Ung kärlek – det kan vara komplicerat

Purity och Saviour är två förälskade tonåringar från Zambia. Men att vara gift och ha två barn när man bara är 16 år gammal kan göra tillvaron ganska komplicerad.

När Purity upptäckte att hon var gravid beslöt det unga paret för att gifta sig efter påtryckningar från omgivningen. De slutade skolan.

– Jag visste inte att man kunde bli gravid av att ha sex, berättar Purity. Jag hade inte fått någon information om det, det var ingen som hade berättat det för mig.

Hon oroar sig för att deras livssituation gör att de inte kan uppfylla sina drömmar.

Program som stärker flickor
Plan jobbar för att höja unga flickors kunskap och sexuell och reproduktiv hälsa och att utbilda samhällen om barnäktenskap. I det arbetet ingår också att ge stöd till tonårsmödrar så att de kan fortsätta sin skolgång och få en yrkesutbildning.

Nu jobbar Purity i en affär som ingår i Plans Girls Economic Empowerment Project. Programmet ger stipendier för yrkesutbildning, yrkesvägledning, affärskunskap och entreprenörsskap.

Totalt är det 15 miljoner flickor globalt – en del så unga som 8 år – som varje år gifts bort mot sin vilja.

Läs mer om Plans arbete för att förebygga och förhindra barnäktenskap

”Jag hoppas att min yngre syster inte kommer behöva gå igenom samma som jag”

Nkatha

Idag är den internationella dagen mot kvinnlig könsstympning. Men trots att traditionen är förbjuden i många länder praktiseras den fortfarande. Nkatha* är en av de unga kvinnor som drabbats. 

Sextonåriga Nkatha minns bara vaga detaljer från den dag då en okänd kvinna kom till huset där hon bor. Det är sju år sedan idag.

Min mormor ropade på mig att jag skulle komma ut för att hon ville berätta en sak. Jag minns att jag var mycket rädd och jag önskade att jag hade kunnat springa iväg. Sedan blev jag fasthållen av två kvinnor, varav den ena var min moster. Vi var i ett svagt upplyst rum. Så kände jag plötsligt en väldigt skarp smärta. Jag försökte skrika men blev tillsagd av min moster att vara tyst. Det var över på bara några minuter. Smärtan var enorm. Jag bars iväg och de la mig i min säng och min moster stannade hos mig i huset.

Senare gratulerade min mormor mig och sa att jag hade varit modig. Hon sa att jag nu var en kvinna, men jag vägrar att se det på det sättet. En del av min kropp togs ofrivilligt ifrån mig. Ingen frågade om jag ville bli omskuren eller inte, de gjorde det för att det var rätt i deras ögon. Men mina rättigheter kränktes och det finns ingenting jag kan göra för att förändra det som har hänt. Själv är jag helt emot könsstympning och jag hoppas att min yngre syster inte kommer behöva gå igenom det jag gjort.

Nkatha var bara nio år när hon blev könsstympad, som en del av traditionen i hennes hemtrakter på den kenyanska landsbygden. Könsstympning är förbjudet enligt kenyansk lag men utförs fortfarande på många håll i landet.

– Många familjer upplever ett starkt socialt tryck att låta könsstympa sina döttrar. Det finns en förställning om att hon annars aldrig kan bli kvinna på riktigt. Men med könsstympningen följer många hälsorisker och för många också ett dagligt fysiskt lidande, säger Sara Österlund, rådgivare för barns och ungas sexuella och reproduktiva hälsa på Plan Sverige.

Det här gör Plan

Flickor som Nkatha behöver ofta hjälp att bearbeta sina traumatiska upplevelser och de långsiktiga negativa effekter som följer på könsstympningen. I Kenya och flera andra länder ger Plan psykosocialt stöd till drabbade flickor. Plan bedriver också ett omfattande preventivt arbete med att förändra de normer och attityder som upprätthåller den skadliga sedvänjan.

I kampen mot könsstympning samarbetar Plan med många olika aktörer, inte minst med de traditionella och religiösa ledare som är tongivande i de samhällen där många utsatta flickor bor. I Tharaka Nithi i östra Kenya samarbetar Plan med byäldste för att få deras stöd och på så sätt möjliggöra förändring. Dessa inflytelserika lokala ledare har själva fördömt könsstympning som tradition och bland annat uppmanat skolor att utbilda eleverna i farorna som kan följa med traditionen. Samarbetet med lokala ledare innebär förhoppningsvis även att den nationella lagen mot könsstympning som redan finns på plats stärks och följs.

*Nkatha heter egentligen något annat, namnet är taget för att skydda hennes identitet. Nkatha går i skolan och vill utbilda sig till läkare.

