Praktikant med engagemang i barnrättsfrågor

Alexandra

I veckan hade vi Alexandra, 14 år, som praktikant här på kontoret och här är hennes berättelse:

Jag heter Alexandra Ekerow och är 14 år (går i årskurs 7). Jag är född med ryggmärgsbråck som bl.a gör att jag har lite svårt att gå och därför har jag alltid en rullstol till hands. I min ålder så är det ganska många med RMB (ryggmärgsbråck) som kunnat gå innan, men som väljer att sätta sig i rullstol på heltid. Men jag är uppe och går dagligen och använder rullstolen bara när det behövs (till exempel om det handlar om en längre sträcka).

Måndag och tisdag denna vecka har jag praoat på Plans kontor i Hammarby Sjöstad. Dagarna har gått i ett och jag önskar att jag kunde stanna hela veckan ut eftersom att det varit väldigt intressanta två dagar. När jag kom hit igår var det inte första gången jag var här. I höstas deltog jag i en ministerhearing och var på Plan i samband med förberedelserna.

Ministerhearingen är verkligen en av de roligaste sakerna jag har fått göra i mitt liv hittills. Det började med att vi, tre ungdomar från RBU (Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar) samlades på RBUs kontor en solig men kall höstdag. Där fick var och en till uppgift att komma på högst tre saker som vi tyckte var bra eller dåligt med samhället.

Om man skrev något som man tyckte var dåligt så skulle man försöka komma på en lösning på hur detta problem skulle kunna bli bättre. De här sakerna tycker jag fungerar dåligt i samhället för mig:

  • Jag tycker att man INTE borde säga funktionshindrad & handikappad. Istället tycker jag att man ska säga funktionsnedsatt eftersom att det är ett bättre ord.
  • Jag tycker att man ska få vara med att välja resurs/assistent i skolan, även när man är i yngre ålder. Det borde helt enkelt vara självklart att man ska få vara med att bestämma vem som ska vara med en i skolan och på toaletten m.m. …
  • Jag tycker att det borde vara självklart att man som funktionsnedsatt med rullstol ska få gå på bussen före barnvagnar och rullatorer eftersom att rullstolsplatsen i en buss är längst in.
  • Jag tycker att man borde anpassa bättre utomhus för barnvagnar, rullstolar och rullatorer. Oftast är det exempelvis sänkt trottoar, men inte alltid.
  • Det borde vara självklart att man som funktionsnedsatt ska få en chans att nå längre än målen eller godkänt i skolan.

På ministerhearingen fick vi träffa andra ungdomar från olika förbund och tillsammans fick vi öva att läsa upp våra synpunkter för varandra. Sedan var den ”stora” dagen inne. Vi fick åka till Fotografiska där vi fick läsa upp våra planscher för barnministern Åsa Regner. Sedan fick jag uppdraget att gå upp på scenen inför publik och sammanfatta vad just vi från RBU tagit upp.

Nog om hearingen, nu har jag istället tänkt berätta lite mer mina dagar här på Plan. Igår när jag kom hit klockan nio så mötte jag upp Kristian, som ansvarar för Plans ungdomsråd.

Vi gick igenom vad FN:s barnkonvention innebär, eftersom den är grunden för Plans arbete.

Sedan gjorde vi en lek som hette luftballongen. Den går ut på att man har med sig olika rättigheter i en ballong och så reser man över Gröna Lund, Kaknästornet, Eiffeltornet osv. Vid varje ställe höll luftballongen på att sjunka och då blev man tvungen att slänga x antal rättigheter. Jag kan säga att det blev svårare och svårare vid varje stopp eftersom att man hade mindre och mindre rättigheter kvar och ändå blev tvungen att ta bort fler. Alla var lika viktiga så därför blev det så himla svårt att ta bort.

Sedan var det dags att besöka Desiree och Stephanie, som har hand om fadderskap här på Plan. De visade mig hur man registrerar ett fadderbarn till en ny fadder. Efter detta så gick jag vidare till postavdelningen.

Av: Alexandra Ekerow, praktikant på Plan Sverige

Vi tackar Alexandra för hennes engagemang i barnrättsfrågor och hoppas få både se och höra mer av henne i framtiden!

