Filmen med Christine gav familjen starka band till Afrika
En dag i terrängens tecken
Oj, oj vilken dag! Vi har varit på besök hos mangyanstammen Alangan och deras by Dapdap. Det har varit ett äventyr från början till slut och det hela började med bilfärden….
Som tur är har Plan ordentliga bilar som klarar av den här typen av terräng och kan ta sig fram på ”vägarna”. En väldigt skumpig färd så det gällde att hålla i sig 
Man förstår verkligen hur isolerad byn blir under regnsäsongen när i princip hela området som vi körde över nu är en enda stor flod.
Väl framme i Dapdap tittade vi på lärocentret som byggts med stöd från Plan. Även läraren här betalas av Plan och eleverna har fått skolmaterial. Vi tittade också på den vattentank som använts innan, men källan som försåg tanken med vatten hade torkat ut. Därför skulle vi nu ta en titt på den andra vattenkällan som fanns i närheten och undersöka om den duger för att förse byn med rinnande vatten igen. 
Vandringen i sig var inte så jobbig eftersom det inte var brant. Men efter ett tag såg man knappt stigen och man fastnade ideligen i diverse växter. Det var verkligen helt igenväxt och våra vägvisare fick gå före och hugga sig fram med machete.
När vi kommit fram till källan skulle vattentrycket mätas. Vi klockade hur lång tid det tog att fylla upp hinken och kunde på så sätt räkna ut hur många liter som rinner ut per minut. Rodel, vår ”technical officer”, räknade ut att källan enkelt skulle kunna ge de 200 familjerna i området tillgång till rinnande vatten och det skulle även räcka för att bevattna risfälten och deras andra odlingar. Positiva besked! 
På vägen tillbaks råkade jag utför en ”olycka i arbetet” hehe. Överallt stack det fram torkade bambukvistar och vissa var vassa vilket min arm fick erfara. Men som den svenska viking man är var det ju så klart ingen fara, en liten skråma klarar man ju av 
Redan dagen efter hade det nästan läkt, undrar om det var lövet som de baddade på såret som hade sådana läkande krafter?
Väl tillbaka i byn var det dags för möte. Rodel ritade för att visa lokalinvånarna var källan finns och vart vattentanken kommer att placeras. Alla fick sedan chans att ställa frågor. Trots att det bara är män som är ledare i den här byn var det ändå många av kvinnorna som ställde frågor och var engagerade, det kändes positivt. När nya råd startas inom projekten ex lärar- och föräldraråd eller liknande så förespråkar Plan att kvinnor ska sitta med i dessa råd, vilket har gett bra resultat. Jag hoppas att det kan leda till fler kvinnliga byledare så småningom.
Mötet avslutades med att byledarna kom fram till att de var positiva till det nya föreslagna vattensystemet och ville att förberedelserna skulle fortgå. Med tanke på hur snabbt allting går här i Filippinerna har nog Dapdap rinnande vatten inom några månader!
//Cecilia Karlén
Hallå där, Carl Bildt!
EU är en av världens största biståndsgivare. Unionens utvecklingspolitik har stärkt barns rättigheter på flera områden – bland annat har 9 miljoner barn skrivits in i grundskolan och 5 miljoner barn har vaccinerats mot mässlingen.
Under 2011 inleddes en diskussion inom EU kring hur unionens framtida långtidsbudget för åren 2014-2020 – där även biståndsbudgeten ingår – ska se ut.
Inte helt oväntat har många medlemsländer och aktörer synpunkter på det förslag till budget som presenterats från EU-kommissionen, och så även Plan. För oss är både nivån på biståndsbudgeten och hur medlem prioriteras viktiga frågor. Därför argumenterar vi tillsammans med andra barnrättsorganisationer för att EU:s utvecklingsbistånd – i linje med EU-kommissionens förslag – ska öka. Dessutom anser Plan att främjandet och skyddandet av barns rättigheter ska få ha en fortsatt stark ställning i budgeten.