Av: Sanna Wolff, Plan Sverige


Vad är kvinnlig könsstympning?

Kvinnlig könsstympning är en procedur där man medvetet avlägsnar eller skadar delar av det kvinnliga könsorganet, utan medicinska motiv. Könsstympning kan orsaka svåra skador och livslångt lidande och utgör en extrem form av diskriminering av flickor och kvinnor. Fler än 125 miljoner flickor och kvinnor i världen lever med följderna av könsstympning.
Källa: WHO och Plan.

Arbetet mot barnäktenskap drivs på flera nivåer samtidigt i Pakistan

ungdomsgrupper pakistanI Pakistan jobbar Plan med projektet Plan Pakistan Child Marriage (Prevention) Initiative, vilket finansieras av Svenska Postkodlotteriet och även av de medel som vi i Sverige har samlat in via våra flickafaddrar. Det övergripande målet är att minska antalet barnäktenskap med 30 % i tre områden i södra Punjab i Pakistan. Vi besöker en av byarna för utvärdering och uppföljning av projektet. Här har Plan bland annat etablerat 12 Youth Friendly Communities, vilket är en form av ungdomsgrupper som drivs av volontärer som utbildats av Plan och som i sin tur ska handleda ungdomarna.

– Innan jag gick med i Plans ungdomsgrupp visste jag inte vad jag hade för rättigheter. Men nu vet jag, och tillsammans med de andra flickorna i gruppen har vi lärt oss hur vi ska hitta lösningar på våra problem och hur vi ska argumentera för vår sak, berättar Mehwish Jan som är 23 år.

Ungdomsgrupper ger ökad medvetenhet

Gruppen har funnits i närmare ett år och har ett 15-tal mer eller mindre aktiva medlemmar. Volontärerna undervisar ungdomarna i s.k. livskunskap (Life skill based education), vilket syftar till att ge ungdomarna en bättre förståelse för vilka rättigheter de har och förhoppningsvis ge dem en bättre självkänsla och ökad medvetenhet. Vissa av ungdomarna utbildas också till handledare så att de kan vidareförmedla vad de lärt sig i andra sammanhang.

Flickorna berättar att vissa föräldrar varit skeptiska till dessa center.

– Mina föräldrar var mycket tveksamma. De trodde att jag skulle bli alldeles för modern och att jag skulle börja klä mig i jeans och ha annorlunda åsikter, berättar Memona, 24 år, som vanligtvis besöker centret flera gånger i veckan.

Memona bor i byn tillsammans med sina föräldrar och sina två bröder och två systrar. Hon menar att många föräldrar verkar tycka att det är ok att låta flickorna vara med. Det är värre för dem som gifter sig.

– Jag har en vän som kom hit ofta förut, men nu har hon gift sig och nu får hon inte för hennes man säger nej.

Hon är dock övertygad om att detta inte kommer hända henne, eftersom hon nu vet hur hon ska argumentera på ett övertygande sätt och få föräldrarna att vänta med att gifta bort henne. De andra flickorna instämmer. De är överens om att den största fördelen att vara med i Plans ungdomsgrupper är att de blivit starkare som grupp och mer kunniga om sina rättigheter.

Teaterföreställning öppnar för diskussion

När vi besöker pojkarnas ungdomsgrupp får vi bland annat vara med på en interaktiv teaterföreställning om barnäktenskap, som framförs av en grupp unga vuxna som tillsammans med professionella skådespelare och pedagoger skrivit flera olika pjäser på temat barnäktenskap.

TeaterföreställningHela byn bjuds in för att delta och diskutera problematiken kring barnäktenskap, och föreställningen tas väl emot av de nära 200 besökarna. De är engagerade i frågorna och diskuterar livfullt. Teaterföreställningarna har visat sig vara ett effektivt sätt att förmedla information. Dels eftersom läskunnigheten är så låg, men även för att det finns en rad förutfattade meningar gällande barnäktenskap som man kan lyfta utifrån flera olika perspektiv.

De flesta som gifter sig slutar skolan

Plan har inlett samarbete med lokala skolor där de utbildar personalen om riskerna med barnäktenskap och hur det påverkar flickornas skolgång. Syftet är att de ska kunna jobba förebyggande och identifiera fall av barnäktenskap. Vi besöker byn Muhammad Shah där det finns en högstadieskola för flickor. Det är den enda flickskolan i området, vilket gör att det är väldigt svårt för de flesta flickorna att ta sig dit. Skolan har ca 500 elever men endast 11 lärare. Många av klasserna var lärarlösa eftersom en lärare kunde ha två klasser samtidigt. Av skolans alla elever är det två flickor som är gifta, de flesta som gifter sig slutar skolan.

flickskola-pakistan

Samina Ahmed, 24 år, är lärare på skolan. Hon berättar att de numera pratar med både lärare och elever om barnäktenskap för att öka medvetenheten om de här frågorna. De jobbar aktivt med eleverna för att de ska lära sig hur de ska argumentera till föräldrarna för att de ska förstå vikten av att de ska få gå kvar i skolan.

larare-pakistan

– Innan Plan kom hit kände jag inte till den lagstiftning som fanns gällande barnäktenskap, det vill säga att en flicka måste vara 16 år för att få gifta sig.