Plans Ungdomsråd tar över kontoret

Medlemmar ur PUR - Plans ungdomsråd

Idag är en dag som vi i Pur har sett fram emot i en lång tid nu, nämligen vår takeover-dag på kontoret! Tyvärr är det inte alla som kunde komma idag, men Jenna, Emilia och Hannah lyckades ta oss hit i alla fall. Det är något vi är väldigt glada för.

Dagen går ut på att lära oss mer om Plans arbete och hitta inspiration från dem och vårt mål är att kunna inspirera Planpersonalen och ge ett barns perspektiv på saker och ting. Nu i skrivandes stund har dagen precis börjat, men vi alla känner på oss att det kommer att bli en väldigt bra dag. Om ni vill se mer av vår dag och vårt arbete så kan ni gå in och följa vår Instagram @plansungdomsrad där vi försöker uppdatera regelbundet.

Av: Jenna och Hannah, medlemmar i Plans ungdomsråd

Plans ungdomsdelegat Patricia pratade om könsbaserat våld i FN

Hope, ungdomsdeltagare från KenyaUnder den andra och tredje dagen av FN:s årliga toppmöte för kvinnors rättigheter (CSW), ringlade sig köerna långa till ingången till FN-byggnaden och det var svårt att få plats på seminarier och möten. När Sveriges nya ambassadör för jämnställdhet, Annika Molin Hellgren, pratade på temat budgetering för jämställdhet, var det många som fick följa eventet stående längs salens väggar och i trappor.

Plans ungdomsdelegation – fyra unga tjejer från Kenya, Dominikanska republiken och Ecuador – har varit mycket aktiva under veckan. Hope, 16 år från Kenya, satt i expertpanelen för ett seminarium om barnäktenskap som lockade en publik på ca 600 personer, bland dessa både regeringsrepresentanter och FN-delegater. Hope sa bland annat:
– Leaders! Please don’t be afraid to stand up for the girls getting married, please not forget them! It is my wish that leaders form polices and laws to stop child marriage and – where they do exist – implement them.

PatriciaPatricia, också hon från Kenya, pratade på ett annat seminarium som Plan arrangerade om sina erfarenheter av könsbaserat våld. Patricia föddes blind och blev från tidig ålder diskriminerad – både för att hon är flicka och för att hon har en funktionsnedsättning. Patricia berättade bl.a. om hur hon som liten blev utsatt för väldsamma övergrepp av en familjemedlem.

Nohalia och Gema – Plans ungdomsdelegater från Dominikanska republiken och Ecuador – hade möten med representanter från sina respektive regeringar och fick under tisdagen till och med en pratstund med FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon! På bilden syns de tillsammans med undertecknad.

Sara, Nohalia och Gema

Av: Sara Österlund, på plats i New York för Plan Sverige

Sveriges jämställdhetsminister i FN: ”Barnäktenskap är ett hinder för utveckling”

Åsa Regnér talade på FN:s toppmöte för kvinnors rättigheterIgår, under den första dagen av FN:s årliga toppmöte för kvinnors rättigheter (CSW) arragerade Plan ett välbesökt seminarium på temat “Girls share the goals and hopes for the future”. På plats fanns en ungdomsdelegation från Plan: fyra unga tjejer från Kenya, Dominikanska republiken och Ecuador, som delade med sig av sina personliga erfarenheter av diskriminering och våld, men också av sina drömmar och mål för framtiden. Det skickade med seminariebesökarna starka rekommendationer för hur de nya globala utvecklingsmålen bör se ut.

Plan, Rädda barnen och ett antal andra barnrättsorgansation var också medarrangörer till ett seminarium som Sverige regering stod värdar för. Seminariets tema var pojkar och flickors roll i arbetet för jämställdhetet och huvudtalare var Sveriges barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér.

Sara Österlund, Plan Sveriges representant på CSW, berättar: ”Minstern betonade hur viktigt det är att jobba med att förändra underliggande normer och värderingar kring pojkar och flickors roller och värde. Hon lyfte också att Barnäktenskap och kränkningar av flickors sexuella och reproduktive hälsa är stora hinder inte bara för jämställdet utan för utveckling i stort.”

I anslutning till CSW och hade under kvällen den uppmärksammade dokumentären Indiens dotter USA-premiär. Filmen handlar om en gruppvåldtäkt av en ung kvinna i Indien som avlider av sina skador. Dokumentären, som nyligen visades i SVT, är gjord filmaren Leslee Udwin som också är ambassadör för Plans arbete för flickors rättigheter. Plan är också en av samarbetspartnerna bakom filmen. Såväl Leslee Udwin som Meryl Streep fanns på plats i New York för att uppmärksam filmen. Strax innan filmen visades i SVT blev den bannlyst i Indien och får nu inte längre visas där.

