Barnens behov är grunden för Plans insatser i Nepal

Systrar utanför förstörd skola

Lördagen den 25 april drabbades Nepal av en kraftig jordbävning. En andra jordbävning skakade landet den 12 maj. Över 600 000 hem förstördes och fler än 8 800 människor dog.

Plan påbörjade omedelbart katastrofinsatser efter den första jordbävningen. Vi har nått ut med nödhjälp till närmare 196 000 personer. Hittills har vi bland annat delat ut över 46 100 tältpaket, 32 650 matpaket (med mat för upp till tio personer i en vecka), 42 650 vattenreningstabletter och 30 580 vattenpaket.

Var i Nepal arbetar Plan?

Vi har främst arbetat i Dolakha och Sindulpalchowk. Det är två av de hårdast drabbade områdena. Vi arbetar också i Katmandudalen och i Sindhuli och Makwanpur.

Varför valde ni de områdena?

Direkt efter jordbävningen såg vi att Dolakha och Sindulpalchowk var två av de hårdast drabbade områdena. Samtidigt hade ingen annan hjälporganisation priorierat just dessa områden och Nepals regering behövde mycket hjälp där.

Hur har jordbävningen påverkat barnen?

3,2 miljoner barn har på olika sätt påverkats av jordbävningarna. Många av dem har förlorat sina hem och bor nu i enkla tält. Det lever under svåra förhållanden med begränsad tillgång till rent dricksvatten, toaletter och sjukvård.

25 000 klassrum har förstörts i jordbävningarna. På grund av detta kan många barn inte gå i skolan och missar därför viktiga delar av sin utbildning.

Hur jobbar Plan för barnen i Nepal?

Plan började tidigt upprätta barnvänliga platser. I dag har 62 stycken startats och nått ut till över 12 000 barn. Här får de tid till lek, sång och psykosocialt stöd. De barnvänliga platserna ger barnen en möjlighet att återhämta sig från trauman efter jordbävningen.

Plan har också upprättat 166 tillfälliga skollokaler för att säkerställa att barn kan återvända till skolan. De tillfälliga byggnaderna består av två klassrum och har plats för upp till 120 elever.

Vilka är barnens behov?

Vattenpaket

Vi har intervjuat 1 800 barn om deras främsta behov. De behöver bättre bostäder, tillgång till utbildning, rent vatten, sanitet och sjukvård.

Varför frågar ni barnen?

Vuxna antar ofta att de känner barnens behov bäst, men barnen har en egen röst och egna svar. Ofta har de andra behov än vad vuxna tror.

Barn har rätt att tillfrågas om beslut som rör dem. Arbetet att återuppbygga Nepal kommer bli lika mycket deras som de vuxnas. Därför måste barnen få en chans att påverka återuppbyggnadsprocessen.

Vilka risker står barn inför?

I katastrofer löper barn större risker att utsättas för olika typer av övergrepp. 41 % av alla barn i Nepal gifter sig innan de fyller 18 år. Efter stora katastrofer ökar vanligtvis antalet barnäktenskap snabbare.

Barn riskerar också att utsättas för människohandel, drabbas av sjukdomar och att tvingas hoppa av skolan permanent.

Vad kommer Plan göra nu?

Under de kommande månaderna skiftas mycket av vårt fokus från akuta insatser till långvarig återhämtning. Vi arbetar för att barns röster ska bli ett stöd under återuppbyggandet av landet.

Vi kommer att fokusera på utbildning, hälsa, trygga hem och sanitet – viktiga områden som barnen har identifierat.

Har arbetet hittills varit lyckat?

Varje dag ser vi hur hjälpen kommer till nytta för barn och deras familjer. Vi är glada över att ha nått fram till 196 000 personer, men samtidigt vet vi att mycket mer behövs. Arbetet att återuppbygga Nepal har bara börjat och vi kommer behöva ännu mer stöd.

Hur kan jag hjälpa?

SMS:a JORDBÄVNING till 72910, så skänker du 100 kronor. Du kan även ge en gåva direkt med ditt betalkort eller sätta in ett bidrag på Plusgiro 90 07 31-1 eller Bankgiro 900-7311. Märk inbetalningen ”jordbävning”.