Samina berättar att hon vet att hon ska kontakta rektorn om hon upplever att någon av hennes elever är utsatta. Det är emellertid väldigt känsligt för skolan att lägga sig i familjens privatliv. Det bästa sättet ett påverka familjens beslut är att gå via Plan eller andra liknande organisationer.

Plan jobbar med nyckelpersoner på alla nivåer samtidigt

Genom att jobba med personal inom skola och sjukvård, samt med flickor och pojkar, deras föräldrar, religiösa ledare och andra viktiga personer i flickornas omgivning vill Plan öka medvetenheten och förändra attityden till barnäktenskap hos allmänheten. Men vi jobbar även på nationell nivå, med politisk påverkan för förbättrad lagstiftning mot barnäktenskap och med påverkansarbete gentemot nyckelpersoner som politiker, advokater och media för att säkerställa implementering av de lagar som finns. Dessa personer har i ett initialt skede bearbetats individuellt, och nästa steg är att etablera nätverk och samarbetsformer så att de kan upprätta system där man säkerställer implementering av lagarna.

Det är tydligt att våra kollegor på Plan i Pakistan har lyckats genomföra en gedigen insats på alla nivåer, och det ska bli intressant att följa utvecklingen i dessa områden framöver.

Av: Jessica Zimmerman, projektledare för Because I am a Girl, Plan Sverige

Året som gick

julhalsning

Vi på Plan Sverige vill önska dig som läsare god jul och tacka för det gångna året. Vi vill också passa på att ge dig några glimtar från 2014 och de positiva förändringar som du har varit med och bidragit till.

Ebolaepidemin i Västafrika kräver stora insatser och Plan arbetar i frontlinjen för att barn ska bli väl omhändertagna i sjukvården och för att ge barn med trauman psykosocialt stöd. Vi förser också skolor med hygienstationer och sprider barnanpassad information om hur viruset smittar.

I Centralamerika har Plan tillsammans med partners påverkat regeringar att investera mer i barn och barns rättigheter. Arbetet utgår från en kartläggning från fem länder, som även haft inverkan på internationell nivå och presenterats i FN.

I Asien var insatsen efter megatyfonen Haiyan i Filippinerna en av de största katastrofinsatserna Plan har gjort. 6 200 människor misste livet och 5 miljoner förlorade sina hem och nu är det viktigt att bygga upp de drabbade samhällena på ett hållbart sätt som klarar framtida katastrofer.

Och i Sverige …

…fortsatte den framgångsrika kampanjen Because I am a Girl, som vill göra flickors utbildning till en prioriterad fråga, och där Malalas fredspris var ett glädjande besked. Dessutom lanserades den digitala kampanjen #förhenne, som spridits till över 2 miljoner människor och uppmärksammar de 39 000 flickor som gifts bort varje dag.

…visade Gallerian de av CNN och Time Magazine hyllade bilderna från katastrofen på Filippinerna, där Plan Sverige tillsammans med fotograf Pieter ten Hoopen dokumenterat barn och deras familjer under ett år efter tyfonen.

…genomförde Plans Ungdomsråd kampanjen #ifalljagvardu för att visa makthavare att unga har åsikter som är värda att lyssna på. 1 500 unga deltog i kampanjen på Facebook och Instagram.

…inleddes ett nytt partnerskap med klädkedjan Monki, där tygväskor säljs till förmån för flickors rättigheter, i Monkis butiker runt om i världen.

…har rekordmånga nya faddrar tillkommit, som valt att stödja Plans arbete för barns rättigheter.

Anna Hägg-Sjöquist
Generalsekreterare Plan Sverige

Jag är inte en ensam röst, jag är många

Ruksana
Ruksana – en av flickorna vi får följa i filmen Girl Rising

 

17-åriga skolflickan Malala Yousafzai har uppmärksammats av en hel värld för sin kamp att alla barn ska få gå i skolan. Idag tog hon emot Nobels fredpris och passade samtidigt på att berätta om alla andra Malalas därute. Några av dem har du chans att träffa.

-Jag berättar inte min historia för att den är unik, utan för att den inte är det.