Plan Sverige på plats under FN:s årliga toppmöte för kvinnors och flickors rättigheter

Demonstration för kvinnors rättigheter i New York den 8 mars 2015
Demonstration för kvinnors rättigheter i New York den 8 mars 2015

I dag, måndagen den 9 mars, inleds FN:s årliga toppmöte för kvinnors rättigheter. Sara Österlund, Plan Sveriges rådgivare för barn och ungas sexuella och reproduktiv hälsa, befinner sig just nu i New York för att delta i Plans arbete på plats.

FN-mötet kallas också för CSW efter den kommitté (Commission on the Status of Women) som har ansvar för att följa upp hur FN:s Konvention för kvinnor rättigheter efterföljs. I år har mötet är särskilt fokus på att utvärdera hur länder levt upp till sina åttaganden i en särskild internationell överenskommelse som skrevs i Peking för 20 år sedan, kallad ”Beijing Platform for Action”.

Plan arrangerar under CSW ett antal möten och seminarier på temat flickors rättigheter. I år har Plan ett särskilt fokus på att uppmärksamma tonårsflickors situation och utsatthet i välden – tonårsgraviditeter, våld och barnäktenskap.

Förutom att vara med på Plans egna arrangemang, deltar Sara Österlund i också möten som den svenska regeringen andra svenska organisationer arrangerar.

Redan igår den 8 mars, på den internationella kvinnodagen, arrangerades en mängd aktiviteter i New York på temat kvinnors och flickors rättigheter. Sara deltog bl.a. i en demonstration för kvinnors och flickors rättigheter som gick genom stadens centrala delar.

Sara berättar:
“Det var en fantastisk stämning och särskilt kul att se att både pojkar, flickor, män och kvinnor i alla åldrar deltog i tåget!”

Filmtips på söndag 8 mars: Indiens dotter i SVT2

På internationella kvinnodagen visar Dokument utifrån dokumentären Indiens dotter av Leslee Udwins. Filmen berättar om den fruktansvärda gruppvåldtäkten på 23-åriga Jyoti Singh 2012 och de reaktioner som följde då kvinnor och män över hela Indien inledde högljudda protester mot den kvinnosyn som råder och som länge tillåtit övergrepp mot både kvinnor och barn.

Sedan 2012 har flera gruppvåldtäkter i Indien uppmärksammats och frågan som filmen ställer är ”Har de här attackerna väckt en rörelse för jämlikhet i Indien?”.

Indiens dotter har väckt stor uppmärksamhet, inte minst för att den blivit förbjuden att visas i landet.

– Jag började filmen med ett ganska snävt fokus, berättar Lesle Udwins för The Guardian i en intervju. Jag började med frågan Varför våldtar män? Jag upptäckte att det är en sjukdom som beror på brist på respekt för kvinnor. Det är inte bara några ruttna ägg, det är hela korgen som är rutten.

I Plans globala rapport A Girl’s right to Learn Without Fear, som släpptes 2013, framkommer det att mellan 500 miljoner och 1,5 miljarder barn utsätts för våld varje år och att 150 miljoner flickor och 73 miljoner pojkar blivit utsatta för sexuellt våld.

Därför arbetar Plan globalt för jämställdhet och för att motarbeta den sociala acceptans för våld mot barn och kvinnor som råder i många samhällen. I våra program involverar vi barn, föräldrar, lärare, lokala ledare – och inte minst pojkar och män – för att uppnå en varaktig förändring.

Plan verkar också för att stärka effektiva rapporteringsmekanismer för våld mot barn tillsammans med ett effektivt rättssystem för att stoppa våldet mot barn och kvinnor.

Indiens dotter sänds i SVT2 den 8 mars kl 22.10.

Av: Anna Boberg, Plan Sverige

Ung kärlek – det kan vara komplicerat

Purity och Saviour är två förälskade tonåringar från Zambia. Men att vara gift och ha två barn när man bara är 16 år gammal kan göra tillvaron ganska komplicerad.

När Purity upptäckte att hon var gravid beslöt det unga paret för att gifta sig efter påtryckningar från omgivningen. De slutade skolan.

