Ett barns tankar om Barnkonventionen

HannahHanna, 15 år, från Rålambshovsskolan i Stockholm praktiserar på Plan

Barnkonventionen. Bara ordet i sig berättar ju att detta är något som har med barn att göra. Trots det så hade jag knappt hört det innan jag fick i uppgift att läsa igenom den. Jag var medveten om att den fanns, men inte alls vad den innebar. Och jag tror knappast jag är det enda barnet som inte har koll. Ju mer jag tänker på det nu efteråt, desto konstigare känns det. Allting som står i barnkonventionen är oerhört viktigt, det är ju den som beskriver hur vi barn har rätt att leva och bli behandlade. Det finns dessutom en artikel i konventionen som säger att alla, vuxna såsom barn, ska vara medvetna om vad som står i den. Varför har vi då inte koll på våra egna rättigheter? Varför kan jag ingenting? Det kanske är fel fråga att ställa. Kanske ska jag istället fråga; Vem är det som bör ha informerat mig?

Barnkonventionen infördes i början av 1990-talet. Det är för sent för att mina föräldrar ska ha läst om den i skolan, och alltså har de inte heller någon information. Det måste vara lika många vuxna som inte har någon aning om vad barn egentligen har för rättigheter. Hur ska då denna viktiga konvention kunna leva vidare om ingen är ordentligt medveten om den? Den bästa lösningen vore att vår generation får börja läsa om den i skolan. Att vi inte redan gör det är ju galet. Det är dessa grejer som är intressanta, i alla fall enligt mig.

Jag tycker verkligen att det är viktigt att alla barn har en trygg, utvecklande och rättvis uppväxt. Därför bör barnkonventionen prioriteras högre. Men att denna konvention är just det – en konvention, och inte en lag i Sverige, det stör mig något otroligt. Hur kan något så viktigt som detta inte vara en del av Sveriges lagstiftning? Vi barn är ju ändå en mycket stor del av befolkningen, och vi är faktiskt landets framtid!

Text av: Hanna Weman, 15 år, praktikant på Plan.

Rwanda: 20 år efter folkmordet

Bild

För många är det lilla landet i östra Afrika för alltid förknippat med dess våldsamma historia. Under 100 fasansfulla dygn våren 1994 mördades närmare en miljon människor och ytterligare två miljoner drevs på flykt. Den 7 april har av FN utsetts till den Internationella dagen för reflektion av folkmordet i Rwanda.

Eliane Umuhire, medarbetare på Plan Rwanda, var bara åtta år när folkmordet började:

- Under tre månader levde jag med att släktingar och vänner mördades. 20 år är väldigt lång tid, det låter så avlägset. Men ärren finns kvar.

För många rwandier är minnet av grymheterna ett trauma som man helst inte vill tala om. Likaså är etnisk tillhörighet ett känsligt ämne än i dag. Samtidigt finns en framtidstro som inte går att ta miste på, framför allt bland landets unga som utgör två tredjedelar av befolkningen.

Elaine är stolt över de framsteg som gjorts och ser en viktig roll för landets unga att bidra till utvecklingen framöver:

- Vi har kommit långt, både som individer och som nation när det kommer till exempelvis ekonomisk tillväxt, trygghet och ungas inflytande. När man kommer ut från Kigalis flygplats möts man av en stad i förvandling, det byggs överallt!

- För oss i den yngre generationen som växt upp med folkmordet som arv är det viktigt att vara med och påverka. Vi måste dra nytta av att vi är så många och se till att skapa långsiktig förändring.

Plan har arbetat i Rwanda sedan 2007 och driver tillsammans med lokalbefolkningen utvecklingsprojekt i tre programområden, främst inom hälsa och utbildning.

Text av: Ulrika Belin, kommunikation

Fadderresan i Nepal 2014: Resans sista dag

Det var tidig frukost som gällde. 5:30 öppnade matsalen och våra tappra faddrar intog sen sista frukosten i Nepal. Vi lämnade vårt hotell och gav oss av till flygplatsen. Där var det dags att säga tack och adjö till våra duktiga guider.

Vi hade inte mycket tid att spendera på flygplatsen. Så snart vi var incheckade var det till att bege sig via säkerhetskontroller till vår gate. Väl ombord kunde vi alla luta oss tillbaka och samla våra intryck från dessa två händelserika veckor.

