Kom till Smaka på Stockholm!
I växthuset regnar det inte, hälsar volontären Birgitta. Foto: Plan
I dag är första dagen för Smaka på Stockholm. Och regnet öser ner över matfestivalen i Kungsträdgården. Plan finns på plats och huserar i ett växthus på området. Där kan du som besökare så ett frö för barns rättigheter. Personalen på plats meddelar att det inte regnar i växthuset!
Alltså ett bra ställe att ta skydd på från regnet och samtidigt lära sig om barns rättigheter.
Kom förbi och säg hej! Här kan du läsa mer om Plans medverkan på Smaka på Stockholm.
Tills vi möts igen!
CECILIA I FILIPPINERNA Då har dagen kommit, dagen då jag lämnar Filippinerna.Detta är också dagen för mitt sista blogginlägg för den här gången.
Innan jag lämnade Mindoro hade vi en avskedsmiddag för mig, eller despedida som det kallas här. Det blev tårfylld stämning när de sjöng ”remember me this way” till mig. De är verkligen världens sötaste kollegor 
Kommer att sakna alla glädjespridare!
Sedan åkte jag igenom hela Occidental Mindoro för sista gången och Mindoro sa hej då genom att låta oss vänta vid ett sista vägarbete haha. Men sedan fick jag se ännu en vacker solnedgång ifrån färjan.
Vi var inte färdiga med avskeden där. Här är jag på en sista middag med mina kollegor ifrån Manila. De var så gulliga och hade köpt en traditionell handbroderad blus till mig. Den var så vacker så nu måste jag bli bjuden på någon väldigt fin tillställning så att jag kan använda den.
Den här bilden från mitt sista fältbesök får avsluta det hela. För några dagar sedan besökte jag ön Leyte och Plans projekt för att minska riskerna inför naturkatastrofer. Jag träffade lärare, skolsköterska och elever som alla fått utbildning ifrån Plan i bland annat första hjälpen. Innan dagen var slut samlades vi alla för en gruppbild
Självklart är det sorgligt att behöva åka härifrån, men bara en kort stund sedan tar all glädje över. Det går inte att vara ledsen med all den här glädjen, engagemanget och kärleken runt omkring sig. Är så imponerad över mina kollegor här och alla de resultat som uppnåtts och uppnås i och med Plans projekt. Allt som jag fått uppleva och ta del av är helt fantastiskt och att säga att det är ett minne för livet känns som ett understatement. Filippinerna och alla underbara människor har verkligen gått rakt in i mitt hjärta. Jag har sugit åt mig positiv energi i massor som jag tar med mig hem och sprider vidare Jag kommer definitivt att återvända så fort jag får chansen. Jag tipsar också er alla att göra detsamma, Filippinerna är ett fantastiskt vackert land och det finns verkligen något för alla.
Så det här är inte farväl utan tills vi möts igen!
//Cecilia Karlén
Om ni vill stödja projekten här på Mindoro, och liknande projekt i Thailand, Laos och Pakistan, så är det minoritetsfadder som gäller! Klicka på den här länken för att bli fadder http://plansverige.org/bli-minoritetsfadder från bara 100 kr per månad.
Ni kan ge en engångsgåva som ger ett barn ett födelsebevis. Klicka på den här länken för att komma till Plan Sveriges gåvoshop http://plansverige.org/shop#
Tack för ert stöd!
En pojkes borttappade identitet
Lorta, 13 år, drömmer om att bli fotbollsproffs.
SOFIA I THAILAND Lorta är 13 år och drömmer om att bli fotbollsproffs. Han tränar så ofta han får chansen på skolans fotbollsplan för hemma i byn Huairai uppe i bergen finns inga öppna ytor där man kan spela. Där är det branta bergsväggar och regnskog utanför knuten.
Jag är på besök i Lortas skola nere i staden Chiang Rai tillsammans med chefen för Plans program för födelseregistrering här i regionen, Arbe Pearpha. Han träffade Lorta på ett besök i Lortas by när Plan knackade dörr för att kartlägga hur många som är statslösa i regionen. Nu har Plan hjälpt Lorta med DNA-test för att sedan kunna ansöka om medborgarskap.
- Jag är den enda i min familj som inte har ett id-kort för min mamma tappade bort mina papper när jag var liten. Jag har varit ledsen för det, det får mig att känna mig annorlunda. Och när man blir äldre får man inga jobb, säger Lorta.