Så sa Malala när hon tog emot fredspriset i Oslo tidigare idag. Malalas kamp för utbildning har berört en hel värld. Med risk för sitt liv bloggade hon om sin och andra flickors rätt att gå i skolan i talibankontrollerade Swat-dalen i Pakistan. Hon säger att det kan verka som att hon har varit ensam i sin kamp men att sanningen är att hon bara är en av många flickor runt om i världen.

-Jag är en av de 66 miljoner flickor som förnekas utbildning. Idag höjer jag inte bara min egen röst, utan alla de 66 miljoner flickornas röster.

Runt om i världen kämpar miljoner flickor för att få vara kvar där de hör hemma, i skolbänken. Barnäktenskap, fattigdom och trakasserier är några orsaker som håller dem borta.

Vill du lära känna flickor som likt Malala för en modig kamp för sina rättigheter? I kritikerrosade filmen Girl Rising får vi möta nio flickor från nio olika länder som berättar om sitt liv och sin strävan efter utbildning.

Girl Rising kan hyras kostnadsfritt från Plan Sverige och användas för visningar i skolor, på arbetsplatser, i hemmet eller på biograf. Till filmen finns såväl pedagogiskt material som visningsguider, affischer och broschyrer.

Gå in på plansverige.org/girl-rising för att beställa filmen eller ta reda på mer.

Av: Sanna Wolff, Plan Sverige

39 000 barn gifts bort varje dag – så arbetar Plan för att förhindra barnäktenskap

Flickor i Bangladesh som ingår i ett av Plans projekt för att förhindra barnäktenskap

Den 9 december tog SVT:s Korrespondenterna upp problemet med barnäktenskap. Se gärna programmet på svtplay (tillgängligt till den 7 juni 2015). Efter programmet har vi fått en del frågor – här är några av de vanligaste:

Programmet tog upp barnäktenskap i bland annat Zambia – i vilka andra länder förekommer seden?

Tyvärr är barnäktenskap vanligt i väldigt många länder. Det är svårt att säga en exakt siffra men det rör sig om över hundra länder där barnäktenskap är lagligt, eller så gifts flickor bort ändå, trots att det är olagligt. Plan Sverige stödjer program för att utrota barnäktenskap i bl.a. Bangladesh, Pakistan, Egypten, Malawi och Zambia.

Har inte Zambia som land ett ansvar för att stoppa det här? Kan FN göra något?

Zambia, liksom många andra länder, har skrivit på internationella överenskommelser, till exempel Kvinnokonventionen och Barnkonventionen, där barnäktenskap förbjuds. Problemet är dock att regeringen i de länder där barnäktenskap förekommer ofta saknar politisk vilja och/eller resurser (pengar, utbildad personal) att implementera och följa upp att dessa överenskommelser följs. Många gånger vet myndighetspersoner inom exempelvis polis eller lokal socialtjänst inte ens om att bestämmelserna existerar.

Varför kallar man det barnäktenskap? Är pojkar också utsatta?

Enligt FN:s Barnkonvention räknas man som barn upp till 18 års ålder, det innebär att alla giftermål där en eller båda parterna är under 18 ses som ett barnäktenskap. Även pojkar drabbas av detta och det är självkart en lika stor kränkning av deras rättigheter. Att Plan och många andra organisationer fokuserar mer på flickor i barnäktenskap beror på att den överväldigande majoriteten av alla barnäktenskap berör flickor som ofta tvingas gifta sig med äldre män. Eftersom det är flickor och kvinnor som föder barn innebär ett tidigt giftermål dessutom en större fysisk och psykisk risk och påfrestning för just flickor. Komplikationer i samband med graviditet och förlossning är den vanligaste dödsorsaken bland flickor och unga kvinnor (15-19 år) i utvecklingsländer.

På vilket sätt jobbar Plan mot barnäktenskap?

Plan jobbar i olika länder och på olika nivåer; på lokal nivå arbetar vi med att förändra normer och attityder, vilket är minst lika viktigt som arbetet med att förändra lagstiftningen. Exempelvis försöker vi nå ut genom religiösa och traditionella ledare som ofta har stor makt men inte alltid så mycket kunskap och information om varför vissa sedvänjor är skadliga och förbjudna. Att arbeta med människors sociala och religiösa attityder, normer och värderingar tar dock tid, inte minst när det gäller djupt rotade föreställningar kring kvinnors och flickors värde och roll i samhället. Att utmana traditioner och sedvänjor är dock det enda sättet att minska det sociala tryck som får familjer att fortsätta gifta bort sina döttrar i låg ålder. Vi har lärt oss att arbetet mot barnäktenskap också måste involvera hela det lokala samhället – flickor, pojkar, kvinnor och män. Vi jobbar också med att stärka flickorna själva bl.a. genom att ge dem ökad kunskap kring sina rättigheter, ökad tillgång till egna ekonomiska medel och nya sociala nätverk.