– Jag visste inte att man kunde bli gravid av att ha sex, berättar Purity. Jag hade inte fått någon information om det, det var ingen som hade berättat det för mig.

Hon oroar sig för att deras livssituation gör att de inte kan uppfylla sina drömmar.

Program som stärker flickor
Plan jobbar för att höja unga flickors kunskap och sexuell och reproduktiv hälsa och att utbilda samhällen om barnäktenskap. I det arbetet ingår också att ge stöd till tonårsmödrar så att de kan fortsätta sin skolgång och få en yrkesutbildning.

Nu jobbar Purity i en affär som ingår i Plans Girls Economic Empowerment Project. Programmet ger stipendier för yrkesutbildning, yrkesvägledning, affärskunskap och entreprenörsskap.

Totalt är det 15 miljoner flickor globalt – en del så unga som 8 år – som varje år gifts bort mot sin vilja.

Läs mer om Plans arbete för att förebygga och förhindra barnäktenskap

”Jag hoppas att min yngre syster inte kommer behöva gå igenom samma som jag”

Nkatha

Idag är den internationella dagen mot kvinnlig könsstympning. Men trots att traditionen är förbjuden i många länder praktiseras den fortfarande. Nkatha* är en av de unga kvinnor som drabbats. 

Sextonåriga Nkatha minns bara vaga detaljer från den dag då en okänd kvinna kom till huset där hon bor. Det är sju år sedan idag.

Min mormor ropade på mig att jag skulle komma ut för att hon ville berätta en sak. Jag minns att jag var mycket rädd och jag önskade att jag hade kunnat springa iväg. Sedan blev jag fasthållen av två kvinnor, varav den ena var min moster. Vi var i ett svagt upplyst rum. Så kände jag plötsligt en väldigt skarp smärta. Jag försökte skrika men blev tillsagd av min moster att vara tyst. Det var över på bara några minuter. Smärtan var enorm. Jag bars iväg och de la mig i min säng och min moster stannade hos mig i huset.

Senare gratulerade min mormor mig och sa att jag hade varit modig. Hon sa att jag nu var en kvinna, men jag vägrar att se det på det sättet. En del av min kropp togs ofrivilligt ifrån mig. Ingen frågade om jag ville bli omskuren eller inte, de gjorde det för att det var rätt i deras ögon. Men mina rättigheter kränktes och det finns ingenting jag kan göra för att förändra det som har hänt. Själv är jag helt emot könsstympning och jag hoppas att min yngre syster inte kommer behöva gå igenom det jag gjort.

Nkatha var bara nio år när hon blev könsstympad, som en del av traditionen i hennes hemtrakter på den kenyanska landsbygden. Könsstympning är förbjudet enligt kenyansk lag men utförs fortfarande på många håll i landet.

– Många familjer upplever ett starkt socialt tryck att låta könsstympa sina döttrar. Det finns en förställning om att hon annars aldrig kan bli kvinna på riktigt. Men med könsstympningen följer många hälsorisker och för många också ett dagligt fysiskt lidande, säger Sara Österlund, rådgivare för barns och ungas sexuella och reproduktiva hälsa på Plan Sverige.

Det här gör Plan

Flickor som Nkatha behöver ofta hjälp att bearbeta sina traumatiska upplevelser och de långsiktiga negativa effekter som följer på könsstympningen. I Kenya och flera andra länder ger Plan psykosocialt stöd till drabbade flickor. Plan bedriver också ett omfattande preventivt arbete med att förändra de normer och attityder som upprätthåller den skadliga sedvänjan.

I kampen mot könsstympning samarbetar Plan med många olika aktörer, inte minst med de traditionella och religiösa ledare som är tongivande i de samhällen där många utsatta flickor bor. I Tharaka Nithi i östra Kenya samarbetar Plan med byäldste för att få deras stöd och på så sätt möjliggöra förändring. Dessa inflytelserika lokala ledare har själva fördömt könsstympning som tradition och bland annat uppmanat skolor att utbilda eleverna i farorna som kan följa med traditionen. Samarbetet med lokala ledare innebär förhoppningsvis även att den nationella lagen mot könsstympning som redan finns på plats stärks och följs.

*Nkatha heter egentligen något annat, namnet är taget för att skydda hennes identitet. Nkatha går i skolan och vill utbilda sig till läkare.

Av: Sanna Wolff, Plan Sverige


Vad är kvinnlig könsstympning?