18 anledningar att fira Malala Yousafzais 18-årsdag

I dag, den 12 juli 2015, firar den unga aktivisten Malala Yousafzai sin 18-årsdag. Här får du inte mindre än 18 anledningar till att hylla henne och fira hennes födelsedag.

1. Hon är en överlevare

När Malala var 15 år blev hon skjuten i huvudet när hon var på väg till skolan för att prata om flickors rätt till utbildning. Men inte ens en kula kunde stoppa henne.

Grattis Malala

Passa på att se filmen Malala: One girl. Among many.

2. För att 62 miljoner flickor har en bättre chans

Tack vare Malalas aktivism har 62 miljoner flickor som inte går i skolan större möjligheter att få en utbildning. Utbildning är grunden till ett bättre liv.

Grattis Malala

3. För att hon har en trendande födelsedagshashtag

På sin 16-årsdag var Malala den första att delta i FN:s Youth takeover. Då föddes också det som nu kallas #MalalaDay.

Grattis Malala

4. Hon har fått sitt namn från en känd krigare

Malalai of Maiwand, vem är det? Malalai (som ofta kallades Malala) var en nationell hjälte i Afghanistan. Hon kämpade mot brittiska trupper under striden i Maiwand 1880.

5. Hon har gjort böcker coola igen

Hon har inspirerat en hel generation flickor och pojkar att plocka upp sina böcker och pennor.

Grattis Malala

6. Det här citatet

Hon sa de här berömda orden hos FN under första #MalalaDay:

”One child, one teacher, one book, one pen can change the world.”

7. För att hon har påverkat Pakistansk lag

Attacken mot Malala fick Pakistans nationalförsamling att 2012 lagstifta om flickors rätt till utbildning.

8. Till skillnad från många tonåringar är hon stolt att synas med sina föräldrar

Malala har ett starkt band till sina föräldrar. Det påminner oss om att barn som får stöd av sina föräldrar har bättre chanser att förverkliga sina drömmar.

9. Flickor från hela världen känner nu till sin styrka och kraft

Malala visar att en flicka kan förändra världen. Alla flickor kan bidra till en positiv förändring. Varför? It’s a girl thing!

Grattis Malala

10. Hon är den yngsta Nobelpristagaren någonsin

Malala vann Nobels fredspris 2014 för sin ständiga kamp för barns och flickors rätt till utbildning. Som 17-åring var hon den yngsta personen någonsin att få ett Nobelpris.

11. För att hon delar sin historia med världen

I oktober släpps dokumentärfilmen He called me Malala. Hennes biografi I am Malala hjälper också till att sprida hennes budskap om utbildning i världen.

12. Hon har hyllats av Ban-Ki Moon, Barack Obama och Justin Bieber

”Jag pratade med Malala via Skype” berättade FN:s generalsekreterare, Ban-Ki Moon, under första #MalalaDay.

Malala har även träffat Barack Obama och pratat med Justin Bieber via Facetime. Vi skulle gärna vilja veta vad de pratade om.

13. Hon tror på utbildning – inte barnäktenskap

Genom sitt stöd för utbildning hjälper Malala till att skydda flickor från tidiga och påtvingade äktenskap.

I dag blir var tredje flicka i utvecklingsländer gift innan hon fyller 18 år. Vi vet att flickor som går i skolan har större chans att själva bestämma när de vill gifta sig.

Grattis Malala

14. Hon stödjer Plans kampanj Because I am a Girl!

Malala är en av över två miljoner personer som sträckte upp sin hand till stöd för Plans kampanj Because I am a Girl.

15. För att hon vet hur man uttrycker sig i ord

Hon är en poet och skriver vackra textrader som barn och ungdomar världen över tar till sig:

”When the whole world is silent, even one voice becomes powerful.”

16. Hon är gammal nog att rösta

Malala är nu precis gammal nog att få rösta i många länder. Men hon har länge visat att man inte behöver kunna rösta för att göra sin röst hörd och påverka världsledare!

17. Hon ser grym ut som gatukonst

Det är klart att hon gör! Men samtidigt som hon inspirerar konstnärer jobbar hon också med många personer och organisationer för att förbättra barns möjligheter.

Grattis Malala

18. Och det är ju hennes födelsedag i dag!

Att fylla 18 år är en stor grej – för alla. Grattis på födelsedagen Malala!