En annan viktig strategi är att möjliggöra för människor och organisationer att påverka beslutsfattare att införa, stärka och implementera lagar som förhindrar barnäktenskap.

Jag vill också ta ställning mot barnäktenskap. Hur kan jag aktivt arbeta för flickors rättigheter världen över?

Det mest effektiva sättet att bedriva arbetet på plats i de länder där barnäktenskap är vanligt är genom att jobba med lokalbefolkningen, byledare, religiösa ledare och ansvariga tjänstemän. Därför behövs lokal personal – som kan språket och kulturen.

Genom att bli Flickafadder ger du ett månatligt stöd till Plans kamp för flickors rättigheter. Plan bedriver projekt för flickors rättigheter i bland annat Pakistan, Egypten och Zambia med stöd av Flickafaddrars bidrag. Projekten bedrivs tillsammans med flickor, pojkar och deras familjer. Plan arbetar också med opinionsbildning för att påverka lagstiftning och för att det ska inrättas skyddssystem för flickor som utsätts för våld.

Om du vill engagera dig lokalt i Sverige finns också organisationer som jobbar med detta.

Om jag blir fadder, går då månadsbeloppet till ”mitt” fadderbarn?

Du gör något stort genom att bli fadder! Som barnfadder i Plan får du kontakt med ett barn och kan följa barnets utveckling. Ditt bidrag går till de lokala projekt Plan bedriver i fadderbarnets område. På så sätt blir ditt bidrag bredare än till ett enskilt barn. Om du brinner särskilt för utbildning, flickors rättigheter, katastrofberedskap eller särskilt utsatta barn kan du istället för att bli barnfadder bli temafadder och stödja ett särskilt fokusområde.
Här kan du läsa mer om fadderskap

Även flickor bosatta i Sverige skickas till sina ursprungsländer för att tvingas till äktenskap med okända ofta äldre män. Arbetar Plan aktivt även i Sverige med dessa frågeställningar?

Plan arbetar inte direkt med utsatta flickor i Sverige, men det finns andra organisationer och myndigheter som gör det. Gå exempelvis in på www.hedersfortryck.se för att hitta mer information om denna problematik.

Vad är de främsta anledningarna till att flickor gifts bort i exempelvis Zambia?

Generellt brukar det handla om en blandning mellan ekonomisk fattigdom, önskan att skydda sitt barn, och djupt rotade traditioner och normer kring flickors värde och roll i samhället. I det tänkande ingår många gånger att kontrollera en flickas sexualitet, vilket man gör genom att gifta bort henne. Detta för att undvika ett glapp mellan tiden med föräldrarna och tiden med den nya mannen då hennes heder skulle kunna äventyras. Barngiftermål kan också vara ett sätt att stärka banden mellan familjer, genom att man ger sin dotter eller son i utbyte mot bättre relationer.

Ett vanligt argument för barngiftermål är att föräldrarna ser det som ett sätt att faktiskt ”skydda” flickan. Detta kan såklart låta paradoxalt, men föräldrarna upplever att deras flicka får bättre skydd i den nya mannens hem.

Vad kan man göra för de flickor som redan är bortgifta?

Plan jobbar förstås också med flickor som redan är gifta. Dessa flickor kan ofta vara socialt isolerade och Plans arbete går bl.a. ut på att ge dem stöd och hjälpa dem att få tillbaka ett socialt nätverk. Vi jobbar också för att flickorna ska kunna fortsätta gå i skolan, vilken de ofta får lämna när de gifts bort.

På Plansverige.org hittar du mer information om barnäktenskap:

Snabba fakta och siffror om barnäktenskap
Plans kampanj för flickors rättigheter
Programexempel – så jobbar vi med pojkar
Ta ställning #förhenne
Bli Flickafadder

Av: Sara Österlund, Monica Lorensson och Anna Boberg, Plan Sverige

”Vuxna tror att de vet vad unga vill, därför struntar de i att fråga oss.”

Barnmakt - en metodbok om rätten till inflytande

Barnens egen lag, barnkonventionen, har fyllt 25 år. Sverige var ett av de första länder att ansluta sig till konventionen som bland annat säger att barn har rätt att delta i beslut som rör dem. Trots det visar en ny bok från Sveriges barnrättsorganisationer att barns rätt till delaktighet och inflytande ofta ignoreras.