Kvinnlig könsstympning är en procedur där man medvetet avlägsnar eller skadar delar av det kvinnliga könsorganet, utan medicinska motiv. Könsstympning kan orsaka svåra skador och livslångt lidande och utgör en extrem form av diskriminering av flickor och kvinnor. Fler än 125 miljoner flickor och kvinnor i världen lever med följderna av könsstympning.
Källa: WHO och Plan.

Arbetet mot barnäktenskap drivs på flera nivåer samtidigt i Pakistan

ungdomsgrupper pakistanI Pakistan jobbar Plan med projektet Plan Pakistan Child Marriage (Prevention) Initiative, vilket finansieras av Svenska Postkodlotteriet och även av de medel som vi i Sverige har samlat in via våra flickafaddrar. Det övergripande målet är att minska antalet barnäktenskap med 30 % i tre områden i södra Punjab i Pakistan. Vi besöker en av byarna för utvärdering och uppföljning av projektet. Här har Plan bland annat etablerat 12 Youth Friendly Communities, vilket är en form av ungdomsgrupper som drivs av volontärer som utbildats av Plan och som i sin tur ska handleda ungdomarna.

– Innan jag gick med i Plans ungdomsgrupp visste jag inte vad jag hade för rättigheter. Men nu vet jag, och tillsammans med de andra flickorna i gruppen har vi lärt oss hur vi ska hitta lösningar på våra problem och hur vi ska argumentera för vår sak, berättar Mehwish Jan som är 23 år.

Ungdomsgrupper ger ökad medvetenhet

Gruppen har funnits i närmare ett år och har ett 15-tal mer eller mindre aktiva medlemmar. Volontärerna undervisar ungdomarna i s.k. livskunskap (Life skill based education), vilket syftar till att ge ungdomarna en bättre förståelse för vilka rättigheter de har och förhoppningsvis ge dem en bättre självkänsla och ökad medvetenhet. Vissa av ungdomarna utbildas också till handledare så att de kan vidareförmedla vad de lärt sig i andra sammanhang.

Flickorna berättar att vissa föräldrar varit skeptiska till dessa center.

– Mina föräldrar var mycket tveksamma. De trodde att jag skulle bli alldeles för modern och att jag skulle börja klä mig i jeans och ha annorlunda åsikter, berättar Memona, 24 år, som vanligtvis besöker centret flera gånger i veckan.

Memona bor i byn tillsammans med sina föräldrar och sina två bröder och två systrar. Hon menar att många föräldrar verkar tycka att det är ok att låta flickorna vara med. Det är värre för dem som gifter sig.

– Jag har en vän som kom hit ofta förut, men nu har hon gift sig och nu får hon inte för hennes man säger nej.

Hon är dock övertygad om att detta inte kommer hända henne, eftersom hon nu vet hur hon ska argumentera på ett övertygande sätt och få föräldrarna att vänta med att gifta bort henne. De andra flickorna instämmer. De är överens om att den största fördelen att vara med i Plans ungdomsgrupper är att de blivit starkare som grupp och mer kunniga om sina rättigheter.

Teaterföreställning öppnar för diskussion

När vi besöker pojkarnas ungdomsgrupp får vi bland annat vara med på en interaktiv teaterföreställning om barnäktenskap, som framförs av en grupp unga vuxna som tillsammans med professionella skådespelare och pedagoger skrivit flera olika pjäser på temat barnäktenskap.

TeaterföreställningHela byn bjuds in för att delta och diskutera problematiken kring barnäktenskap, och föreställningen tas väl emot av de nära 200 besökarna. De är engagerade i frågorna och diskuterar livfullt. Teaterföreställningarna har visat sig vara ett effektivt sätt att förmedla information. Dels eftersom läskunnigheten är så låg, men även för att det finns en rad förutfattade meningar gällande barnäktenskap som man kan lyfta utifrån flera olika perspektiv.