Grattis Malala

Viktigt med säkra skolor inför monsunperioden i Nepal

Pojke vid förstörd skola i Sindupalchok

På väg förbi bergen i Sindupalchok glömmer man nästan bort att en massiv jordbävning för ganska exakt två månader sedan ledde till nästan total förödelse här. Grönskande fält och vattenfall mot en klarblå himmel distraherar mig för ett ögonblick, tills vi åker igenom ännu en totalförstörd by.

Vi stannar bilen och vandrar tillsammans med katastrofsamordnare och utbildningsspecialister tills vi ser resterna av vad som en gång var en grundskola. Detta är en av över 100 skadade skolor i distriktet. Över 500 klassrum har skadats eller totalförstörts. Den här skolan har markerats med en röd flagga. Det betyder att byggnaden bedöms vara farlig att vistas i.

Vi hittar istället eleverna i tre tält som står uppställda utanför skolan. Tälten har skänkts av regeringen och olika hjälporganisationer. En fjärde byggnad är den tillfälliga skola som har byggts av Plan och vår lokala partner TUKI. Den tillfälliga skolan, som har plats för två skolklasser, har byggts av zinkplåt, bambu och presenningar.

Många skolor är raserade

Skolans rektor välkomnar oss och tackar Plan och TUKI för stödet. Han berättar att de flesta av barnen nu har återvänt till skolan, med undantag för sex elever som dog i jordbävningen. I dag har han fler elever än innan jordbävningen. Nya elever har börjat här då flera skolor i närheten fortfarande hålls stängda.

”Jag är glad att se att barnen är tillbaka i skolan och leker tillsammans, en stor skillnad mot för sju veckor sedan när jag besökte byn för första gången och såg hur barnen bara satt stilla och tysta. Samtidigt vet vi alla att vi nu står för nya utmaningar”, säger rektorn och syftar på den väntade monsunperioden.

Med monsunen kommer veckor av hårt regnväder som hotar översvämma tälten nedanför kullarna och sannolikt resulterar i ett nytt avbrott i elevernas studier.

”Vår temporära skola kanske kan stå emot regnet, men den är inte nog för att möta elevernas behov av säkra klassrum.”

Plan renoverar klassrum

Vårt sista stopp är en gymnasieskola, där eleverna hälsar på oss när vi kommer fram. Skolans biträdande rektor berättar ett en majoritet av eleverna fortfarande har lektioner i den rödmarkerade och osäkra byggnaden. Plan och TUKI hjälper skolan att renovera ett av klassrummen som bedöms vara säkert. Det finns inte plats att bygga nya klassrum i det kuperade området.

När vi åker tillbaka inser vi att samtidigt som de akuta katastrofinsatserna avslutas och samhällen långsamt börjar komma tillbaka på fötter, behöver människor stöd i att förbereda sig inför vad som kan bli en andra katastrof. Under monsunperioden blir det svårt, eller i värsta fall omöjligt, att nå fram till de bergiga områden där Plan arbetar.

Det är viktigt att alla barn får chans att fortsätta sin skolgång. Under tidigare katastrofer har vi sett att långa avbrott leder till att många elever hoppar av skolan permanent, vilket gör att de går miste om en utbildning och istället riskerar att utsättas för barnarbete eller skadliga traditionella sedvänjor som barnäktenskap.

Det krävs ytterligare finansiering för att kunna bygga säkra temporära skolor med tillgång till grundläggande utbildningsmaterial. Dessutom är de mobila teamen nu ännu viktigare för att kunna ge stöd till barnen i Nepals mest avlägsna områden.

Av: Lotte Claessens, Plan Sverige

”Bangui, var ligger det?”

Flickor gungar

Kvinnan bakom incheckningsdisken på Arlanda ser frågande på mina biljetter med fyra mellanlandningar och ett visum som är skrivet på ett papper istället för i mitt pass. Hon konstaterar att jag inte är en standardresenär och kallar på sin chef för att bekräfta att jag verkligen får resa till Bangui med detta provisoriska visum. Efter att ID-kort, pass, och arbetsdokument granskats får jag grönt ljus och kan påbörja den långa resan mot centrala Afrika.

Väl på plats i Bangui inser jag ganska snabbt att detta är ett av de fattigste länder jag någonsin besökt. I Bangui, som är huvudstaden i Centralafrikanska republiken, finns bara en asfalterad väg och den går från flygplatsen in till centrum – som mer liknar en by än en stad.