Våra synpunkter har vi under våren delat med oss av i brev till såväl utrikesminister Carl Bildt som till samtliga svenska EU-parlamentariker.
/Ida Wistbacka, Samordnare opinionsbildning
Brev till Carl Bildt (på engelska)
Läs Plans, och andra barnrättsorganisationers, gemensamma ställningstagande (på engelska)
Ungdomsarbetslöshet i Uganda hotar landets framtid
JONATHAN I UGANDA – Visste du att 400 000 elever slutar skolan varje år i Uganda, men att det årligen bara skapas 10 000 nya jobb? Den växande ungdomsarbetslösheten är ett enormt problem som påverkar både ungdomarnas möjlighet till ett bra liv – och i förlängningen stabiliteten i hela landet. Orsakerna till situationen är lika komplexa som de är många, men handlar i grunden om att de kompetenser som marknaden ropar efter inte finns tillgängliga. Flickor är – som nästan alltid – dubbelt drabbade och diskrimineras något oerhört.
Jag är just nu, tillsammans med några kollegor, på besök hos Plan Uganda för att designa ett projekt för att förbättra möjligheterna för ungdomar i några av landets mest utsatta områden. I den här fasen av vårt arbete handlar det om att vända på varje sten för att förstå varje orsak till vad som händer och varför. Efter det tittar vi på lösningar och vilka som skulle kunna hjälpa oss att komma framåt. Slutligen skriver vi, tillsammans med Plan Uganda, ett projektförslag som vi lämnar in till Sida och hoppas på finansiering. Mycket förenklat, förstås.
Tanken är att vi ska testa några nya metoder i det här projektet. Det första är ett nära samarbete med näringslivet, något som på fikonspråk kallas för Private-Public Partnerships. Redan i ett tidigt skede har vi varit partners med globala konsultföretaget Accenture i vår process. De stöttar med tid, kompetens och tillgång till sitt globala nätverk av företag. Den avdelning vi lämnar in ansökan på hos Sida heter Business for Development och hanterar just såna här samarbeten.
Det andra är att vi vill se är om – och i så fall hur – vi kan använda informationsteknologi för att nå våra mål. Det är lätt att underskatta den otroliga revolution som mobiltelefoni har inneburit för länder där de flesta samhällen inte hade telefon bara för några år sedan. Idag finns mobiltelefoner i områden som inte ens har el. Istället laddas telefonerna med solpaneler. Precis som i Sverige handlar mobiltelefoni allt mindre om samtal och allt mer om mobilt Internet. Möjligheterna är oändliga – men det finns också en fara att människor som inte har råd blir omkullblåsta av fartvinden. Teknik kan stärka en demokrati, men det är lika viktigt att demokratin stärker tekniken.
Jag kommer nog få anledningar att skriva om det här projektet i Uganda här på bloggen när vi kommer närmare en uppstart. Förutsatt av Sida tror på vår idé förstås!
Från Kampala,
/ Jonathan Lundqvist, Plan Sverige
200 amerikanska ballader senare…
Äntligen är vi hemma i San Jose igen! Vi har spenderat tre hela dagar i fält och hunnit besöka sex partnersamhällen. Syftet var att dels inspektera några nya skolbyggnader och undersöka möjligheten att bygga vattensystem i några av byarna.
Vår kära chaufför Welmar har en förkärlek till ballader, specifikt den melankoliska varianten. Han har en MP3-skiva med ungefär 200 ballader som har spelats ideligen under de här dagarna. Så de var en fröjd för öronen att komma hem igen haha. Tur att vi fått uppleva så mycket glädje under de här dagarna, annars kunde man lätt ha blivit deprimerad av all olycklig kärlek som skär som en kniv igenom hjärtat
Den första dagen begav vi oss till norra Mindoro och området Paluan.
Här inspekterade vi den nya skolan i byn Alipaoy som blev klar i februari. Ovan ser ni den gamla skolan som verkligen ser ut att kunna falla ihop vilken sekund som helst, så den nya skolbyggnaden kom inte en dag försent. När sommarlovet är slut i juni kommer möblerna att flyttas till den nya byggnaden och eleverna får en bra start på den nya terminen Dock upptäckte vi några konstruktionsfel på dörren till skolan och på taket men det kommer hinnas åtgärdas innan lovet är slut.
