I onsdags påbörjade vi vår vandring mot mangyansasmhället Ibanag. Vandringen startade vid foten av magnifika “Devil´s mountain” som bergen kallas. De kallas ibland också för “Chocolate mountain” efter den bruna färg som de får under torrperioden.

Denna gång slapp vi vandra uppför och det passade mig mycket bättre eftersom jag kunde hänga med i tempot Men i mer än 30 graders värme och en del terräng tar en timmes vandring på krafterna. Men det (som vanligt) vackra landskapet hjälpte till att hålla humöret på topp!

I Ibanag har Plan stött byggandet av ett lärocenter och här pågår ett projekt som kallas “Alternative Learning System”. Då många av barnen här inte kan gå i skolan på vanliga tider eller alla skoldagar under året så behöver man hitta alternativa sätt för barnen att få utbildning. Den här tiden på året är det skördesäsong och hela familjen, även barnen, behöver då hjälpas åt. Även om det kan tyckas att utbildning självklart borde vara prioriterat så är det ett faktum att Mangyanerna sällan har mat året om. Därför är det otroligt viktigt att de får ut så mycket av sin skörd som möjligt och kan spara till de “hungriga månaderna” under regnperioden. Lärocentret finns därför till för att erbjuda ickeformell utbildning, här är eleverna i olika åldrar och de lär sig grundläggande kunskaper som bland annat att lära sig läsa, skriva och räkna. Lärocentret förbereder, de elever som har möjlighet,  för den formella skolan och det finns olika test som eleverna kan göra för att se vilken årskurs de ska börja i.

Jag och min kollega Reena, som är Community Development Facilitator i Ibanag, träffade och hade en pratstund med byledarna. Det var kul att se att det fanns en kvinna ibland dem, det är tyvärr en ovanlig syn då majoriteten av ledarna i mangyanbyarna är män. Även i Ibanag var Plans närvaro uppskattad och ledarna uttryckte sin glädje över samarbetet och det de lyckats åstadkomma på bara ett år drygt. I Ibanag finns projekt för jordbruk, hälsa och utbildning. Bland annat har man tillsammans försökt att effektivisera jordbruket och Plan har gett byn några vattenbufflar, jordbruksmaterial och frön. Förra året kom en grupp med läkare och sköterskor till byn för att göra hälsoundersökningar av både barn och vuxna. De delade ut mediciner och de barn som var undernärda har nu fått extra näringstillskott under året som gått. Teamet kommer tillbaka i slutet av februari för att göra uppföljningar och främst undersöka de många nyfödda barnen i byn. Plan har också haft informationsmöten om hygien och sanitet, vikten av att tvätta händerna och hur man skyddar sig mot malaria. Under dagen hade jag också turen att få träffa en av de äldsta invånarna i Ibanag, Bapa Lisod. Jag fick berättat för mig att han till och med kunde några fraser engelska. Mycket riktigt -  när han kommer in i hyddan där vi sitter och får syn på mig, tittar han på mig och säger “Come here, baby!” Inget vet riktigt hur gammal Bapa är, de flesta vuxna här saknar födelsebevis och när man frågar när de är födda svarar de ofta att de föddes under kriget, skörden eller liknande. Men tack vare Plan har barnen i byn födelsebevis, registreringarna har gjorts i samband med hälsoundersökningarna. Min kollega gissade att Bapa nog är mellan 70-80 år gammal men han verkade pigg för sin ålder. Han pratade mycket och det slutade nästan alltid med att de andra mangyanerna skrattade. Bapa bjöd även på lite dans och förhoppningsvis får vi se mer av det när vi kommer tillbaka i mars!

En annan rolig grej hände igår, vi hade varit på möte med turistbyrån i den närliggande orten Sablayan och satt på bussen tillbaka. Jag sitter bredvid en kvinna och vi börjar småprata med varandra och jag berättar att jag arbetar för Plan. Då visar det sig att hon bor i ett område i Sablayan där Plan har verksamhet och hennes son har en fadder i Norge. Hon berättar att hon är jätteglad över att Plan har verksamhet i hennes område och att de fått det mycket bättre.  Riktigt kul att vara här och kunna träffa de som Plan arbetar för och med bara sådär på bussen!