De flesta som gifter sig slutar skolan

Plan har inlett samarbete med lokala skolor där de utbildar personalen om riskerna med barnäktenskap och hur det påverkar flickornas skolgång. Syftet är att de ska kunna jobba förebyggande och identifiera fall av barnäktenskap. Vi besöker byn Muhammad Shah där det finns en högstadieskola för flickor. Det är den enda flickskolan i området, vilket gör att det är väldigt svårt för de flesta flickorna att ta sig dit. Skolan har ca 500 elever men endast 11 lärare. Många av klasserna var lärarlösa eftersom en lärare kunde ha två klasser samtidigt. Av skolans alla elever är det två flickor som är gifta, de flesta som gifter sig slutar skolan.

flickskola-pakistan

Samina Ahmed, 24 år, är lärare på skolan. Hon berättar att de numera pratar med både lärare och elever om barnäktenskap för att öka medvetenheten om de här frågorna. De jobbar aktivt med eleverna för att de ska lära sig hur de ska argumentera till föräldrarna för att de ska förstå vikten av att de ska få gå kvar i skolan.

larare-pakistan

– Innan Plan kom hit kände jag inte till den lagstiftning som fanns gällande barnäktenskap, det vill säga att en flicka måste vara 16 år för att få gifta sig.

Samina berättar att hon vet att hon ska kontakta rektorn om hon upplever att någon av hennes elever är utsatta. Det är emellertid väldigt känsligt för skolan att lägga sig i familjens privatliv. Det bästa sättet ett påverka familjens beslut är att gå via Plan eller andra liknande organisationer.

Plan jobbar med nyckelpersoner på alla nivåer samtidigt

Genom att jobba med personal inom skola och sjukvård, samt med flickor och pojkar, deras föräldrar, religiösa ledare och andra viktiga personer i flickornas omgivning vill Plan öka medvetenheten och förändra attityden till barnäktenskap hos allmänheten. Men vi jobbar även på nationell nivå, med politisk påverkan för förbättrad lagstiftning mot barnäktenskap och med påverkansarbete gentemot nyckelpersoner som politiker, advokater och media för att säkerställa implementering av de lagar som finns. Dessa personer har i ett initialt skede bearbetats individuellt, och nästa steg är att etablera nätverk och samarbetsformer så att de kan upprätta system där man säkerställer implementering av lagarna.

Det är tydligt att våra kollegor på Plan i Pakistan har lyckats genomföra en gedigen insats på alla nivåer, och det ska bli intressant att följa utvecklingen i dessa områden framöver.

Av: Jessica Zimmerman, projektledare för Because I am a Girl, Plan Sverige

Året som gick

julhalsning

Vi på Plan Sverige vill önska dig som läsare god jul och tacka för det gångna året. Vi vill också passa på att ge dig några glimtar från 2014 och de positiva förändringar som du har varit med och bidragit till.

Ebolaepidemin i Västafrika kräver stora insatser och Plan arbetar i frontlinjen för att barn ska bli väl omhändertagna i sjukvården och för att ge barn med trauman psykosocialt stöd. Vi förser också skolor med hygienstationer och sprider barnanpassad information om hur viruset smittar.

I Centralamerika har Plan tillsammans med partners påverkat regeringar att investera mer i barn och barns rättigheter. Arbetet utgår från en kartläggning från fem länder, som även haft inverkan på internationell nivå och presenterats i FN.

I Asien var insatsen efter megatyfonen Haiyan i Filippinerna en av de största katastrofinsatserna Plan har gjort. 6 200 människor misste livet och 5 miljoner förlorade sina hem och nu är det viktigt att bygga upp de drabbade samhällena på ett hållbart sätt som klarar framtida katastrofer.

Och i Sverige …

…fortsatte den framgångsrika kampanjen Because I am a Girl, som vill göra flickors utbildning till en prioriterad fråga, och där Malalas fredspris var ett glädjande besked. Dessutom lanserades den digitala kampanjen #förhenne, som spridits till över 2 miljoner människor och uppmärksammar de 39 000 flickor som gifts bort varje dag.

…visade Gallerian de av CNN och Time Magazine hyllade bilderna från katastrofen på Filippinerna, där Plan Sverige tillsammans med fotograf Pieter ten Hoopen dokumenterat barn och deras familjer under ett år efter tyfonen.

…genomförde Plans Ungdomsråd kampanjen #ifalljagvardu för att visa makthavare att unga har åsikter som är värda att lyssna på. 1 500 unga deltog i kampanjen på Facebook och Instagram.

…inleddes ett nytt partnerskap med klädkedjan Monki, där tygväskor säljs till förmån för flickors rättigheter, i Monkis butiker runt om i världen.

…har rekordmånga nya faddrar tillkommit, som valt att stödja Plans arbete för barns rättigheter.

Anna Hägg-Sjöquist
Generalsekreterare Plan Sverige