I Istanbul stannade Anita och Staffan kvar. Några andra åkte till Göteborg eller Köpenhamn medan den stora merparten fick lägga långa foten före för att hinna med flyget till Stockholm. Vi hann, alla… När vi landar i dimman i Stockholm är det dags att säga hej då på riktigt. Lite vemodigt och sorgligt för vi har haft två fantastiska veckor tillsammans! Vi ser fram emot att se er alla på återträffen!!

Nepalfadderresan 2014 849Ett stort stort tack till alla faddrar. Ni är fantastiska!!

 

Fadderresan i Nepal 2014: Tillbaka till Kathmandu

Så var den här, vår sista dag i Nepal. Vi flög in till Kathmandu från två olika håll. Vår lilla utbrytartrupp som varit i Pokhara sammanstrålade också på hotellet. Efter lunch var det några som begav sig in till stan för att besöka den stora festivalen som pågår. Andra valde att stanna i närheten av hotellet för att njuta av det sista.
–>Så var den här, vår sista dag i Nepal. Vi flög in till Kathmandu från två olika håll. Vår lilla utbrytartrupp som varit i Pokhara sammanstrålade också på hotellet. Efter lunch var det några som begav sig in till stan för att besöka den stora festivalen som pågår. Andra valde att stanna i närheten av hotellet för att njuta av det sista.

Gemensam middag intogs på restaurangt Rum Doodle, den inofficiella startpunkten för dem som ska bestiga Mount Everest. Här är taket fyllt med stora pappfötter där man får skriva meddelanden och hälsningar.

Under kvällen passade vi även på att fira våra två jubilarer Ulla och Christer med lite tårta och sång.

Nepalfadderresan 2014 3924En massa fötter klädde tak och väggar

Fadderresan i Nepal 2014: Sista dagen i fält

Ytterligare en spännande dag i fält. Det var dags för de sista fadderbarns- och projektbesöken. Idag var det bland annat dags för Ulla att få träffa sitt fadderbarn. Det var ett känsloladdat besök där hela byn hade samlats för att få träffa besökarna. Efter några trevande nickningar och enstaviga svar på frågor från Ullas fadderbarn blev det stort intresse från alla när bilder från Sverige kom fram. De hade frågor om Sverige och var nyfikna på oss som besökte. Sedan blev det lite lekstund då hopprepen åkte fram. Ullas väninna Bodil vevade glatt långrepet och sedan visade de även hur det elastiska gummibandet skulle användas. Inte för att de egentligen behövde visa, tjejerna och killarna hade full koll på hur det skulle användas. Kul att barn världen över leker samma lekar…

Nepalfadderresan 2014 3424Ulla och Bodil visar hur det ska gå till

Tillsammans med Ullas fadderbarn och hans familj och vänner gick vi tillbaka till den övriga gruppen. Det hade blivit teaterdags. Det var en ungdomsgrupp bestående av både pojkar och flickor som spelade upp en pjäs mot barnäktenskap och för att man ska utbilda flickor. Ungdomarna var verkligen riktiga skådespelartalanger och de lockade fram skratt bland publiken samtidigt som de förmedlade det viktiga budskapet.

Nepalfadderresan 2014 3584Riktiga skådespelartalanger finns det här i byn!

Nepalfadderresan 2014 3601Hela byn samlas för att ta del av budskapet

Lunchen denna dag intogs i ett traditionellt hus med traditionell mat. Efter maten färdades vi längs skumpiga vägar innan vi var tvungna att överge bilarna och fortsätta sista biten till fots. Vårt sista besök var en kvinnogrupp som arbetar med mikrolån. Alla kvinnorna hade på ett eller annat sätt fått så pass mycket kapital att de kunnat köpa egen mark. De flesta hade getter eller grisar som de kunde sälja både kött och ungar från. De var alla väldigt drivna företagare och vi var imponerade av deras framåtanda.

Nepalfadderresan 2014 3774

Sista kvällen ute i fält åt vi gemensam middag med Plan Nepal och passade på att tacka för härliga och intressanta två veckor.

Fadderresan i Nepal 2014: Ut på nya äventyr med Plan Nepal

I Banke började dagen med att vi fick träffa programchefen för området och han gav oss en introduktion till de spännande områden som de arbetar inom. Allt från att rädda flickor från Kamalari systemet, som är ett modernt slavsystem, till vikten av god hygien.  När vi var färdiga med informationen var det dags att gå till bilarna. Vi delade upp oss och vissa åkte på projektbesök och andra på fadderbarnsbesök.