Runt 80 000 personer uppskattas vara statslösa i Chiang Rai-regionen. Som statslös tvingas man ta de lägst betalda, svarta jobben. Antingen som jordbrukare eller som drogkurir. Vi befinner oss mitt i den Gyllene Triangeln (gränsområdet mellan Thailand, Burma och Laos) där droghandeln står för en stor del av ekonomin. Trafficking av unga, statslösa flickor är också ett stort problem. De luras in i prostitution och säljs till bordeller i olika länder i regionen.
Lortas föräldrar är analfabeter, arbetar som lantarbetare och tjänar motsvarande 70 kronor om dagen. Det räcker inte för att försörja de fyra barnen.
- I framtiden vill jag hjälpa mina föräldrar och jobba extra som servitör på en restaurang, men det går inte utan id-kort. Sen när jag blir stor vill jag läsa på universitet och flytta ner till stan. Uppe i bergen finns ingenting att göra, säger Lorta.
Jag tar farväl av Lorta, önskar honom all lycka med sina planer och hoppas att hans id-kort blir klart snart. Den unga generationen från Thailands minoritetsbefolkningar håller på att flytta fram sina positioner. Då behöver de samma mänskliga rättigheter som alla andra.
Text och foto: Sofia Klemming Nordenskiöld, pressansvarig
Vill du göra en insats? Klicka på vår födelseapp på Facebook och våra sponsorer skänker 10 kr till arbetet med att födelseregistrera alla barn.
Hon är rädd för att bli tagen av polisen
SOFIA I THAILAND Warunee tillhör Akha-folket i norra Thailand och har levt i 17 år utan en laglig identitet. I 17 år har hon inte kunnat lämna regionen Chiang Rai av rädsla för att bli tagen av polisen om hon påträffas utan identitetshandlingar någon annanstans i landet. Hon är tvungen att betala fullt pris för sjukvård medan thailändska medborgare betalar hälften, kan inte söka stipendier för högre studier, inte öppna ett bankkonto och så vidare, och så vidare.
Akha-folket lever isolerade i bergsbyar på gränsen mot Burma. Många är fattiga och saknar utbildning. Och många barn som föds i hemmet registreras aldrig. Jag träffar Warunee på Plan Thailands kontor i Chiang Rai, som arbetar för att barn från ursprungsbefolkningar i Thailand ska registreras och få medborgarskap.
- Alla mina kompisar och alla i min familj har id-kort utom jag. Mitt efternamn blev felstavat på födelsebeviset när jag föddes och därför godkändes inte min ansökan om medborgarskap när jag var liten, berättar Warunee och tårar rinner nerför hennes kinder.
- Det största problemet för mig nu är att jag vill ansöka om stipendier för att kunna fortsätta min utbildning till hotellreceptionist och det går inte utan id-kort.
Warunee fick kontakt med Plan när de gick runt i hennes by och knackade dörr för att ta reda på vilka bybor som saknade identitetshandlingar. Warunee var en av dem och Plan hjälpte henne förra sommaren med att bekosta ett DNA-test för att bevisa att hon är dotter till sina föräldrar. Ansökan om medborgarskap ska ta tre månader, enligt thailändsk lag. Warunee har nu väntat i snart ett år och Plans medarbetare som följer ärendet fick just höra att det kommer dröja minst sex månader till.
- Det är jobbigt att vänta, men förhoppningsvis kommer jag att kunna fortsätta mina studier framöver, säger Warunee.
Text och foto: Sofia Klemming Nordenskiöld, pressansvarig
Rapport från Klimatsmarta barn-projekt i Filippinerna
CECILIA I FILIPPINERNA Filippinerna är ett väldigt utsatt land när det gäller naturkatastrofer och 2011 drabbades landet av flest katastrofer i världen. De fattigaste samhällena på landsbygden drabbas mycket hårt när en katastrof sker. De saknar ofta kunskap och utrustning för att kunna förebygga risker eller agera när en katastrof inträffar. Plan Sverige har under ett par år stött projekt som syftar till att förebygga riskerna inför naturkatastrofer och bygga upp en beredskap i samhällena så att de själva kan agera snabbt och effektivt när en katastrof sker. Projekten har bedrivits i samhällen på norra delen av ön Samar och södra delen av ön Leyte. När kraftiga skyfall drabbade båda öarna i slutet av 2010 var det väldigt tydligt att de samhällen som varit en del av dessa projekt tillsammans med Plan hade klarat sig mycket bättre och skadorna blev inte lika stora som i andra samhällen.