Jag går hand i hand med min fyraårige son mot muséet Junibacken i Stockholm. Det är en stor dag och vi är på väg till ett viktigt firande. I dag för 25 år sedan antog FN konventionen för barnets rättigheter, eller barnkonventionen som vi brukar kalla den i Sverige. Nätverket för barnkonventionen, 45 organisationer som arbetar för att stärka barns och ungas rättigheter i Sverige, har bjudit in till boksläpp och tårtkalas.
Medan vi tar av oss ytterkläderna resonerar vi om det här med att vara barn eller vuxen och fyraåringen konstaterar att det är bäst att vara vuxen, för då får man bestämma. Men det verkar det vara så himla tråkigt att vara vuxen för då får man inte leka, säger han och springer iväg mot Pippis hus.

Själv får jag ett exemplar av boken ”Barnmakt, en metodbok om rätten till inflytande”, i min hand och börjar bläddra bland berättelser från barn och unga i Sverige. Många vittnar om känslan att inte få vara med, att vuxna bestämmer allt och att man inte blir lyssnad på. Så här säger två av dem som intervjuas i boken:
”Jag bor på ett ställe där en lekpark ska byggas om, med de vuxna bestämmer HELT hur det ska bli, och de ska inte ens vara där.”
”I slutändan känns det som att vuxna tror att de vet vad unga vill, därför struntar de i att fråga oss.”

Organisationerna bakom boken vill utmana oss vuxna om våra föreställningar om barn och hur vi ser på barns inflytande. De vill inspirera och ge konkreta verktyg för arbetet med att öka barns och ungas delaktighet och inflytande.

Ska det vara så svårt?

Enligt barnkonventionen har barn och unga både rätt att fritt uttrycka sina åsikter och att deras åsikter ska ”tillmätas betydelse”. Men verkligheten ser ofta annorlunda ut och vi vuxna är ofta ganska dåliga på att släppa in barn och unga.
Kristian Isaksson som jobbar med barn och unga på Plan Sverige, en av organisationerna bakom boken, tror att det engagemang som vi ser bland unga idag till stor del handlar om att man vill göra sin röst hörd. Och för vuxenvärlden handlar det om att skapa de rätta förutsättningarna.
– Ofta tänker jag att det handlar om att verkligen våga lyssna. Vi vuxna måste också kunna anpassa oss och skapa forum som passar barnen, språkligt, tidsmässigt och trygghetsmässigt.

Kanske är det inte krångligare än sexåriga Elis sätt att se på saken:
”Om barnen fick bestämma allt skulle det bli lite orättvist. Och om alla vuxna bestämer allting då blir det också orättvist. Men om båda bestämmer lite, då blir det inte orättvist.”

Av: Sanna Wolff, Plan Sverige

P.S. Håll utkik efter Boken Barnmakt – en metodbok om rätten till inflytande! Vi skriver mer när den finns tillgänglig.

Barnäktenskap, en verklighet för miljoner flickor

201306-GBR-04-lpr

I veckan har världens ögon riktats mot Norge där en 12-årig flicka förbereds för att gifta sig med en 25 år äldre man. Människor världen över rasar mot det arrangerade bröllopet, ett bröllop som visat sig vara fejk. Men för flickor i Fredsprisvinnande Malala Yousafzais hemland, liksom för miljoner andra flickor världen över, är det här inte ett påhitt utan i allra högsta grad verklighet. Idag, på den Internationella flickdagen, vill vi rikta uppmärksamheten mot dessa flickor.

Närmare 100 miljoner människor har hört talas om att minderåriga Thea gifts bort i Norge idag. Nyheten har fått stor uppmärksamhet världen över och 750 000 personer har följt Theas blogg där hon berättar om bröllopsbestyren och sina funderingar kring att behöva bli vuxen i förtid, sluta skolan och föda barn. Tillsammans med blivande maken Geir, 37 år, har Thea valt kyrka, skrivit inbjudningskort och provat ut sin bröllopsklänning.

Det arrangerade äktenskapet mellan Thea och Geir har rört upp känslor världen över och massiva diskussioner har förts på Twitter, Facebook och Instagram, liksom i de stora medierna. Tusentals människor, inklusive stjärnskådespelaren Ashton Kutscher, har höjt sin röst för att stoppa bröllopet.

De som har engagerat sig för Thea och för att stoppa det stundande bröllopet vet att det finns en viktig bit i den här historien som är värd att nämnas. Den är nämligen inte sann. Thea kommer inte att giftas bort med Geir imorgon. Det arrangerade äktenskapet är istället en del av en kampanj från våra kollegor på Plan Norge. Thea kommer att få fortsätta sitt liv som den 12-åring hon är. Skönt. Kan världen pusta ut då?

Nej, för det som är en påhittad historia för Thea är verklighet för miljoner flickor världen över. Idag, på den internationella flickdagen, behöver vi fokusera på dem. Varje dag gifts 39 000 minderåriga flickor bort, enligt beräkningar från FN. Det är en flicka varannan sekund. En tredjedel av flickor i utvecklingsländer har ingått äktenskap medan de fortfarande är barn. I Nobelprisvinnande Malala Yousafzais hemland Pakistan uppskattas 40 procent av alla flickor vara gifta innan de fyllt 18 år.