Huvudstaden omges av brunröd jord som breder ut sig över landskapet, tillsammans med tät växtlighet i skiftande gröna nyanser. Växtligheten och luftfuktigheten är påträngande och det känns som att ha klivit in i ett växthus där allt frodas. Under den torra perioden är det dammigt och hett och under den våta perioden, som precis inletts, förvandlar regnet jorden till en gyttja och gör det både svårt att gå och köra bil.

Men under den grönskande ytan finns det en underliggande fattigdom och en blodig konflikt som vi knappt har hört talas om i Sverige. En bortglömd mänsklig tragedi.

Hundratusentals barn är på flykt från stridigheter

Det har varit några riktigt tuffa år för barnen i Centralafrikanska republiken. Under de senaste årens uppror och stridigheter har hundratusentals barn flytt sina hem och tusentals har dödats i stridigheterna. Våldtäckter och rekrytering av barnsoldater är tragiskt nog ett vanligt inslag i den centralafrikanska vardagen under konflikten.

Vi träffar en grupp pojkar mellan 10-13 år i en av Plans barnvänliga platser. De får frågan om vad de skulle ta med sig till en öde ö, om de bara fick välja en sak. Skrämmande många av pojkarna svarar att de skulle ta med sig sitt vapen så de kunde försvara sig och sin familj. Så ska ingen 10-åring behöva resonera.

Under större delen av 2014 var det så oroligt i landet att skolorna hölls stängda och många barn befann sig på flykt. Skolorna har tack och lov börjat öppna igen, men många barn har tappat flera värdefulla år av skolgång. Och detta i ett land där inte ens hälften kan läsa och skriva.*

Konflikten är långt ifrån över i Centralafrikanska republiken. Hus med skotthål står tomma eller tillfälligt ockuperade och internflyktingarna är fortfarande många. När vi åker runt i staden rör vi oss i konvojer med minst två bilar och vissa områden kan vi biståndsarbetare inte besöka alls, på grund av säkerhetsriskerna.

Vi upprättar skolor och barnvänliga platser

Plan arbetar för att skydda de flickor och pojkar som drabbats av konflikten och bidrar med barnvänliga platser, psykosocialt stöd, familjeåterförening och temporära skolor. Under min resa besöker jag några av Plans förskolor, som gett små pojkar och flickor en chans att komma tillbaka till en säker plats. Där kan barn få både stöd och mat.

Det är tydligt att barnen här behöver få en ny vardag där de kan fokusera på att leka och lära sig nya saker och slippa tänka på hur de ska skydda sig mot konflikten. Jag ser att mina kollegor på plats arbetar hårt för att situationen ska bli bättre och tryggare. Men ännu återstår mycket arbete innan Centralafrikanska republiken kommer vara en trygg plats för barn. Det vi kan göra är att inte ge upp och fortsätta att stötta.

Av: Agnes Björn, Plan Sverige.

*FNs senaste siffror från 2011 indikerar att endast 37 % av befolkningen i Centralaftikanska republiken kan läsa och skriva.

Så är det att vara nya medlemmar i Plans ungdomsråd

PUR-medlemmar

Hej, vi heter Jessica och Maja. Vi är nya medlemmar i Plans ungdomsråd (PUR). Helgen den 12-14 juni var vi på vårt första möte. Vi var väldigt taggade och nervösa. Men vi behövde verkligen inte vara nervösa för vi blev bemötta på ett otroligt bra sätt och efter några teambildande övningar så kom vi in i gruppen snabbt.

Efter övningarna samlades vi i ett konferensrum och Lena Windahl, volontärsamordnare, berättade om Plan Sverige. Vi hade också en snabb genomgång av PUR, alltså om vad Plans ungdomsråd är. Sedan lagade vi fajitas till middag.

Genomgång av barnkonventionen

Trots att vi var trötta efter middagen hade vi ungefär en timmes genomgång av barnkonventionen, som vi jobbar mycket med. Därefter tog vi tillfället i akt att lära känna varandra bättre, sedan gick vi till sängs.