Tack vare de goda resultat som uppnåtts beslutades det för knappt ett år sedan att projektet skulle fortsätta och Plan samarbetar nu med 21 nya samhällen i norra Samar och södra Leyte. I måndags fick jag möjlighet att besöka en skola på södra Leyte och prata med eleverna om hur de tagit del av projekten.
När det regnar mäter eleverna hur mycket regn som fallit två gånger per dag och för loggbok
- Eleverna har fått utbildning i första hjälpen
Projekten fokuserar specifikt på att bygga kapaciteten hos barn och ungdomar och därför sker många aktiviteter i skolan. Trots att det är sommarlov ställde några tappra elever och lärare upp på att träffa mig och berätta om projektet Eleverna har bland annat dokumenterat vilka risker som finns i deras område, hur dessa kan förebyggas och sedan har de arbetat tillsammans för att förebygga dessa. De har också gjort olika evakueringsövningar beroende på om det kommer ett alarm om jordbävning, tyfon etc. Skolan har också fått flera första hjälpen kit och eleverna har lärt sig att använda dessa.
Elliott* är 11 år och vill bli läkare när han blir stor
Sedan eleverna deltagit i dessa utbildningar har det lyckligtvis inte skett någon katastrof men de har ändå haft användning för sina kunskaper.
- En gång ramlade en klasskompis på skolgården och fick ett sår på knät. Då hjälpte jag och en annan kompis honom. Vi tvättade såret med vatten och sedan la vi ett bandage över såret som vi lärt oss. Sedan bar vi honom till skolsköterskans rum, berättar Elliott.
- Vi känner oss mer trygga nu när vi vet mer om det här. Om det regnar mäter vi hur mycket regn som fallit och sedan har vi lärt oss hur många milliliter per timme som är normalt, i riskzonen eller dags för evakuering.Vi skriver ner våra mätningar i en loggbok så att vi vet till nästa år när vi ska vara förberedda på kraftigt regn.
Josie* är 11 år och vill bli lärare när hon blir stor
Det är inte bara eleverna som gynnas av dessa utbildningar, utan hela samhället. Eleverna för sin kunskap vidare till sina familjer.
- Hemma berättar jag för mina småsyskon vad jag lärt mig. Om det kommer ett alarm för en jordbävning ska vi ta oss till en öppen plats så snabbt som möjligt. Om det är försent så ska vi ta skydd under tex ett bord så att vi inte riskerar att skadas om taket skulle rasa in, berättar Josie.
- Vi har lärt oss att alltid ha en väska redo med viktiga saker som ficklampa, regnrock, varma kläder m.m. om vi måste lämna vårt hus. Det visste inte mina föräldrar innan men nu har vi väskor redo för hela familjen.
Maria Lisa är skolsköterska på åtta skolor
- Jag är på en skola per dag så det känns tryggare för mig att veta att eleverna har den här kunskapen och kan hjälpa till om det sker en olycka, speciellt de dagar då jag inte finns på plats. Några elever har också fått extrautbildning och vi kallar dem ”Little doctors” och de har lärt sig mer saker utöver första hjälpen, berättar Maria Lisa.
- Både jag och lärarna på skolan har märkt att eleverna verkligen har utvecklats tack vare de här utbildningarna. De tar fler initiativ i utbildningen i stort och de har fått ett mycket bättre självförtroende. Plan har visat oss att eleverna kan göra så mycket på egen hand bara de får rätt stöd, kunskap och uppmuntran från oss.
- Vi vuxna har ju också lärt oss väldigt mycket och vi har förmedlat våra nyfunna kunskaper till våra egna familjer och till föräldrarna på föräldramötena. De här projekten gynnar hela samhället och jag är övertygad om att vi kommer att kunna klara av nästa katastrof som sker på ett bättre sätt nu när vi är mer förberedda och vet hur vi ska agera tillsammans.
Trots att jag så klart vet att det är precis såhär Plan arbetar, att bygga kapaciteten hos barn och unga, så blir jag alltid så glatt överraskad när jag ser hur väl det fungerar. Eleverna kan så mycket redan men visar att de vill lära sig mer. När de dokumenterade riskerna på skolan tänkte de inte bara på risker med naturkatastrofer, flera av eleverna påpekade att det bland annat fanns vassa metallkanter på skolgården och spikar som stack fram. Tack vare att de uppmärksammade det har skolgården nu blivit mer säker. De var så duktiga när de demonstrerade hur man tar hand om en knäskada. De berättade precis hur såret ska tvättas, hur förbandet ska läggas och hur de sedan bär den skadade till skolsköterskans rum. Jag funderar för mig själv om jag kunde det där när jag var 11 år?
