Idag var vi på ett seminarium i riksdagen med temat ”Millenniemålen för kvinnor och barn – hur kan de uppnås”. I samtalet deltog biståndsminister Gunilla Carlsson samt representanter för UNICEF Sverige, Amnesty International, Svenska Afghanistankommitén (SAK), Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) och UNDP.

Glädjande är att situationen för kvinnor och barn i världen har utvecklats i en positiv riktning. Exempelvis har medellivslängden för kvinnor ökat och det har gjorts stora framsteg vad gäller flickors utbildning och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. MEN! Det är fortfarande stora klyftor. Biståndsministern tar upp tre skrämmande punkter för när kvinnor riskerar dö:

• Innan födseln
• Under 5 år (i brist på vatten och sanitet bl.a.)
• I samband med graviditet och förlossningar

Det är också svårt att förstå att ”enkla saker” som dödar barn i stor skala är malaria, diarré och lunginflammation, vilket i de flesta fall drabbar marginaliserade grupper där låg utbildningsnivå och ett nästintill obefintligt hälsosystem är vardag.

Carlsson och paneldeltagarna är överens om några punkter för att uppnå millenniemålen:

Prioritera de fattigaste och mest marginaliserade grupperna.

• Lägga huvudansvaret i ländernas egna system. Biståndsorganisationer kan inte gå in för mycket – det leder till konstgjord andning. Målet måste alltid vara att kunna försörja sig själva.
• Sprida kunskap om kvinnors värde. Enligt studier bidrar kvinnor mer än män till samhällens utveckling. Här måste utbildning och hälso- och sjukvård prioriteras. Man måste göra detta till politik – inte familjeangelägenheter! Konservativa sedvänjor får inte vara hinder.
• Fokus på fungerande hälsosystem. Att de byggs upp även lokalt, utanför storstäderna, är av största vikt.
• Gå in med riktade insatser.
• Tänka ekosystem – dvs. påverka i alla led. Från gräsrot till toppstyrt.

År 2015 är snart här. Det är dags att dra upp växeln några varv!