På lördagen gick vi upp runt klockan 8 och åt frukost gemensamt. Efter det började Kristian som vanligt med sina teambildade övningar. Unikt för lördagen var också att vi fick besök av BRIS där vi gav råd till BRIS blivande ungdomsverksamhet. Sedan gick vi ut och åt på en asiatisk restaurang. Vi gick även en liten promenad och njöt av det fina vädret.

Pizza-kamp

Efter det gick vi tillbaka till kontoret och fortsatte med arbetet. Vi diskuterade bl.a. kampanjen vi ska köra på We Are Stockholm i sommar. Under dagen har Elma och Sanjidul ägnat sig åt en PUR-film, men vi andra har också varit med på ett hörn. På kvällen hade vi pizza-kampen. Det går ut på att man är i olika lag och ska samla på sig så många ingredienser som möjligt genom frågesporter, tävlingar och att leta efter ingredienser på kontoret. Efter två timmars hårt arbete så njöt vi av våra mumsiga pizzor.

På söndagen bär det av hemåt. Men vi hinner ändå planera framtiden, diskutera vad som har gjorts i styrelsen och sammanfatta helgen.

Plans ungdomsråd

Av: Maja Lundqvist och Jessica Ljungqvist, Plans ungdomsråd

Kamana, 15 år: ”Jag hade gärna gjort mycket mer om någon hade frågat mig”

Kamana, 15 år från Nepal

”Jag tycker att unga ska vara mycket mer involverade i katastrofarbetet. Vi har erfarenheter som inte vuxna har och vet vilken hjälp vi behöver.”

Orden kommer från femtonåriga Kamana som bor i Sundrawati i Dolakha, i nordöstra Nepal. Hon har likt alla barn vi pratar med förlorat sitt hem i den senaste jordbävningen i maj. Nu bor familjen med både mormor och farmor i ett tillfälligt hus av trä med plåttak, som de hoppas ska klara av monsunperioden som står för dörren. Byn ligger otroligt vackert längs en grönskande sluttning omgiven av bambuskog och böljande terrassodlingar. Här växer majs, ris, vete, potatis, ingefära och koriander. Luften ljuder av cikador och fåglar. Mitt i detta paradis ligger Kamanas och alla andra grannars hus i ruiner.

Kamanas by i Nepal

”Vi var på väg hem från templet när marken plötsligt började skaka. Vi hörde ett högt dån. Mamma sa att det nog bara vägarbete någonstans. Vi förstod inte att det var en jordbävning. Sen såg vi husen som hade rasat runt omkring”, berättar Kamana om den första jordbävningen i april.

Den andra jordbävningen i maj var än mer förödande här. Under våra dagar här har vi träffat många barn som är rädda och oroliga över hur deras familjer ska klara av den här katastrofen. Många säger att de inte visste någonting om jordbävningar innan den här ödesdigra våren. Men Kamana hör inte till dem.
”Jag är inte rädd. Vi har lärt oss i skolan vad vi ska göra om det är en jordbävning. Man ska ta skydd under ett bord eller en säng.”

För att kunna uppfylla barnkonventionen behöver humanitära organisationer lyssna på barns erfarenheter och fråga vilka behov de har efter en katastrof. Det är sällan det sker. Kamana berättar att ingen har frågat henne vad hon och hennes kompisar behöver.

”Vi unga tjejer har stort behov av mensskydd när man har förlorat allt. Mat och tält är såklart viktigt men sådana här saker behöver man också prata om”, säger Kamana.

Barn och unga är extra sårbara i katastrofer men de kan också vara en enorm resurs om vi bara väljer att lyssna på deras erfarenheter och bjuder in dem att aktivt vara med i hjälparbetet. Att få vara aktiv hjälper till att bearbeta traumat efter katastrofen till skillnad från att behandlas som ett passivt offer.

Kamana är ett lysande exempel på det. När de första hjälpsändningarna kom till Sundrawati efter fem dagar berättar hon att det blev tumult när alla i byn kom för att hämta sina matransoner.

”Ingen frågade mig men jag sa till folk att ta det lugnt och bad dem att ställa upp sig i en kö och vänta på sin tur. Hjälporganisationen tackade mig efteråt”.

Hon ler och fortsätter:
”Sen var USAID här och utbildade volontärer för att kunna identifiera barn som är undernärda. Jag gick en heldagskurs och sen var vi runt i byn och träffade barn men vi hittade inga undernärda.”

