Pappan som förändrar: ”Mina döttrar ska inte könsstympas”

Etiopien. Makarna Endrias, 42, och Ayelech Ena, 32, är aktiva medlemmar i Plan Internationals projekt som startades i deras område för tre år sedan. Syftet var att öka kunskapen om skadliga sedvänjor och deltagarna består av frivilliga från området med blandade åldrar och bakgrund. Genom projektet har medlemmarna fått lära sig om riskerna kopplade till könsstympning och att slå hål på de myter som upprätthåller traditionen.

Makarna Endrias, 42, och Ayelech Ena, 32, Etiopien, är aktiva medlemmar i Plan Internationals projekt som startades i deras område för tre år sedan.
Endrias och Ayelech utanför sitt hem. FOTO: Meeri Koutaniemi

Rök från en öppen eld sprider sig till den svagt upplysta hyddan. Vid väggen utanför står tre kor och tuggar gräs.

Endrias och Ayelech tittar på varandra med värme i blicken. Men äktenskapet har inte alltid varit lätt.

”Jag var bara 14 när vi gifte oss. I början var vårt kärleksliv väldigt smärtsamt för mig och jag ville inte ha sex. Nu vet jag att det var på grund av min könsstympning och att jag blev gift för tidigt”, säger Ayelech.

Ett år efter bröllopet fick de dottern Kidist. Två år senare kom Eminet, deras andra dotter. Båda förlossningarna var komplicerade och varade i två dagar. Ayelech fick hög feber. Andra gången fick hon en infektion och det tog veckor för henne att återhämta sig.

Vid 18 års ålder blev Ayelech gravid för tredje gången. Förlossningen var oerhört smärtsam och lång. Barnet kunde inte komma ut.

Endrias bestämde sig för att ta sin fru till sjukhuset, en mil bort. Familjen hade varken cykel eller något annat färdmedel, så han bad åtta av sina grannar att följa med. De turades alla om att bära Ayelech på ryggen. Hon hade då förlorat medvetandet. Med hjälp av kejsarsnitt kom till slut deras lille son ut, han hade dött i livmodern.

Under en lång tid efteråt var Ayelech svag.
– Jag är fortfarande ledsen, eftersom jag inte kan få fler barn och för att vi inte har en son som kan föra familjenamnet vidare, säger Ayelech.

"En vän till mig dog på grund av hennes könsstympning. Jag kan inte få henne tillbaka, men vi kan hjälpa de som ännu inte könsstympats ", säger Kidist.
Systrarna Kidist och Eminet slipper könsstympning. FOTO: Meeri Koutaniemi

– När jag såg Ayelech lida ville jag göra vad jag kunde. Jag beslutade då att våra döttrar inte skulle behöva gå igenom könsstympning och att de skulle få en bra utbildning, säger Enrias.

En ljus framtid
Deras döttrar Kidist, 16, och Eminet, 14, gör bra ifrån sig i skolan och drömmer om att läsa vidare på universitetet.

”Det är en tröst att veta att de förhoppningsvis inte kommer att få komplikationer vid sina förlossningar och att de kan ha ett bra kärleksliv”, säger deras pappa, Endrias.

Systrarna är engagerade medlemmar i Plan International All-girls club som sprider information om de skadliga följderna av könsstympning.
– Jag är stolt över att jag inte stympats och jag uppmuntrar andra tjejer att stå upp mot kvinnlig könsstympning, säger Eminet.

"Det är en tröst att veta att de förhoppningsvis inte kommer att få komplikationer vid sina förlossningar och att de kan ha ett bra kärleksliv", säger Endrias.
Könsstympning kan stoppas på en generation, som i fallet med denna familj där pappan satte stopp för den skadliga traditionen. FOTO: Meeri Koutaniemi

– En vän till mig dog på grund av hennes könsstympning. Jag kan inte få henne tillbaka, men vi kan hjälpa de som ännu inte könsstympats, säger Kidist.

Läs mer här om vad könsstympning är och hur vi på Plan International arbetar med att bekämpa det.

Hjälp oss att stoppa könsstympning! Här kan du bidra!

Av: Anna Andersson, Plan International Sverige

”Det är ingen annan som pratar om den här krisen”

Agnes Björn jobbar som humanitär chef på Plan International. I höstas ledde hon arbetet på plats i flyktinglägret Nyarugusu i Tanzania.


Agnes i flyktinglägret
Agnes, kan du berätta mer om vad du gjorde där?

– Jag och mina Plan-kollegor på plats arbetade med vår humanitära respons och främst med att stötta de barn som flytt från Burundi in till Tanzania. Det handlar om att ensamkommande flyktingbarn ska få en trygg plats att bo på, att barn ska komma tillbaka i skola och att de som utnyttjats och utsatts for våld ska få psykosocialt stöd. Att vara på flykt är något av det tuffaste ett barn kan vara med om. Att vi kan vara på plats och stötta dessa barn är otroligt viktigt, säger Agnes.

Plan International visar just nu livet på flykt i en ny 360-upplevelse där du kan kliva rakt in i lägret Nyarugusu.

201103-GTM-72

1

Varför lyfts just den här flyktingkrisen?
– Det är ingen annan som pratar om den här krisen, det är en så kallad bortglömd kris långt från medias strålkastare. Dessutom är det ovanligt många barn i det här lägret, hela 60 % av alla som bor i Nyarugusu är barn. När jag gick omkring i lägret kändes nästan som att det inte fanns några vuxna där. Vart du än vänder dig är det barn som behöver stöd.

Hur ser situationen ut för barn på flykt generellt?
– Idag är 60 miljoner människor på flykt i världen och av dem är hälften barn. Barn på flykt har ofta fått hela sin trygghet raserad. Många har förlorat eller skiljts från sina anhöriga, vilket medför en ökad risk för övergrepp och exploatering som till exempel trafficking, prostitution och barnarbete. En långsiktig konsekvens av att vara på flykt är att barnens skolgång avbryts, vilket medför en risk att hamna i en nedåtgående spiral av fattigdom och utanförskap.

2

Jobbar Plan International med människor som flyr genom Europa eller kommer till Sverige?
– Vi har verksamhet i 51 av världens fattigaste länder. Vårt arbete bedrivs långsiktigt och är lokalt förankrat, vilket innebär att när en katastrof sker kan vi snabbt finnas på plats och bemöta behoven. I Europa har vi börjat titta på möjligheten att också stödja flyktingar här och verksamhet har kommit igång i Tyskland. Vi har just nu ingen verksamhet i Sverige. Det är viktigt att komma ihåg att de flesta människor på flykt befinner sig utanför Europa, alla med samma behov av stöd och hjälp för att få sina rättigheter tillgodosedda. Plan International finns på plats i många av dessa områden och välkomnar allt stöd för att bidra till människor på flykt globalt, säger Agnes.

3

Vad är ditt starkaste intryck från tiden i Nyarugusu?
”Det var en liten tjej som hade tvingats amputera ena benet i Burundi och sedan lyckats ta sig till Tanzania där hon fick hjälp av oss och sjukhuset i flyktinglägret. I vårt barncenter lekte hon med andra barn varje dag och fick psykosocialt stöd av våra socialarbetare. Jag kommer aldrig att glömma hur otroligt duktig hon var på att spela fotboll med de andra barnen, trots att hon sprang fram på kryckor”,  berättar Agnes.

Fotball at Child Friendly Space, Nyarugusu Refugee Camp, Tanzania

BAKGRUND

• Under 2015 blossade oroligheter upp i Burundi och sedan april 2015 har det strömmat in flyktingar till de närliggande länderna, där Tanzania tagit emot flest flyktingar.

• Plan International finns på plats i flyktingkatastrofer världen över där vi skapar trygga platser dit barnen kan komma och få stöd och skyddas från övergrepp.

• Vi jobbar för att barnen snabbt ska komma tillbaka till ett så normalt vardagsliv som möjligt. Det kan handla om att dela ut förnödenheter, sätta upp provisoriska skolor i flyktingläger, barncenter, och mötesplatser där barn kan leka med varandra.

Vill du veta mer?
Här
 kan du läsa mer om hur Plan International arbetar med barn i katastrofer. Här  kan du bidra genom att bli katastroffadder.

Av: Anna Andersson, ansvarig sociala medier, Plan International Sverige

Nu visar vi livet i lägret i 360 grader

Tänk om du var ett barn på flykt. Hur skulle din tillvaro se ut? Hur skulle du bo? Vad skulle du äta? Vad skulle du vara rädd för? Nu kan du kliva in i ett av världens största flyktingläger, Nyarugusu i Tanzania och uppleva det ur ett barns perspektiv. Vi ställde några frågor till projektledaren Sanna Wolff.

Sanna Wolff_Plan InternationalSanna, lilla Bernadeth, hennes storebror och mamma Sabimana. 

Vad menas med 360-upplevelse egentligen?
– En 360-upplevelse är ett interaktivt sätt att uppleva bilder och filmer som är fotade och filmade i 360 grader. På så sätt får du en känsla av att vara där på riktigt. Begreppet 360-upplevelse är myntat av fotografen Martin Edström, som vi jobbat med i det här projektet.

Såhär reagerade barnen i klass 5C när de fick kliva in i flyktinglägret.

Varför gör Plan International det här?
Vi vill möjliggöra för alla att se verkligheten för barn som befinner sig på flykt. 30 miljoner barn är på flykt runt om i världen idag – de flesta långt från Europas gränser och långt från medias strålkastare. Genom att kasta ljus på en av dessa osynliga flyktingkatastrofer vill vi bredda bilden av den globala flyktingsituationen, och framför allt göra det helt ur barnets perspektiv. Barnen är de som drabbas hårdast i en sådan här katastrof och har ofta svårt att göra sina röster hörda.

LägreI Sverige använder vi 160 liter vatten per person och dag. I flyktinglägret får varje person 12 liter per dag som ska räcka till att dricka, laga mat i samt för att tvätta sig och sina kläder.

Barn i lägret
Barn utgör mer än 60 procent av lägrets invånare. Plan Internationals uppgift är att skydda barnen och se till att lägret blir så barnvänligt som möjligt.

Hur kan jag hjälpa de här barnen?
Hjälp oss gärna att sprida Mitt nya hem i sociala medier, till exempel kan du tweeta direkt inifrån reportaget. Om du långsiktigt vill stödja barn som befinner sig på flykt eller i andra typer av katastrofer kan du bli katastroffadder på plansverige.org. Där kan du även ge en engångsgåva som går till barn på flykt i Afrika.

Barn på flykt

Sanna, hur är stämningen i lägret?
När vi var på plats i oktober var det många barn som oroade sig för att regnsäsongen snart skulle komma, eftersom allt vatten åker rakt in i tälten, som saknar golv. En pojke berättade att de då tvingas stå upp hela natten. Vardagen är tuff för barnen i lägret. Samtidigt är där fullt av barn, vilket betyder massa skratt, lek och skoj. Det finns en dubbelhet där, som jag hoppas att vi har lyckats fånga.

Här kan du också hälsa på barnen i flyktinglägret!

Av: Anna Andersson, ansvarig sociala medier
Foto: Emil Wesolowski och Martin Edström

Nya ungdomsrådet i Plan International Etiopien

Gruppbild på Plan International Etiopiens ungdomsråd
Gruppbild på Plan International Etiopiens ungdomsråd, National Youth Advisory Committee, NYAC, under deras första möte, på Plan International Etiopiens huvudkontor i Addis Abeba. Jag, Julia, i vit klänning till vänster om mitten.

Hej, Julia Grip här igen!

I mitt förra blogginlägg berättade jag om mitt arbete med att starta ett ungdomsråd för Plan International Etiopien. Ungdomsrådet ska, som Plan International Sveriges ungdomsråd (PUR), vara rådgivare i och utanför Planorganisationen för att ge ett ungdomsperspektiv. Nu har Plan International Etiopiens ungdomsråd startats. Ungdomsrådet kallas The National Youth Advisory Committee (NYAC). I december hade vi vår första träff.

Vägen dit

Jag besöker Amhararegionen för att välja ut ungdomar till The National Youth Advisory Committee.
Jag besöker Amhararegionen för att välja ut ungdomar till The National Youth Advisory Committee.

I oktober 2015 fick jag uppdraget att som gammal ungdomsrådsmedlem i Plan International Sveriges ungdomsråd (PUR), starta ett ungdomsråd för Plan i Etiopien. Tyvärr förkortades min vistelse i Etiopien och därmed mitt arbete med projektet. Under tre månader har jag arbetat på Plan International Etiopiens huvudkontor i landets huvudstad Addis Abeba. Det bor cirka 86 miljoner invånare i Etiopien och cirka 3 miljoner i Addis Abeba.

Ungdomarna i ungdomsrådet, NYAC kommer från Plan International Etiopiens fem programområden (Gambella, Amhara, Oromia, SNNP- Southern Nations Nationalities and Peoples Region, Addis Ababa). Där organisationens olika fältprojekt finns. NYAC ges möjlighet att påverka Plans arbete och se till att Plans program gynnar barn och unga.

I november reste jag runt till Plan Internationals programområden i Etiopien för att välja ut 18 ungdomsrepresentanter till NYAC, i åldern 18-25. Ingen av dem kände varandra sedan tidigare. NYAC kommer till att börja med ha möten två gånger om år och platsen för mötena flyttas mellan programområdena. I december höll jag det första mötet med NYAC, i Addis Abeba.

Första mötet för The National Youth Advisory Committee (NYAC)

Plan International Etiopiens generalsekreterare Manoj Kumar, välkomnar ungdomarna i The National Youth Advisory Committee (NYAC). Jag syns till höger om Manoj.
Plan International Etiopiens generalsekreterare Manoj Kumar, välkomnar ungdomarna i The National Youth Advisory Committee (NYAC). Jag syns till höger om Manoj.

Första mötet med NYAC ägde rum helgen den 18-20 december på huvudkontoret i Addis Abeba. Mötet låg på en helg för att inte störa skolarbetet, precis som för ungdomarna i Plan International Sveriges ungdomsråd. Etiopien är ett stort land och mycket planering krävdes kring logistiken, som att ordna boende och transport för ungdomarna till mötet. Ungdomarna från regioner utanför huvudstaden Addis Abeba reste till mötet med flyg eller buss under fredagen den 18 december. En del av ungdomarna fick börja sin resa redan på torsdagen på grund av de stora avstånden. Medlemmarna i NYAC fick snabbt en stark sammanhållning. För många var det första gången som de besökte huvudstaden och jag mötte upp alla då de anlände. En del av ungdomarna som inte hunnit fylla 18 hade en vuxen person med sig, som ansvarade för dem under resan, en medarbetare från Plan International eller en lärare från deras region.

En utmaning under mötet var språket. Jag pratar inte Etiopiens officiella språk amhariska och ungdomarna i NYAC har varierande kunskaper i engelska. Jag höll mötet på engelska, med tolkar som översatte till amhariska.

På mötet berättade jag bland annat om Plan International Sveriges ungdomsråd (PUR) och deras arbete med FN: s barnkonvention. Jag informerade om den afrikanska barnrättsstadgan (african charter on the rights and welfare of the child) som liknar barnkonventionen, men är utvecklad med speciella rättigheter för barn i afrikanska länder. Afrikanska barnrättstadgan innehåller bland annat rättigheter som förbjuder sedvänjor som könsstympning och barnäktenskap. En del ungdomar på mötet hade aldrig hört talas om varken FN:s barnkonvention eller den afrikanska barnrättstadgan. Både FN:s barnkonvention och afrikanska barnrättstadgan är påskriven av Etiopien och de flesta av världens länder, som därmed lovat att följa dem. Det var intressant att följa ungdomarnas diskussioner kring hur barnkonventionen och den afrikanska barnrättsstadgan följdes i Etiopien. Problem som könsstympning, barnäktenskap och brist på tillgång till utbildning kom upp. Jag höll också olika drama- och diskussionsövningar om barn och ungas rättigheter, som jag själv fått testa på under mina år i Plan och PUR. Ungdomarna i NYAC blev inspirerade av PUR och ville fortsätta att arbeta med barnkonventionen och den afrikanska barnrättstadgan för att sprida kunskap om barns rättigheter.

Vad händer nu?

Ungdomar i Plan International Etiopiens National Youth Advisory Comittee
Ungdomar i Plan International Etiopiens National Youth Advisory Comittee, NYAC, deltar i det första ungdomsrådsmötet på huvudkontoret i Addis Abeba.

Det första mötet med NYAC avslutade mina tre projektmånader. Ett ungdomsråd för Plan International Etiopien etablerades och jag fick dela med mig av erfarenheter och kunskaper från Plan International Sverige och PUR. Det kändes bra att kunna peppa ungdomarna och informera dem om barnkonventionen och den afrikanska barnrättsstadgan, som många av dem inte hört talas om förut. Det ska bli spännande att se hur NYAC utvecklas och jag kommer att följa Plan International Etiopien i det fortsatta arbetet med ungdomsrådet. Det har varit lärorikt för mig att arbeta i Planorganisationen i ett annat land. Jag har lärt mig mycket om Plans arbete i ett programland som Etiopien och fått erfarenheter för livet.

Av: Julia Grip

Från Syrien till Egypten – Att starta på nytt

Alexandria, Egypten. Omar, 22, är i full fart att omvandla en lekplats till en fotbollsplan genom att sätta upp målstolpar. Han är en syrisk flykting som nu arbetar på ett dagcenter som drivs av Plan International i stadsdelen Montazah i Alexandria. Fotbollsmatchen han förbereder ska stå mellan två blandade lag av egyptiska och syriska ungdomar. När Omar blåser i visslan står ungdomarna redo.

Omar är en av många syrier som försöker anpassa sig till ett nytt liv i Egypten. Det är hans tredje år i Alexandria och liksom många andra i hans situation oroar han sig för familjens framtid.

”Vi har inte gett upp hoppet om att få återvända hem och återuppbygga våra liv”, berättar han.

Tvingades fly

Omar, hans mamma, syster och bror tvingades fly Syrien när stridigheter utbröt nära hans hemstad Homs. Han studerade handel på universitetet och hans yngre syskon gick i skolan. Pappan arbetade på ett oljeraffinaderi.

”Genom moskéns högtalare uppmanade någon att alla i grannskapet skulle evakuera. Vi var oroliga för pappa som befann sig på arbetet och hade ingen kontakt med honom”, berättar Omar.

Omars familj flydde i en pickup till Damaskus.

”Vi blev tvungna att välja: antingen vänta och riskera att dö eller lämna vårt hem utan pappa, vars mobiltelefon var avstängd. Mamma fattade det svåra beslutet att fly.”

Efter en tumultartad bilfärd förbi gränskontroller och förhör nådde familjen slutligen Damaskus.

”Men vi hade ingenstans att ta vägen i Damaskus. Våra vänner och bekanta hade redan begett sig mot Egypten. Vi hade mejlkontakt och de bad oss ansluta dem där istället. Alla våra pengar gick till biljetterna för att resa till Egypten.”

Tak över huvudet

När Omars familj anlände i Alexandria fick de tillfälligt boende hos vänner. Men efter en månad behövde de hitta ett eget hem. Fortfarande utan att veta något om pappan.

”Vi har gjort resan från ett vanligt, tryggt liv i ett stort hus till en nedgången tvårummare. Jag har fått jobb här på dagcentret för att jobba med ungdomar. Det är fint att få se barnen le när de leker.”

Det har gått tre år sedan Omar sist hörde av sin pappa och framtiden är oviss. Bristen på jobb i Egypten gör att många syrier söker sig vidare över Medelhavet mot Europa. Men just nu är Omar nöjd där de är.

”Att ta en båt är en stor chansning. Det är alltid en 50 % chans att det inte går bra. Det känns som att försöka göra en straffspark i fotboll – du vet aldrig hur det ska gå”, avslutar han.

Av: Arjimand Hussain, Plan International Egypten
Svensk bearbetning: Anna Boberg, Plan International Sverige

Läs mer om Plan Internationals arbete med syriska flyktingar i Egypten

Det känns som att andas frisk luft igen

Kamanda Kamara
Kamanda Kamara

– Även om livet redan har börjat återgå till det normala i Sierra Leone, känns det här tillkännagivandet ändå som att andas frisk luft igen, säger Plan Internationals ungdomsreporter Kamanda Kamara efter att landet nyligen utropades fritt från det dödliga ebolaviruset.

Samtidigt som vi firar att Sierra Leone är fritt från ebola tycker jag att vi ska minnas alla dem vi har förlorat och alla de barn som blivit föräldralösa. Och vi ska sjunga och hylla alla som bekämpat ebola och alla dem, våra hjältar och hjältinnor, som överlevt.

Men vi måste också fortsätta att vara vaksamma, för vårt grannland Guinea har fortfarande fall och jag är rädd att om folk lutar sig tillbaka kommer vi snart ha ebola här igen. Vi måste fortsätta hålla säkra begravningar, och vi måste fortsätta upplysa människor ute i samhällena att ebola fortfarande utgör ett hot.

Unga är nyckelspelare i återhämtningen efter ebola. Vi kommer fortsätta vårt arbete genom radio, att besöka religiösa sammankomster och knacka dörr, så att folk ute i byarna känner sig trygga men ändå medvetna.

Plan Internationals arbete ska fokusera på drabbade barn och unga, framförallt de som själva har varit sjuka eller blivit föräldralösa och som har lidit svårt under den här tiden.

Av: Kamanda Kamara, Plan Internationals ungdomsråd i Sierra Leone

Kamanda Kamara är en av Plan Internationals ungdomsreportrar och aktiv i Plan International Sierra Leones ungdomsråd. Under hela ebolautbrottet jobbade han otröttligt med att nå ut till sina jämnåriga för att stoppa spridning och bryta stigma för drabbade barn och unga. Idag ingår han i en grupp av 15 ungdomsreportrar som dokumenterar barn och ungas situation i spåren av ebola. Projektet pågår fram till 2017 och möjliggörs av ett samarbete med Svenska Postkodlotteriet.

Barnkonventionen ingen ungdom längre

Plan International Sveriges Ungdomsråd - PUR
Plan International Sveriges Ungdomsråd – PUR

Hejsan alla härliga personer där ute!

Idag är det Barnkonventionens dag. Barnkonventionen fyller alltså år! Grattis på 26-årsdagen!

Vi uppmärksammar denna dag eftersom att Plan Internatonal är en barnrättsorganisation vars jobb alltid utgår ifrån barnkonventionen. Vi i Plans ungdomsråd tycker att Barnkonventionen är viktig eftersom att den sätter barnets bästa i centrum, och visar hur viktigt det är att få barns röster hörda. Att vi barn och ungdomar ska få de bästa förutsättningarna i dagens samhälle.

Vi vill att så många länder som möjligt ska utgå ifrån Barnkonventionen, så att alla barn i världen ska få det så bra som möjligt. Att barnkonventionen en dag kan bli till lag i hela världen! Vi hoppas verkligen att ni alla mår bra och att ni tänker lite extra på hur bra alla barn skulle kunna få det tack vare Barnkonventionen!

Ta hand om er och era vänner! Ha en fin helg!

Av: Ida Engblom, Plan International Sveriges Ungdomsråd

Plan Sveriges Ungdomsråd ger ringar på vattnet i Etiopien

Julia Grip
Jag (andra personen från vänster) möter ungdomar i Plans programområde SNNP för att välja medlemmar till Plan Etiopiens ungdomsråd

Hej, Julia Grip heter jag. Jag kom nyligen tillbaka från regionen SNNP- Southern Nations Nationalities and Peoples Region, i Etiopien. Där har jag varit för att plocka ut medlemmar till Plan Etiopiens nya ungdomsråd.

SNNP ligger i södra Etiopien. Det är ett av Plan Etiopiens fem programområden, där Plans Etiopiens projekt bedrivs. 18 ungdomar kommer att väljas till ungdomsrådet, tre från varje programområde och tre från ett av Plan Etiopiens projekt.

Jag och en företrädare för Plan Etiopien reste från Plans huvudkontor i Etiopiens huvudstad Addis Abeba, till SNNP. Chefen för programområdet SNNP hade tillsammans med sin personal valt ut fem engagerade ungdomar som svarade mot kriterierna och ville vara med i ungdomsrådet.

Ungdomarna vi träffade kände till Plan och var delaktiga i Plans olika projekt i regionen. Jag inspirerades av ungdomarnas engagemang i Plan Etiopien och deras berättelser om hur Plans projekt hjälpt deras hemstäder. På mötet informerades ungdomarna om ungdomsrådet och intervjuades i grupp och individuellt. Sedan valde jag, företrädaren för Plan Etiopien och chefen för programområdet ut tre ungdomar som fick en plats i ungdomsrådet.

De tre ungdomarna från Plan Etiopiens projekt hade vi redan valt ut och med ungdomarna från SNNP är nu sex medlemar till ungdomsrådet klara. Fyra programområden till ska besökas. Nu ska jag berätta vem jag är och hur det kommer sig att jag jobbar här …

Hur hamnade jag här?

Julia Grip
Jag inne på Plan Etiopiens huvudkontor i Addis Abeba, Etiopien

Som tidigare medlem i Plan Sveriges Ungdomsråd (PUR) har jag bland annat pratat live på Faddergalan och representerat ungdomsrådet i Plans Sveriges styrelse. Efter PUR har jag jobbat ideellt i Plan Sverige parallellt med samhällsinriktade studier på universitetet. Under vårterminen 2015 praktiserade jag på Svenska ambassaden i Addis Abeba, Etiopien. Där fick jag kontakt med Plan Etiopien (Plan International Ethiopia). De var imponerade av det arbete Plan Sveriges Ungdomsråd utförde.

Som ett av Plans programländer vill Plan Etiopien nu starta ett ungdomsråd, liknande det vi har i Sverige! Plans Internationella globala strategi är att starta ungdomsråd i samtliga Plan länder till år 2020. Jag blev erbjuden att arbeta för Plan Etiopien och hjälpa dem att starta ett ungdomsråd. Den första perioden av projektet sträcker sig från oktober till december.

Nu har jag varit i Etiopien i en månad och mycket har hänt. Plan Etiopiens ungdomsråd kommer att kallas The National Youth Advisory Committee (NYAC). Letandet efter ungdomarna till NYAC har börjat och de första urvalsprocesserna är klara. Jag tänkte berätta om hur uppstarten av ungdomsrådet sett ut hittills.
Etiopien – ett stort land med annorlunda syn på ungdomar än i Sverige
Det bor cirka 86 miljoner invånare i Etiopien. Huvudstaden Addis Abeba har cirka 3 miljoner invånare. Jag arbetar på Plan Etiopiens huvudkontor i Addis Abeba. Utöver huvudkontoret finns fem programområden: Fyra ute i landet och ett är i huvudstaden Addis Abeba. I programområdena finns organisationens olika fältprojekt. Plan Etiopiens ungdomsråd, The National Youth Advisory Committee (NYAC) kommer att se annorlunda ut än Plan Sveriges eftersom det behöver anpassas till landets storlek, kultur och samhälle.

Synen på ungdomar är annorlunda än i Sverige. I många afrikanska länder finns en stor respekt för äldre i samhället. Att barn och unga kan bidra till samhället på samma sätt som en vuxen är inte självklart. Då Plan Etiopien liksom Plan Sverige arbetar med barn och unga känns det bra att organisationen tagit det här steget att inkludera ungdomar i sin verksamhet.

Jag och mina kollegor på Plan kontoret gör ”ving-tecknet" för att visa stöd för #Girl4President som synliggör Plan Internationals flicka kampanj, Because I am a Girl
Jag och mina kollegor på Plan kontoret gör ”ving-tecknet” för att visa stöd för #Girl4President som synliggör Plan Internationals flicka kampanj, Because I am a Girl

Syftet med ungdomsrådet

Plan Etiopiens ungdomsråd, NYAC, kommer som Plan Sveriges ungdomsråd att fungera som rådgivare både inom och utanför Plan organisationen. De kommer att sprida information om Plan Etiopien och bidra med ett ungdomsperspektiv i organisationen, i frågor som rör barn och unga.

Eftersom Plan Etiopien är ett programland kommer ungdomsrådet, NYAC, bestå av ungdomar från Plans fem programområden (Gambella, Amhara, Oromia, SNNP- Southern Nations Nationalities and Peoples Region, Addis Ababa). Ungdomarna i NYAC ska ges möjlighet att påverka och ha åsikter om hur Plan Etiopien arbetar och se till att Plans program i programområdena gynnar barn och unga.

NYAC kommer att bestå av 18 ungdomar i åldern 18-25. NYAC riktar sig till äldre ungdomar för att de måste ha möjlighet att åka ifrån sina hem. I Etiopien kan det vara knepigt för ungdomar under 18. I programområdena lever många unga under 18 år som inte kan läsa och skriva, vilket är ett villkor för att vara med i ungdomsrådet. Ungdomarna kommer till att börja med ha möten två gånger om år och platsen för mötena kommer att flyttas mellan programområdena. Första mötet kommer att bli i Addis Abeba på Plan Etiopiens huvudkontor.

Jag berättar om ungdomsrådet för ungdomarna i SNNP
Jag berättar om ungdomsrådet för ungdomarna i SNNP

Jag kommer under november och december att fortsätta resa till Plans programområden för att leta efter ungdomar till NYAC. Det känns kul att urvalsprocesserna är igång och det är bra att Plan Sveriges ungdomsråd kan inspirera andra Plan länder att starta liknande verksamheter.

Till Plan Sveriges Ungdomsråd: Keep up the good work!

Om ni vill nå mig och har frågor och synpunkter medan jag är här kan ni maila till: julia.grip@plan-international.org

Kolla gärna in Plan Etiopiens hemsida och Plan Etiopiens Facebook!

Av: Julia Grip, Plan International Etiopien

”Jag tänker på hur det blir när det regnar”

Barn i flyktingläger i Tanzania

I det trånga varma tältet råder full koncentration. På plastmattan, ockrafärgad av den röda jorden, sitter 11-årige Eric djupt försjunken i sitt projekt, att trycka fast en hjälmprydd Legogubbe i sin racerbil. Legot är en liten gåva från oss som tack för att vi har blivit inbjudna till tältet där Eric och hans sju syskon bor med mamma och pappa. Tältet är ett i raden av tusentals andra, här i världens tredje största flyktingläger, Nyarugusu i Tanzania.

– Vi kom till fots med pappa, mamma, syskon och grannar. Jag kommer ihåg att första kvällen här i lägret hade vi ingenting att äta. Då var jag ledsen, men också glad över att komma hit, berättar Eric som likt hundratusentals andra burundier flytt hemlandet sedan våldsamheter bröt ut i våras.

– Vi var förföljda och när vi såg att andra flydde hit bestämde vi oss för att också fly, annars skulle vi dödas, förklarar han med tyst röst.
På ett av Plans Internationals barnsäkra platser i lägret mötte vi Eric för första gången. Han ville gärna berätta om sitt liv här i lägret – om förmiddagarna i den lilla tältskolan och eftermiddagarna vid Plan Internationals center, där röddammiga bollar och rockringar är i ständig rörelse och dit barn kommer för att prata och få stöd. Men också om hur han hjälper till med hämtning av ved och vatten, tvätta sina småsyskon och göra sina läxor. Och om tankarna som kommer när det är dags att sova.

– På kvällen när jag ligger i sängen tänker jag på saker. Jag tänker på att regnet kanske kommer och då tänker jag alltid på hur det kommer bli nu när det blir regnsäsong. För när det regnar åker allt vatten in i tältet. Allt vi har blir blött. Då kan vi inte sova utan får stå upp hela natten.

Eric pratade med Sanna Wolff, projektledare för informationsprogrammet Barn i Katastrof, på Plan International Sverige.

Vi borde ta upp kampen mot diskriminering

Praoelev på Plan International Sverige

Mitt namn är Alma Åberg, jag är snart 15 år och har praktiserat på Plan International Sverige under en vecka. Orsaken till att jag ville göra praktik på Plan International Sverige var för ett par år sedan då jag såg på tv hur terrorn växte fram i Libyen, vilket senare blev starten till den samhällsintresserande personen jag är idag. En tid senare efter att ha hört om andra situationer i världen där de mänskliga rättigheterna kränks fick jag reda på att man kunde vara fadder till ett barn och bidra till att hen får en säkrare framtid. Genom en tillfällighet berättade min mamma om Plan där jag har sedan dess varit fadder till en flicka på Haiti.

Första dagen på praktiken bemöttes jag av min handledare som gav mig information om verksamheten och utifrån vilka principer de jobbar ifrån, FN:s barnkonvention. Jag fick ett papper där de 54 konventionerna var kort sammanfattade, vilket var en fördel då jag tidigare hade hört orden vid ett fåtal tillfällen. Att själv som barn inte har gått igenom eller sätt konventionen där de står vilka rättigheter jag och alla andra barn har är absurt, för tänk om mina rättigheter hade kränks och jag visste inte ens att de var mina vilka rättigheter jag hade. Att barn kan bli så lätt utnyttjade skrämmer mig, för det är svårt att kräva sin rätt om man inte vet vilka rättigheter man har.

I barnkonventionen berörs många punkter som verkligen stärker barns rättigheter i samhället men de punkterna som jag brinner mest för och känner kränkts mest är artikel 2 som handlar om att alla barn har samma rättigheter samt artiklarna 28-29 där det beskrivs att alla barn har rätt till en grundskoleutbildning. För mig som snart har gått ut grundskolan känns dessa artiklar självklara men samtidigt vet jag att för många är de inte en självklarhet. För att kunna komma ur fattigdom och kunna utveckla länderna behöver barn, landets framtid, få en trygg utbildning och detta gäller oavsett vilket nationalitet, religiös tro, hudfärg, sexuell läggning eller kön barnet har.

Själv som flicka i ett demokratiskt land upplever jag diskriminering men inte på den nivån som andra barn gör, detta skrämmer mig då jag vet att många upplever mycket värre saker. Jag känner att som ett land där största delen av befolkningen strävar efter jämställdhet borde vi ge ett gott exempel till andra länder och ta upp kampen mot diskriminering. Speciellt diskrimineringen mot flickor vilket är den mest utsatta gruppen i samhället oavsett i vilket land, ett bra tillfälle för att vissa flickor och ledare i världen att detta är vad vi vill så kan man uppmärksamma FN:s internationella flickdag den 11 oktober varje år. För själv är jag trött på detta, vi lever i 2015 det är dags att agera – jag vill inte längre uppleva diskriminering eller höra att någon annan blir utsatt av det.

Av: Alma Åberg