Några av dem som det äntligen var dags för att träffa sitt fadderbarn var Birgitta och Christer från Piteå. Vi satte oss i jeepen och drog iväg ut på landet. Den sista biten var vi dock tvungna att gå eftersom bron inte ännu var helt farbar. Vi kom fram till fadderbarnets hus och där väntade familj och grannar. Vi blev glatt mottagna och nyfikenheten från människorna i samhället var stor.

Nepalfadderresan 2014 3193Birgitta och Christer med deras fadderbarn, familj och grannar

Christer och Birgitta hade bland annat med sig en bok om Sverige med vackra bilder som alla intresserat tittade i. Vi fick lite gott pepprigt te och besökte även familjens odlingar. Kvinnorna i byn tillhörde ett kvinnokooperativ och var väldigt nyfikna på oss och glada över vårt besök. Ledsamt att säga hej då!

Det blev dags för lunch och vi sammanstrålade med några faddrar som varit och träffat en grupp med unga tjejer. De hade varit så entusiastiska över deras besök att de överröste dem med rödfärg vilket resulterade i att våra faddrar såg ut som ett gäng vildar. Men ett minne för livet hade besöket blivit!

Efter den nepalesiska lunchen var det dags att besöka duktiga kvinnor som arbetade på den närbelägna förlossningskliniken. De visade stolt upp förlossningssal, väntrum med mera och berättade om deras viktiga verksamhet.

Nepalfadderresan 2014 3293Kvinnorna som arbetar på förlossningskliniken tillsammans med våra faddrar

När vi sammanstrålade alla grupperna i hotellobbyn när Planprogrammet var slut för dagen hade vi alla mycket att tala om och många bilder att visa.

Det gäng som tillbringade de sista fältdagarna i Biratnagar hade ett gediget schema. Plan Nepal hade många projekt de ville visa, och en del av faddrarna hade fadderbarnsbesök att genomföra. Biratnagar ligger alldeles nära gränsen till Indien, och den rådande kulturen är något av en smältdegel. Trots att Biratnagar är Nepals nästa största stad samt huvudstad för handeln, behöver man inte åka långt för att komma till byar där det känns som att tiden stått stilla. Området drabbas ofta av översvämningar under monsunperioden.

Vi besökte bland annat kvinnokooperativ och pratade med kvinnor som startat egen verksamhet på grund av Plans program med finansieringsmöjligheter och de färdigheter de fått genom utbildning. Vi besökte också dagiskooperativ där föräldrar kan lämna sina barn när de arbetar istället för att lämna dem ensamma hemma hela dagarna. Vi tog också del av rent vatten-projekt och besökte en sjukvårdklinik där barn och vuxna får hjälp med sin hälsa och kvinnor kan föda sina barn istället för i hemmet. Vi besökte också en skola som kunde användas som exempel på ett framgångsrikt Plan-samarbete. Vi fick inte bara ta del av skolans resa med ständigt förändringsarbete för att göra den säker och av hög kvalitet, utan fick ta del av ett kulturellt program där en grupp av studenter dansade för oss. Den gästande gruppen blev också uppbjudna att dansa inför resten av skolan.

Fadderresan i Nepal 2014: Vad kan man säga… Vi hann!

Det var ett piggt gäng som lämnade Chitwan tidig morgon i dimman. Vi fick vår frukost med oss på bussen och vi har ju börjat få in vana på att ha picknick på olika ställen. Dock hann vi inte så långt innan vi stötte på patrull. Det tog nämligen tvärstopp i trafiken. En lång rad av lastbilar och bussar ringlade sig både framför och bakom bilen… Vi rullade lite till innan det var dags för nästa stopp… och sådär höll det på. Naturen var vacker och vi njöt av utsikten men vi hade ju en tid att passa!

Nepal 3257Kön ringlar sig åt båda hållen…

Vi fick lunchpaket i farten när vi passerade ett hotell och sedan var det full fart mot flygplatsen. Hur kunde trafiken röra sig så långsamt!? Men tillslut körde vi in på flygplatsområdet och vi kastade oss ur bussen. Vi tog oss igenom säkerhetskontrollerna och hittade vår disk. De som skulle till Biratnagar fick ett eget plan medan de som åkte till Nepalgunj vi skynda sig ombord.  Så strax efter utsatt avgång gick de sista ombord på den väntande bussen som skulle ta oss till flygplanet och vi åkte iväg.