I Alipaoy hade byborna redan grävt en brunn och installerat en pump men vattnet hade nu sinat. Den andra vattenkällan som låg nära deras odlingar längs berget hade också börjat sina. Min kollega Rodel noterade att det såg väldigt kalt ut där och de berättade då att de huggit ner träd runt odlingarna. De förstod inte att träden binder vattnet i jorden, så det har förmodligen orsakat att den källan nu nästan är uttorkad också. Så tyvärr inga positiva besked den här dagen men Plans personal kommer återkomma vid ett senare tillfälle för att leta efter andra vattenkällor i närheten. 
Men dagen var inte slut där, nej då nej då, två till byar skulle vi hinna med. Här ser ni den nya skolbyggnaden i byn Mamara (ja, en till by med samma namn) och den var i perfekt skick!
Sista besöket för dagen gjorde vi i byn Apnikan. De har redan en brunn men det är inte bara familjerna som bor i Apnikan som använder den utan även andra ifrån närliggande byar så den räcker inte till. Därför ska en ny brunn byggas bredvid lärocentret. Lärocentret har byggts med stöd från Plan och Plan betalar även lön till lärarinnan.
Plan har även andra projekt i alla de här tre byarna. Hälsoundersökningar görs i alla 51 partnersamhällen varje år och i samband med dem födelseregistrerar man också de nyfödda barnen. Skolmaterial har delats ut till eleverna och lärarna har fått utbildning i barns rättigheter och positiv disciplin.
Mera bloggposter kommer om de andra två dagarna inom kort!
//Cecilia Karlén
Dona Tchamo: Utsätt inte era flickor för könsstympning
Dona Tchamo, en 67-årig mamma från Guinea-Bissau, har utfört kvinnlig könsstympning på unga flickor under många år. Nu berättar hon om vad som fick henne att sluta och varför hon nu arbetar tillsammans med Plan för att motverka könsstympning.
Under många år praktiserade jag kvinnlig könsstympning på flickor. Ibland reste jag långt för att utföra könsstympningsceremonier på flickor, så långt bort som Senegal eller Mauretanien. Kvinnlig könsstympning kan innebära helt eller delvis borttagande av de externa delarna av könsorganet.
Att utsättas för kniven anses vara rätt, en god tradition och en rit som ger acceptans i många samhällen. Jag är muslim, och under många år tvingades denna rit på muslimska kvinnor. Många ser det som en del av deras tradition och kultur, de accepterar det, och utsätter stolt sina unga döttrar för kniven.
När jag var en flicka, var de här könsstympningsceremonierna något man såg fram emot i byn. När en flicka skulle kliva in kvinnligheten hölls det en stor fest. I och med könsstympningen blev flickan ren och redo för moderskapet. En kvinna som inte blivit könsstympad var inte ren nog att förbereda mat till sin man. Hon accepterades varken av samhället eller av sin blivande man. Jag minns min egen ceremoni som om det var igår. Jag var så stolt över mig själv och min familj, över att veta att jag fortsatt traditionen.
En cermonikväll inleds med människor som dansar och sjunger till tidig morgon. Sedan förbereds en frukost bestående av ris med yoghurt. Man äter två skedar för flickorna som ska genomgå ceremonin, och en tredje matsked kastar man på husets tak. Det kallas ”födselmat”. Både män och kvinnor i Västafrika utövar någon form av könsstympning. De gamla utför det på de unga. Det är vägen till acceptans i samhället.
”Man behöver inte ändra sin anatomi för att förtjäna respekt”
Under större delen av mitt liv, har jag trott på könsstympning. Men förra året la jag ner kniven. Jag träffade en kvinna i Bafatá, Adamaia, som arbetade med Plan. Hon berättade om de olika hälsorisker som finns med kvinnlig könsstympning och hur det kan skada kvinnor och flickor. Till och med döda flickorna. Hon hjälpte mig att förstå att för att vara en kvinna, behöver man inte ändra sin anatomi för att förtjäna respekt, vara mamma och ta hand om sin familj.