Orden bubblar ur Kamana när hon berättar om vad hon gjort den här tiden efter jordbävningen.

”Dessutom har jag varit volontär i Plans barnvänliga plats och lekt och pratat med barn om jordbävningen. Men jag hade gärna gjort mycket mer om någon hade frågat mig.”

Av: Sofia Klemming Nordenskiöld, Plan Sverige

Läs mer om Plans arbete i Nepal

Plan på Junibackens Barnkulturfestival

Zillah & Totte på BarnkulturfestivalenDet var många som passade på att fira nationaldagen på Djurgården i Stockholm och en hel del besökte även Barnkulturfestivalen. Lilla Galärparken utanför Junibacken förvandlades till ett storartat festivalområde med teater, pyssel, konserter och mycket, mycket mer.

Plan Sverige fanns på plats och hade en aktivitet i sitt tält med pyssel kopplat till två av Barnkonventionens artiklar. Förutom att färglägga fick de skriva eller rita vad de vill bestämma över och vad som gör dem glad utifrån artikel 3 (Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn) och 6 (Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling).

Dessa pyssel var väldigt populära bland både barn och föräldrar.

Agnes, 5 år: ” Muminhuset gör mig mest glad för Muminmamman är så snäll”.

De som redan är faddrar fick chansen att träffa representanter från Plan i vårt tält och ställa frågor om vår verksamhet. Vädret visade sig inte från sin bästa sida men trots det var stämningen på topp. På lördagen stod vår fenomenale ambassadör Tobbe Trollkarl på scen och underhöll både små och stora barn med sina trollkonster och efteråt lärde han generöst ut ett av sina trick.
Det var väldigt roligt att så många kom för att titta på hans show och efteråt bildades meterlånga köer av barn som ville ha hans autograf samt ta en bild med sin idol.

Även på söndagen var Plan Sverige på plats, inte heller denna dag var vädergudarna helt på vår sida men vad gör det när det är världsklass på underhållningen. De skickliga Planvännerna Zillah & Totte stod på scen och roade publiken med deras olika upptåg. Vi fick uppleva både sång och trolleri samt häpnadsväckande buktalande.

Ett stort tack till både Tobbe Trollkarl samt Zillah & Totte för att ni kom och uppträdde till förmån för barns rättigheter!

Tack även till Junibacken och till alla faddrar som kom och besökte oss under helgen.

Av: Malin Paulsson, Plan Sverige

Barnen oroar sig för nya jordbävningar, efterskalv, jordskred och monsunregn

Sofia Klemming Nordenskiöld i  tältlägret i Dolakha, Nepal

Vaknar av hundskall, råmanden och ljudet från grannarna som skyfflar rasmassor från sitt förstörda hus. Klockan är 6.20 och solen gassar redan på tältduken. Jag befinner mig i Dolakha, ett bergigt distrikt fem timmars bilresa nordöst om Katmandu som var epicentrum för den andra jordbävningen den 12 maj. Här har 90 procent av husen och skolorna raserats.

Nu är vi ett tjugotal personer från Plan och Rädda Barnen som tältar utanför ett av de få hotellen som står kvar i området.

Utsikten från vårt improviserade läger är hisnande. Höga, gröna berg med små byar och terrassodlingar som klättrar längs de branta sluttningarna. Men de fantastiska vyerna kontrasteras av den tragedi som människor i Dolakha upplever.

Pieter ten Hoopen i Dolakha, Nepal

Jag är här med frilansfotografen Pieter ten Hoopen för att dokumentera hur barns liv har påverkats av jordbävningen. I fyra dagar har vi besökt olika byar där Plan har satt upp barnvänliga platser och temporära skolor. Vi åker i fyrdjulsdriven jeep i 15 km/timmen på dammiga grusvägar som slingrar sig längs med bergsväggarna. Ibland vågar man varken titta upp eller ner. Uppåt bergsväggarna har det varit jordskred på sina håll och neråt finns inga vägräcken. Man förstår utmaningarna med att få ut nödhjälp till människor i de här avlägsna delarna av landet.