//Cecilia Karlén
Du kan bidra till att födelseregistrera alla barn
• Varje år är det omkring 50 miljoner av världens nyfödda barn som inte registreras. Främst i utvecklingsländerna. I Sydasien är 23 miljoner barn under fem år inte registrerade, medan Afrika söder om Sahara har den högsta andelen (66%) av oregistrerade barn under fem år.
• Plans kampanj för allmän födelseregistrering har pågått sedan 2005 och har hittills registrerat fler än 40 miljoner människor, mestadels barn, i 32 länder. Plans påverkansarbete har lett till förbättrade lagar i 10 länder och berättigat 153 miljoner barn gratis födelseattest.
• Utan födelsebevis ”finns du inte”. Dessa barn saknar grundläggande rättigheter till skola, sjukvård och skydd.
Glöm inte att gratta mamma på Mors dag på söndag. När ni ändå är i gång med gratulationerna vore det fint om ni ville hjälpa oss med målet att födelseregistrera alla barn. På Mors dag ger nämligen alla klick på vår födelseapp på Facebook dubbla pengarna! Du klickar på appen och våra sponsorer skänker 20 kr till vårt arbete med att födelseregistrera alla barn. Till födelseappen!
Mer läsning: Barn blir inte registrerade på grund av diskrimineringen mot kvinnor.
Är det brant? Nej då, inte alls…
CECILIA I FILIPPINERNA Så gick konversationen vid middagen för några dagar sedan. Dagen därpå skulle vi besöka byn Balugo och vandra till en vattenkälla i närheten. Vi skulle vandra ungefär 2,5 km men bara på slät mark sades det – oh boy was I in for a treat. Eftersom vi skulle vandra så långt valde jag ändå att ta mina gympaskor framför flip flopsen och jag tog shorts, beslut som skulle visa sig mycket värdefulla ju längre dagen gick.
Vi började i alla fall med frukost på ett ställe som vi stannat till vid dagen innan för att ta en eftermiddagsfika. Vi skojade lite om ziplinen som de hade där och nu på morgonen så bestämde vi oss för att vi behövde lite äventyr. Haha lite visste vi då om det vi skulle få uppleva sedan.
Vandringen började som utlovat på slät mark. När de höga bergen började närma sig började jag ana lite oråd men tänkte att källan nog ligger precis vid foten av bergen. Knappt hann jag avsluta den tanken innan Edson, som är CDF (Community Developement Facilitator) i området, pekar mot ett av bergen och säger att det är där källan är. Min självklara följdfråga blir ju så klart ”men det skulle ju inte vara brant?” Han skrattar lite som svar men säger att det inte kommer vara så brant men stenigt och vi kommer att behöva gå över en ström/flod. 
Ja, tydligen har vi vääääldigt olika uppfattning om vad som är brant. Redan här tyckte jag att det var ordentligt brant och det var inte det lättaste att klättra på stenar som ibland inte alls satt fast. Dessutom rann vattnet mitt i och det var halt på sina ställen. Det blev till och med så brant att vi var tvungna att klättra en del. Det bara fortsatte uppåt och uppåt – jag undrade hur det här skulle sluta.
Sen stannade vi en stund och en av mangyanerna går rakt in i buskaget vid sidan och börjar hugga med sin machete – jaha så det är fortsättningen! Nu säger Edson att det kan bli lite brant. Alltså lite brant?! Tänk er att klättra uppför en störtloppsbacke och ni går mitt i en vattenström med hala stenar och bara långt gräs runtomkring att hålla er i.
Men otroligt nog, smidig som ett kassaskåp, lyckades man ta sig hela vägen fram till källan. Utsikten vi fick som betalning var dock värt allt besvär, helt magnifik Vattenkällan visade sig också lyckligtvis vara värd besväret, trycket var bra och den skulle gå att använda trots att bygget av ett vattensystem så högt upp skulle bli kostsamt.
Som jag berättat i förra blogginlägget är stammen Alangan lite speciella.Det fick vi verkligen erfara idag. När vi kommer tillbaka till byn så frågar vi om en andra källa som de pratat om tidigare. Då visar det sig att den låg längs vägen som vi just vandrat men de sa inget om den då. Edgar, Edson och Rodel får ge sig tillbaks för att titta på den också. När de kommer tillbaka skrattar dem, den källan låg kanske hälften så långt bort som den vi gick till och den var mycket bättre och med ett starkare tryck. Hade de bara berättat om den först så hade vi inte behövt klättra hela vägen upp för att se den första källan, haha!
//Cecilia Karlén
Därför är jag fadder
Foto: Pressbild/Tre vänner produktion
Suzanne Reuter, skådespelare med fadderbarn i Nepal
– Jag reste med Plan till Nepal 2006. Mitt starkaste minne är när vi besökte en skola som Plan hade byggt. Även om de sedan dess hade lämnat byn hade skolan klarat sig själv och den andra våningen hade de byggt utan stöd från Plan. Jag gillar idén att man kan lämna platsen. Där kunde jag se med egna ögon att det var hjälp till självhjälp.
Foto: Pressbild
Tobias Blom, trollkarl, programledare och fadder
– Jag har alltid gillat Plan och ert jobb. Det bästa med att ha ett fadderbarn är känslan av att man faktiskt bidrar lite till en bättre värld. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Det är en sliten klyscha men ack så sann. Stort grattis Plan (vi fyller 75 år i år) och BRA jobbat! Keep it up!
Foto: Plan
Bengt Magnusson, TV4-profil och Plans första fadder i Sverige
– Under mina resor med Plan har jag slagits av hur många starka människor jag mött, människor som definitivt inte har gett upp utan kämpar för att förbättra sina liv. Jag har också sett att man med relativt små insatser kan förbättra människors liv och att Plans envetna arbete utifrån barns perspektiv ger gott resultat.
Så räddas liv i katastrofer
Plan arbetar för att minska riskerna för katastrofer och stöttar ett projekt i Filippinerna. En del av det arbetet är att öka kunskapen hos befolkningen om vad man göra om en katastrof sker samt att utbilda räddningsteam som jobbar för att evakuera och rädda liv i en katastrof. Det hindrar inte översvämningen eller stormen, man kan vara skillnaden mellan liv och död för människor. Nu har vi fått en rapport om hur det går i projektet och de olika räddningsteamen har haft en träff.
Träffen är till för att utbyta idéer och kunskap och visa tekniker och utrustning som används i katastrofer och andra nödsituationer. Ett niomannateam från Catubig, som får utbildning genom Plan Sveriges projekt för katastrofhantering, visade upp sina färdigheter för sökande och räddning i mark och vatten, första hjälpen och evakueringsplaner som syftar till att få ett tryggare samhälle i katastrofdrabbade områden. Åskådare och andra räddningsteam som deltog i evenemanget förvånades över den kompetens som Catubig hade och hur väl utrustade de var, med bra borrar och övriga hjälpredskap, eftersom det var deras första år som medverkande aktörer. Laget blev med den positiva feedbacken sporrade att fortsätta förbättra sina färdigheter ytterligare och dela med sig av sina erfarenheter till ännu fler.
Vill du stödja Plans arbete för ett säkrare samhälle, smsa Klimat till 72910
17-årig flicka hjälpt av dna-test
SOFIA I THAILAND Med Plan Thailand till Burma över dagen. Var tvungen att lämna passet i gränskontrollen, vilket kändes sådär. Staden Tachileik är Gyllene Triangelns centrum. Och piratkopiornas mecka. Varje dag passerar tusentals människor gränsen för att köpa och sälja dvd:s, handväskor, cigaretter, skor och kläder. Allt ser nästan likadant ut som i Thailand, ändå känns det annorlunda. Ovanför oss i de regnskogsklädda bergen pågår en helt annan handel – med droger och trafficking av barn. Områden med många människor som saknar identitetshandlingar är perfekta miljöer för de kriminella nätverk som handlar med barn. Ingen vet hur många burmeser som lever illegalt i Thailand och arbetar under slavliknande förhållanden. Deras barn faller ofta offer för trafficking. Och detsamma gäller barn från de thailändska urbefolkningarna som bor uppe i bergen nära gränsen. Många av dem är statslösa och har inte samma rättigheter som thailändska medborgare. Snart ska jag träffa en 17-årig flicka från Akha-folket som levt som statslös hela sitt liv utan möjlighet att lämna sin by eller ha tillgång till sjukvård. Nu har Plan Thailand hjälpt henne att göra ett dna-test för att bevisa att hon är sina föräldrars dotter. Hennes resa mot ett liv med samma rättigheter som alla andra har just börjat.
Text och foto: Sofia Klemming Nordenskiöld, pressansvarig Plan Sverige
Läs oss på Scribd!