Jag önskar att jag vetat tidigare, det jag vet nu. Det skulle ha förändrat livet för så många flickor. Jag skulle inte ha utsatt de för en så stor risk. Jag själv har haft tur som inte har lidit som vissa kvinnor gör av könsstympning med infertilitet, infektioner, smärta och obehag. Jag förstår nu att detta inte är en ”god tradition”, utan en som gör kvinnor illa och kan orsaka dödsfall.
Nu rör jag inte kniven mer. Istället hjälper jag andra att förstå varför de måste stoppa kvinnlig könsstympning. Jag kan tala utifrån någon som har upplevt kniven på två sätt – att ta emot den och tillämpa den på unga flickor.
Kvinnlig könsstympning hjälper inte dig, din by eller din familj. Utsätt inte dina små flickor för kniven!
Text: Dona Tchamo Textbearbetning: Sofia Carlberg
EU:s stöd bidrar till ökade försörjningsmöjligheter
Förra veckan besöktes vi av en kollega ifrån Plan UK. Hon var här för att följa upp de projekt som EU stödjer här på Occidental Mindoro. Plan UK har fått bidrag till de här projekten från EU och det är därför de som är ansvariga för uppföljningen. EU stödjer projekt för att öka försörjningsmöjligheterna i 178 Mangyansamhällen.
När de skulle besöka byn Canabang fick jag möjligheten att följa med och lära mig mer om projekten. Det tog ungefär en timme med bil ifrån San Jose till Canabang.
Först tog vi en snabb titt på skolan. Den är inte byggd av Plan men Plan har försett eleverna här med skolmaterial. Just nu är det sommarlov så skolorna runtom i landet är stängda fram till början av juni. 
Projektet syftar till att öka lokalbefolkningens försörjningsmöjligheter. En av byns ledare berättar här för oss om projektet. Till en början gjordes undersökningar av vilka grödor som finns i byn och vilka produkter som de skulle kunna producera själva för försäljning. Därefter byggdes det sk produktionshuset där de tillsammans tar hand om skörden och förfinar råvarorna. Självklart var det väldigt positivt att de kunnat öka sina inkomster men tack vare projektet har de lärt sig att arbeta tillsammans på ett nytt sätt. De inte bara odlar och skördar tillsammans – de producerar, sätter upp mål och sammanställer försäljningssiffrorna också. Byledaren berättade att sammanhållningen i byn har förbättrats väldigt mycket och det har gett många positiva sidoeffekter.
Ovan ser ni en karta över de produkter som de producerar och målet för försäljning per månad. Vi fick prova på deras sylt som är gjord av bäret dohat. Det var första gången jag såg och smakade bäret och ingen kunde komma på någon engelsk översättning. Men smaken påminde lite om körsbär.
Sedan var det dags för lite vandring, ungefär en kvart, för att titta på bevattningssystemet som kunnat byggas tack vare projektet.
Vattnet rinner sedan i små bäckar längs risfälten och vidare ut på fälten. Som ni säkert vet krävs det mycket vatten för att odla ris och därför är bevattningssystemet otroligt viktigt för att få en rik skörd. 
Dagen avslutades med lite basket Här ser ni Marien, som arbetar för en av Plans partnerorganisationer, i full färd med att sätta en tvåpoängare!
//Cecilia Karlén
”Barn ska inte bevaras under sängen”
Jag är tillbaka i Addis Abeba efter ett kort besök i Nairobi där jag träffade Sofia, som är ansvarig för Plans resursmobilisering i östra och södra Afrika.
Jag har fått ett nytt rum på hotell Kabel där jag har bott de få nätterna som jag har varit i Afrikas huvudstad under den här resan. Rum 306 har utsikt mot en innergård där jag upptäcker en nybyggd lekplats när jag går ut på terrassen som tredje våningen delar.
Lekplats Kabel hotell.
Rika barn leka bäst, som det så smärtsamt heter, och lekplatsen är tom i väntan på att hotellets gäster ska komma hit med sina barn och leka efter frukosten. Jag tänker på treåriga Senait och femåriga Mulena som jag har träffat under den senaste veckan. Senait firade sin treårsdag på hotell Hilton i Addis Abeba medan Mulena kämpar för sitt liv i ett stabiliseringscenter några hundra kilometer härifrån.
Uppstarts-workshop för Star Schools.
Mat finns att köpa i hela landet för de som har råd. Samtidigt smyger torkan sig på och underminerar välståndet för de som har minst. Men Etiopien är inte fattigt. Det är fattiga beslut som gör att så många av barnens hälsa och framtid står på spel.
Ett sätt att komma åt problemen är en bra utbildning för Etiopiens barn. I fredags lanserades projektet ”Star Schools” där Plan Sverige, i samarbete med Plan Etiopien, faddrar, Sida och lokala Etiopiska myndigheter ska försöka ge grundskolebarn en meningsfull undervisning där barnen själva får bestämma över läroplanen.
Jag är lite ställd och imponerade över deltagandet samtidigt: det finns representanter från Plans partner men även UNESCO och representanter från myndigheter på regionalt och federal nivå. Jag får anpassa min presentation lite men står för principerna om att det civila samhället är viktigt för Etiopiens utveckling och att Plan Sverige vill främja barnets bästa. Barnen ska inte bevaras under sängen, liksom skor.
Etiopiens myndigheter finns representerade på workshopen.
Nu är vi igång. Det ska bli jättespännande att se hur detta Sida-finansierade projekt ska få effekt hos barnen som, samtidigt är en maktfaktor, kommer att påverka affärerna, politiken och utbildningssystemet i framtiden.
Senait, dotter till duktiga, rika, föräldrar, ska ta del av detta i det nya Afrika. Men det ska också Mulena, som har överlevt extrem undernäring och är fortfarande en del av Etiopiens, och Afrikas närtid och framtid. Jag ser fram emot den dagen när jag ser de både två debattera mot varandra i Etiopiens parlament.
Vill du minska klyftorna i det nya Afrika och ge alla barn en chans? Bli fadder. Senait och Mulena behöver ditt stöd och solidaritet.
Nu är jag på väg hem till Sverige där jag ska svara på en massa frågor från mina egna barn, Ben och Harris, om hur det gick på resan.
På väg till Nairobi för ett snabbt möte med Plans regionala kontor.
/Alan Frisk, regionsamordnare Afrika som befinner sig i Etiopien.
Bakslag för Egyptens flickor med nya lagar om barnäktenskap
14 år och gift – snart lagligt för flickor i Egypten?
När jag besökte Egypten i höstas, träffade jag flickor som var så unga som 14 när de giftes bort. Mötet med flickorna gjorde mig otroligt upprörd, då giftermålen hade lett till oavslutad skolgång, tidig graviditet med allvarliga hälsokomplikationer – alla vanliga konsekvenser vid barnäktenskap. Då i november kändes det ändå hoppfullt att träffa flickorna då det varit olagligt med barnäktenskap sedan 2008. Jag fick också se hur Plan tillsammans med lokala organisationer arbetade för att stödja och stärka flickors rättigheter – bland annat genom att göra den nya lagen känd.
I dag känner jag mig mindre hoppfull om framtiden för flickors rättigheter i Egypten då jag har fått reda på att det kommer läggas fram ett lagförslag i Egyptens parlament om att sänka den lagliga åldern för giftermål för flickor från 18 år till 14 år. Plan kommer arbeta mot lagens införande och fortsätta arbeta mot andra former av skadliga sedvänjor som könsstympning.
Text: Ida Wistbacka, samordnare opinionbildning, Foto: Plan
Läs pressmeddelandet om det nya lagförslaget.
För dig som vill veta mer om barnäktenskap!
Jag vill göra något! Läs om vad det innebär att vara flickafadder.
Läs oss på Scribd!