Flygresan gick bra för båda grupperna och Mount Everest glittrade vackert i solskenet. Ännu en spännande dag i Nepal!

Fadderresan i Nepal 2014: Lite vildmarksliv

Denna vackra morgon begav vi oss ned till floden. Paddling i kanot stod på agendan för dagen. I ett sakta och behagligt tempo, förutom vid de lite strömma partierna då kanoten fick sig en skjuts, fick vi chans att på nära håll se både vackra fåglar och nervkittlande krokodiler.

Nepal 2813På väg ut  på nya äventyr

Nepal 2819

Efter cirka 40 minuters färd klev vi i land för att förbereda oss på djungelvandring. Men vi hann knappt få på oss vandringsskorna innan en av guiderna påkallade vår uppmärksamhet. Vi vänder oss om och spanar in i gräset, kan det verkligen vara? Ser ni den? Jo, här kommer den. En noshörning!! Vi samlas för att beskåda det magnifika djuret som snällt ställer upp och poserar för våra bilder. Helt fantastiskt! Därefter gav vi oss iväg på vandringen. Förutom hjortar, apor, vildhöns och papegojor fick vi även se färska fotavtryck av en leopard och revirmarkering av en tiger – samt ytterligare en noshörning.

Nepal 2850Nepal 2896En ståtlig noshörnigshanne

Nepal 2902Pappegojor i sikte

Några av våra faddrar valde att rida elefant istället för att vandra, men lagom till lunchen strålade vi alla samman. Efter en härlig måltid i det fria var det dags för nya äventyr. Den här gången i jeep. Turen i nationalparken bjöd på fantastiskt vacker och omväxlande natur. Och även ytterligare ”close encounters” med noshörningar, björnar, vildsvin, fåglar, hjortar och apor.

Nepal 2998Krokodil i sikte

Nepal 3026Förväntansfulla faddrarNepal 3064En apa

Nepal 3085Noshörningar i gräset

Efter en sista kort kanotfärd över floden hann de som ville med lite shopping före middagen på hotellet. Vilken dag!

Fadderresan i Nepal 2014: In i Chitwans nationalpark

Ett glatt gäng lämnade Hetaunda på morgonen för att färdas till Chitwan nationalpark. När vi kom fram tog vi en kortare promenad i området och lyckades se två krokodiler och en hel del fåglar.

Efter lunch blev det sightseeingtur i de närbelägna byarna som tillhör lokalbefolkningen. Vi blev särskilt imponerade av hur de skapade egen gas.

Nepal 2607På en liten bambubro

Nepal 2647En tre månaders elefantunge och dess mamma

Vi vandrade längs med risfält och kom sedan till ett vattendrag som vi korsade via en bro gjord i bambu. På andra sidan floden fick vi lära oss mer om elefanter, hur de föder upp dem och vi kunde även se små elefanter, den yngsta inte äldre än ett par månader.

Ikväll väntar middag och en show där vi blivit lovade lokala danser och sånger.

Fadderresan i Nepal 2014: Andra dagen i fält

Vi åkte åter ut på landsbyggden och fick besöka ett kvinnokooperativ. De äger 7 hektar mark och på den marken odlar de blandskog. Projektet har lett till att kvinnorna får kortare att gå för att hämta ved, barnen kan leka i skogen och de har planer på att göra marken mellan träden till betesmark för sin boskap. Samhället har som ett resultat blivit öppnare och människorna samarbetar bättre. Vi var väldigt imponerade.

Nepal 1960Nepal 1962De härliga, duktiga kvinnorna

Sedan bar det av till en närbelägen skola som fadder Birgitta fick äran att inviga. Vi bjöds sedan på dans, sång och dikter. En av de dansande lärarna på skolan är ett före detta fadderbarn och hon berättade för oss alla hur positivt det påverkat hennes liv att vara fadderbarn hos Plan. Vi åt lite lunch och sedan var det sista stoppet i Rautahat, och det var ytterligare en skola där vi bland annat fick se hur samhället arbetar mot trafficiking.

Nepal 2000Birgitta inviger skolan

Nepal 2045Dansuppvisning

På kvällen åt vi alla gemensam middag i Hetaunda.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 28 andra följare

%d bloggers like this: