I Dar Es Salaams respekteras barns rättigheter allt mer
I distriktet Ilala i centrala Dar Es Salaam bor Gun och Gunnars fadderbarn Amani. Här står husen tätt och det är många människor som trängs på relativt små ytor. Större delen av Dar Es Salaams befolkning bor i liknade (slum)områden. Plan har varit närvarande sedan 1992 för höja människornas levnadsstandard där staten inte mäktar med. I samarbete med lokala organisationer och kommunfullmäktige i Ilala har Plan genomfört flera projekt inom olika områden: hälsa, rent vatten, utbildning och födelseregistrering samt kampanjer som lett till att barns rättigheter numera i större utsträckning respekteras och tas till vara i samhället.

Gunnar och Gun från Sollefteå tillsammans med Amani och hans mamma och pappa. Det var verkligen en stor dag för Amani den här måndagen i mars. Hans pappa berättade att ända sedan de fått veta, för flera månader sen, att Gunnar och Gun skulle komma på besök, hade Amani frågat varje dag om det var idag de skulle komma.

Amani var uppenbart nöjd och även alla hans kompisar och grannar som var med under hela besöket tyckte också det var spännande.

När Plans chaufför satte på bilstereon uppstod spontandans bland alla barnen – Kiduku, en mycket populär dans bland barnen som den här killen bemästrade fullt ut!
Plans projekt BEST ger ungdomar i Tanzania jobb
För att fånga upp arbetslösa ungdomar i Dar Es Salaam, Tanzania som har få chanser till att få jobb eftersom de inte har tillräcklig utbildning, har Plan ett projekt som kallas BEST (Best Employability Skills Training). Projektet är en satsning för att förbättra ungdomarnas möjligheter att kunna försörja sig och bryta trenden att fattigdom förs från generation till generation.
För detta projekt samarbetar Plan med CAP Foundation India och en lokal organisation ”Future World” som driver själva yrkesskolan där ungdomarna går. För att få in ungdomar i projektet gör man en så kallad ”Roadshow” och alla ungdomar intervjuas innan de tas in på skolan. Projektet som bekostas med bidrag från SIDA löper 2011-2015 och man har undersökt arbetsmarknaden för att se inom vilka områden arbetskraft efterfrågas. I dag finns fyra program på skolan som ungdomarna kan välja mellan: Bilmekaniker, Hotell och Service, Försäljning och IT.

Vi fick träffa tre elever som gått programmet och nu var ute på praktik. Alla tre berättade att de inte haft något att göra innan utbildningen och hur glada och tacksamma de var för den här möjligheten. ”Jag kände mig så välsignad när jag såg mitt namn på listan till hotellprogrammet. Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle vara här jag är idag med min bakgrund och med tanke på min familjs ekonomi”, berättade en av ungdomarna för oss.

I skolan träffade vi också nya elever som var sin första vecka i skolan, de hade ännu inte valt inriktning utan höll genom SWOT-analys på att ta reda på vilket program som var mest intressant för dem. Vi frågade eleverna vad de hade för visioner/drömmar med programmet. Mannen som reste sig upp berättade utan betänketid att han efter utbildningen 1) skulle skaffa sig jobb och bli den bästa bilmekanikern någonsin och sedan 2) starta eget och anställa alla från utbildningen som inte fått jobb! Gemensamt för alla elever som vi pratade med var att de kände ett stort hopp inför framtiden.
Sabina träffar Semeni
Sabinas fadderbarn Semeni går på en katolsk flickskola inne i Mwanza stad. Här bor och studerar över 400 flickor. De är alla ambitiösa och många av dem drömmer om att bli läkare.

Flickorna samlas här varje dag klockan 18.00 för att be tillsammans. Vi var på besök sent på eftermiddagen, så Semeni fick lov att hoppa över bönen eftersom hon hade besökare. Det är väldigt sällan som det kommer besök (och som det tillåts) till skolan så det var en speciell dag för Semeni.
– Jag blev så glad att höra att Semeni fått chans att studera här, för jag vet att det länge varit hennes dröm. Det har hon skrivit i breven, säger Sabina. Det är tack vare att familjen har en tryggad ekonomisk försörjning genom att båda föräldrarna arbetar och att Semeni är duktig i skolan. Mamman har en butik och pappan kör transporter. Många ungdomar har inte möjlighet att fortsätta till motsvarande gymnasiet av ekonomiska skäl, men också för att de har bristande kunskaper för att studera vidare.

Sabina fick följa med till Semenis klassrum där alla flickor satt och studerade. Hon fick en massa frågor och alla flickor var väldigt intresserade av att höra om Sverige.
Även Semenis pappa var med på besöket eftersom han jobbar i stan. Semeni träffar inte sin familj så ofta så det var roligt för dem också att ses.
Sabina och Semeni kunde prata med varandra på engelska och det verkade som om de kom riktigt bra överens.
– Det här mötet kunde inte ha blivit bättre, sa Sabina. Jag brukar inte vara sentimental men det här är inget man bara släpper, jag kommer tänka ofta på den här dagen.
/Åsa Malmqvist
Mer fältbesök – Ibanag denna gång!
I onsdags påbörjade vi vår vandring mot mangyansasmhället Ibanag. Vandringen startade vid foten av magnifika “Devil´s mountain” som bergen kallas. De kallas ibland också för “Chocolate mountain” efter den bruna färg som de får under torrperioden.
Denna gång slapp vi vandra uppför och det passade mig mycket bättre eftersom jag kunde hänga med i tempot
Men i mer än 30 graders värme och en del terräng tar en timmes vandring på krafterna. Men det (som vanligt) vackra landskapet hjälpte till att hålla humöret på topp!
I Ibanag har Plan stött byggandet av ett lärocenter och här pågår ett projekt som kallas “Alternative Learning System”. Då många av barnen här inte kan gå i skolan på vanliga tider eller alla skoldagar under året så behöver man hitta alternativa sätt för barnen att få utbildning. Den här tiden på året är det skördesäsong och hela familjen, även barnen, behöver då hjälpas åt. Även om det kan tyckas att utbildning självklart borde vara prioriterat så är det ett faktum att Mangyanerna sällan har mat året om. Därför är det otroligt viktigt att de får ut så mycket av sin skörd som möjligt och kan spara till de “hungriga månaderna” under regnperioden. Lärocentret finns därför till för att erbjuda ickeformell utbildning, här är eleverna i olika åldrar och de lär sig grundläggande kunskaper som bland annat att lära sig läsa, skriva och räkna. Lärocentret förbereder, de elever som har möjlighet, för den formella skolan och det finns olika test som eleverna kan göra för att se vilken årskurs de ska börja i.
Jag och min kollega Reena, som är Community Development Facilitator i Ibanag, träffade och hade en pratstund med byledarna. Det var kul att se att det fanns en kvinna ibland dem, det är tyvärr en ovanlig syn då majoriteten av ledarna i mangyanbyarna är män. Även i Ibanag var Plans närvaro uppskattad och ledarna uttryckte sin glädje över samarbetet och det de lyckats åstadkomma på bara ett år drygt. I Ibanag finns projekt för jordbruk, hälsa och utbildning. Bland annat har man tillsammans försökt att effektivisera jordbruket och Plan har gett byn några vattenbufflar, jordbruksmaterial och frön. Förra året kom en grupp med läkare och sköterskor till byn för att göra hälsoundersökningar av både barn och vuxna. De delade ut mediciner och de barn som var undernärda har nu fått extra näringstillskott under året som gått. Teamet kommer tillbaka i slutet av februari för att göra uppföljningar och främst undersöka de många nyfödda barnen i byn. Plan har också haft informationsmöten om hygien och sanitet, vikten av att tvätta händerna och hur man skyddar sig mot malaria.
Under dagen hade jag också turen att få träffa en av de äldsta invånarna i Ibanag, Bapa Lisod. Jag fick berättat för mig att han till och med kunde några fraser engelska. Mycket riktigt - när han kommer in i hyddan där vi sitter och får syn på mig, tittar han på mig och säger “Come here, baby!”
Inget vet riktigt hur gammal Bapa är, de flesta vuxna här saknar födelsebevis och när man frågar när de är födda svarar de ofta att de föddes under kriget, skörden eller liknande. Men tack vare Plan har barnen i byn födelsebevis, registreringarna har gjorts i samband med hälsoundersökningarna. Min kollega gissade att Bapa nog är mellan 70-80 år gammal men han verkade pigg för sin ålder. Han pratade mycket och det slutade nästan alltid med att de andra mangyanerna skrattade. Bapa bjöd även på lite dans och förhoppningsvis får vi se mer av det när vi kommer tillbaka i mars!
En annan rolig grej hände igår, vi hade varit på möte med turistbyrån i den närliggande orten Sablayan och satt på bussen tillbaka. Jag sitter bredvid en kvinna och vi börjar småprata med varandra och jag berättar att jag arbetar för Plan. Då visar det sig att hon bor i ett område i Sablayan där Plan har verksamhet och hennes son har en fadder i Norge. Hon berättar att hon är jätteglad över att Plan har verksamhet i hennes område och att de fått det mycket bättre. Riktigt kul att vara här och kunna träffa de som Plan arbetar för och med bara sådär på bussen!
Spara och låna i grupp = lönsamt
Här är ordförande och de två kassörerna i en av VSLA-grupperna (Village Savings and Loan Asociations) i Mwanza. Det finns ett flertal grupper i det här mikrofinansieringsprojektet som Plan startat med en lokal samarbetspartner. Mer drivna tuffa affärskvinnor än dessa får man leta efter! Alla kvinnorna hade någon form av mindre affärsverksamhet och de verkade vara både framgångsrika och ha extremt roligt. Alla är med och bidrar och tillsammans fungerar de som en regelrätt bank, där de både kan spara och låna pengar för at investera i sin verksamhet.
Mwanza är Tanzanias andra största stad, vackert belägen invid Victoriasjöns södra stränder. Utspritt i landskapet ser man otroliga stenblock som ligger och balanserar på varandra som om någon lagt dit dem. Ungefär en halvtimma från staden var vi och besökte två förskolor med Plan Mwanza. Sedan 2008 har Plan haft utbildningsprojekt som involverar barn (och deras föräldrar ) upp till sju år. Barnen får omsorg, leka och lära sig att räkna till 10 på engelska, skriva vokaler och läsa korta meningar på nationalspråket Swahili (annars talar man lokalspråket Sukoma). De får också näringsrik gröt varje dag.
En del av projektet är också att informera föräldrarna om vikten av att låta barnen gå i förskolan för deras fortsatta studier. Många föräldrar är positiva, också för att de, då barnen är förskolan, kan arbeta på jordbruket. Och för de äldre barnen i familjen har det inneburit att de får gå i skolan istället för att vara hemma och ta hand om sina småsyskon.
Föräldrarna bidrar med 500 T. shilling i månaden för inköpen till gröten och liten ersättning för de som arbetar näst intill frivilligt.
/Åsa Malmqvist
Alla får inte välja sin partner

Tack vare Plan Egyptens projekt mot barnäktenskap har flera flickor sluppit giftas bort, bland annat flickan på bilden.
Idag är alla hjärtans dag och många ser fram emot att spendera dagen med någon de tycker om. Att få välja sin partner är dock ingen självklarhet om man är en flicka, inte heller att vänta med att gifta sig tills man når vuxen ålder.
När jag var i Egypten förra hösten träffade jag flera flickor (läs inlägget här) som hade gifts bort som barn. Jag träffade också en mamma vid namn Amal, som gått med på att gifta bort sin dotter som 14-åring. Hon berättade om hur hon nästan förlorade sin dotter i graviditetsrelaterade komplikationer:
– Mona blev gravid kort efter att hon gift sig och fick missfall efter tre månader. En månad senare blev hon gravid igen och blev sängliggande då hon var svag efter missfallet. Barnet föddes i sjunde månaden efter en komplicerad förlossning. Det finns inga erfarna läkare i vår by och vi fick leta länge efter en som kunde hjälpa Mona. Idag mår min dotter bra men jag vill nu sprida information om hur skadligt det är för hälsan att gifta sig och få barn vid en så tidig ålder.
Den vanligaste dödsorsaken för unga flickor
10 miljoner flickor riskerar att giftas bort varje år – det är fler än 25 000 flickor per dag. Den vanligaste dödsorsaken för flickor i åldern 15-19 år är graviditetsrelaterad. Det är vanligt att flickor som gifter sig blir gravida innan deras kroppar är färdigt utvecklade – en flicka under 15 år löper fem gånger högre risk att dö i barnsäng än en kvinna över 20 år. Det är verkligen chockerande statistik. Barnäktenskap kränker många av barnets rättigheter som till exempel rätten att få delta i beslut och är också ofta en kränkning mot flickors rätt till överlevnad.
Plan arbetar mot barnäktenskap
Att arbeta för lagar som förbjuder barnäktenskap är mycket viktigt, men när lagarna finns måste de efterlevas. I Egypten är barnäktenskap olagligt, men barnäktenskap är ändå vanligt. Plan arbetar därför också med att minska det sociala tryck som får familjer att fortsätta gifta bort sina döttrar genom att arbeta med att förändra attityder och normer. I arbetet mot barnäktenskap involveras hela samhället inklusive religiösa, politiska och traditionella ledare. Plan arbetar också med att stärka flickorna själva, bl.a. genom att de får möjlighet till ökad kunskap kring sina rättigheter, ökad tillgång till egna ekonomiska medel och nya sociala nätverk.
/ Ida Wistbacka
Rapporten Breaking the Vows handlar om Plans jobb mot barnäktenskap:
Rami Shaaban var i Egypten med Plan 2008 och träffade den här flickan som giftes bort som barn.
Besök hos Mangyanerna i Balani
Vi började vår färd på morgonen och för att komma till Balani behövde vi vandra uppför i mer än en timme. Jag gick tillsammans med min kollega Edgar som är IIC Area Supervisor och den jag arbetar mest med här på kontoret. Till en början gick det ganska bra; vackert landskap att titta på och det var ganska molnigt igår så det var skönt. 
Sedan började det slutta uppför rätt rejält, jag blev snabbt väldigt trött och svettig. Mannen som visade vägen gick med lätta steg långt framför oss och visade inga tecken på trötthet, så jag kände mig i ganska dåligt skick minst sagt. Nu blir det träna av så att jag kan föregå med gott exempel när jag ska göra om vandringen tillsammans med faddrarna. 
Efter lite mer än en timmes vandring var vi äntligen framme, och vilken utsikt vi möttes av! Långt bort i fjärran är det havet som skymtar. Otroligt vackert! I Balani bor det ungefär 120 personer och det är en av de största byarna som befolkas av mangyanstammen Tao Buid. De talar en egen dialekt men de flesta förstår och pratar även Tagalog och barnen lär sig det i skolan.
Plan arbetar med 51 samhällen inom projekten för IIC och Balani är ett av dem. I Balani har invånarna tillsammans med Plan startat projekt för bland annat utbildning och hälsa. Den nuvarande skolan, som ni ser på bilden, är i mycket dåligt skick. Därför är en av prioriteringarna att bygga tre nya skolbyggnader.
Den första byggnaden som Plan finansierar är nästan färdig och tack vare Plans påverkansarbete kommer Utbildningsdepartementet att bygga två till byggnader så att byn har tre klassrum sammanlagt. Jag fick också veta att allt material; cement, armeringsjärn, grus, färg m.m har burits upp för hand av mangyanerna. Själv kan jag inte föreställa mig att bära något annat än mig själv uppför berget.
Skylten i marmor som säger att byggnaden är klar i februari 2012 är redan på plats, så nu är det bara att klara av det sista. När skolbyggnaden är färdig kommer byggandet av en vattenreservoar att starta. Byledaren visade mig till platsen där den nya vattenbehållaren kommer att stå. Vattnet från den närliggande floden kommer att pumpas in i behållaren och eftersom den ligger högre än husen kommer vattnet att kunna distribueras via vattenledningar till husen och skolan. Förhoppningsvis har bygget kommit en bit på vägen när jag besöker Balani nästa gång i mitten av mars


