Barnäktenskap har förödande konsekvenser för de flickor som drabbas. Många blir gravida medan de själva är barn, utsätts för våld eller tvingas ta hand om hushållet. Flickor som ingår barnäktenskap tvingas dessutom ofta sluta skolan i förtid och kan sällan bestämma över sin egen kropp och sexualitet.

Barnäktenskap är ett brott mot barns rättigheter och strider mot FN:s Barnkonvention. Trots att de flesta regeringar världen över har skrivit under konventionen och andra internationella överenskommelser som stärker och skyddar barns rättigheter, uppfylls de fortfarande inte i stora delar av världen.

Barnäktenskap är förbjudet i många av de länder där det förekommer men lagarna efterföljs ofta inte. I Pakistan är den lagliga åldern för äktenskap 16 år för flickor och 18 år för pojkar. Ändå gifts uppåt var sjunde pakistansk flicka under 16 år bort.

Plan arbetar mot barnäktenskap i Pakistan på flera sätt. Ett av målen för Plans arbete är att minimiåldern för äktenskap ska höjas till 18 år för både flickor och pojkar. Ett annat mål är att förändra attityden till barnäktenskap i det pakistanska samhället. Genom att öka kunskapen om konsekvenserna av barnäktenskap hos nyckelpersoner som religiösa och traditionella ledare, lärare och myndighetspersoner och stärka deras förmåga att påverka samhället omkring sig förväntas medvetenheten öka om att barnäktenskap är skadligt och inte ska accepteras.

Föråldrade normer och attityder är en viktig bakomliggande faktor till barnäktenskap. En annan är fattigdom. Att sakna försörjning för sina barn är en av de främsta orsakerna för en familj att gifta bort sin dotter. En bortgift dotter är nämligen en försörjd dotter.

Men i det längre perspektivet är det precis tvärtom, att stoppa barnäktenskap bidrar nämligen i hög utsträckning till ekonomisk tillväxt, både för flickans familj, hennes framtida familj och för landet i stort. En flicka som inte gifts bort kan gå kvar i skolan och en utbildad flicka ökar sina framtida inkomster med upp till 20 procent, enligt Världsbanken. En flicka som får gå kvar i skolan är dessutom friskare, föder färre och friskare barn och kommer i högre utsträckning låta sina egna barn gå i skolan.

Barnäktenskap är den främsta anledningen till att graviditetsrelaterade sjukdomar och osäkra aborter är den vanligaste dödsorsaken för unga flickor i utvecklingsländer. Om färre flickor gifts bort skulle därför spädbarns- och mödradödligheten minska. Jämställdheten i samhället skulle öka och flickor få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda. Flickor skulle få bestämma över sina egna kroppar och välja sin egen framtid.

Om inget görs kommer 14 miljoner flickor per år att ingå ett barnäktenskap fram till 2020. Det är en oerhörd siffra att ta in. 12-åriga Theas uppdiktade historia är ett sätt att uppmärksamma de miljontals flickor vars röster inte når oss. Låt oss fortsätta kampen för dessa flickor. Låt oss stoppa barnäktenskap och utbilda varje flicka.

Av: Sanna Wolff, kommunikationsavdelningen, Plan Sverige

Fadderresan i Bolivia 2014 – Avfärd mot nya höjder

Tidig morgon i regnet för avfärd mot Sucre klockan 05:30.  Desvärre blev vår vistelse på flygplatsen lite längre än planerat eftersom flyget var försenat men vi kom till slut iväg och fick oss en vacker flygresa. När vi landade på den lilla flygplatsen i Sucre kunde vi verkligen njuta av omgivningarna innan vi begav oss av till hotellet.

Dans med en åsna mitt i gatan blev det för fadder Inga-Lill
Dans med en åsna mitt i gatan blev det för fadder Inga-Lill
Zebror visar bilarna hur de ska åka. Ett projekt vi såg i ytterligare några andra städer
Zebror visar bilarna hur de ska åka. Ett projekt vi såg i ytterligare några andra städer

Sucre är en väldigt vacker stad i kolonialstil på cirka 2800 meters höjd. Vi vandrade ned i strålande sol till vår lunchrestaurang. Det smakade gott med en bit mat. När alla var mätta och belåtna var det dags för lite stadsvandring. Vi fick se vackra hus och den vackra stora parken Bolivar innan vi begav oss upp på höjden för att besöka ett textilmuseum. Staden Sucre är känt för sitt hantverk och några av våra faddrar passade på att inhandla lite vackra alster.

Våra faddrar i fototagen
Våra faddrar i fototagen

På kvällen var det dags för lite dans och musik. Vår restaurang bjöd på underhållning i form av dans från olika delar av Bolivia och som representerar olika folkgrupper. Mätta och ganska trötta efter en lång dag gick vi till sängs.

 

 

 

 

 

 

Tacloban ett halvår efter tyfonen Haiyan

Bild
Jednel, 11 år från Tanauan, Leyte går till kyrkan varje söndag med sina föräldrar.

Kyrkklockorna ringer in till söndagsmässa. Klockan är sju på morgonen i Tanauan, Filippinerna och vi har följt med elvaårige Jednel och hans föräldrar för att delta i den katolska gudstjänsten. Den här kuststaden två mil söder om Tacloban förstördes svårt i tyfonen Haiyan. Många som sitter här i kyrkbänkarna har anhöriga som ligger begravda i massgraven på torget utanför kyrkan. När prästen kallar till bön fylls luften i den stora kyrkan av en tung sorg. En gemensam erfarenhet som jag som utomstående känner men aldrig riktigt kan begripa. Alla här har stått öga mot öga med döden. Men snart fylls luften också av en stark kraft. När prästen i slutet skämtar med sin församling ekar skrattsalvorna ut genom de höga kyrkoportarna.

Många säger att det är till stor del tack vare filippiniernas starka inneboende överlevnadsförmåga som räddningsinsatsen efter Haiyan har gått så bra som den gjort. Naturligtvis också tack vare ett massivt internationellt stöd men utan den här kraften att resa sig igen hade situationen kunnat vara mycket värre. Jag minns när vi kom hit tre veckor efter katastrofen och gick runt bland rasmassorna, chockade av den enorma förödelsen. Överallt hördes hammarslag från människor som redan börjat bygga upp sina hus. Kvinnor tvättade kläder i ruinerna. Barn sprang runt och lekte bland bilvrak och trasiga sängar. Ofta hörde vi folk som sjöng. De vi träffade blickade framåt, pratade om att söka jobb, bygga en ny framtid.

Nu sex månader senare har mycket hänt. Den humanitära situationen är under kontroll. Inga epidemier har brutit ut. De flesta har tillgång till mat, vatten, el och hälsovård. Rasmassorna har till stor del röjts bort, bergen är åter gröna. Kommersen är i full gång, i varje hörn finns en butik, fullt med fruktstånd längs vägarna.

Därmed inte sagt att det saknas problem. Jednel säger så här om det han önskar sig mest av allt nu:
”Att min pappa får ett jobb så vi kan bygga upp vårt hus igen.”

Det här återkommer hos alla barn och ungdomar vi träffar. De flesta är barskrapade efter att tyfonen förstört allt de ägt. Fortfarande bor minst två miljoner människor i provisoriska skjul och tält. Majoriteten levde på fiske och jordbruk och har inte råd att investera i nya båtar eller utsäde för att börja om.

Situationen är väldigt sårbar inför den regn- och tyfonsäsong som börjar redan nu i juni. Även en svagare tyfon skulle kunna göra oerhört stor skada nu. Bristen på evakueringscenter är akut. På grannön Samar fanns drygt 600 evakueringscenter innan Haiyan. Bara åtta procent av dem står kvar.

Hur bygger man ett hållbart samhälle i ett land som årligen drabbas av ett tjugotal tyfoner, jordbävningar och översvämningar? Knappt hinner människor få upp näsan över vattenytan på våren förrän de brutala stormarna trasar sönder hus, skolor och människor samma höst. Det går att minska skadorna av katastrofer. Men det kräver investeringar och prioriteringar. Bättre varningssystem och information är en del. Att lära människor bygga säkrare hus är ett annat sätt. Plans pilotprojekt Building Back Better här i Tacloban visar att man genom enkla och inte så mycket dyrare medel kan bygga hus som klarar hårdare vindar.

Bild
Bernadeth, 16 år, har tillsammans med sin mamma och sina syskon fått ett nytt, säkrare hem genom Plans program Building Back Better.

Sextonåriga Bernadeth har just flyttat in i det allra första färdiga huset med sin ensamstående mamma och fyra syskon.
”Vi har ingenting kvar. Det här huset betyder allt för oss. Innan Haiyan var jag en rebell som gjorde massor av dumma saker men det känns som om jag har fått en ny chans. Nu vill jag göra allt för att hjälpa min familj att få ett bättre liv.”

Igår följde jag med Bernadeth när hon skrev in sig på highschool igen efter ett halvårs uppehåll. I juni börjar den nya terminen.

Text av: Sofia Klemming-Nordenskiöld, pressekreterare Plan Sverige.

Bild