att även om vi bor långt ifrån varandra har vi ändå så mycket gemensamt. Slutorden i hans tacktal "We all share the same earth and eat from the same plate", fastnade och gjorde djupt intryck på oss alla.
Text och foto: Åsa Malmqvist
”Jag skulle känt igen honom bland 200 småpojkar”
- Jag skulle känt igen honom bland 200 småpojkar, säger Margareta lite tyst när vi går igenom lekparken vid förskolan.
Nisse och Margareta var först ut att få träffa sitt fadderbarn på fadderresan här i Etiopien. Margareta kände direkt igen den lilla pojken från bilderna. Han är bara fem år så storasystern hade kommit från sin skola för att vara med när vi kom dit. Efter en rundvandring på förskolan och efter att Nisse och Margareta lämnat över skolmaterial till rektorn som de släpat hela vägen från Norrköping blev vi hembjudna till familjen på traditionellt hemmarostat kaffe och popcorn.
Efter en intensiv dag med många intryck är det hög tid för mig och Ylva att gå och lägga oss. Klockan är snart tolv och vi måste packa våra väskor för tidigt imorgon bär det av söderut mot Jimma.
Text & foto: Åsa Malmqvist
Salem!
Foto: Åsa Malmqvist
Nu är vi på plats i Addis Abeba. Dagen för vår ankomst sammanföll med ”Great Ethiopian Run” ett återkommande lopp på 10 km mitt i stan som anordnas varje år sedan 2001 av en lokal NGO. I år var det rekord med 150 000 löpare och vi träffade några av dem, bland annat det här glada gänget och det svenska paret från Göteborg som är i Etiopien och jobbar för Läkare utan gränser.
I samband med detta jätteevent arrangerade Plan Etiopien ett barnlopp där 4000 barn var med och sprang. Barnen sprang för att uppmärksamma sina rättigheter och Plans kampanj ”Learn without fear”.
Läs mer på Plan Etiopiens Facebooksida.
Hallå där Åsa Malmqvist
Åsa Malmqvist
Hallå där Åsa Malmqvist, projektledaransvarig för Plans gruppresor som åkte till Etiopien i lördags.
Vad ska du göra där?
- Jag åker tillsammans med en grupp faddrar och min kollega Ylva Kullander. Vi är totalt 24 stycken och vi ska ta oss runt till många platser i detta stora land med flyg och buss. Vi kommer att besöka huvudstaden Addis Abeba, Jimma, Lalibela, Arba Minch och Gondar. Se reseprogrammet här!
Vad kommer faddrarna få vara med om?
- Många spännande möten och intressanta upplevelser. Många av fadderbarnen bor på avlägsna platser så vi kommer att få resa långa sträckor. Det är inte ens så att det finns vägar fram till byarna så vissa sträckor kommer vi att gå till fots eller om det är väldigt långt ta hjälp av åsnor.
Hur länge blir du borta?
- 17 dagar
Vad ser du mest fram emot?
- Jag har aldrig varit i Etiopien och jag tror att det är ett fascinerande land på många sätt som jag ser fram emot att lära känna.
Vad glömmer du inte att packa ner?
- Passet och ficklampa i fall det blir strömavbrott!
Läs oss på Scribd!