Plan-teamets bil i Nepal

Därför blev jag extra glad när en representant från FN:s katastroforgan OCHA berömde Plans insatser här i Dolakha. Plan var den första organisationen på plats efter jordbävningen i april och lyckades snabbt få ut leveranser med livräddande matransonser, tält, presenningar och filtar. Därefter påbörjades insatserna att sätta upp barnsäkra platser och temporära skolor i några av de mest utsatta samhällena. Vi kommer snart även att ha mobila team medvolontärer som ska ta sig till de allra mest isolerade bergsbyarna för att erbjuda barn psykosocialt stöd och lekterapi.

Sofia Klemming Nordenskiöld från Plan Sverige på plats i Dolakha, Nepal

Och det behövs. Många av barnen vi pratar med säger att de känner sig rädda och ledsna. De oroar sig för nya jordbävningar, efterskalv, jordskred och monsunregn. Men också för framtiden.

”Vårt hus har rasat. Var ska vi bo i framtiden? Jag vill bli ingenjör men efter jordbävningen och alla efterskalv har jag en känsla av att jag och min familj kommer dö, ”säger Nikhil, 12 år, från byn Suspachemawati där Plan har satt upp en tillfällig skola och barnvänlig plats.

Att hjälpa barn som upplevt katastrofer att få tillbaka en tro på framtiden är bland det viktigaste vi kan göra. Att barn får träffa kompisar i samma situation, leka och skratta hjälper till att läka såren. I Suspachemawati vill barnen motvilligt gå hem när Plans lekterapi är slut för dagen.

Av: Sofia Klemming Nordenskiöld, Plan Sverige

Mer om Plans arbete i Nepal

Filmtips från ett gymnasiearbete

Nyligen så fick vi ett mejl från Lova Karlsson som har gjort ett gymnasiearbete där hon reste till Bangladesh. Under resans gång så skapades ett par filmer. Dessa filmer handlar om den interna förflyttning som sker till följd av de klimatförändringar som sker i landet. Syftet med detta arbete var att undersöka ifall det finns ett internationellt ansvar för de migranter som väljer att flytta på grund utav klimatförändringen.

Dessa två filmer liknar en tidigare kampanj som Plan har haft, under denna kampanj så skulle man skapa en film där man skulle visa hur man kunde förändra klimatet på 1 minut.

Lovas filmer:

Finns det ett internationellt ansvar?

Budskapet i dessa två filmer är en viktig fråga, nämligen finns det ett internationellt ansvar? Tyvärr så finns det idag inget som säger något om miljöinducerad migration. Detta är något som Lova tycket är fel. Hon anser nämligen att denna sorts migration påverkar barn, samt att det är ett utav de största problemen inför framtiden.

Detta är även något jag finner stor oro i att det finns folk som förmodligen skulle hamna i slummen, bara för att de inte har någonstans att ta vägen ifall att något skulle hända. Något måste ske! Dessa personer måste få någonstans ditt de kan fly ifall de måste! Något måste ske, och det måste ske nu!

Av Alexander Malmström, Plans ungdomsråd

Bagwati gick i timmar för att föda barn efter jordbävningen i Nepal

Bagwati Khadka

Den 25 april, en vecka innan 21-åriga Bagwati Khadka skulle föda sitt första barn, skakades Nepal av en kraftig jordbävning. Bagwatis hem förstördes, precis som många släktingars och grannars hus.

Tillsammans med 21 släktingar och grannar sökte Bagwati skydd i ett skjul. Där fick de dela boplats med de kor, får, vattenbufflar och höns som bodde i skjulet sedan tidigare.

Lång väg till sjukhuset

När det var dags för Bagwati att föda tvingades hon att gå närmare tio kilometer för att komma till sjukhuset. Hon gick tillsammans med sin svärmor och det tog dem fyra timmar att komma fram.

Till slut kunde Bagwati föda sitt barn genom kejsarsnitt. Allt gick bra, men sjukhusvistelsen var påfrestande för henne.

– Efter operationen var jag rädd eftersom att jag kunde se sprickor i väggen från jordbävningen, berättar Bagwati.

Skadad sjukhusvägg

Hylla din mamma på mors dag

På söndag är det mors dag. Hylla din mamma genom att stödja Nepals utsatta mammor och deras familjer. Köp en present i vår gåvoshop: http://plansverige.org/shop

Du kan också stödja Plans arbete i Nepal genom att SMS:a JORDBÄVNING till 72910. Du bidrar då med 100 kronor.

Av: Daniel Claesson, Plan Sverige